Maj 112013
 

Dagens långpass på Sörmlandsleden tillsammans med jazzlöparvännen Alberto var inplanerad sedan ett par veckor tillbaka. Tanken var först att springa den otroligt vackra och kuperade sträckan mellan Mölnbo och Läggesta. Vackra repriser i alla ära, men det kändes roligare att ta en sträcka som var ny för oss båda. Så jag valde ut sträckan Mörkö till Lida friluftsgård som mätte dryga 40 km.

Vill man beta av hela Sörmlandsleden så blir det onekligen en det logistik och resande. För att komma till Pålsundet vid Mörkö så tidigt som möjligt på lördag morgon var vi tvungna att ta 06:16-pendeln från Stockholms central. Med andra ord var det bara att ikläda sig löpardressen med alla nödvändiga tillbehör och ta tåget upp till storstan redan på fredag kväll. Det blev en trevlig testund med varma mackor med mamsen sedan var det bingen som gällde. Tyckte knappt jag stängt mina blå förrän klockan ringde. Halvfem på morgonen! Bara upp och hoppa (läs kravla) och fixa en snabb frukost. Pendeln till centralen. Alberto mötte upp på perrongen. Pigg och glad med sin nya Ultraspire-rygga! En två timmar lång tåg- och bussfärd väntade, men vi hade så mycket att gaffla om så transporten flöt på relativt fort.

Kvart över åtta hoppade vi av bussen vid Pålsundet på Mörkö. Solen lös från en nästintill klarblå himmel och en svagt fläktande vind förde fram allehanda fågelsång. Av med överdragskläderna och stuva ner dem i nya Salomon-Skin-S-lab-5-ryggan. Allt fick plats med minsta möjliga marginal i den lilla, lätta och ultrasköna ryggan. Hade även valt att ta mina Salomon Mantra på ett första långpass. Jaha, kollade kartan och så var det bara att ge sig iväg. Vi kom på leden rätt omgående och tog ett japanskt fotostopp på Kasholmsberget. Därefter korsade vi daggdränkta strandängar innan vi kom in i den strandnära skogen. Etapp 58 genom hela norra Mörkö var riktigt fin och varierad på alla sätt. Från öppet kulturlandskap till stilla och mörk skog á la John Bauer. Vi mötte tre vandrare och faktiskt tre glada löpare! Vi gjorde lite stopp här och där för att lyssna på fåglar som kungsfågel och gärdsmyg. Nästan framme vid färjeläget i Skanssundet kom vi in i en fårhage med en hel skock lamm som röjde runt som värsta daghemsligisterna medan mammorna låg och tuggade smått uttråkade. Fem minuter senare var vi framme vid färjeläget och en färja som var i färd att lägga till. Snacka flyt!

Väl på fastlandet blev det lite intag av energi innan vi fortsatte på etapp 59, som var varierad och kuperad med några rejäla stigningar med tillhörande vidsträckta vyer över Hallsfjärden! Vi blev varse att skogarna huserade rätt mycket vildsvin då stora områden var uppbökade längs stigen här och där. Djuren själva lyste tack och lov med sin frånvaro. Vi fortsatte vår färd genom skogarna och förbi naturreservatet ”Stora Träsket” där vi hörde ödsligt ropande sångsvanar. Både denna etapp och även 60 gick längs fjärden och i fjärran kunde man skymta Södertälje. Etapp 60 bjöd på fina stigar, allt ifrån härligt tekniska till jämna och lättsprungna. Här fanns hela tre källor och jag prövade två. Det är något särskilt med iskallt och smakrikt källvatten! Vi for vidare och jag försökte piska på uppmuntra Alberto att ösa på längs branta utförslöpor. Bra träning inför Swissalpine i sommar.

De avslutande etapperna 61 och 62 bjöd på fin natur med en del rejäla stigningar, vackra hällmarker och långa härliga utförslöpor. Riktigt kul och jobbig löpning på en och samma gång. Stigen längs Getaren på etapp 62 var svindlande vacker i dubbel bemärkelse med en serpentinslingrande stig nerför branten mot strandlinjen och en plocke-pin-skog som skövlats av en armé med bävrar. Jag gissar att en del människor störs av denna oordning, medan jag själv bara smålog. Nu började både Alberto och jag slänga ord om hur gott det vore med en kall cola och en kopp svart kaffe. Lida Wärdshus låg nu inte alltför långt bort. Efter en häftig färd på spångar genom ett vildvuxet träsk kom vi slutligen upp på grusvägen till Lida. Vi nötte på i stabilt tempo och väl framme föreslog jag ett ärevarv så att klockan kunde stoppas på 38 kilometer blankt (även om jag missat sätta på klockan ett par tre gånger när vi stannat). Ni hittar en uppdatering av min lilla Sörmlandsledssida med karta och GPS-rutter här. Totalt noterades 66 fågelarter. Nästan alla tropikflyttare hade anlänt.

Fan vad gott det var att komma fram, till disken med en kall pepsi, kaffe och en espressokladdkaka med grädde och sedan ut i solen! Där satt vi och njöt en lååååång stund och summerade dagens äventyr!

Återigen hade vi flyt med kommunikationerna. Bussen till Tullinge gick bara varannan timma och vi lyckades fånga den precis när vi ansåg oss färdiga på fikafronten. Pendeln till stan var sedan väl intajmad. En riktigt härlig dag på Sörmlandsleden tillsammans med Alberto var till ända. Ja, så har vi lärt känna varandra ännu lite grann. Alberto hoppade av vid Sthlm Södra medan jag fortsatte till centralen. Jag hade lite mer än en timma tills mitt tåg till Eskilstuna skulle gå så jag tog en snabb promenad ned till Salomonbutiken på Norrlandsgatan. Tänkte helt sonika pröva ett par Sense Ultra. Mina Sense Mantra var en ren besvikelse i terrängen och jag lär inte använda dem på flacken heller. Jag fixar helt enkelt inte den stela uppbyggnaden kring hälen och klack-känslan. Trots att de är lätta och har relativt låg drop känns de rätt ”klossiga” (som Annelie så träffande uttryckte det). Nå, Sense Ultran satt däremot otroligt skönt på foten och var riktigt följsam i steget! Det blir nog till att beställa ett par vid löning!

Väl hemma i Torshälla kunde Gloria och Toschie glatt berätta att Anki (senaste tillskottet i kattmatarstallet) skött sig exemplariskt. Tack Anki! Så, kära vänner, nu tänker jag faktiskt sjunka ner i bädden med Thoreau’s Walden. Gissa om jag kommer att sova gott! Rundar som vanligt av med ett gäng foton från dagens äventyr!