Maj 022013
 

Semester torsdag och fredag. Vad passar väl bättre än att stilla terrängsuget med ett kort – men undergörande – löpäventyr på Sörmlandsleden. Hade en kort ”slasketapp” i form av 12:1 från Mölnbo kvar att beta av på den nordliga sträckningen. Jag sprang medvetet förbi den förra året då den totala distansen annars skulle ha landat på över 70 km. Den som spar han har.

Tågen går liksom inte så som jag önskar, om de alls går. Tidig morgon. Tog 06:18-tåget från Eskilstuna till Södertälje Syd och därifrån pendeln mot Gnesta. Hoppade av i Mölnbo vid halvåtta. Rena obygden eller hålan som Gud glömde kanske är mer träffande. Märkningen (för den invigde) var utmärkt från stationen till själva ledens början strax utanför Mölnbo.

Ömsom klarblå himmel och sol för att i nästa stund täckas av förbiseglande moln och så växlade det fram och tillbaka. Gammal härlig skog tog vid direkt och bara efter någon kilometer nådde jag myren Norrbysjön. En ståtlig trana stod orörlig en bit ut i myrmarken. Längs Akaren sprang jag på en jämn och skön strandnära stig. Så underbart fritt från mänskliga ljud och brus. Bara vinden i trädkronorna och allehanda sjungande fåglar! Nådde till slut etapp 12 som jag sprungit förut. En otroligt vacker etapp som jag velat springa igen. Bestämde mig för att ta stigen mot Stora Alsjöns naturreservat istället för Järna. Löpningen blev mer teknisk och varierad. Hällmarker, sänkor, lerhål och gott om sten och rötter. Precis som det ska vara! Jag ska inte skriva en roman om detta lilla morgonäventyr. Vid Stora Alsjön vände jag åter för att hinna med 9:59-tåget tillbaka Södertälje och Eskilstuna. Det blev 13,5 kilometer, vilket är mitt kortaste pass på leden hitintills. Nå, allt behöver inte vara långt och mycket. Alla sinnen, själen och fötterna har fått sitt för några dagar framöver och terrängsuget är stillat. Såja, nu låter jag bilderna från morgonens äventyr tala.