Apr 272013
 

Det finns faktiskt ingenting som jag verkligen längtat efter så innerligt mycket, som att åter få springa Sörmlandsleden. Uppleva nya etapper och repriser på de vackraste. Målet är ju också att fullborda den 100 mil långa leden i år. Avverkade 36 mil förra året. Etapplanen är upplagd för den närmaste månaden och först ut låg sträckan Flemingsberg fram till Södertälje och etapp 10 för att täppa till den nordliga sträckan av leden. Nynäshamn till Handen spar jag till sist. Dessutom var det dags att testa mina Inov8 Trailroc 245 på ett ultralångpass med blandat underlag. Jag kunde känna hur de ängslades en aning. Skulle de bli godkända av mina fötter och ben för en långvarig och intim relation?

Nå, nu var det bara att förbereda allt. Skriva ut alla etappkartor för sträckan. Föreningen Sörmlandsleden har under vintern skapat helt ny kartor i olika skalor. Verkligen värt varenda krona att vara medlem. Tidig fredagkväll och så upp vid fem i morse. Jag tror ni kan min morgonritual inför ultrapassen vid det här laget: tejpa bröstvårtor, smörja in benen med percutane, svepa en mastig grön rawfood-drink och så gröt på det. Valde Salomons advanced-skin-s-lab-12-ryggan för dagens tur. 1,5 liter vatten i blåsan och två 33:0r med Hammer Perpetuem i fronthållarna. Pussade katterna och gav mig av på cykeln till Eskilstuna station. Stilla och vackert blå himmel med tunna slöjmoln här och där. Lovande!

Tåget gled iväg vid sju och strax innan åtta steg jag av på Flemingsbergs station. Med lite hjälp från en nyvaken hundägare fick jag behövlig guidning att komma på leden. Etapp 6:1 mot Hökärr var överlag väldigt vacker, särskilt med tanke på att den är så stadsnära. En smärre misär var det dock mängderna med nedblåsta träd på etappen och första halvan av etapp 6, som de etappansvariga inte hunnit röja undan. Intressant var att merparten träd knäckts av på mitten. Måste varit en kombination av vinterns snö och någon av stormarna. Längs sträckan var det gott om korp vars rop ekade i skogarna konstant. En havsörn cirklade länge över Kvarnsjön. Häftigast var dock två tjädertuppar! Vid Kärrsjön gick leden längs en sänka och det var riktigt blött. Försöka trippa och klara sig torrskodd var uteslutet. Det var bara att köra på (och svära en hel del inledningsvis).

Kom efter 10 km mitt på etapp 6. Jag vill inte ha kvar en etappslatt, så det var bara att bita ihop och springa 6:an till Paradiset och sedan tillbaka igen. Nu visade sig 5:3:an upp mot Tornberget (Södertörns högsta höjd på 111m ö.h.) vara underbart vacker med härlig tallskog och hällmarker. Här sjöng ett par rödstjärtar och en dubbeltrast bland de vanligare rödhakarna, järnsparvarna och bofinkarna. Dagens vackraste delsträcka! Det var så undergörande tyst däruppe på höjden! Men, men, det var dags att vända. 5:3:an kommer jag att ta i höst.

Andra delen av 6:an mot Lida friluftsgård var väldigt lättsprungen och inte särskilt kuperad. Utsikten över Getaren var magnifik. Njöt en stund innan jag rullade utför ner till Lida. Bestämde mig för att softa i solen en kvart med kaffe och nybakad kanelbulle. Stärkt och återhämtad bar det sedan av längs etapp 7. Ingen märkvärdig etapp, mer än att jag vid ett ouppmärksammat tillfälle missade markeringen in i skogen och fortsatte ett par kilometer på grusvägen. Det brukar normalt vara glest mellan markeringar på grus- och asfaltvägarna, så det tar ett tag innan man anar oråd.

Etapp 8 var stundtals riktigt fin och väldigt varierad samt med några rejäla stigningar. Solen lös och värmde, vilket blev markant då etappen bjöd på ett öppnare landskap. Stötte ihop med med en kopparödla, flera skogsödlor som kilade iväg som oljade blixtar och en solbadande snok. Etapp 9 från Östertälje genom Södertälje vidare till Tveta var mer som en urban transportsträcka mellan naturen på etapp 8 och 10. Inte mycket finns att berätta om den etappen. Men några kilometer efter den då jag var på väg till Södertälje Syd på asfalten blev det soppatorsk och vätskan hade tagit slut några kilometer innan. Visste dock att det fanns ett fik längre fram i Gröndal. Där svepte jag en halvliters cola på stående fot och drog i mig en risifrutti. Det och 10 minuters vila gjorde susen. Kändes i fötterna då de sista 15 kilometerna utgjordes av grus och merparten asfalt. Trots detta skötte sig Trailrocsen klockrent. Dessutom torkade de fort efter varje dopp i vatten. När jag påpekade för dem att de var godkända med bravur och gav dem en tåkyss, ja, då bar de mig med lätthet även de sista kilometerna till Södertälje Syd. Klockrent tajmat om man säger så: en kvart till tåget hem till Eskilstuna! Gudomligt skönt att få sjunka ner i en tågfåtölj. Slumrade till i tio minuter.

Det blev en riktig skön premiär på Sörmlandsleden i bästa tänkbara väder och temperatur. Sträckan bjöd väl knappast på en naturupplevelse av det minnesvärda slaget, men väl på många befjädrade vårprimörer och totalt noterade jag 61 fågelarter. Totalt blev det 60,4 kilometer, varav 54 km på leden.

Den som är intresserad av mina genomförda etapper hittar en översiktskarta över Sörmlandsledens alla etapper samt en lista på mina genomförda sträckor med länkar till story/foton och GPS-rutter på följande webbsida»

Och som vanligt rundar jag av med ett gäng foton från dagens äventyr på Sörmlandsleden.