Apr 202013
 

Veckan efter TEC har varit easy going med ett par lätta terrängpass, transportcykling och ett skönt simpass igår. I torsdags kväll sprang jag OK Tors kuperade 2,5:a. Bara två isfläckar i hela spåret! Siktet var inställt på ett längre pass och springa OK Tors gröna mil och andra stigar under lördagen. Och i morse vaknade jag upp och det var lördag. Klarblå himmel och en extrastor vårsol. Efter diverse förmiddagspyssel och en latte med katterna på balkongen var det vid lunchtid dags att bege sig ut i den första riktiga vårdagen. Närmare 10 plus. Läge att inviga vårstassen! Knälånga tights, en tunn långärmad merino och den obligatoriska cykelkepan. Med euforiskt sinne och sprudlande ben tog jag ett varv längs ån innan jag styrde stegen mot OK Tors stigar. Efter tre kilometer svängde jag så in på skogsstigen till tonen av en sjungande rödhake.

Kan inte låta bli att skratta åt mitt till synes nedärvda beteende att försöka hålla sig torrskodd in i det längsta. Trippa på tuvor, ta omvägar in i skogen, dra på värsta längdhopparstegen för att inte bli blöt om fossingarna. Alltid samma visa varje vår eller snarare varje gång jag hamnar på blöta stigar. Trots att jag innerst inne vet att snart, ja snart, trillar jag dit. Och när jag väl gjort det så springer jag sedan bara rakt på och skiter fullständigt i att skorna är blöta. Precis så var det idag. Det var blöta stigar i granskogen och torra fina tallstigar på höjden. Kunde känna den efterlängtade varma doften av tall samtidigt som fötterna landade på en mjuk matta av tallbarr. På fötterna hade jag så klart mina nya älsklingar, Inov-8 Trailroc 245. Skönare trailskor har jag aldrigt haft och jag hoppas de håller måttet på ultralångpasset på Sörmlandsleden (Huddinge-Södertälje) nästa lördag!

Jag njöt av varje steg på OK Tors tekniska stigar och jag hade inte bråttom. Gott om sjungande rödhakar, bofinkar, mesar och trastar. Här och där hördes även järnsparv, trädkrypare, kungsfågel och även ett par bergfinkar som häckar långt upp i norr. Årets första solbadande skogsödla skrämde jag förstås iväg från stigen. Totalt tjugo citronfjärilar singlade runt längs stigarna, men bara ett fåtal påfågelögon och nässelfjärilar. Ja, gott folk, det är nu jag som trivs som bäst! Löpningen blir bara som en följsam rörelse genom upplevelsen i naturen. Den sköna känslan av samklang infinner sig och jag vill egentligen aldrig sluta springa.

Det blev ett lagom terrängpass på 18 kilometer och jag rundar av med några foton från OK Tors skogar.