Mar 192013
 

Tisdag. En oftast anonym veckodag som aldrig förärats något särskilt, utom att den är uppkallad efter Odens son Tyr, ja, och så fettisdagen förstås. Transportlöpte till jobbet på morgonen med den isande nordostan i ryggen de första sju kilometerna medan de sista tre avverkades i svidande motvind. Trodde kinderna skulle frysa i ett pinat grin som förevigat på ett fotografi. Väl på jobbet tog det nog en timma för fingrarna att tina upp så pass att man skulle kunna dra av ett gitarrsolo. Dagen flöt på i maklig takt och två bitar prinsesstårta – som födelsedagsbarnet Anna-Karin bjöd på – slank ner. Fyndade en ny cykelhjälm på lunchen. Så började det snöa. Glad att jag inte bytt till sommardäck på hojjen, som jag hade tänkt förra veckan. Cyklade hem i isande motvind. Det hade till och med bildats drivor på cykelbanan längs helvetesgärdet (Glömsta gärde). Finns det ingen ände på denna vinter? Väl innanför dörren stod katterna väntade som vanligt och bredvid dem på golvet låg ett litet vadderat kuvert. Hm, kan inte minnas att jag beställt något. Kalla fingrar sprättade upp kuvertet. Ett signerat exemplar av Martina Haags Heja, Heja! och ett trevligt löpinspirerande brev från Pocketförlagets VD. En omtänksam gest och tillika glad överraskning! Ett ögonblick som i min värld betyder mycket och värmer gott en dag som denna. Tror det blir tidig kväll med Haag. Stort tack Louise!