Jan 082013
 

Igår läste jag ut Rich Roll’s självbiografiska bok Finding Ultra. Jag skulle kunna gödsla med superlativ, men det är inte min grej, så jag väljer orden Fängslande, Ärlig och Inspirerande. Dessutom är boken välskriven med smarta passager och härligt flyt i språket. Glädjen genomsyrar boken, utan att ge avkall på det inledande allvaret. Anslaget är direkt och man kastas som läsare in i handlingen natten till Rich 40-årsdag. På vägen upp i trapporna till sovrummet blir han tvungen att stanna på åttonde trappsteget och hämta andan, av andfåddhet. Åtta trappsteg! Och den smygande insikten ges orden Man, is this what I’ve become?

Sedan rullas historian upp om ett annorlunda levnadsöde, nä, kanske inte mycket mer annorlunda än någon annans, men definitivt med mera extrema ytterligheter. Utanförskap redan i unga år och i tonåren fann han simningen som ventil och samhörighet med likasinnade. Hans morfar hade varit simmare på elitnivå och var förstås en idol att leva upp till. Rich blir antagen till anrika Harvard, men nobbar och väljer istället Stanford beroende på dess suveräna meriter som universitetet med stort U för simmare. Allt går bra tills alkoholen gör sitt intåg på arenan. Jag ska nu inte avslöja historian om hur saker och ting utvecklar sig, men fram till sina 30 har Rich alkoholberoende gått utanför hans kontroll och konsekvenserna blir allt allvarligare, ja, katastrofala. Mönstret är så typiskt och jag förstår helt och hållet vad Rich skriver om eftersom jag själv är nykter alkoholist sedan flera år, men det är annan historia som tål att berättas en annan gång.

Från 32 års ålder blir han kvitt beroendet, träffar sin blivande fru och livnär sig som advokat i underhållningsbranchen. Men ett inaktivt liv fyllt med junkfood och stress leder så till övervikt och senare till insikten, där på åttonde trappsteget upp till sovrummet natten till dagen han fyller 40. Sedan följer Rich helt osannolika resa till att bli vegan och ultratriatlet med EPIC5 som grande finale. Från hans andra uppvaknande finns hela tiden kosten närvarande och det är något som jag – en 5-dagarsvegetarian (av veckans sju dagar) och nyfiken på naturens vegetabiliska skafferi – uppskattar. Boken avslutas med ett mycket intressant kapitel om PlantPower lifestyle. Med andra ord en guldgruva för den som är intresserad. Nu ska jag köpa mig en blender!

Jag kan varmt rekommendera boken, inte minst för sitt underhållningsvärde. Den finns än så länge bara på engelska och kommer på pocket senare i vår. Om jag har någon kritik att rikta mot innehållet? Först och främst har jag svårt för raden Rejecting middle age. Lite typiskt amerikanskt. Varför inte Embracing middle age? Sedan är det här med kost ett ofta känsligt ämne och sedan är källorna få, särskilt som Rich då och då åberopar ny forskning. Visst finns det gott om referenser i slutet av boken liksom många länktips. Men som alltid plockar jag det som känns vettigt och jag är inte rädd för att testa mig fram. Hoppas jag inte avslöjat alltför mycket nu?!

Tack för lånet Rikhard!