Jan 052013
 

Natten till nyårsafton hade jag en våt dröm. Det var försommar och behagligt varmt. Solen sken medan jag sprang på en torr och mjuk stig genom fin tallskog på Sörmlandsleden. Jag liksom flöt fram. Som om det inte var nog med det, så hade jag på mina fötter ett par Salomon S-lab Sense. Drömmen var inte lång, men när jag vaknade på morgonen var det just denna sekvens av alla nattens drömmar jag mindes klart. Känslorna vällde upp och längtan efter att få springa längs Sörmlandsleden eller bara i terräng på snöfria stigar var enorm. Kalla det abstinens. Att jag sedan gått och sneglat på dessa Salomonskor är en annan historia.

Sedan det sköna långpasset på nyårsafton har det smält undan en hel del i markerna. På fredagkvällen velade jag fram och tillbaka om jag skulle springa ett par etapper på Sörmlandsleden mellan Huddinge och Södertälje eller ta en tur på Gyllenhielmska leden. Insåg snart att det skulle gå åt mer tid logistikmässigt (än löptid) om jag valde Stockholm. Bestämde mig för Gyllenhielmska, som ju passerar drygt 500 meter från där jag bor. Ja, varför springa över ån efter vatten, som vi säger här i Torshälla.

Målet var att långpasset skulle få bli 35-40 kilometer i lågintensivt 6-tempo. Förberedde lite energiproviant på fredagkvällen. Hade tänkt experimentera lite framöver och på detta pass hade jag bara tänkt ha med vatten och energi med långsamma kolhydrater. Gjorde i ordning en påse med ugnsbakade klyftor av sötpotatis och små bollar av kokt råris. Slängde även ner några Hammer Nutrition Endurolytes samt en Flapjack.

Lördag morgon. Strålande vackert. Klarblå himmel. Helt vindstilla. Rimfrost på träd och buskar. Var tvungen att smälta frukosten något innan jag kunde ge mig iväg strax efter tio. Wow, vilken känsla att få komma ut den härliga luften och solen som smekte ansiktet. Vid Torshargsfälten var jag bara tvungen att stanna och njuta av synen av de gnistrande fälten. En äldre dam med stavar gjorde mig sällskap. Vi önskade varandra en bra dag och jag for vidare längs min stig. Finns egentligen inte mycket att orda om och jag har beskrivit leden och dess natur i några tidigare inlägg. Nytt på denna tur var dock att jag utforskade hela Sundbyholmsåsen, från gästhamnen till kyrkan. Underbart vackert att springa längs ryggåsen och sedan tillbaka på en fin gammal stig nedanför åsen. Framåt tolvsnåret drog en del tunna moln fram över himlen, men vad gjorde väl det. Dagen var redan i hamn då själen (och benen) fått sitt och mer därtill.

När det var dags att vända hemåt pep klockan till. Låg batterinivå. Men hallå, jag hade bara varit ute i tre timmar. På nyårsafton hände samma sak, men då var i stort sett hemma. Märkligt nog höll batteriet ytterligare en timma tills jag faktiskt kom hem. Efter två år är det nog tyvärr dags att pensionera min Garmin och uppdatera mig med en ny. 310 eller 910? That’s the question. Några förslag? Summa summarum så blev det 38 kilometer (GPS-rutt) i härlig terräng och 70% av leden var helt snöfri. Den medhavda energin fungerade klockrent och jag fick aldrig någon dipp. Behöver dock testa dessa på några ultrapass innan jag kan dra några slutsatser. Totalt noterade jag 28 fågelarter, av vilka bofink var roligast. Så, jag gör som vanligt och rundar av med lite bilder från dagens långpass.