Dec 152012
 

Tidigare i veckan flaggade VLK (Västerås löparklubb) på jogg.se att de tänkte köra en Train & Run denna lördag. VLK har lite av en tradition att köra Train & Run, vilket innebär att de tar tåget till någon station i Mälarregionen och springer sedan tillbaka till Västerås. Denna gång skulle de ta tåget till Eskilstuna och springa runt 52 kilometer tillbaka till Västerås. Eftersom jag alltid kör mina långpass på lördagar så var jag inte sen att anmäla mitt intresse och kollade samtidigt med klubbkompisen Rikhard, som var på direkt.

Lördag morgon och upp klockan sex. Chockade katterna, då jag normalt går upp tre kvartar senare på vardagarna. Utsövd. Rejäl grötfrukost och korngräsjuice på det. Själv hade jag tänkt köra en Buss & Run. Knallade upp till busshållplatsen vid torget i Torshälla. Var där fem minuter innan avgångstid. Mörkt ute. Folktomt. Nollgradigt. Vindbyar från syd. Men ingen buss. Fem minuter. Tio. Femton. Messade Per och Rikhard att jag skulle bli lite sen. Fem över halvsju gled så en taxi in. Sidorutan gled ner. Där stod jag i tights. Men han frågade bara om jag skulle till Fristadstorget och förklarade att Länstrafiken skickat ut taxin, då bussen packat ihop. Andades ut. Kom till stationen strax innan åtta. Rikhard var redan där och vi hann köpa varsin kaffe på Pressbyrån. 8:06 gled tåget in från Västerås och strax därpå mötte vi fyra taggade VLK-löpare: Per J, Tommy W, Micke F och Micke J. Vi skakade tass och körde sen lite japansk turistfotografering.

Det började ljusna så smått när vi gav oss iväg med vinden in ryggen. Vi tog vägen ner till Eskilstunaån och följde den sedan hela vägen till Torshälla via Ekeby våtmark. Tyst, bilfritt och vackert. Vägen tillät två i bredd, så där kom tre par ångande. Blev en del ultrasnack med Per, som nyligen varit i Bislett och sprungit 24-timmars. Respekt! Sedan tog vi av på en liten landsväg mot Solvik (och Tumbo). Här kunde vi springa på bred front. Otroligt vackert snöklätt landskap och i gott och glatt sällskap dessutom!

Vi låg lite efter i tidsschemat då de skulle möta upp några VLK-löpare som tagit tåget till Kvicksund för att haka på tillbaka därifrån, men det rörde sig bara om en handfull minuter. Strax innan Tumbo och 16 sprungna kilometer beslöt Rikhard och jag att det var dags för oss att vända tillbaka. Vi tog adjö och tackade för gott sällskap och initiativ!

Hoppsan! Vinden hade ökat rejält och nu hade vi en stadig och hård motvind hela vägen hem, men vi fick lite andrum när vi kom in skogarna. Och som vi sprang där kom en mäktig havsörn flygande över oss! Wow! Blicken föll snart på vägen igen och löpningen flöt på fint då Rikhard och jag pratade löpning i allmänhet och livet i synnerhet. Det visade sig att vi har rätt mycket mer gemensamt än vi föga anat. Fascinerande och kul!

Jag följde med Rikhard en bit in mot Eskilstuna och tog – efter handslag och lite snabbplanering för gemensamlöpning – av mot Övre Gärdtre vid Måsta. Träffade på arbetskollegan Helena med familj och fick skön pepp. Följde grusvägen förbi hästgården och hade vinden i ryggen. Mötte ännu en arbetskollega, Anki T, som sprang mot vinden och snön som börjat falla horisontalt. Tog vägen förbi Torsharg och plötsligt kom en maffig duvhökshona glidande utan brådska på väg mot Kråketorp.

Efter tre och en halv timmas löpning och 35, 5 kilometer var jag så hemma. Nya Salomonryggan fungerade fint och satt riktigt bra, men jag behöver göra några justeringar. Hammer-energin i flaskorna framtill gick åt, men 1 1/2 liter vatten i blåsan förblev orört. Tanken är att pröva ryggan på långpass och göra justeringar efterhand, så att den är insprungen och klar för ultrapassen nästa år. Nä, nu får det räcka med ord. Summa summarum: Härligt långpass genom vackert landskap och i trevligt sällskap! Ha en trevlig helg därute i avlånga landet!