Dec 202020
 

Man behöver inte vara troende för att tro på en högre makt. Man behöver inte vara religiös för att ta del av en uppenbarelse. Man behöver inte alltid drömma om upplevelser som man inte trodde existerade. Det finns mardrömmar, rosaskimrande drömmar, våta drömmar, dagdrömmar och sanndrömmar. Och så finns det Marviksdrömmen, med en touch av himmelriket. Sådan var gårdagen, lördagen den 19 december. Tolv sköna stiglöparapostlar samlades vid Krampan. Till och med tomten var där. En regnfront hade dragit förbi österut under natten. Varm temperatur, stilla, fuktig luft och höga moln. En vanlig dag för att uppleva Marviksdrömmen, skulle man ha kunnat tro. Redan halvvägs in på södra loopen upplevde vi från Koberget en vacker orangeröd himlabrand längs horisonten. Blå luckor i molntaket. Korparnas rop. Tolv lyckliga stiglöpare, som olyckligtvis reducerades till elva mot slutet av loopen då en av de fagra apostlarna skulle utföra ett spontant glädjeskutt men trampade otäckt snett vid nedslaget med en ordentlig vrickning som resultat. Så var vi bara elva. Molntäcket hade spruckit upp och solen sken. Värmde och spred sitt efterlängtade ljus. Ömsesidig lycka på något sätt efter en synnerligen gråmulet december. Jag försöker på något sätt finna orden. Känns tafatt och torftigt. Det går inte ens att använda superlativ som episkt, magiskt, oförglömligt, himmelskt, strålande och liknande. De känns bara bleka och intetsägande i relation till upplevelsen ifråga. En mållös förundran infann sig. Ja, 24 kilometer, 900 höjdmeter och 5-6 timmar i underbart sällskap och fantastisk natur kan göra underverk och försätta sinne och själ i sällsynt njutfullt tillstånd. Lägg därtill ljuset, släpljuset och det där speciella ljuset med ett tunt dis i luften som skapar ett slags religiöst skimmer som bara gudar lämnar efter sig. Ett sådant där ljus som Skagenmålarna skulle kunna ha gett sin vänstra paletthand för. För att rättvist beskriva den upplevda dagen behöver man ta till bibliska metaforer. Någon tycker säkerligen det är att häda, men hade Jesus levt idag hade han med all sannolikhet varit stig- och bergslöpare. En (för)smak av himmelriket. Förvisso drömlikt, men ändå, en sann dröm. Gårdagen vid Marvikarna kvalar med lätthet in bland de tre mest minnesvärda dagarna under 2020 för undertecknad, förmodligen den bästa av dem alla. Och skymningen… Den skulle lika gärna kunnat vara en ljum marskväll med en föraning om en annalkande vår, en kylslagen midsommarafton eller en kväll i september med smak av höst. Nu var det december och fem dagar innan jul. Väck mig!

Nog med ord! Fotografierna från deltagarna under denna extraordinära dag talar sitt tydliga språk. Bara ett urval. De hade gjort sig bäst på en storbildsskärm i 3D. Och även så utgör dessa bilder fragment, utsnitt, av en större helhet som inte går att återge, man måste ha varit där. De lyckliga upplevarna som gjorde dagen så minnesvärd bär namnen Martin Källqvist, Thomas Tallin, Paméla Stenström, Anna-Lena Engwall, Linda Andersson x 2, Karl Avedal, Tomten (Björn Källström), Sandra Marinilli, Suzana Cuturic, Johnny Mårtensson och undertecknad. Fotografens namn återfinns i nederkant på respektive bild.

Kolla gärna in Karls sköna video och Marviksdrömmens bana animerat (klicka på flygplansikonen).

Så, varmt välkomna till en orgie av fotografier av bibliska mått.

God Jul och god fortsättning!

Södra loopen

01a 01b 01bb 01c 01cc 01d 01e 01f 01g 01h 01i 01ii 01iii 01iiii
Sodra_loopen_blogg

Norra loopen

02a 02b 02c 02d 02e 02f 02g 02h 02i 02j 02k 02l 02ll 02lll
02m
02n
Suz202o 02p 02q 02r 02s 02t 02u 02v 02w 02x 02y 02z 02zz 02zzz 02zzzz 02zzzzz
Sun 02zzzzzz 02zzzzzzz
Suz1 02zzzzzzzzz 02zzzzzzzzzz 02zzzzzzzzzzz 02zzzzzzzzzzzz
Norra_loopen_blogg

Tyvärr, det är nu stängt för kommentarer här.