Nov 262020
 

00a_Top

Den gångna helgen gick Marviksdrömmen fat ass event av stapeln. Ja, eller kanske vore Marviksdrömmen bad ass weather event mer korrekt, beroende på vem du frågar. Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder kan tyckas vara en utsliten klyscha men som – lördagen den 21 november – sannolikt bjöd flertalet löpare på en del lärdomar när det kommer till framtida utmaningar. Efter helgens upplevelse är jag rätt säker på att det kommer ligga ett antal klappar under granen innehållande ljuvligt doftande regnplagg och vattentäta skalvantar. Sexigare julklappar får man leta efter men bara de initierade vet hur Maslows behovstrappa ser ut för dedikerade ultratraillöpare.

Så, vad är då Marviksdrömmen för ett event? Kort sagt, det är ett episkt äventyr i fantastisk och utmanande Sörmländsk natur längs den långsträckta sprickdalen vari de tre Marvikarna ligger som långsmala band. Kalla, vackra och tysta. Banan mäter drygt 24 km och +900 höjdmeter längs tekniska stigar och obanade sträckor som bjuder på pirriga klättringar och läckra vyer. Att området sedan har en mörk historia ger mörkerlöpningen en konturlös men spännande inramning. Korparna håller koll på allt och alla som rör sig i området och vargarna från både Mölnbo- respektive Ärlareviret rör sig regelbundet i området. Allt detta 50 minuter från centrala Stockholm. Marviksdrömmen är således något utöver det vanliga. En minnesvärd upplevelse. En dagdröm för vissa, en mardröm för andra, beroende på inställning och hur många varv som avverkas. Eventet i sitt originalutförande gick med all rätt under rubriken Mar(viks)drömmen, så även denna gång, åtminstone inledningsvis. Den som är intresserad av bakgrunden till denna kreation liksom Marvikarnas mörka historia följer bara länken till Om Marviksdrömmen.

Marviksdrommen

Årets upplaga av Marviksdrömmen var liksom föregående år ingen tävling utan en form av fat ass, låg profil, vänner och bekanta, vänners vänner, en sluten skara entusiaster inte olikt det mästerskap som nordens druider anordnar en gång om året, nåväl, ingen anmälningsavgift, inga svenne-finisher-tishor eller smaklösa goodiebags, ingen formell tidtagning eller plastiga medaljer. Det finns något gudomligt vackert i familjära event där äventyret och upplevelsen är det primära. Naturen, vädret, stigarna, klättringarna, diset, dagsljuset som övergår i mörker och reflexer som glimrar och ledsagar i dunkla skogars tystnad, stjärnbestrött himlavalv som speglar sig i Marvikarnas mörka vatten, ja, allt detta är scenen för skådespelet. En scen som befolkas av äventyrslystna stiglöpare på jakt efter njutning eller utmaningar långt utanför ens komfortzon. Snabb eller långsam spelar ingen roll. Ett varv eller sju, en utmaning oavsett, utifrån var och ens individuella förutsättning. Glädjen att dela något med andra och Marviksdrömmen har definitivt något för alla.

01b

Deltagarantalet var tidigt satt till 50 personer, utifrån fat-ass-format, logistik och för att undvika onödigt slitage på vissa sträckor i de naturreservat som omger Marvikarna. Var och en bestämde själv hur många varv som skulle avverkas, förlåt, avnjutas.  Deltagarna kunde välja att starta klockan 10:00 eller 14:00. Klara majoriteten valde en tidig start. Dagarna innan helgen den 21-22 november höll så Stefan Löfven tal till nationen om att sänka taket på allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. En demokratisk omröstning genomfördes bland de 49 taggade drömaspiranterna: Masstart eller flygande start mellan 09:00 och 10:00? En överväldigande majoritet valde det senare alternativet. Och så fick det bli, inte bara beroende på Löfvens tal och Corona utan lika mycket beroende på väderprognosen. Det såg ut att bli allt annat än solskenslöpning lördagen den 21 november. Kallt och blåsigt och frågan var väl bara hur mycket hur länge det skulle regna. Vem vill stå och huttra i väntan på start? Sol, stilla och vackert både på fredagen och söndagen men däremellan… Trump svamlar om riggat val, vad var väl det i jämförelse med det stundande vädret för Marviksdrömmen på lördagen? Riggat? Tror fan det!

01a

Nog med ord från den som inte ens var med och sprang Marviksdrömmen. Jag har förvisso sprungit drömmen oräkneliga gånger under skapelsens tillblivelse men jag har aldrig sprungit mer än ett varv åt gången. Så vem är jag att uttala mig om drömmen efter ett, två, tre eller fler varv? Så detta inlägg, rapport eller vad man nu vill kalla det är väl mer att se som en banläggares version eller som en baksidetext till en bok eller en trailpornografisk långfilm som innehåller 42 parallella historier och löpupplevelser. Marviksdrömmen ska inte förklaras eller läsas, den ska upplevas. Hela 42 sköna stiglöpare kom till start på lördag morgon den 21 november. Krampan var som en vindtunnel med regn och kyla och jag vet inte om de startande blev så mycket muntrare när jag upplyste de startande om att Per Sjögren skulle ge sin vänstra hand för ett äkta Kullamannenväder som detta. De flesta var nog glada över en flygande start, komma iväg på stigarna, till äventyret, och bort från blåshålet Krampan.

01h 01i
01c
01zzzzzzz01d 01e

Prövningens första varv
Kornsnö på morgonen som övergick i kylslaget regn. Patrik Lindblom och John Fors hängde på låset och gav sig iväg strax innan nio och Simon Gräsberg som har för vana att göra sen entré kom iväg strax efter tio. Idel förväntansfulla miner trots kyla, regn och blåst. Kolla in Karl Avedals klipp strax efter start. För egen del hade jag bara längtat efter denna stund, allt riggat, banan uppmärkt och sköna löpare på väg mot en minnesvärd upplevelse. De flesta drog förbi Krampan efter södra loopen, men några kompletterade med dryck och klädsel. Trevligt med Björn och Maria som funkisar samt Niclas och Fredrik som supportade sina kämpande partners (Sara och Camilla) i storslagen stil. Det var skönt med stort partytält och värmande eld. Patrik fick tyvärr ge upp efter södra loopen. Kroppen hans var inte återställd efter förkylning. Tråkigt eftersom han siktat på att slipa barnrekordet (sitt eget) på ett varv, som låg på 2:48 från förra året då banan var 1,5 km kortare. Jesper Flink körde som vanligt i sandaler och efter södra loopen körde han utan strumpor, för att slippa våt kyla. Han är bara sådan.

01j

Regnet ville inte upphöra. Och när löpare börja komma in efter ett varv var det med blandade känslor. En del huttrande, blöta och frusna medan andra tog det nödvändigaste och eventuellt bytte till torrt och sedan vidare. Tror flera välkomnade varm buljong, kaffe och het ingefära spetsad med lime och honung. Totalt 15 löpare nöjde sig med ett varv. Några hade från början bestämt sig för ett varv, några fick fick skadekänningar och ytterligare några var kanske inte helt förberedda på kylan och vätan. Värt att nämna är Simon Gräsbergs gasellika framfart med tiden 2:40 på första varvet! Banrekord.

01k 01x01y01m01l
01q01s

Snabbt, långt, länge…
Regnet och blåsten fortsatte, men luckor med uppehåll blev tätare och temperaturen steg. Trots det valde en spridd kvintett att kasta in handduken efter 1 1/2 varv och jag led med Malin Vesik som kände av sin lårskada och som längtat efter norra loopen i mörker och glittrande reflexer tillsammans med sin vapendragare Peder Nilsson. Drömmen lever vidare. Även Jo Stevenson och Tobias Röstlund nöjde sig där och då trots skotskt semesterväder. Jonas Collén var mest sugen på korv och det kan man förstå för det tog på krafterna att tänka ut filmvinklar längs Marviksdrömmen, så kolla in Jonas guldkorpnominerade kortfilm för att få en hint om drömmen. Mycket händer här.

01v
01o

Det började skymma. Dags att tända marshaller. Björn drog igång grillen. Det vankades kryddiga korvar. Regnet upphörde framåt eftermiddagen, vinden mojnade och temperaturen blev löpvänligt skön. De som körde två varv eller fler fick verkligen valuta för tiden ute på stigarna, ljus och mörker, pissväder och skönväder. Marviksdrömmen är dessutom navigeringsmässigt så mycket enklare med reflexmarkeringarna, inte minst efter en mental dust som den under första varvet. Även Mats kunde slappna av då Erik sprungit bort gnället från första varvet och log sitt vanliga solskensleende. Halva Västeråsmaffian dundrade in, men var fan var Ilich? Frågan upplöstes när Simon kom indundrande längs marshallerna. Två varv på tiden 6:13. Sjukt snabbt! Givetvis banrekord. En urkokt och krympt korpskalle till Simon och en till Patrizia som var snabbaste dam på 7:22. Totalt 12 löpare genomförda två varv och fick uppleva det bästa av Marviksdrömmens olika karaktärsdrag. Och vad blev det av Ilich? Till slut ljöd spanska segertjut i Krampans dunkel och även Ilich bjuder på en härlig orgie av klipp i sin kortfilm.

01g
01zz 01zzzzzz

Stjärnklar ljum kväll
Radarparen Jocke/Sofia och Micke/Johan separerade efter två varv. Sofia och Micke fortsatte var för sig mot sina mål många timmar bort och båda såg oförskämt pigga och lätta ut när de drog iväg. Ytterligare sju löpare gav sig ut på ett tredje varv. Förra året var det bara en löpare, Thomas Gottlind, som körde tre hela varv varav 11 timmar i mörker. John Fors var totalfokuserad och höll ett stabilt tempo, vilket även var fallet med terraultramissionärerna Erik Källberg och Mats Dahlén. Svårt att att avgöra hur John och de senare låg till i tid sinsemellan. Inte att förglömma är den kämpande trion bestående av Camilla, Sara och Moa. Moas vapendragare Paz fick ge upp efter ett varv beroende på knäkänningar så Moa slog följe med diserna. Men jäklar vilken trio, var och en med sina demoner och distansrekord i sikte. Och vilken support de hade i form av makarna Niclas och Fredrik och barnen.

01f
01r01t

Vilken vacker kväll det blev! Halvmånen som sakta sjönk ner bakom skogsridån i sydväst, gnistrande stjärnhimmel utan ljusföroreningar, skön temperatur och en sprakande eld. Björn och Maria hade tackat för sig och begivit sig till havsbandet utanför Trosa. Jag och tvåvarvaren Jakob Källstrand satt vid elden och njöt av kväll och samtal och snart fick vi sällskap av Anders Magnusson som nöjde sig med fina 2 1/2 varv. Läckert med fjärran pannlampor på höjderna norröver längs Mellan-Marviken. Plötsligt var en pannlampeförsedd varelse med snabba steg på väg in. John Fors, Eskilstunasonen, som var tillbaka efter flera månaders med hälseneproblem. Och vilken comeback! Tre varv på 12:14 och tillika banrekord. Återstod att se vad ringsuktaren Erik och Mats kunde göra för att hota John, men det kändes som att de båda var ute på tredje varvet för att njuta av stjärnhimmeln som två glada alver på tur.

01zzzzz
01zzzz

Sofia kom in och såg relativt oberörd ut. Satte sig vid elden och intog medhavd mat. Skulle hon fortsätta mot sitt mål på sju varv, det vill säga +100 miles? Inte många kvar ute på banan. Utspridda. Ingen med samma mål att göra sällskap med. Sofia och Micke var tyvärr i ofas tidsmässigt. Och Anders Widmark hade gett upp ambitionen om 4-5 varv efter en brutal felspringning. Sofia gav sig ut på varv fyra och södra loopen. Strax därefter rullade Erik och Mats in på 12:25, 11 minuter efter Johns tid. John blev därmed ägare av en fet korpskallering, men han var redan på väg hem (den är på väg med posten John). Vi grillade korv och snackade runt elden. När de for hemåt kröp jag ner i sovsäcken. Fem kvar ute på stigarna. Slumrade till och vaknade av att Niclas stod i partytältet: ”Tjejerna är på ingång”. Väntan, väntan och så, där borta kom tre gungande pannlampor, sakta, närmare och närmare. Vilken trio! Tre glada kämpar. Man får gåshud! Moa som spytt ett par gånger, parerat höjdskräcken och accepterat mörkret. Sara som satte nytt brutalt distansrekord på 72 km och 2900 höjdmeter, mot det det tidigare på 50 km på platten. Camilla däremot behövde köra södra loopen för att slå distansrekord och hon hade kapacitet, men ambivalensen och funderingarna satte stopp för en fortsättning. Tre varv är tre varv. Respekt! Fyra korpskallar var avsatta för kämpainsatser utanför placeringar och så. Dessa tre kämpar belönades således med varsin välförtjänt krympt korpskalle.

01zzz

Medan jag satt i deras tält och sippade på en kåsa med kaffe höll jag på att missa Sofia som kommit in från södra loopen och var på väg till sin bil för att sova. Hon nöjde sig med 3 1/2 varv, Marviksdrömmen á la 50 miles! Vi hann byta några ord och jag bara kände att hon kunde ha fortsatt flera varv till. Hon såg fasen inte trött ut och hade den där beslutsamma blicken. Hade det bara varit några fler långvarvare ute på banan är jag övertygad om att hon fortsatt. Hon lovade att titta förbi på morgonkulan och jag meddelade förstås att den andra ringen var hennes, då hon var snabbaste dam på tre varv.

Kvar ute på drömmen var Micke. Satte mig i partystolen utanför tältet. Jag hade sett hans pannlampa på håll och han var på ingång. Till slut såg jag hans gungande pannlampa närma sig. Det blev handklapp och pepp. Svårt att inte bli berörd av någon som med lätta steg, ett leende och liksom glittrande ögon stannar framför en och talar lyriskt och obehindrat. Efter fyra varv. Han böjer sig ner under presenningen och plockar något ur sin box och säger: ”Undrar om jag ändå ska ge mig ut på ett varv till så att jag får uppleva soluppgången”. Micke, orienteraren från Järfälla, ja, vad svarar jag? Ingenting, bara ler inombords. Till slut bestämmer han sig dock för att gå till bilen som är färdigbäddad för sömn. Det feta korpskallearmbandet blir därmed hans. Jag önskar honom en god nattsömn.

Jag kryper ner i min sovsäck och nyper mig i armen. Marviksdrömmen är verklig om än drömlik. Och Erik Källberg sammanfattar sin upplevelse av Marviksdrömmen enkelt och koncist på Strava:

”Tre varv på världens längsta, brantaste, halaste och bökigaste 24km-bana signerad Niklas Holmström. Underbart helt enkelt!”

Gåvor från Putbergens druider
Fat ass event är som bekant inte synonymt med medaljer och annan miljöpåverkande konsumtion. Priset man får som deltagare i Marviksdrömmen är upplevelsen och förhoppningsvis ett högst personligt minne, värt att minnas och vårda. Nåväl, ibland tycks ödet ha ett finger med i spelet när det kommer till premiering av insats. Tidigare i höstas hälsade jag på druiderna i magiska Putbergen. De berättade med stort vemod att årets upplaga av de Nordiska Druidmästerskapen som skulle ha gått i Värmlandsskogarna blev inställd på grund av den rådande Coronapandemin. De hade då beslutat att istället skänka ett antal gåvor till Marviksdrömmens deltagare. Sedan var det upp till mig att fördela dem rättvist. Fördelningen blev enligt bilden nedan:

Gifts

GPX-fil, kartor och Stravasegment
Snitslar, flaggor och en del pilar utanför de markerade lederna togs ner de två efterföljande dagarna så för den som önskar springa eller vandra Marviksdrömmen rekommenderar jag att ladda ner GPX-filen. I mörker leder reflexerna dig rätt. Här hittar du även kartorna för södra loopen respektive norra loopen. Sedan har Johan Nilsson varit vänlig nog och skapat Marviksdrömmen som segment på Strava. Och Marviksdrömmen finns även på FB, så håll koll på den för kommande Marviksevent.

Marviksdrömmen 2021
Egentligen var denna upplaga av Marviksdrömmen tänkt att bli en grand finale men efter några samtal med löpare under lördagkvällen och med Sofia på söndag morgon var idéflödet igång. Jag är inte mycket för repriser och det lutar åt att Marviksdrömmen 2021 kommer att handla om 50 miles (3 1/2 varv) och 100 miles (42 km läcker ledlöpning + 5 varv). Ingenting annat. I vilket format återstår att se men jag ska kontakta tillsyningsmannen för Åkers Kronopark samt Länsstyrelsen i början på 2021. Ett regelrätt tävlingstillstånd skulle förenkla en hel del, utan att frångå det familjära formatet. Själen, om man så vill. Det handlar också om respekt för naturen särskilt som Marviksdrömmen går genom flera naturreservat och ett fågelskyddsområde.

Men det är kul att helgens event har fått en del uppmärksamhet. Förra årets upplaga av Marviksdrömmen var enkom för de som skulle ge sig på Kullamannen och loopen på Kullaberg i mörker. Jag hade då kontakt med Per Sjögren som bland annat puffade för Marviksdrömmen. Och efter detta event damp det ner ett mail från Per. Kanske var det Simon Gräsbergs inlägg på Insta som fick Per att skicka inviten. Vem vet säkert, men det kan ju inte vara kul att höra att Kullamannen är som Lidingöloppet i jämförelse med Marviksdrömmen, särskilt som KM kommer att ingå i Ultra Trail World Tour 2021. Även Ultra-aktuellt med Westergren och Hällneby hade snappat upp helgens event vid Marvikarna, spela fram till 19:20.

Tack till…
Slutligen ett stort tack till er alla för att ni bjöd upp till dans och gjorde verklighet av drömmen! Vad hade Marviksdrömmen varit utan er? Intet! Som kärlek utan kyssar…

Sedan är det ett flertal personer som är värda ett särskilt tack och jag tänker då på Per-Inge och Eddy (Lilla Vasskär B&B) som hjälpte till att rigga basen vid Krampan, skjutsat undertecknad hit och dit och slutligen skjutsade hem en trött men glad druid med allt materiel. Björn Källström och Maria Karlsson är värda en stor varm kram för att de hjälpte till i Krampan hela lördagen. De sköna diserna Sara och Camilla som förutom att kämpa sig igenom tre varv bjöd alla löpare på sin Disbrygd. Åke och Annika på Krampans gård som lånade ut grill och äkta Skottvångskol. Arbetskollegan Peter Andersson som körde ett billass med material och utrustning till Krampanlägret. Tack även till Johan Nilsson, Erik Johansson, Gustav Henriksson och Henning Holmström (inköpt klaffbord) för diverse hjälp. Vidare ett tack till Thomas Cosmo (Svinsjögårds Samfällighet), orienteraren Kåge med fru vid Nygärdet och de boende längs grusvägen innan stigningen upp till Sörmlandsleden på södra loopen.

01n 01z

Till sist, detta var ett fat ass event utan anmälningsavgift men de som ville kunde swisha en frivillig gåva och jag kan bara säga att jag är rörd, överväldigad och oerhört tacksam för alla era bidrag som med marginal täcker alla utgifter som detta arrangemang medfört. Saknar ord!

Marvikskramar till er alla

Niklas

01u

Startande, antal varv och tid

1. Patrik Lindblom, 1/2 varv – 1:08

2. Bosse Johansson, 1 varv – 3:45
3. Andreas Trail, 1 varv – 3:49
4. Henning Holmström, 1 varv – 3:51
5. Linda Carlsson, 1 varv – 3:56
6. Gustav Henriksson, 1 varv – 3:57
7. Stefan Leeiner, 1 varv – 3:57
8. Karl Alvedal, 1 varv – 4:06
9. Erika Särnholm, 1 varv – 4:06
10. Robert Landin, 1 varv – 4:09
11. Susanna Thörn, 1 varv – 4:36
12. Markus Söderlund, 1 varv – 4:36
13. Paz Trillo Alarcón, 1 varv – 4:45
14. Jesper Flink, 1 varv – 4:45
15. Carolina Johansson, 1 varv – 5:23
16. Lena Hammarsten, 1 varv – 7:03

17. Jonas Collén, 1 1/2 varv – 4:50
18. Tobias Röstlund, 1 1/2 varv – 5:05
19. Jo Stevenson, 1 1/2 varv – 5:05
20. Malin Vesik, 1 1/2 varv – 6:21
21. Peder Nilsson, 1 1/2 varv – 6:21

22. Simon Gräsberg, 2 varv – 6:13
23. Patrizia Strandman, 2 varv – 7:22
24. Johan Nilsson, 2 varv – 7:41
25. Henrik Ortman, 2 varv – 7:45
26. Ilich Vera, 2 varv – 8:09
27. Anders Widmark, 2 varv – 8:13
28. Erik Johansson, 2 varv – 8:15
29. Catarina Andersson, 2 varv – 8:47
30. Joakim Grassman, 2 varv – 9:17
31. Marko Arotaival, 2 varv – 9:30
32. Johan Åström, 2 varv – 9:30
33. Jakob Källstrand, 2 varv – 9:45

34. Anders Magnusson, 2 1/2 varv – 9:34

35. John Fors, 3 varv – 12:14
36. Mats Dahlén, 3 varv – 12:25
37. Erik Källberg, 3 varv – 12:25
38. Sara Bäck, 3 varv – 16:12
39. Camilla Antin, 3 varv – 16:12
40. Moa Bock, 3 varv – 16:25

41. Sofia Attelind, 3 1/2 varv – 16:47

42. Mikael Pettersson, 4 varv – 17:37

Profil

Tyvärr, det är nu stängt för kommentarer här.