Okt 122020
 

001aDet började skymma över Alvastras tysta klosterruiner. Axlade ryggan och tog farväl av Johan och Ullis. Ljum höstluft. Klättrade uppför den branta slänten och in i den mörka bokskogen. Fann den orangemarkerade leden. Stigen, jämn och fin, genom en matta av bruna boklöv. Att färdas genom gammal bokskog är som att besöka en luftig och stilren katedral. Passerade Ellen Keys Strand. Noterade bevingade ord, inramade, i farten. Bruset av brytande vågor tilltog alltmer. Hård ljum vind från sydväst. Regnet börja falla. På med regnjacka och pannlampa. Gjorde en avstickare ner till Vätterns strand. Ett upprört Vättern i samspel med vind och gråtung himmel. Som en tavla av Strindberg. Vågorna dånade mot klipporna. Som att befinna sig vid havet. Fortsatte längs kustlinjen norrut. Bokskog varvades med vindpinad strandskog, ena stunden hårdtrampad jordstig för att i nästa ersättas av slippriga stenar och rötter. Jag smålog. Minnen och känslor från Kullaberg och Kullamannen 100 miles i mörkret väcktes till liv. Blöta löv som glittrar på stigen i pannlampans sken. Regnet som sköljer ansiktet. Vinden. Vågbrus. Det var länge sedan jag sprang genom kustnära ädelskog. Det är något visst med denna typ av skogar. Något kontinentalt. Kom till vindskyddet vid Stocklycke hamn. Ingen där. En mörk regnig torsdag kväll. Gott om ved. Nä. Ville njuta ytterligare några kilometer på stigarna i pannlampans sken och siktade istället på Älvarums udde längre norrut. Kändes mer attraktivt och bekvämt med en natt i vindskydd än under tarp. Och fanns det ved, njuta av några koppar te vid en sprakande eld. Fortsatte min färd. Det finns något introvärt rogivande att springa i mörkret och följa pannlampans ljuskägla. Tunnelseende. Meditativt. Här och nu men med en påtaglig Kullamannenkänsla. Och så öppnade sig strandskogen och där låg vindskyddet. Tyst och öde. Älvarums udde. Inte en själ. Men ved fanns. Till min glädje var vindskydden på Omberg av en variant jag inte sett tidigare med utskjutande tak över sittplatser och eldstad. Tacksamt när det regnar. Gjorde snabbt upp eld, installerade mitt sovsystem och kokade vatten på gasköket. Vågbruset mot klapperstenstranden var smått öronbedövande. Här hjälpte nog inte ens öronproppar för en god nattsömn. Det blev några timmar vid en hypnotisk eld.

001b 001c

Natten blev sisådär med vågbrus, en familj skogsmöss som rumsterade och liggunderlag med pyspunka. Fick rulla av liggunderlaget, blåsa upp, rulla på, varannan timma typ. Man kommer snabbt in i rutinen. Att sedan få vakna till vågor, susande träd och klarblå himmel med barnsligt skön förväntan, och längtan, att få uppleva helt nya stigar i vacker natur. Men först en låååång frukost.

002a 002b 002c

En fantastisk höstdag på Omberg
Jag har inte tänkt skriva en omfångsrik story om mitt besök på Omberg utan det blir mer som en fotografisk aptitretare för den som inte besökt denna högst speciella pärla som höjer sig likt en grönklädd ö mellan Vättern, Tåkern och Östgötaslätten. Jag kan rekommendera Sveaskogs informativa faktablad i pdf-format liksom Upplev Vadstenas hemsida med information och kartor över leder och naturstigar samt boende och annat matnyttigt.

Karta

Mitt mål för dagen var att springa den 26 kilometer långa orangemarkerade leden runt hela Omberg och avnjuta alla utsiktsplatser och förhoppningsvis hitta ett öppet fik. Stiglöpning utan fika är som kärlek utan kyssar, eller hur den gamla slagdängan nu går. Kan avslöja att nätet med stigar och grusvägar – utöver de färgmarkerade lederna – på Omberg är som en spindelväv. Jag sprang på. Njöt och testade en del avstickare. Drog ner till Borghamn då jag noterat en del plakat om våfflor och kaffe nere på vandrarhemmet där, men det var tyvärr stängt. Den lilla lanthandeln var dock öppen så det fick bli en glass och en Loka crush i höstsolen. Avnjöt sedan den östra sidan av Omberg där Sveaskog arbetar med att ta bort stor del av den gamla planterade granskogen för ett ett mer öppet och betat landskap. En långsiktig plan som gör en glad. Tänk om man kunde göra så på många fler platser eller helt enkelt bara låta många skogsområden vara som de är. Omberg runt bjuder på en fantastisk variation beträffande naturtyper och vyer. Löpglädjen är konstant. Hittade till min glädje ett vackert placerat vindskydd vid Makersbergen som av någon anledning inte var utsatt på flera kartor. Lätt att missa då det inte ligger alldeles intill leden. Där fanns ved. Bestämde mig för att komma tillbaka på kvällen för övernattning. Avnjöt bokskogarna i den södra delen och var uppe på Hjässan två gånger men något öppet fik hittade jag aldrig. Besökte även före detta Höje kusgård. Minnen. Var där på en introduktionsvecka med studiekamrater från Tollare högskola för 25 år sedan. Minnen. Kursgården såg numera ut att vara i privat ägo. Den ljuvliga höstdagen började lida mot sitt slut och jag fann mig till slut sitta vid elden intill vindskyddet på Makersbergen med vy mot Tåkern i nordost och slätterna österut. Vad mer kan man begära?

002d 002e 002f 002g 002h 002i 002ii 002j 002k 002l 002m 002n 002nn 002o 002p 002q 002r 002s 002t

Vaknade typ varannan timma för att rulla av det platta liggunderlaget, blåsa upp det snabbt och sedan rulla på det igen för ytterligare ett par timmars sömn. Vaknade slutligen strax innan åtta. Himlen täckt av lätta moln och luften fylldes av tranors underbara rop och skorranden, kacklande grågäss, råmande kor på avstånd medan gulsparvar och rödhakar lockade och knäppte intill vindskyddet. Låg bara och njöt, i en varm sovsäck. En audiovisuell bild av välbefinnande. Ännu en låååång frukost. Kyligare temperatur.

003a

Siktade in mig på Stocklycke för att fylla på med vatten innan jag fortsatte mitt utforskande av Omberg. Tog den lilla Skogsslingan med alla dess olika buskar och träd som tacksamt utplacerade informationstavlor på alla olika arter som en gång planterades här av den dåvarande Skogsskolan i Höje.

003c 003d 003e

Mötte Johan och Ullis när jag var på väg norrut från Stocklycke och fick tips om Oxbåset norr om Stocklycke hamn. Det började regna. På med regnjacka. Jag avnjöt nya stigar och några repriser, så som Marbergen och Västra väggar. Vädret växlade och solen sken till och från.

003b003i 003f 003g

En utmattad drottning
Där jag stod på rampen vid Västra väggar och njöt av den vidsträckta vyn ut över Vättern upptäckte jag så en stor vacker mörk jordhumla. En drottning, som förmodligen sökt skydd undan regnet under en utskjutande del på träräcket. Hon borde ha hittat en håla för vintern. Kanske hade hon gjort ett sista försök att samla energi under den soliga varma gårdagen. Solen kom nu fram och hon sträckte stelt på sig. Tog av mig ryggan, blandade ihop en mix av vatten och råsocker till flytande sockerlösning och hällde försiktigt framför henne. Det tog inte många sekunder förrän hon sköt ut snabeln och började suga i sig lösningen. Och vad hon sög i sig. Ett väl beprövat knep som jag använt på min tidigare uteplats för att hjälpa nyvakna drottningar på våren. Jag lämnade henne där i solen med sockerlösningen och hoppades hon skulle hitta sig en jordhåla för vintern.

Humlan_Omberg

Oxbåset
Nästa anhalt var Oxbåset och jag tog några för mig nya stigar på vägen dit. Hade väntat mig en pirrig klättring upp till någon utsiktsplats, men det visade sig istället vara en småpirrig klättring ner genom en skreva ner till själva strandlinjen. Rätt brant och det pirriga bestod uteslutande i att underlaget bestod av lös grusig jord men det fanns en del rötter och sten att hålla sig i. Värt att ta sig ner och njuta av de mäktiga klippväggarna på båda sidor. Och medan jag stod där nere och betraktade molnformationerna ute över Vättern kom flera stora flockar med tranor flygande och ljudet av deras rop bildade en mäktig kör som fyllde luftrummet. Naturen kan verkligen bjuda en på fantastiska ögonblick, ögonblick som aldrig kommer igen.

003h 003j 003k 003l

Mot Ödeshög
Så var det dags att tänka på refrängen. Hade stämt av med Johan och Ullis om att ses i Ödeshög. Jag tog Östgötaleden från Omberg längs kusten söderut. Sträckan mellan Omberg och Ödeshögs golfbana var överraskande läcker. Väldigt strandnära, teknisk och över härliga hällar och genom naturreservat. De sista kilometerna från Öninge in till Ödeshög var dock mediokra på asfalt men jag fick i alla fall in några råkor på fågellistan. Precis nära jag nådde Ödeshög mötte Johan och Ullis upp. Var bara hoppa in i bilen. Vi konstaterade att vi haft flyt med vädret då vi strax innan Linköping körde in i en vägg av regn och blygråa moln. Och det regnade hela vägen fram till Eskilstuna. Snacka om kontrast.

004a 004b 004c 004d 004e

Det lär utan tvekan bli ett återbesök till Omberg till våren för att just uppleva våren och ädellövskogar som sjuder av fågelsång och liv!

Ha en fortsatt skön höst!

Niklas

003m

Tyvärr, det är nu stängt för kommentarer här.