Aug 182012
 

Av naturliga orsaker har det inte blivit några långpass på Sörmlandsleden sedan början av juli. Så det var med stor glädje jag såg fram emot denna lördag då jag planerat att springa några nya etapper och med sikte att vara ute på stigarna i 5-6 timmar. Hade skrivit ut detaljkartor och beskrivningar på etapperna 23-26 i veckan och läst på. Kollat upp logistik och beställt tågbiljett. Köpt nödvändig energi. Allt var förberett, men det finns mycket som inte går att påverka. Fast det är det som också är charmen med livet, om man tar det på rätt sätt.

Vaknade tidigt i morse. Snoozade givetvis några gånger till katternas tacksamma spinnande. Sedan var det bara att masa sig upp och börja med frukosten. Shit, bara en skopa havregryn kvar, så, en skopa müsli fick det bli också. Spännande gröt. Medan den puttrade skulle jag ge mig i kast med tillblandningen av Hammer i två 33:or. Det sista pulvret (jag fått av Erik i veckan) och vatten i handshakern. Började veva som värsta bartendern, men jag hade inte tryckt på locket ordentligt, så det sa bara splash och mer än hälften av härligheten spreds i köket och hela min snygga framsida. Skiiiiit! Försökte rädda det som räddas kan. Av med gröten och seadan in i duschen. Snygga till i köket, käka gröt och packa allt i löparryggan. Ingen latte hanns med. Tog cykeln in till Eskilstuna tågstation. Tåget skulle lämna stationen 08:09 och Pressbyrån skulle öppna 08:00. Tror ni de behagade att öppna klockan 8? Tror ni jag fick min latte där? Nej, men tåget kom i alla fall i tid. Tryckte in hörlurarna, lutade mig bakåt och lät Radiohead spola bort negativa tankar.

Hoppade av i Hälleforsnäs, en öde station som hämtad ur en novell av Ray Bradbury. Trots det en knutpunkt för flera etapper på Sörmlandsleden. Tredje gången i Hälleforsnäs för mig hitintills och för fyra månader sedan var det premiär i snö och allmänt vattensjuka stigar, se det inlägget. Då lärde jag mig att springa i blöta skor, men det krävdes 60 kilometer. Den gången inledde jag med etapp 23 till Svalboviken, där leden delar sig. Idag blev det en repris på 23:an för att sedan vika av och ta 24-26 till Katrineholm. etapp 23 är verkligen läcker med lagom kupering och genuin vildmark, men löpningen är rätt tekniskt krävande. I april sjöng nyanlända fåglar för fullt, medan det idag var ödesmättat tyst. Tofsmesar, talltitor och några korpar gjorde sig hörda och små flockar av dubbeltrastar stöttes på hällmarkerna. Något som var väldigt fascinerande är att jag mindes väldigt mycket av sträckningen sedan sist och behövde inte titta efter markeringarna.

Väl i Svalboviken följde jag således etapp 24 som följde Näshultasjön en kort bit innan det var dags att svänga in i gammal granskog och så en lång stigning till Tyckenhed som är Eskilstuna kommuns högsta punkt (114 m.ö.h) och däruppe fanns ett häftigt klapperstensfält. Merparten av 24:an var varierad, lättsprungen och inte särskilt kuperad, men på många håll var det sankt och sumpigt. Jag skulle därför inte vilja springa denna etapp på våren. Annars gick leden till stor del genom vacker gammal granskog och stigen kantades här och där av klungor med kantareller. Den stora variationen inbjöd till löpglädje och monotoni fanns inte på kartbilden. Det enda smått negativa med denna etapp var att ledmarkeringarna var gamla och urblekta och därav lätta att missa samt ett par deprimerande kalhyggen.

Etapp 25 var läcker och mer lik 23:an med tallskog och hällmarker. Men en rundslinga och felspringning kostade mig tid och energi. Blev lite övermodig och tog inte fram detaljkartan för att kolla ordentligt i en föbryllande stigkorsning. Valde höger och kom snart till ett gigantiskt flyttblock. Platsen kallas Vigors kyrka och är enligt folktron en gammal offerplats. Om jag någon gång gifter mig igen skulle jag nog välja Vigors kyrka för själva vigselcermonin. Jag var tagen av flyttblocket, men ville inte ödsla för mycket tid då jag siktade på att hinna med 15-tåget i Katrineholm, annars skulle jag inte vara hemma förrän lördagkväll. Sprang på och efter ett par kilometer började jag ana att jag var inne på rundslingan som ledde tillbaka till startpunkten. Mycket riktigt. Suck! Fyra kilometer i onödan. Sprang förbi Vigors kyrka än en gång och när jag väl kom till avtagstigen igen insåg jag att pilen varit skymd. Kastade en förbannelse över den etappansvariga, känns bättre så än att erkänna att jag faktiskt varit ouppmärksam. Nu var det bara att springa på i ett stadigt tempo och hoppas på lättsprungna stigar. Sprang förbi några bärplockare som hejade och frågade ”Är det inte jobbigt att springa uppför?” Haha, jag hade knappt reflekterat över att det faktiskt var en rätt lång stigning. Kom till en källa och fyllde på vätskeblåsan till hälften. Kollade klockan. Usch, jag gillar inte att stressa och springa mot klockan. Men jag ville fasen inte sitta i fula Katrineholm i tre timmar och vänta på nästa tåg.

Kom till etapp 26, vilken var hyfsat lättsprungen samtidigt som den inte bjöd på någon särskild naturupplevelse eller mer troligt var att jag hade helt annat fokus. Kom efter sex kilometer ut på en cykelbana vid köpcentret utanför Katrineholm och klockan var 14:35. Det såg onekligen ut som om jag skulle hinna med tåget. Lättad sprang jag på i bra fart och nådde stationen kvart i tre! Stoppade klockan, som visade 50,54 km på 5:26 (effektiv tid). In på Pressbyrån. Köpte en cola, korv med bröd och en stor (ful)latte. Sedan till biljettautomaten och köpte biljett. Stod på perrongen 14:55. Snacka tajming! Börjar dagen dåligt, så slutar den oftast bra, som så ofta visat sig stämma i fågelskådarvärlden. Sedan var det bara att sjunka ner i tågsätet. En punkdonna slog sig ner bredvid, trots att jag stank svett och sumpskog. I och med dessa etapper (se GPS-rutt) har jag nu avverkat 35% av Sörmlandsledens etapper på totalt 100 mil. Ska väl hinna med några till i år, men jag har inte bråttom, bara ibland. Och så lite bilder från dagens äventyr…

  5 kommentarer till “Efterlängtat ultrapass på Sörmlandsleden”

  1. Åh! Som vanligt låter och ser det otroligt lockande ut!
    Undantaget kampen mot klockan. Just det, och att jag är förtvivlat dålig på logistiklösningar = planering av resrutter, avskräcker mig från att göra som du: ta tåget ut längs leden och löpandes ta mig till annan tågstation.

  2. Ja, det var några läckra etapper och det var kul att springa etapp 23 torrskodd hela vägen. Visst ställer logistiken till det, särskilt när det är svårt att förutspå terrängen, grad av kupering och hur pass avancerade stigarna är. Lite äventyr ska det vara. Den 7/9 bär det av från Katrineholm till Kolmården och Stavsjö. Historiska marker. Bokat boende på Stavsjö vandrarhem, så då blir det ingen kamp mot klockan ;-)

  3. Ser helt underbart ut!!! :-)
    Var kan man hitta såna leder. Finns det någon bra ”samlingssida” på nätet..?

    • Jo du, Sörmlandsleden är helt underbar och det är väl så att det handlar mer om rena löparäventyr än ordinära träningspass. Vet inte om det finns någon samlingssida. Trailrunningbilagan till RW listade några av Sveriges finaste leder. Du har ju inte så blodigt långt till Billingeleden i Skövde. En led som ska vara riktigt häftig och vacker och som jag ska pröva någon gång i framtiden.

  4. Niklas, vi är ute efter en upplevelsevandring med 8 vuxna, 8 barn, ingen löpning men vill gärna ha lite utmaning och lite härlig miljö. Har du något tips till oss. Yngsta är ca 12, äldsta 18.
    Vill bara göra en dagsutflykt lördag i oktober.

    Har du något tips på det?

Tyvärr, det är nu stängt för kommentarer här.