Aug 022012
 

Jag har förvisso landat, men flyter fortfarande på euforiska molntussar efter veckan i Schweiz. Katterna hämtade. Fortsatt semester, utan några måsten eller åtaganden, bara göra det som faller mig in och så lite tid vid datorn som möjligt, med undantag för detta inlägg.

Redan dagen efter Swissalpine var jag oförskämt pigg i benen. Stramade en aning på lårens framsida, annars ingenting. Märkligt, med tanke på hur jäkla stel i benen jag var direkt efter Jättelångt! i juni. Nå, däremellan har det dock blivit en del rejäla långpass och ett par backpass i veckan. I tisdags blev det därför ett lätt distanspass på sju kilometer och nu har den mentala omladdningen inför Lidingöloppet och sub2:15 börjat. Kommer att köra på mitt träningsupplägg från förra året med ett långpass i veckan, backintervaller med stavar, långa intervaller, 2×10 min tempo, 10/10, 20/20, 30/30 osv i kuperad terräng. Jämfört med den senaste månadernas upplägg innebär det mindre veckomängd och 20-30% medel till högintensiv träning. Så, idag inledde jag helt enkelt den specifika LL-träningen med 10x200m barfotaintervaller på Torshargs vidsträckta gräsplaner. Gudomligt skönt att springa barfota i gräs. Flashbacks till barndomens somrar. Inledde första 200 på 45 sek och den avslutande den tionde på 35 sek. Inser att jag saknat mixen av låg- och högintensiv träning samt variationen i den senare. Explosiva ben och hög fart är trots allt något särskilt! Nu väntar även en mer social träning med Vilsta-gänget. En skön tid med varierad träning och en del fågelskådning väntar således runt hörnet!

Igår la Alphafoto upp fotografier från Swissalpine. Inte särskilt dyra i jämförelse med andra större tävlingar i Sverige. Nå, jag kunde inte låta bli att köpa två, varav ett från Sertig pass som väcker så mycket känslor, av två anledningar: loppets högsta punkt (2732 m) och 60 km avverkade. Ett katarsisliknande tillstånd uppstod där och då, om än bara för några sekunder. Och om någon hade huggit av mig fötterna däruppe på toppen, så hade jag likt förbannat sprungit de sista 20 kilometerna utför och in i mål på bara benstumparna. Tro mig!