Jul 242012
 

Sitter på Soldanellas terrass i bergssluttningen ovanför Klosters i Schweiz. Proppmätt efter en utsökt middag på stället. Njuter i detta nu av en espresso och den fantastiska utsikten av dalen och de omgivande bergstopparna. Några har fortfarande ”fläckar” av snö. Klippsvalor och tornseglare drar över terrassen. Jag är verkligen glad att jag hittade detta ställe att bo på. Ingen trafik alls. Inget artificiellt brus. Bara vinden, prasslet i träden och lågmälda röster. Nästan som att de som pratar – och långt ifrån alla pratar – inte vill störa den tystnad som är. De som bor här är främst MTB:are, några swissalpinister och en del trekkers samt en löpglad skådare från Torshälla. Har inte hört någon som talar engelska (förutom när jag snackar med någon), bara tyska och franska. Det är nästan så att jag rodnar när det tickande ljudet hörs då jag i skrivande stund slår ner fingrarna på tangentbordet. Så tyst är det, nästan.

Nedresan har klaffat från det att vinkade farväl av mamsen halvsju i morse. Flyget lyfte något försenat från Arlanda. Och från flygplatsen i Zürich var det bara att hoppa på ett tåg in till centralstationen, sedan byte till Sargans och där ytterligare ett byte mot Davos. Man får väl säga att det gick som på räls, då jag bara behövde vänta några minuter på varje ställe. Tågresan från Zürich till Klosters tog två timmar och en kvart. Lägg till 25 minuter och du är i Davos. Från den lilla pittoreska stationen vandrade jag mellan gökursvillor i alla storlekar och böljande alpängar vidare uppåt till Soldanella (medlem i Hostelling International). Receptionen var stängd så här mitt på dagen. Det blev till att vänta på terrassen. Klarblå himmel, om än lite disigt, och högsommarvärme, som man inte varit bortskämd med i Svedala. Satt i skuggan av ett parasoll och avnjöt en burk köttbullar i gräddsås från ÖB. Får inte slarva med maten inför loppet!

Klockan fem tog ägarinnan Myriam hand om mig och jag fick nyckeln till mitt charmiga lilla rum med en helt bedårande utsikt. Det var nästan så jag fick ett infall att ställa mig i fönstret och börja joddla i bara mässingen. Men det kanske passar bättre tidig morgon eller vad tror ni? Packade upp alla prylar. Märkligt att det kan bli så mycket sladdar och adaptrar? Därefter hängde jag på mig kikaren och kameran och begav mig längs en led uppåt bergen innan middagen vid halvsju. Rekade lite inför morgondagens vandringar till ett par toppar ovanför Klosters. Sanslöst vackert med skog på de branta sluttningarna och gröna alpängar med betande kor, vars klockor man hörde hela tiden. Hur mycket jag än försöker måla med orden för att återge landskapet och atmosfären, så är det dömt att misslyckas. Jag rundar därför av och tar en promenad nedåt i dalen innan det blir dags sömn i alpernas undergörande luft.