Okt 052015
 

151004qDen gångna långhelgen bjöd på härlig löpglädje längs fina stigar. Fredagen började fint med skrivande för mig och artikelläsande för Kerstin. Sedan blev det ett välbehövligt besök hos Johan (Ortus Friskvård & massage) i Sala för massage och stenhård tumme på triggerpunkter. Smått omtöcknade avnjöt vi sedan asiatiskt innan vi slutligen sjönk ner i varsin biofåtölj och satt sedan som fastklistrade framför Everest på duken.

Sedan BRR för drygt två veckor sedan har det blivit ett simpass och tre lugna stiglöparpass, så det var med längtan jag såg fram emot den gångna helgens längre pass på fina stigar. Både Bruksleden och Sörmlandsleden fanns med på önskelistan. Eftersom Kerstin var jour på lördagen kunde det inte bli något långväga äventyr med tanke på inställsetiden. Vi bestämde oss för att springa vår absoluta favoritsträcka av Bruksleden på lördagen och så Sörmlandsleden på söndagen. Två fina leder på en helg kändes som ett privilegium nu när hösten nått en brytpunk och är som vackrast. Sedan går det så snabbt. Dagarna blir märkbart kortare. Allt kyligare och naturen går in i viloläge inför den stundande vintern.

Bruksleden – lördag morgon
151003aUpp tidigt i ottan för en god och lugn frukost. Snabbpackning av raceryggorna med vindjacka, kamera, några bars och vattenfyllda flaskor. Normalt går det aldrig åt vare sig energi eller vätska på den 19 kilometer långa ”rundslingan” av Bruksleden utanför Surahammar. Etapperna 7 och 8 är inte bara (sammantaget) de vackraste på hela leden utan också de mest praktiska då de bildar en ögla. Antingen åker man till Långsjön för att öka på med ytterligare några kilometer fin stig eller så parkerar man vid Surahammars Golfklubb, som Bruksleden passerar. Det är förstås bedrägligt lätt med det senare alternativet, då man avslutar med fika eller lunchbuffé  eller både och innan man styr bilen hemåt. Med tanke på att Kerstin startade sin jour på förmiddagen var det naturligt att vi valde golfklubben som utgångspunkt.

Jag vet inte vad mer som finns att säga om etapp 7 och 8 av Bruksleden. En fantastisk runda 20 minuter hemifrån. Hur många gånger har vi sprungit den? Eller vandrat till Rövallskojan för att tälta och bara njuta av vildmarken, den vidsträckta mossen och alla skogsfåglar. Det måste röra sig om ett 20-tal tillfällen vid det här laget. Jag tröttnar aldrig på stigarna och naturen där. Det är blandningen av den närmast orörda naturen och variationen på underlaget där stigen går över hällmarker, den mjuka släta stigen genom lummermattorna vid Toftsjön, de tekniska partierna här och där och spängerna som ligger under vatten året om på norra delen. Det är en befrielse att springa denna runda och man blir alltid lika glad i sinnet, oavsett årstid.

Vi kom iväg relativt tidigt på morgonen. Klarblå himmel och tre plusgrader. Jag valde ändå en tunn långärmad merino och en merinobuff till att börja med. Kortbrallor förstås. På sina ställen hade det varit lite frostbildning i skuggigt gräs. Vi sprang som vanligt motsols då man har ett svagt medlut de sista fem kilometerna och stigen bjuder in till härlig löpning som gränsar till dans. Kerstins älsklingssträcka. Vi stannade till vid sjöarna som huserade varsin sångsvansfamilj. Det var läckert med sjöröken över Toftsjön och solen som framhävde svanfamiljen som gled fram genom spelblank yta. Vid myrmarkerna innan Rövallskojan skrämde vi upp en grann orrtupp. Det var en del nötskrikor i rörelse och i gammelskogarna hördes kungsfåglar, tofsmes, svartmes och talltita. Bruksleden levererade som vanligt! Väl vid golfklubben blev det ett snabbt ombyte och sedan gofika. Tyvärr hann vi inte med lunch på stället, som ju är förträfflig med en enastående salladsbuffé, hembakt bröd och annat gott. Alltid hemlagat av bästa kvalitet. Svårt att få till en bättre start på dagen än Bruksleden en klar och frisk höstdag.

Och som sig bör bjuder vi på bilder från dagens pass.

151003b 151003c 151003d 151003e 151003f 151003g 151003h 151003i 151003j 151003k 151003l 151003m 151003n 151003o 151003p 151003q

Sörmlandsleden – Mölnbo till Gnesta
151004aSom ett led i författandet om Sörmlandsleden behöver jag fräscha upp minnet gällande vissa etapper och sträckor. Jag har länge funderat på att springa just den sträcka som går i en båge upp mot Marvikarna mellan Mölnbo och Gnesta. Jag har sprungit samtliga etapper (12:1, 12, 13 och 13:1) men vid olika tillfällen med olika startpunkter och slutmål. Såg fram emot just detta upplägg då det var ett par år sedan jag sprang 12 och 12:1 och som bjuder på underbara stigar och sagolik natur. Kerstin frågade på lördag kväll hur lång sträckan var. Jag orkade inte räkna ut detta i detalj genom att kolla etappbeskrivningar och tidigare GPS-filer, så jag höftade och sa ”tror sträckan landar på runt 20 kilometer eller strax under. Vi kanske till och hinner med en sväng runt Marvikarna på vägen hem!”

Söndag morgon. Kerstins jour var över och vi styrde bilen från Västerås mot Gnesta. Stannade till på Statoil vid Strängnäs. Köpte latte och nygräddade kanelbullar. Det var ju kanelbullens dag. Sedan vidare till Läggesta där vi svängde av mot Gnesta via Laxne. Vi hade bestämt oss för att parkera bilen vid Frustuna kyrka där Sörmlandsleden passerar och transportlöpa ner till Gnesta och vidare på 57:an till Mölnbo. Drygt åtta kilometer kuperad asfaltslöpning. Pendeltågen går ju bara varannan timma och vi hade ingen lust att vänta en timma, men vi kunde inte heller sticka hemifrån tidigare.

Så, där rullade vi utför genom Vackraby och in mot Gnesta och så längs Sigtunaån där vi plötsligt hörde en kungsfiskares genomträngande läte, först nära och sedan ytterligare en gång men då mer avlägset uppströms. Kul! Vi nötte 57:ans asfalt ända fram till den insomnade byn Mölnbo. Från Mölnbos station upp till Mölnbo IP och själva anslutningsetappen 12:1 är det dryga kilometern på asfalt men väl uppmärkt med orange S-märken på stolpar. Ingen risk att springa bort sig. Ja, så kom vi på stigen. Nästan 2 1/2 år sedan jag sprang 12:1. Ett kärt återseende och minnena vaknade till liv. Häftigt när minnesbilder kommer och man vet som väntar runt nästa stigkrök eller krön. Temperaturen var skön och vi njöt i fulla drag. Så härlig stig direkt från Mölnbo med små myrar och vattensystem. Och stigen längs sjön Akaren är bara så inbjudande och läcker! Kerstin log konstant och suckade glatt. Detta var helgen då hon återfann löpglädjen!

Efter fem kilometer kom vi på etapp 12 och tog till vänster mot Skottvång och Marvikarna. Nästan omgående fann vi oss springande på härliga hällmarker genom gles vacker tallskog. Själen log brett medan hjärtat slog glädjevolter. Hela denna sträcka av Sörmlandsleden upp mot Yngsviken (södra delen av Yngern) är bara så läcker. Kuperat på härligt teknisk stig och in genom Stora Alsjöns naturreservat med fina små holmar och strandnära stigar. Fina avsatser över sjörna i området. Här och där mattor av lummer och murrig grön mossa. Jag minns att jag blev lika salig när jag sprang etapp 12 mot Järna och Södertälje första gången för över tre år sedan, som vore det igår. Samma väder och samma härliga hösttystnad.

Vi gjorde stopp här och där och ett lite längre på den fina klippiga tungan ut i Lilla Horssjön (jo, man får läsa noga innan man uttalar det högt). Vi sprang med lätta steg på fina stigar genom härlig gammal orörd skog genom Stora Alsjöns naturreservat på etapp 12 och förbi Yngsviken för att snart komma in i på etapp 13 och strax Stora Envätterns naturreservat med gammal skog och härliga hällmarker. Morgonens höga moln hade skingrats och solen hade gjort välkommen entré. Snart var vi inne i Sjuenda Kronopark. Det var uppenbart att min distanskalkylering var helt åt skogarna. Efter 20 kilometer och 600 höjdmeter var vi framme vid stigkorsningen där anslutningsleden (etapp 13:1) från Gnesta gick på. Vi behövde båda fylla på med vatten och jag hade lite dåligt samvete eftersom Kerstin bara tagit med sig vatten tillräckligt för dagens utlovade pass på knappa två mil. Nå, vi är ju luttrade. Vi tog av mot Gnesta som planerat och njöt av sträckan som vi båda sprungit ett antal gånger. Fin stig längs Långsjön och efter den kom vi fram till en nyss avslutad orienteringstävling och de hade en massa vatten över till oss. Snacka om timing. Vi drack oss fulla och fyllde våra flaskor. Nu återstod det härliga Långberget med sina underbara hällmarker på höjden och knotiga gamla tallar. Jag har alltid älskat det långsträckta berget med den smala snirklande stigen. Törstsläckta njöt vi fullt ut samtidigt som vi kunde känna tröttheten komma krypande. Vi rullade till slut utför mot Grönvik och var snart ute på grusvägen med 27 kilometer avverkade sedan Mölnbo. Nu återstod bara fyra mediokra kilometer på grusväg och asfalt. Visst, trist, men de avverkas ändå rätt snabbt. Det var ljuvligt att nå bilen vid Frustuna kyrka. Fasen, så trött var jag aldrig någon gång på BRR, men det var ett helt annat upplägg då. På denna dagens ansträckande långrunda drog jag bara i mig en flapjack och ett par salttabletter. Det härdar och kroppen anpassar sig. Förutom detta var det riktigt kul att träffa på så många vandrare och svampplockare längs leden. Vi mötte säkert 15-20 vandrare och så många har jag aldrig någonsin stött på under en dag (eller två) på leden. Kul!

Kan bara konstatera att denna sträcka (bortsett från de fyra sista kilometerna) är helt fantastisk. Vill man springa ett långpass i skogen på runt 33 kilometer, bor i Stockholmsområdet och kan tänka sig att ta pendeln till Mölnbo (och sedan hem från Gnesta) kan jag verkligen rekommendera denna sträcka. Fantastiska stigar genom gammal orörd skog. Och jag tror inte det finns någon sträcka på runt 30 km som bjuder på så mycket läcker stig längs strandlinjen på 10-talet sjöar och grymt härlig kupering på en bit över 600 höjdmeter totalt. Den här sträckan kommer jag ledigt att springa fler gånger!

Hoppas våra bilder ger er mersmak att testa sträckan. Ni kommer inte att ångra er!

Niklas & Kerstin

151004b 151004c 151004d 151004e 151004f 151004g 151004h 151004i 151004j 151004k 151004l 151004m 151004n 151004o 151004p 151004r 151004s 151004t 151004u 151004v 151004w 151004x 151004y 151004z

Maj 172015
 

150516aJag vill redan här och nu varna känsliga personer. Detta inlägg kommer – som ni säkert redan listat ut med ledning av rubriken – handla om prylar. Ni som inte är behagade av detta konsumtionsinriktade och smått nördiga ämne kan sluta läsa här, men å andra sidan, om ni är intresserade av utrustning för flerdagars löpäventyr i naturen hittar ni förhoppningsvis något av intresse.

Eftersom det bär av till bergen i Wales igen om en 1 ½ vecka var det läge för test av campingutrustning. Då det blev en sista-minuten-bokning till Wales var det förstås fullbokat på samtliga YHA-vandrarhem i bergen. Så, vi bestämde oss för att köra den friare hardcorevarianten med lätt löprygga innehållande hela övernattningskittet liksom allt annat nödvändigt för fyra nätter bland bergen i Wales. Nu har vi dock inte hunnit pröva vår nya utrustning eller packvolym i våra löpryggor då tanken var att det skulle dröja till mitten av augusti, då vi ska springa Padjelantaleden samt Kungsleden mellan Kvikkjokk och Saltoluokta i dagarna fem. Vi har under vintern och våren kompletterat befintlig utrustning med än lättare och mindre – packvolymmässigt – utrustning med anledning av detta – och framtida – löpäventyr över flera dagar. Det mesta hade vi sedan tidigare i och med våra tidigare äventyr i England och mitt eget löpäventyr på Kungsleden förra året. Tre saker är kritiska när man vill hålla nere vikt och volym och det är tält, sovsäck och liggunderlag. Och det innebär ofrånkomligt en högre inköpskostnad med sjunkande vikt och volym. Tilläggas kan väl att även köket kan vara utrymmeskrävande. Får se om vi tar 0,6L-kärlet istället för literkärlet. Och oavsett lättviktsprylar kommer en löprygga packad för 4-5 heldagar väga en del.

Vi har länge funderat på lättviktstältet Laser Competition 1 från Terra Nova. Tältet är i särklass engelsmännens favorit när det kommer till flerdagars mountain marathons. Visst, tältet är ett enmanstält men man kan sova två om man gillar närhet och kan släppa på integritetsspärren. Tältet väger 970 gram och med minimal packvolym. Plockar man bort innertältet och köper till ett footprint (ett löst vattentätt golv) designat för modellen ifråga får man ledigt plats två personer med packning i tältet och en vikt på strax under 500 gram. Så, vi slog till och köpte ett Laser Competition 1 i vintras. När det kommer till footprints avvaktade vi dock då Terra Nova har ett på 294g för runt 700 kr och ett ultralätt på 95g för 2300 kr. Det senare kändes lockande men inte riktigt försvarbart. Vi var även inne på Terra Novas ultralätta och vattentäta sovsäcksöverdrag Moonlite på 210g, som man ju även kan använda om man sover under tarp eller skrämskydd. Och så var det det här med stigar. En del stigar springer man på medan andra handlar om möten och sammanträffanden. Herrens vägar äro… ja, ni vet. I bästa Paul Auster anda träffade Kerstin och jag Svante Holm hemma hos Agnete och Edward Dannenholm i början av den gångna veckan. Ett nytt avsnitt av podden Löparsnack skulle spelas in och ämnet var flerdagarsäventyr. Under middagen innan kom vi in på tält och eftersom Svante är butikschef på Addnature på Söder meddelade han snabbt att han hade ett footprint för just Laser 1:an liggandes. Och till reapris dessutom. Slumpen? Vi beställde förstås tältgolvet! Totalvikten på tältet skulle därmed landa på 750 gram!

På liggunderlagsfronten har både Kerstin och jag ett varsitt Thermarest Neoair Xlite på 120 cm längd, surfingbrädorna som vi kallar dem. Perfekta för löpäventyr med sina 200g och minimala paclvolym.

När det gäller sovsäck har jag kollat in flera ultralätta säckar i antingen dun eller primaloft från exempelvis PHD, Yeti, Sea to Summit och Mountain Hardwear. För att göra en kort historia lång föll jag (efter rekommendation från Jan-Erik Ramström) för Sea to Summit Spark II, en tvåsäsongers dunsäck på 464 gram. Problemet var att regular-modellen var slut överallt, men Hasse på MestUte i Eskilstuna slog en signal till generalagenten i Sverige, som trollade fram en på studs! Ytterligare en levererades till Kerstin. Nu var sovsäcksproblemet löst, men för det senaste flerdagarsäventyret i engelska Lake District valde vi ändå att ta våra Haglöfs Hypna-säckar, då vikt och volym inte var avgörande för tävlingens genomförande. Bekvämlighet går före när det ges utrymme för det!

Som ni förstår skulle det vara utmärkt att hinna testa utrustningen innan det var dags för Wales. Inte så mycket ledig tid att spela på. Det visade sig att min mamma skulle till sin kusin i Surahammar och tänkte hälsa på oss innan. Hon skulle sedan bli hämtad på torsdag eftermiddag. Perfekt tyckte jag, då jag kunde hänga med till Surahammar och springa de fantastiska etapperna på Bruksleden utanför Sura och övernatta vid Rövallsmossen och sedan fortsätta Bruksleden hem till Västerås på fredag morgon. Vi hade Kerstins barn och Kerstin själv hade fortfarande halsont, så det fick bli ett soloäventyr. Dubbel glädje är delad glädje, men ibland är enskildheten välkommen den också.

150516b

På onsdag kväll var det bara att börja packa allt det som skulle med på turen till Wales respektive Padjelanta. Man har ju fått lite rutin på detta. Eftersom Kerstin inte skulle följa med på Bruksleden fick jag alltså packa allt det nödvändiga i min rygga. När det sedan blir dags för båda fördelar vi givetvis upp tält, kök och mat mellan oss. Vad beträffar ryggsäck för flerdagars är vi båda helt inne på Inov-8:s Race Elite ryggor. Kerstin har en 15 liters som hängt med i många år och fick nyligen tag på den helt suveräna 20 litersmodellen, som ju är utgången sedan ett par år. 20 litersmodellen är min absoluta favorit, men för Kungsleden behövde jag mer utrymme och jag införskaffade då 24-litersmodellen. Båda är självklart moddade med flaskhållare på axelremmarna framtill samt bröstfickor till båda, designade av Inov-8 respektive Haglöfs. Den absoluta fördelen med Inov-8:s race eilte ryggor – förutom att de sitter grymt bra – är den hellånga packöppningen på ryggen. På Kungsleden packade jag ryggan på exakt samma sätt varje morgon och allt i ryggan var lätt åtkomligt utan av behöva riva ut och rota i säcken som normalt är fallet med en toppmatad rygga. Inte kul med en toppmatad rygga när det regnar och man behöver något snabbt!

150516f 150516zzz

Packandet på onsdagkvällen gick bra även om jag fick göra avkall på dunjackan. Slutvikten landade på 6,4 kg med mat och energi för ett dygn + vatten 2×0,4 dl = 7,2 kg totalt, vilket är i stort sett samma vikt som jag sprang med på Kungsleden. På Kungsleden var dock fördelningen en annan: 4 kg utrustning och 2,8 kg mat/energi + vatten (som dock fanns i överflöd i bäckarna). Det gick denna gång inte att få ner en enda pryl till i ryggan, men lite avlastning blir det när Kerstin är med.

Fick skjuts till golfklubben i Surahammar på torsdag eftermiddag och sprang etapp 8 norrut mot Ramnäs och sedan söderut på etapp 7. Kom till Rövallskojan efter sju sköna kilometer och slog läger en bit in i skogen. Underbar och stilla kväll. Slog upp tältet och bäddade i ordning med liggunderlag inuti sovsäcksöverdraget med vattentät botten och så in med sovsäcken. Förvånansvärt gott om utrymme i tältet utan innertält! Tog sedan en promenad längs Rövallsmossen bortåt Lisselmossen. Tillbaka i lägret gjorde jag upp eld och lagade till en torskgryta som rundades av med kaffe och ballerinakakor. Kröp ned i säcken strax innan tio och ställde klockan på 03:30. Behövde komma iväg hyfsat tidigt då jag hade en tid inbokad hos veterinären för ena katten.

150516g 150516h 150516i 150516j 150516k 150516l

Jag sov så gott som man nu kan göra på en halvlång uppblåsbar surfingbräda (som dock höll sig på plats i sovsäcksöverdraget!). Vaknade till ett par gånger under natten, men annars sov jag fint i ett tunt merinounderställ tills klockan ringde halvfyra på morgonen. Vilket ljuvligt uppvaknande! Orrarna spelade för fullt på de närliggande mossarna, morkullan passerade över tältet, trumpetande tranor och sångsvanar hördes till och från, göken gol och tjäderklockans (rödhaken) sång porlade kristallklart genom trädkronorna. Steg upp först efter en kvart och tog matprylarna bort till kojan och lagade till gröt. Termometern på kojan visade 4 plusgrader. Sovsäcken får därmed väl godkänt!

150516m

Jag tog det lugnt. Njöt av min gröt. Lagade i ordning en kopp kaffe och gick ner till Rövallsmossen för att lyssna på de spelande orrarna. En fin och oväntad bonus blev även flera spelande ljungpipare och en storspov! Kom iväg strax efter fem på morgonen medan solens strålar silade genom skogen. Den fantastiska stigen söderöver kantades med konstant fågelsång och två härliga möten med bäver. Löpningen med strax under 7 kg på ryggen flöt på bra. Kroppen vänjer sig snabbt och jag kände mig stark. Jag ska bara modifiera midjebältet innan Wales. Och ja, 42 kilometer senare var jag hemma vid huset i Västerås och en sms-avisering hade kommit om att ett paket från Addnature fanns att hämta på ICA. Aha, det beställda tältgolvet! Grymt! Perfekt att testa när tältet ändå skulle torkas på tomten!

Ja, det blev ett riktigt härligt pryltest på Bruksleden och hela 71 fågelarter noterades. Väldigt nöjd med sovsäck och tält samt att allt fick plats i ryggan! Så, nu tror jag faktiskt att jag har alla prylar jag behöver! Vad, har ni hört det förut? Nedan följer förstås lite bilder från stigarna på Bruksleden.

150516n 150516o 150516p 150516q 150516r 150516t 150516u 150516v 150516w 150516x 150516y 150516z 150516zz

Mar 102015
 

150307aSå, gott folk, då var det dags för ett blogginlägg! Tror aldrig att det gått så här lång tid mellan två inlägg sedan jag startade bloggen för tre år sedan. Men men, fokus har legat på helt andra saker, såsom arbete, flytt och ett efterlängtat samboförhållande med Kerstin. Nya stigar, nya rutiner. Löpningen har dock fortlöpt enligt plan även om det blivit relativt få ultralångpass, fast å andra sidan har det blivit desto fler snöpulspass med hög ansträngningsnivå. Detta äventyr – som varit inplanerat sedan årsskiftet som en tvådagars ”träningshelg” med svenskgänget som ska springa Dragon’s Back Race i juni – var med andra ord riktigt efterlängtat. Kerstin stod för planeringen av etapper och logistik med start i Fagersta och 10 mils stiglöpning på Bruksleden söderut till Västerås och med övernattning halvvägs på Ulvsbomurens B&B mitt ute i vildmarken. Vi var från början nio sköna som skulle med på äventyret, men när det började dra ihop sig föll en efter en ifrån av olika anledningar och fem återstod när det så var dags. De fem tappra var Värsteråskvartetten Bosse Johansson, Henrik Ortman, Kerstin Rosenqvist och jag själv medan Fredrik Elinder kom med tåget från Linköping på fredagkvällen. Det blev således lite Dragon’s-Back-snack redan på fredag kväll då Fredrik knoppade över hos oss på Kronvägen.

Kerstin och jag har i stort sett kört samma upplägg i år som förra året inför GL3D (Great Lakeland 3Day), det vill säga mycket mängd på stigar och så en tvådagars och en (kommande) tredagars. Vi springer ju GL3D även i år, vilket ska bli fantastiskt kul eftersom tävlingen kommer att genomföras i de västra och nordvästra delarna av Lake District och att ytterligare sex svenskar kommer att delta i årets upplaga. Därefter blir det tre veckors vila innan det blir dags för en tredagars på Högakustenleden i slutet av maj som det sista generalrepet inför Dragon’s Back, som går av stapeln 22-26 juni. Men det är en bit dit och det gäller att hålla sig frisk och hel.

Lördagen den 7 mars, Fagersta–Ulvsbomuren, 49,7 km, Winter edition
Vi steg upp vid sexrycket och fixade en rejäl grötfrukost med tillhörande latte respektive normalkaffe innan vi snörde på oss skorna och rullade utför Ormberget och ned till Västerås station. Bosse och Henrik var redan där liksom 7:15-tåget mot Avesta, som skulle ta oss till Fagersta. Det var ju inte direkt någon trängsel på tåget och det blev tid för ytterligare en fika på tåget. En timma senare var vi framme i metropolen Fagersta (eller Fagerstad som dess namn var på 1500-talet). Efter lite japansk fotosessions bar det av mot Bruksleden men det blev en avstickare till den mäktiga Västanfors kyrka, vars storlek förmodligen avspeglade den forna bruksstadens storhetstid. Fredrik hade en del att berätta om sina förfäder Stockenström från orten och givetvis steg vi in i själva kyrkan och andades in andlighet och rogivande stillhet. Efter andäktiga toalettbesök bar det iväg genom brukssamhället som tycktes sova i den bistra snålblåsten och det skulle snart visa sig att snöläget här var värre än väntat. Det var 4-5 plusgrader, blött, isigt och i skogen låg ett jobbigt snötäcke på 1-2 decimeter med skare som inte bar. Ja, värsta tänkbara underlaget helt enkelt. Från fina barmarksskogar i Västerås till vintrigt snötäckta skogar i norra Västmanland. Nå, det var ju inte frågan om någon dans i parken. Hardcore ska med hardcore bemötas!

Vi slet hårt i snö och väta och på isbelagda skogsvägar. Jag hade inte sprungit denna sträcka av Bruksleden tidigare och vart nog lite besviken över att det var så få sammanhängande sträckor med fin skogsstig mellan Fagersta och Norra Landsberget. Lite för mycket skogsväg och hyggen för att euforin skulle infinna sig. Jag får nog ge sträckan en andra chans till sommaren. Den milsvida utsikten från det svindlande höga tornet på Norra Landsberget var helt fantastisk och därefter bjöds det på en lång sträcka med läcker stig via Södra Landsberget och faktiskt en hel del barmarksstig! Det blev även en del fin stig genom mosaiken av myrområden längs etapp 11 och 10, även om de snötäckta spängerna ofta var vanskliga att följa och trampade man igenom vid sidan av rätt ner i vätan. De sista 7-8 kilometerna fram till vårt boende på Ulvsbomurens B&B kommer inte att gå till historien som de angenämaste. Blöta, snötäckta och olöpbara kalhyggen. Jag svor några gånger inombords innan jag snabbt växlade till en mer positiv känsla och se det som bra träning, inte minst mentalt. Mina fötter var bokstavligen iskalla när vi efter en lång dag (nästan sju timmars ”effektiv” löpning) nådde fram till vårt boende på Ulvsbomuren.

Det var ljuvligt att få av sig alla svettiga och blöta kläder och ställa sig i duschen, trots att det varma vattnet fick mina fötter att bränna så svidande ont. Att sedan få ta på sig mjuka ullkläder, sjunka ner vid kaminen med en espresso och en näve kakor var närmast som en dröm, som visade sig vara verklig! Den service som det sedan bjöds på av ägarinnan Hellen var av toppklass! Delikat och rejäl middag med backning. Hon tog dessutom hand om våra blöta kläder, torkade dem och levererade dem morgonen därpå. På kvällskvisten blev det givetvis snack om Dragon’s Back och kartstudier äver bergen i Wales. Och som en trevlig överraskning fick vi även besök av Micke och Clare, som hade med sig smått och gott och blandat! Och som kronan på verket hade Henrik släpat på smarriga mazariner dagen lång som vi alla sju avnjöt med andakt. Vilken dag! Tuff, härlig och social. Kul att få lära känna en strimma av Fredrik och det visade sig att vi hade en gammal gemensam bekant, ja, en barndomsvän för min del som också invigde mig i löpningens värld vid 12 års ålder. Det blev som ni förstår en tidig kväll.

150307b 150307c 150307d 150307e 150307f 150307g 150307h 150307i 150307j 150307k 150307l 150307m 150307n 150307o 150307p 150307q 150307r 150307s 150307t 150307u 150307v 150307w 150307x 150307y 150307z

Söndagen den 8 mars, Ulvsbomuren–Västerås, 50 km, Spring edition
150308aVaknade upp med en märkbart irriterad hals, vilket jag i och för sig redan fått en föraning om dagen innan. Dock ingen feber och inte ont i halsen, utan mer som en annalkande förkylning. Kände mig dock inte seg eller trött i kroppen. Nå, jag kunde ju alltid hoppa av i Ramnäs eller Sura och ta tåget hem om kroppen min sa ifrån. Det var bara upp och hoppa. Frukosten dukades upp och det låg förväntningar i luften. Utanför var det mildväder. Prognosen lovade runt 11 plusgrader och sol. De nedpackade shortsen fick vänta med att invigas. Vi högg in på frukosten.

Strax innan åtta var vi klara för avfärd. Vi tog farväl av vårt härliga boende och stapplade iväg på den isbelagda skogsvägen. Av erfarenhet tar det ett par tre kilometer att få igång benen på andra (tredje, fjärde, femte…) dagen. Vi beslöt oss för att skippa större delen av leden fram till Ramnäs då den gick över flera snötäckta hyggen. Vi avverkade således 7-8 kilometer på is, grus och asfalt. Snögränsen var tydlig och uppenbar när vi passerat Ramnäs och plötsligt möttes vi av sånglärkor, tofsvipor och flockar med sångsvanar. Det var som att springa rätt in i våren. Frånsett en grisig, snötäckt och sjöblöt stig upp till hygget där etapperna 7, 8 och 9 möts väntade barmark och åter barmark och min absoluta älsklingsstig på etapp 8 ned till Surahammars golfklubb. Det blev glädjefull stiglöpning hela vägen och lite snöpligt att behöva hålla igen. Hostig hals och tungt huvud glömdes bort. När vi närmade oss golfbanan skingrades molnen. Solen sken och värmde ikapp med den härligt ljumma vinden. Euforin infann sig med full kraft! Fem löpare med breda leenden flöt fram på stigen. Väl framme i Sura siktade vi in oss på macken för en fika och ombyte till kortbrallor. Det blev ett gott stopp.

Efter stoppet på 20-25 minuter fortsatte vi på stigarna i det ljuvliga vårvädret. På denna andra dag var underlaget helt omvänt jämfört med gårdagen. Barmarksstigar till 80-90%, vilket var efterlängtat. Verkligen häftig kontrast. Vinter ena dagen och vår nästa! Etapp 5 från Hallstahammar mot Västerås var ny för mig och bjöd på riktigt fin stig genom väldigt stenig terräng, vilket inbjöd till rolig dans.

Om dag ett gick i det slitsamma svettens tecken gick dag två i den lättfotade glädjens tecken och jag har nog svårt att hitta orden för att beskriva känslan och stigarna dag två. Fåglarna sjöng, enstaka lärkor passerade drillande ovanför våra huvuden, tofsvipor spelade över åkrar och två nyvakna citronfjärilar gladde oss med sin luftburna dans över en soldränkt tallmo.

Vi nådde till slut Erikslund i Västerås. Henrik fortsatte sin väg till sina föräldrar medan Kerstin, Fredrik och jag fick skjuts av Bosses fru som blivit inringd för hämtning. Två dagar och tio mils kontrasterande äventyrslöpning längs Bruksleden var över för denna gång. Både för mig och Kerstin gav dessa två dagar ett mycket positivt formbesked inför vårens och sommarens äventyr. Inte en enda energidipp borgar för att rutinen med energiintaget sitter. Nu närmast väntar Ursvik Ultra för min del (en vecka i Davos för Kerstins del) och så en tredagars på Sörmlandsleden (Bälgviken-Malmköping-Marvikarna-Flen) över påskhelgen tillsammans med Kerstin och Henrik.

Önskar er alla en skön vår!

På återseende!

150308b 150308c 150308d 150308e 150308f 150308g 150308h 150308i 150308j 150308k 150308l 150308m 150308n 150308o 150308p 150308q 150308r 150308s 150308tNicke2 150308u Nicke1 150308w 150308x 150308y 150308z 150308zz

Jan 182015
 

150118aEn välförtjänt vecka med löpvila är till ända. Viloveckan föregicks av ett år med totalt 448 sprungna mil, över 40 mil senaste månaden och hela tre långpass veckan innan. Det var onekligen dags för lite välbehövlig löpvila! Normalt brukar jag trappa ner rejält några veckor i november varje år, men så blev det av någon anledning inte 2014. Det var KUL-helg, tävlings- och fokusfria helger och favoritstigarna bara låg där och väntade, inbjudande och förföriska. Skador kommer sällan plötsligt, nå vi kanske kan inbilla oss det, men allt som oftast är det ackumulerad belastning som gör att något brister eller blir överansträngt. Hade haft några veckors känningar i vänster säte och baksida lår, vilket jag dock sedan tidigare vet botmedlet mot. Det blev ett 40 minuters intensivt simpass och vila i två dagar sedan var sätet återställt, men någonstans i huvudet dröjde sig en strimma av insikt kvar. Så, efter en vecka med långpass på Gyllenhielmska leden, Bruksleden och Sörmlandsleden kände jag bara att kroppen min, jag, var förtjänt av en veckas total löpvila. Vila för både kropp och knopp. Jag har inga sysselsättningsproblem och har två fantastiska välbefinnandecoacher hemma i form av Toschie och Gloria. Kerstin hade dessutom tjänsteuppdrag utanför Sverige och barnvecka, så allt var som gjort för en skön vilovecka. Och nu är viloveckan till ända och det blev närmare åtta dagars löpvila. Så underbart härligt att känna kroppens välmående och benens längtan efter stigarna. Ikväll blir det två varv på reflexbanan i Torsharg med Kerstin och klubbkompisar.

Detta är ju dessutom årets första inlägg på bloggen och vad vore ett blogginlägg på Trail Stories utan bilder från något äventyr på någon led i skogarna omkring. Så här följer en summering från veckan som föregick viloveckan:

Gyllenhielmska leden 4/1, 42 km
En fantastisk skön och vacker söndagsmorgon med en soluppgång som väckte primitiva känslor inombords. Morgonen och förmiddagen bjöd på många fågelmöten. Häftigast var en havsörn som kom flygande över Mälaren när jag stod på bergsknallen vid Kolstahatt och njöt av den vidsträckta vyn över Mälaren. Örnen kämpade hårt i den västliga motvinden, då den av okänd anledning hade siktet inställt västerut. Det blev även två varv på Sundbyholmsåsen, som är den läckraste biten på hela Gyllenhielmska leden.
150118b

Bruksleden 6/1, 55 km
Jag har tappat räkningen på hur många gånger Kerstin och jag sprungit den fantastiska öglan av Bruksledens etapper 7-8 utanför Surahammar. Första gången vi sprang dem var 1 mars 2014 och då sprang vi från Hallstahammar till Ramnäs. Fikade på Konsum och sedan tillbaka. Då var det väldigt blött! Den här gången var stigarna ”torrfrusna” och den här gången flöt det på så där grymt härligt. Löpvilliga ben och glatt sinne från gryning till skymning! Givetvis hann vi med en traditionsenlig fika på Konsum i Ramnäs! Även denna dag bjöd på ett majestätiskt möte med en havsörn. Och vi slapp använda pannlamporna sista biten som vi först befarat. Jag kommer aldrig tröttna på just etapperna 7 och 8. Den vidsträckta Rövallsmossen, mattor av lummer och de fantastiska stigarna som får våta drömmar att blekna. Det är ju inte utan att man längtar till vårt tvådagars löpäventyr på Bruksleden från Fagersta till Västerås med Dragon’s-Back-gänget den 7-8 mars.
150118c 150118d 150118e 150118f 150118ff 150118g 150118h 150118i 150118j
150118k

Sörmlandsleden (Hälleforsnäs-Katrineholm) 10/1, 48 km
Det var onekligen dags för någon nygammal sträcka av Sörmlandsleden. Hm, länge sedan jag sprang sträckan mellan Hälleforsnäs och Katrineholm. Jag har bara sprungit den en gång tidigare, 18 augusti 2012 närmare bestämt, medan sträckan var helt ny för Kerstin. Jag mindes att sträckan efter Svalboviken och kommunens högsta punkt var väldigt sanka samt andra fragment som det gigantiska flyttblocket ”Vigors kyrka”. Jag vill inte läsa min story från det äventyret, men Kerstin hade gjort det och kom med lite hintar som friskade upp mitt minne. Nå, det blev hur som helst en minnesvärd och kontrastrik dag på Sörmlandsleden. Det var stilla, frostigt och en förestående gryning när vi steg av tåget i Hälleforsnäs. Världen var tonad i blått och myrmarkerna norr om bruksdammarna var som tavlor hämtade ut Picassos blå period. Dagen bjöd på många vackra vyer och tavlor som är omöjliga att återge eller fånga på fotografier. Djup, ljus, spelande skimmer och tunn frost som täcker trädens grenar och barr låter sig främst upplevas där och då, inte förevigas på bild. Stigarna var mestadels torra och fina med med förrädiska isfläckor här och där. Diset hängde drömskt mellan träden. Ja, så flöt det på i tre mil innan det började snöa. Snöa och snö, blåsa och snöa. Häftigt på sitt sätt men också smått otäckt med isfläckar här och där. På bara ett par timmar föll det 7-8 centimeter snö. Det var så härligt att få komma fram till Katrineholm − med 40 minuter tillgodo innan tåget till Eskilstuna anlände − och glida in på anrika Café Sultan för en fika och byta om till torrt.

Jag kunde bara konstatera att sträckan mellan Svalboviken och Katrineholm var läckrare än jag mindes den, bortsett från etapp 24 som tyvärr hade alltför många sår i form kalhyggen. Det är skillnad på kalhyggen och kalhyggen. Detta samtidigt som samma etapp bjuder på så många fantastiska bitar med gammelskog och underbara tallmoar.
150118l 150118m 150118n 150118o 150118p 150118q 150118r 150118s 150118t 150118u 150118v 150118w 150118x 150118y 150118z 150118zz 150118zzz 150118zzzz 150118zzzzz
150118zzzzzz

Jun 102014
 

140607aDen gångna helgen gick i bokstaven B:s tecken! Bruksleden, Borlängeskogarna, Bästa sällskapet, Bästa vädret och Bokstavligen underbart. Detta inlägg blir dock mycket kortfattat, då jag fått gliringar från mina kattvakter att jag kanske varit borta lite mycket de senaste veckorna. Mina katter, Gloria och Toschie, kom i söndagskväll med direkta hot om att pissa ner alla mina löpskor om jag inte håller mig hemma om helgerna framöver. Och att de skulle spy ner tangentbordet till datorn om jag inte håller mina blogginlägg korta den närmaste tiden. Så, kära läsare, jag har inte så mycket val, mer än att rätta mig efter de nyrådande husreglerna från och med nästa vecka efter Vättern.

Nationaldagen
Sedan några månader tillbaka hade Kerstin och jag tagit initiativet till ett trailevent på Bruksleden med inbjudan till medlemmarna i Västerås löparklubb, Eskilstuna Trailklubb och Westeros Trail Running Society. Plötsligt var vi bara där vid utsatt datum. Kerstin och jag satte på kvällen av mot Surahammar via Bosse för att hämta ett par campingbord, ja, och så ICA Maxi förstås, för att inhandla de sista tillbehören till korvgrillningen. Skön kväll! Vi märkte upp milspåret, som var ett kortare alternativ (på 15 km) till den längre sträckan av hela etapp 7 och 8 på närmare 24 km. När detta så var gjort släpade vi grejor till vindskyddet vid Långsjön för en äventyrlig övernattning. Vi slog upp tältet i skymningen och avnjöt en kopp te samt Kerstins libanesiska kycklingröra i sviktade tunnbröd. På natten kunde vi avnjuta en spelande nattskärra som surrade i närheten av tältplatsen. Otroligt läckert, då det säkert var 10-15 år sedan jag hörde dess trollska surrande i försommarnatten.

140607b 140607c 140607d

Lördag morgon
Upp tidigt i ottan. Klarblå himmel. Redan varmt. Långsjön låg spegelblank ett stenkast från tältet. Grötfrukost i vildmarken. Sedan blev det till att bära grejor till samlingsplatsen nära Långssjöns strand. Mr Tailwind (Alexander Malmström) hade åkt från Nyköping och var på plats halvåtta på morgonen. Kerstin skötte allt vid uppsamlingsplatsen medan Alex och jag for upp mot Ramnäs och platsen där etapp 7 och 8 av Bruksleden möts för att sätta upp en vätskestation med vatten och energi från Tailwind. Efter en svettig strapats var vi tillbaka till samlingsplatsen vid tjugo i nio och goa stiglöpare hade redan rullat in. Och fler kom. Sju minuter över nio kom Kerstin ner från parkeringen och meddelade att det var dags för genomgång. Vi gick igenom bansträckningarna och annat praktiskt innan vi släppte iväg närmare 40 glada och taggade stiglöpare. Kerstin och jag tog leden motsols och Rodde med kompani sprang leden medsols, för att hålla koll på vilka som var kvar längs leden. Och det var kul att mötas vid Rövallskojan för lite snack och mingel. Kerstin och jag hann även med en kaffe och glass på Surahammars golfbana innan vi fortsatte sista kilometerna ned till grillplatsen vid Långsjön, där det var fullt mingel, grillning, badande och provning av Tailwindprodukter. Det var en fantastiskt kul förmiddag. Alla var rörande överens om att detta borde bli ett återkommande event! Vi hoppas på det! Folk droppade av i sakta mak och sedan kom lite regnstänk och de sista gav sig av. Kerstin, Alex och jag packade ihop det sista och skogarna var åter tysta, bara svaga ekon av skratt låg svävande kvar bland granar och mossbetäckta stenar.

Ni kan läsa mer om detta trailevent och med goa bilder på följande bloggar:
Ultrabrdo av Åsa och Senad
Långa loppet av Bosse

140607e 140607f 140607g 140607h 140607i 140607j 140607k 140607l 140607m 140607n 140607o 140607p 140607q 140607r 140607s 140607t

Kerstin och jag styrde sedan kosan mot Borlänge för ett dygn hos vännerna och ultrarävarna Laila och Krister. Vi tog en avstickare till Haglöfs outlet i Avesta och gjorde fynd! Kerstin hittade en ny superfunktionell, lätt och snygg regnjacka och jag fick en urläcker tunn fleece i försenad (jag hade redan fått en!) födelsedagspresent! En latte hann vi även med.

Det blev en riktigt mysig kväll hos Krister och Laila på Lyckovägen i Paradiset utanför Borlänge. Femstjärningt! Supergod middag med ultragod annanaspaj till efterrätt! Det blev hyfsat tidig kväll och hyfsat tidig morgon med grötfrukost på altanen. Solen lös och värmde gott.

Söndag
Klockan nio bar det iväg på en läcker Fäbodrunda med Laila och Krister som eminenta guider. Förutom ett kalhygge i början bjöd stigarna på fantastiska skogar, mossar, vyer, höjder, sköna långa motlut och utförslöpor och ett stycke kultur. Löpning flöt på fint och 18 km samt 470 höjdmeter kändes helt OK efter Bruksleden dagen innan. Efter en snabbrengöring med trädgårdsslang, soft tillvaro på altanen och efterföljande dusch bjöds det på nygräddade pannkakor, svenska jordgubbar, glass och vispgrädde. Femstjärnigt, som sagt. I Kristers och Lailas sällskap kan det inte bli annat betyg! Tack för allt!

Rundar av med lite fotrografier från Fäbodrundan, innan jag ägnar min totala uppmärksamhet åt katterna (och sista hårdträningen inför Vätternrundan:)

140608a 140608b 140608c 140608d 140608e 140608f 140608g 140608h 140608i 140608j 140608k 140608l 140608m 140608n 140608o 140608p

Apr 272014
 

140426aDenna helg, nå fredag till lördag, var sedan länge inplanerad av Kerstin och mig för att testa utrustningen innan GL3D i England 3-5 maj. Vi blev helt saliga när vi sprang etapperna 7-8 på Bruksleden i början av mars och bestämde att vi ville tillbaka dit senare på våren, inte minst för att jag ville uppleva fågellivet kring de stora mossarna. Vi bestämde oss då för att testa utrustningen vid Rövallsmossen genom att övernatta fredag till lördag och sedan springa de fantastiska etapperna på lördag morgon/förmiddag. Hur spännande och efterlängtansvärt som helst!

Dagarna, veckorna, stigarna, ultralångpassen passerade och så vart det fredag den 25 april. Löning och sommarvärme! För vanliga döda innebär väl det grill och rosé i trädgården, men för oss äventyrliga stiglöpare gäller helt andra saker. Jag tog 15-tåget till Västerås. Kerstin mötte mig på stationen och vi drog till Brages textiltryckeri, då jag skulle lämna lite tröjor och ge dem tryckinstruktioner för tryckningen av klubbtröjorna till Eskilstuna Trailklubb, då jag kommer att vara i England när allt detta sker. Nå, en parentes. Sedan vidare hem till Kerstin för att hämta hennes packning, som inte var helt färdigpackad, och så avnjuta en grymt stor latte på hennes soldäck. Vilket väder! Bästa sommarvärmen och vindstilla.

Det var två lyckliga själar som till slut satte sig i bilen och styrde kosan mot Surahammar. Efter ett kort stopp i Erikslund och lite sightseeing efter en missad avfart närmade vi oss Surahammar och svängde in på en grusväg strax innan golfbanan. På en smal, gropig och snirklande grusväg färdades ett förväntansfullt par sakta mot målet för kvällen och natten. Efter drygt tre kilometer var vi framme vid den lilla parkeringsfickan där Bruksleden korsar grusvägen. Äntligen. Härligt kvällsljus och fantastisk tystnad, förutom ett talltitepar som höll låda precis vid bilen.

Vi gjorde oss i ordning och axlade ryggsäckarna. Lyckliga av att äntligen vara framme och befinna sig i vacker vildmark tog vi leden norrut mot Rövallsmossen. Vi stannade här och där då minnesbilder av händelser från vårt tidigare löpäventyr gjorde sig påminda, med ett leende av igenkännande som resultat. Solen sänkte sig sakta men obönhörligt och ljuset silade sagolikt mellan stammar och kronor. Efter någon halvtimmas vandring nådde vi så Rövallskojan. En liten övernattningsstuga med fyra sängplatser och kamin, som är öppen för allmänheten att använda. Vi hittade snabbt en glänta som gjort för vårt lilla tält. Vi började packa upp och slog snabbt upp tältet. In med liggunderlag, sovsäck, kläder som kudde och sovunderställ. Resten av packning la vi dock i stugan. Vi promenerade sedan den korta biten bort till Rövallsmossen och njöt av den den vidsträckta mossen. Som en savann i varmt kvällsljus. Inga giraffer uppenbarade sig denna gång heller, men med fantasi är det mesta möjlighet. Jag är glad att jag ser tankar i bilder! Bofinkar och rödhakar sjöng för fullt och enstaka trumpetanden från tranor ekade avlägset.

140426b 140426c 140426d 140426e 140426f 140426g 140426h
140426i

Väl tillbaka till vårt lilla läger var det dags för matlagning. Kerstin hade tagit med sig två förpackningar kyckling curry från Real Turmat. Vi hade redan räknat ut att en förpackning per skalle energimässigt inte skulle räcka i England, så jag hade tagit med mig 5 dl kokt råris som test att dryga kycklinggrytan. Det började bli småkyligt och stora myggor hade hittat oss. Myggor i april! När maten sjudit avnjöt vi den med andakt och den var riktigt god och välkryddad. Vi insåg att vi skulle behöva två påsar per skalle per middag i England och i skrivande stund håller jag nu på och torkar kokt råris i ugnen. Vi rundade av kvällen och det sista ljuset med varsin kopp lapsang. Lyssnade till tystnaden och njöt. Sedan var det dags att krypa ner i sovsäckarna. Hög mysfaktor efter det att Kerstin fått igång värmen i sina blötkalla fötter.

140426j
140426k

Vi somnade till slut, men det handlade knappast om någon form av Törnrosasömn. Mitt i natten vaknade jag pissnödig och jag har lärt mig att inte vänta, utan bara gå upp och pissa för att snabbt kunna somna om. På med pannlampa och ut i skogen. Kerstin passade på hon också. Sedan somnade vi om och vi hade väl olika upplevelser av våra liggunderlags form och storlek. Själv låg jag skönt på mitt Thermarest, men får lov att fixa en bättre påse med kläder som kudde. Tältet var väl rymligt för två personer och det var inga problem att vrida och vända sig om. Vi hade ställt klockan på 05:00, men vi vaknade bra mycket tidigare än så av ett tranpar som trumpetade högt och ljudligt, som stod de utanför tältet och ropade glatt åt oss. Det ekade högt i skogen. Ödsligt men ändå värmande på något sätt! Vi låg knäpptysta och bara lyssnade på dem och så plötsligt hördes orrarnas bubblande kutter som bildar en ljudmatta där ljudet svänger i tydlighet. Jag blev varm om hjärtat, då det var just detta jag längtat efter i fågelväg på denna tur. Vi somnade om med ett leende på läpparna och vaknade till av klockalarmet, men vi bestämde oss för att sova vidare. Vi sov skönt fram till klockan sju. Båda var vi supernöjda med våra sovsäckar, Haglöfs Hypna 2S. Varma och rymliga med extra dunstoppning vid fötterna. De kommer fungera klockrent i England!

140426l

Jag hade nog kunnat ligga och dra mig någon timma till, men frukost och stigarna väntade på att intagas! Solen hade redan stigit betänkligt högt. Himlen klarblå och trädkronorna var alldeles stilla. För själva middagen, te och kaffe använde vi Kerstin gasolkök från Jetboil och till morgonens grötkok använde vi mitt kök från Primus med en kastrull som lämpar sig för detta. Vi körde min specialgröt av malda havregryn, dinkel, mandel, cashew, pumpakärnor, chia, solros- och linfrön. Vi rundade av med en espresso och morotskakssnittar från Davos. Allt detta avnjöts till en konsert av sjungande bergfinkar, som ju är en typisk Norrlandsfågel. Tror jag aldrig varit med om att höra 10-15 sjungande bergfinkar så koncentrerat till en soldränkt tallmo. Det värmde oerhört gott i mitt fågelskådarhjärta att få uppleva denna konsert! Det blev av förståeliga skäl en lååång go frukost.

Vi promenerade bort och avnjöt Rövallsmossen i morgonljus innan vi packade ihop allt och vandrade iväg mot bilen. Nu var vi rejält sugna på att få komma iväg och springa på stigarna. Väl vid bilen var det bara att svida om till stiglöparstassen. Det kändes på en gång att dagen skulle bli varm, så jag började med långärmad merino och normal trailmundering. Åååhh, så drog vi till slut iväg och till skillnad från förra gången sprang vi nu etapperna 7 och 8 medurs. Stigarna och naturen var så fantastiska och varierade som vi mindes dem, men betydligt torrare sedan sist! Jag tänker inte försöka beskriva naturen och stigarna, då de helt enkelt måste upplevas, så välkomna att mingla och spring etapp 7 och 8 tillsammans med oss lördagen den 7 juni!

Vi njöt i fulla drag av underbara stigar och halvvägs i vildmarken fick vi uppleva synen av en magnifik tjädertupp som flög förbi i trädtoppshöjd. Som vi väntat på att få se tjäder de senaste veckorna på Sörmlandsleden, utan att bli bönhörda. Nu fick vi se en grann tupp, vilket firades på Surahammars Golfklubb där vi tog en glass och kaffe i solen innan vi fortsatte på sträckans enda kuperade sträcka. Efter drygt 20 kilometers lyrisk löpning var vi till slut tillbaka till bilen. Vi skulle definitivt kunnat springa ett varv till, men ett 70-årskalas väntade på oss i Surahammar, med släkt som jag inte sett på 25-30 år! Ödets nyck att detta skulle sammanfalla denna dag och tre kilometer från där vi parkerat bilen?

Kerstin och jag rundar av med ytterligare några bilder från dagen. Det här genrepet av utrustningen var riktigt lärorikt och nästa story lär dyka upp här på bloggen dagarna efter Great Lakeland 3 Day när vi återhämtar oss i den lilla fellrunningstaden Keswick, där Bob Graham Round tillika startar och slutar. Hav tålamod!

140426m 140426n 140426o 140426p 140426q 140426r140426zz 140426s 140426t 140426u140426zzz 140426v 140426w 140426x 140426y 140426z140426z_karta

Mar 022014
 

140301aEftersom Kerstin hade bakjour (som inte är att förväxla med den man finner i bageribranschen) och inte skulle gå av förrän klockan nio på lördag morgon var det lämpligt att förlägga lördagens långpass i närheten av Västerås. Vi enades om att Bruksleden vore ett förträffligt alternativ till gamla ”vanliga” Sörmlandsleden. Kerstin tog på sig uppgiften att klura ut någon fin sträcka på runt 50 kilometer och samtidigt undvika de trista etapperna som utgår från Västerås. På torsdagen la Kerstin fram förslaget för GL3D-gänget (vi fyra från Mälardalen som ska springa Great Lakeland 3Day om två månader). Tyvärr kunde varken Bosse eller Henrik hänga med av olika anledningar, så det blev Kerstin och jag. Jag åkte över till Kerstin på fredag kväll och det blev en soft afton med delikat uppladdningsmiddag bestående av lax och sparrisrisotto.

Lördag morgon kunde inte starta bättre eller vad sägs om en skön sovmorgon som övergick i en slow frukost med kartstudier av leden. Vi gjorde oss i ordning enligt våra individuella pre-ultratrail-ritualer och runt halvtio satt vi i bilen på väg mot Hallstahammar. Efter ett kort stopp vid Lidl och inköp av bananer och chokladbars fortsatte vi sista biten till Valstalunds IP i utkanten av Hallstahammar. Klockan var 10:10. Gråmulet, med ett tunt dis hängande i luften, vindstilla och några plusgrader. Perfekt löpväder (men det säger jag oftast om alla sorters väder;)

Från Valstalund går leden första två kilometerna på ett av motionsspåren, som är omgivna av riktigt läcker natur med hällmarker och härlig kupering. Och nu kära läsare ska jag chocka er genom att hålla det skrivna ordet kort och istället låta bilderna från lördagens äventyr tala. Fortfarande, ett dygn senare, känner jag mig euforisk till sinnes så fort jag tänker på stigarna och naturen! Ledigt i klass med mina absoluta favoriter på Sörmlandsleden längs Bråviken, Tunabergshalvön och Nynäsområdet utanför Trosa. Etapperna 6-8 på Bruksleden bjöd på en underbar variation, vad gäller natur och stigtyper. Som det bästa kakfatet man kan tänka sig. Mycket tekniska stigar med gytter av sten och rötter, som övergick i härlig slät hällmarkslöpning genom glesa tallskogsmarker, för att i nästa stund slingra sig jämn och fin längs en flera kilometer lång stillaflytande å, ja, för att inte tala om alla hala spänger som satte skor och balans på prov. För egen del blev det en skön ostoppbar glidvurpa rakt ut i en myr och vid ett annat tillfälle gled jag utför en våt häll och var en sekund från att springa rätt in i en tall. Stigen passerade vidare genom mattor av grön lummer som täckte marken, ofantliga klippblocksformationer, den långa sjön långsjön, härliga små myrar och mossar. Den vidsträckta Rövallsmossen var helt fantastisk. Som en savann där man kunde vänta sig att en giraff plötsligt skulle lösgöra sig ur någon isolerad dunge i det stilla diset, ja, för den som har fantasi vill säga, men annars skulle en ståtlig älg gått lika bra.

Ett litet men ack så välkommet avbräck blev avstickaren in till Ramnäs. Kerstin hade varit förutseende nog att kolla upp fikamöjligheterna. Konsum kan man lita på i alla väder! Att fika på Konsum under våra långpass har ju nästan blivit en vana och det är ju alltid kul att bjuda byborna på något minnesvärt en lördag på affären. Det var hursomhelst skönt med ett kaffe- och bullstopp efter 28 kilometer. På tillbakavägen sprang vi på en läcker ås genom Ramnäs och slapp asfalten helt och hållet.

Tillbaka på själva huvudleden och etapp 8 bar det av mot Hallstahammar igen. Om det var blött i markerna? Det kan man lugnt säga, men det var inget som bekom oss. Etapp 8 var helt fantastisk, precis som sjuan. Stigarna bjöd på sådan löpglädje och jag skulle kunna gödsla med superlativ i min beskrivning, men med uppenbar risk för att inlägget skulle väga över åt det patetiska. En tanke for genom mitt huvud då och då: Jag måste bara hit och springa igen till våren och till sommaren! Bäst av allt är att vi var två om tanken:-) Kerstin och jag enades glatt om att den här sträckan måste bara fler av våra löparvänner få uppleva och siktet är därför inställt på att dra ihop ett gäng i juni för en dags socialt löpäventyr! Eh, jag lovade att chocka er… Efter 53 kilometer var vi tillbaka till bilen. Skymningen var i antågande. En minnesvärd dag tillsammans med bästa sällskapet, trötta ben, glada fötter och fridfullt sinne var till ända, nästan.

Jag kan verkligen rekommendera denna sträcka av Bruksleden och man kan strunta i – den totalt åtta kilometer långa – avstickaren till Ramnäs. Den som är intresserad av detaljkartor på Bruksleden hittar dem här»

Ja, då var det dags att runda av detta inlägg, där varken ord eller bild kan ge en rättvis bild av nästan sju timmars äventyr i fantastisk natur och helt underbara stigar! Här kommer så ett fång bilder från Kerstin och mig. Håll till godo!

140301b 140301c 140301d 140301e 140301f 140301g 140301h 140301i 140301j 140301k 140301l 140301m 140301n 140301o 140301p 140301q 140301r 140301s 140301t 140301u 140301v 140301w 140301x 140301y 140301z 140301zz 140301zzz 140301zzzz140301zzzzz

Jan 042014
 

140104aLånghelg och långpass. Smått dagvild efter helgernas mix av lediga dagar och arbetsdagar. Ett långpass på runt fyra mil på Sörmlandsleden var tanken. Funderade på den otroligt fina sträckan mellan Läggesta och Ånhammar via Skottvångs gruva, men det är tyvärr väldigt trixigt att få till logistiken. Ett mess från Kerstin löste dock alla grubblerier. Hon undrade om jag ville hänga med henne och Bosse (med bloggen Långa Loppet) på ett långpass längs Bruksleden upp till Skultuna och sedan ner mot Västerås igen längs åsryggen öster om Svartån. Sträckan som Bosse knåpat ihop skulle landa på runt 50 kilometer. Eventuella felspringningar exkluderat, men det får man inte säga högt, med tanke på att Bosse är gammal orienterare. På fredag kväll visade det sig även att Henrik (Ortman) skulle hänga på. Kul! Hela GL3D-gänget från Mälardalen som ska springa Great Lakeland 3Day i maj samlade för ett gemensamt ultratrailpass!

Efter att ha blivit smått bortskämd på de senaste långpassen på Sörmlandsleden med upphämtning vid dörren, fick jag denna lördag snällt cykla till Eskilstuna station och därifrån ta 07:52-tåget till Västerås. Inte många resenärer. Drömde mig ut genom fönstret. Sakta sakta kunde man ana en gryning i antågande. Diset hängde stilla i luften. Vaknade upp av konduktörens ”Nypåstigna”. Plockade fram mobilen och vände mig mot konduktören. Vi stirrade på varandra, innan vi båda nästan samtidigt sa ”Du!”, så brast vi i skratt och han frågade ”Vart ska du den här gången?” Jo, kära läsare, det var nämligen en och samma konduktör som på nyårsafton så skämtsamt sa att tåget jag och Kerstin satt på inte stannade i Hälleforsnäs. Vissa har minst sagt ett märkligt sinne för humor. Nå, vi pratade en stund innan han önskade lycka till och fortsatte sin rond. Framme i Västerås 35 minuter senare fixade jag först en latte på Pressbyrån innan jag vandrade ut ur stationen och där stod Kerstin med bil och väntade. Det bar iväg till Västerås Orienteringsklubbstuga, där som bekant start och målgången för Black River Run är förlagd. Där väntade Bosse och Henrik. Efter diverse hälsningsfraser och kartstudier bar det så iväg i morgondiset. Vi mötte ett par donnor som skulle till Västerås Löparklubbs träningspass och de undrade nog varför Bosse och Kerstin var på väg åt helt motsatt håll. Efter sex kilometer nådde vi anslutningen till Bruksleden. Yes, premiär för min del. Alltid kul med nya leder och nya stigar!

Innan det bar iväg på leden var det en check av kartorna. Navigeringen överlät jag helt åt orienteringsrävarna Bosse och Henrik medan Kerstin åtminstone tog en karta för att i alla fall träna karthanden. Duggregnet började strila ner, diset hängde kvar i skogarna och ljuset dröjde. Mycket blött i markerna. Jag ska inte måla vidare med ord, då jag tycker Bosse sammanfattar dagens äventyr koncist i sin träningsdagbok med följande ord:

Eftersom det inte är vinter passade det bra att börja året med ett specialpass som GL3D träning, hela gänget hakade på. Blev en ganska blöt historia med regn stor del av tiden och riktigt surt i skogen. Drygt hälften av rundan gick på leden och andra småstigar, andra hälften på grusvägar, undvek asfalt så mycket det gick. En kort passage på en knapp km direkt i skogen blev det också. Perfekt GL3D träning på alla slags underlag och dessutom med Englandsväder. Kändes i princip bra hela vägen, chansade också med att ge 212’orna ett lång-test redan nu och det blev klart godkänt. Det blir helt klart dom i England i Maj.

Det bjöds verkligen på alla varianter av stig och stundtals väldigt fina gamla skogar. Det enda negativa var väl ett flertal nyavverkade områden, vilka varken är estetiskt tilltalande eller löpvänliga! På fågelfronten var det mest kungsfåglarna som gjorde sig hörda, men även en del tofs- och svartmesar samt någon enstaka skränande nötskrika. Dagens fågelupplevelse utgjordes annars av en strömstare vid Svartåns brunt forsande vatten vid Skultuna.

Vid tre på eftermiddagen var vi tillbaka till klubbstugan där vi startade. Vi gjorde en extra lov så jag fick ihop strax över 50 sprungna kilometer. Vad man håller på! Kerstin skjutsade mig sedan till stationen och vi tog en gemensam snabbfika på Waynes Coffee innan det var dags att borda halvfyratåget hem till Eskilstuna. En härlig dag i glatt sällskap var till ända och på den känslan lever jag flera dagar! Rundar som vanligt av med ett gäng bilder från löpäventyret ifråga samt önskar er alla en fortsatt skön långhelg!

140104b 140104c 140104d 140104e 140104f 140104g 140104h 140104i 140104j 140104k 140104l 140104m 140104n 140104o140104p