Jun 102014
 

140607aDen gångna helgen gick i bokstaven B:s tecken! Bruksleden, Borlängeskogarna, Bästa sällskapet, Bästa vädret och Bokstavligen underbart. Detta inlägg blir dock mycket kortfattat, då jag fått gliringar från mina kattvakter att jag kanske varit borta lite mycket de senaste veckorna. Mina katter, Gloria och Toschie, kom i söndagskväll med direkta hot om att pissa ner alla mina löpskor om jag inte håller mig hemma om helgerna framöver. Och att de skulle spy ner tangentbordet till datorn om jag inte håller mina blogginlägg korta den närmaste tiden. Så, kära läsare, jag har inte så mycket val, mer än att rätta mig efter de nyrådande husreglerna från och med nästa vecka efter Vättern.

Nationaldagen
Sedan några månader tillbaka hade Kerstin och jag tagit initiativet till ett trailevent på Bruksleden med inbjudan till medlemmarna i Västerås löparklubb, Eskilstuna Trailklubb och Westeros Trail Running Society. Plötsligt var vi bara där vid utsatt datum. Kerstin och jag satte på kvällen av mot Surahammar via Bosse för att hämta ett par campingbord, ja, och så ICA Maxi förstås, för att inhandla de sista tillbehören till korvgrillningen. Skön kväll! Vi märkte upp milspåret, som var ett kortare alternativ (på 15 km) till den längre sträckan av hela etapp 7 och 8 på närmare 24 km. När detta så var gjort släpade vi grejor till vindskyddet vid Långsjön för en äventyrlig övernattning. Vi slog upp tältet i skymningen och avnjöt en kopp te samt Kerstins libanesiska kycklingröra i sviktade tunnbröd. På natten kunde vi avnjuta en spelande nattskärra som surrade i närheten av tältplatsen. Otroligt läckert, då det säkert var 10-15 år sedan jag hörde dess trollska surrande i försommarnatten.

140607b 140607c 140607d

Lördag morgon
Upp tidigt i ottan. Klarblå himmel. Redan varmt. Långsjön låg spegelblank ett stenkast från tältet. Grötfrukost i vildmarken. Sedan blev det till att bära grejor till samlingsplatsen nära Långssjöns strand. Mr Tailwind (Alexander Malmström) hade åkt från Nyköping och var på plats halvåtta på morgonen. Kerstin skötte allt vid uppsamlingsplatsen medan Alex och jag for upp mot Ramnäs och platsen där etapp 7 och 8 av Bruksleden möts för att sätta upp en vätskestation med vatten och energi från Tailwind. Efter en svettig strapats var vi tillbaka till samlingsplatsen vid tjugo i nio och goa stiglöpare hade redan rullat in. Och fler kom. Sju minuter över nio kom Kerstin ner från parkeringen och meddelade att det var dags för genomgång. Vi gick igenom bansträckningarna och annat praktiskt innan vi släppte iväg närmare 40 glada och taggade stiglöpare. Kerstin och jag tog leden motsols och Rodde med kompani sprang leden medsols, för att hålla koll på vilka som var kvar längs leden. Och det var kul att mötas vid Rövallskojan för lite snack och mingel. Kerstin och jag hann även med en kaffe och glass på Surahammars golfbana innan vi fortsatte sista kilometerna ned till grillplatsen vid Långsjön, där det var fullt mingel, grillning, badande och provning av Tailwindprodukter. Det var en fantastiskt kul förmiddag. Alla var rörande överens om att detta borde bli ett återkommande event! Vi hoppas på det! Folk droppade av i sakta mak och sedan kom lite regnstänk och de sista gav sig av. Kerstin, Alex och jag packade ihop det sista och skogarna var åter tysta, bara svaga ekon av skratt låg svävande kvar bland granar och mossbetäckta stenar.

Ni kan läsa mer om detta trailevent och med goa bilder på följande bloggar:
Ultrabrdo av Åsa och Senad
Långa loppet av Bosse

140607e 140607f 140607g 140607h 140607i 140607j 140607k 140607l 140607m 140607n 140607o 140607p 140607q 140607r 140607s 140607t

Kerstin och jag styrde sedan kosan mot Borlänge för ett dygn hos vännerna och ultrarävarna Laila och Krister. Vi tog en avstickare till Haglöfs outlet i Avesta och gjorde fynd! Kerstin hittade en ny superfunktionell, lätt och snygg regnjacka och jag fick en urläcker tunn fleece i försenad (jag hade redan fått en!) födelsedagspresent! En latte hann vi även med.

Det blev en riktigt mysig kväll hos Krister och Laila på Lyckovägen i Paradiset utanför Borlänge. Femstjärningt! Supergod middag med ultragod annanaspaj till efterrätt! Det blev hyfsat tidig kväll och hyfsat tidig morgon med grötfrukost på altanen. Solen lös och värmde gott.

Söndag
Klockan nio bar det iväg på en läcker Fäbodrunda med Laila och Krister som eminenta guider. Förutom ett kalhygge i början bjöd stigarna på fantastiska skogar, mossar, vyer, höjder, sköna långa motlut och utförslöpor och ett stycke kultur. Löpning flöt på fint och 18 km samt 470 höjdmeter kändes helt OK efter Bruksleden dagen innan. Efter en snabbrengöring med trädgårdsslang, soft tillvaro på altanen och efterföljande dusch bjöds det på nygräddade pannkakor, svenska jordgubbar, glass och vispgrädde. Femstjärnigt, som sagt. I Kristers och Lailas sällskap kan det inte bli annat betyg! Tack för allt!

Rundar av med lite fotrografier från Fäbodrundan, innan jag ägnar min totala uppmärksamhet åt katterna (och sista hårdträningen inför Vätternrundan:)

140608a 140608b 140608c 140608d 140608e 140608f 140608g 140608h 140608i 140608j 140608k 140608l 140608m 140608n 140608o 140608p

Dec 292013
 

För första gången på 100 år hade jag ingen lust alls att stiga upp när mobilen spelade upp sin harpmusik halvsex på lördags morgon! Vinden ven utanför och SMHI hade lovat friska sydvindar på uppåt 9-10 m/sek för Stockholmsregionen samt regn framåt eftermiddagen. Hm, funderingar bakom sömndruckna ögon: ”Var det verkligen värt att åka upp och springa Årets sista långpass, på asfalt och i blåst? Fanns det överhuvudtaget något lockande i asfalt och blåst i genom gråa urbana miljöer för en stiglöpare som jag?” Ja, och det som fick mig upp ur sängen var tanken på att få träffa löpvänner som jag inte sett på ett tag eller andra som jag träffat nyligen och så möjligheten till nya möten. Tanken att bara få springa med ett gäng glada själar som förmodligen ger sig ut av samma anledning, att känna gemenskap och dela något med andra på ett högst avspänt sätt på en av årets sista dagar.

Frukost, packning av lilla ryggan och sedan grensla MTB:n för att dra iväg i motvinden till Eskilstuna station. Kom fem minuter innan avgång. Soft uppresa med musik i lurarna. Framme vid Centralen fem över åtta. Uppsökte Espressohouse för en stor latte med extra shot och gled sedan nöjd vidare mot tricken. I ögonvrån får jag syn på löpargestalt som står och halsar ur en flarra i foajén till Pressbyrån. Personen vänder sig om och får se Charlottas strålande leende! Vi kommer in på perrongen och vältimat glider ett trick in. Snabbt urskiljer en del löpare i vagnen. Vi vandrar bort och slår oss ner vid en tjej från Borlänge, som åkt ner bara för detta sociala springevent. Grym löparsjäl! Väl vid Slussen hör man redan från trapporna upp ett högt sorl av prat och skratt. När vi kommer upp till spärrarna får vi förklaring: över 100 löpare är samlade utanför spärrarna!

Jag hittar snart Alberto och sedan Kent och Annelie och så Jonas och så, och så den och den och så vidare. Fascinerande att se så många glada och taggade löpare. Skulle man ha gjort en aura-fotografering där på Slussen hade nog resultat blivit som en glad färgsprakande psykadelisk LSD-tripp fångat på ett foto. Om de vanliga döda som passerade Slussen denna morgon bara visste vad som gjorde dessa löpare så glada och vad som väntade dem de närmaste 7-8 timmarna hade de förmodligen skakat på sin huvuden, utan att egentligen förstå vad de missade.

Klockan närmade sig halvnio. Initiativtagaren Peter Lembke hade en snabb genomgång och pekade ut dagens farthållare för det tre fartgrupperna 6:15, 6:45 och 7:15. Årets upplaga av Årets sista långpass var det åttonde sedan Peter sprang rundan 2007. Och denna dag hade ett samlat ett rekordstort antal löpare: 148 stycken! Långt mer än dubbelt så många som i fjol. Nu vill ville folk iväg och begav sig ut på torget för att hitta sin fartgrupp. Daniel hälsade på sin skock med springlängtande 6:15-löpare och sedan bar det av längs Skeppsbrokajen. Flaggorna vajade slött. Den utlovade vindstyrkan märktes inte av, men vi vet ju alla hur kassa SMHI är på att spå väder nuförtiden.

Märkligt, när jag ska försöka rekonstruera 60 kilometer löpning så här dagen efter inser jag till min glädje att det inte är riktigt meningen. Man måste helt enkelt vara med för att förstå. Man springer och pratar om allt möjligt med vänner och nya ansikten. Visst blir det mycket löprelaterat, men mycket av detta är också en viktig del av mångas liv, ja, kalla det livsstil, varför samtalsämnena skiftar även om löpningen och välmåendet är den röda tråden. När vi kom till Universitet blev det givetvis mycket snack om Vintermaran. Alla har vi våra fighter från den. Jag själv frontalkrockade med den förra året, men lyckades styra upp det hela och ta mig i mål. Sprang och snackade med Kent och Alberto och på Valhallavägen kom en löpare ikapp och frågade om jag var Niklas. Det visade sig vara joggvännen Jerry som jag tidigare inte träffat IRL, även om vi nästan sprang i mål samtidigt på sommarens ultraheta Swissalpine. Vi gjorde mer eller mindre sällskap hela vägen till Jakobsberg, där han valde att ta pendeln hem. Tack och lov för allt pratande till höger och vänster, vilket gjorde att jag glömde bort asfalten och merparten av de tråkiga omgivningarna och bilarnas brus på vissa sträckor. Det bara flöt på, som att springa på ett löpband med kompisar på vardera sida, nä, inte riktigt så.

Höjdpunkterna var depåstoppen vid 20 och 40 kilometer med kaffe, varm buljong, cola och diverse läckerheter i skuffen på Ullas bil. Helt underbart cool och avspänt! Innan det halvtimmelånga matstoppet på Max vid Barkarby/Jakobsberg passerade vi även genom fina områden på Järvafältet. Hjärtat gjorde ett glädjeskutt när vi närmade oss Säbysjön, de betade våtmarkerna och de lurviga skönheterna som jag och Annelie upplevde på julaftonsmorgon fem dagar tidigare. Ja, det är ju mina barndomsmarker, som jag skrev om i mitt förra inlägg.

Livet på asfalten rullade vidare och det blev samtalsstunder med båda kända som okända. Lite Upplandsledsnack och planer för 2014 med Wängberg, rehabsnack med MaratonMia, blandat med bankkollegan Paola och klassikersnack med en gammal räv. Från Hässelby och ända in till stan slog jag och Jonas följe. Vi ökade farten och höll ett skönt jämnt tempo. Jag hade aldrig träffat Jonas tidigare, men vi hade en del trevligt att prata om vad gäller löpning och pedagogik. Vi gjorde ett längre stopp vid Brommaplan för vätskepåfyllning. Mörkret började falla och regndropparna med det. Vi malde på, vidare upp och över Tranebergsbron. Baksida lår började ge sig till känna, men det kändes bra i Jonas sällskap. Snart kom vi ikapp Beckers grupp, som dragit förbi Bromma utan att stanna. Slog slang med Kent och vi ökade på inne i stan och när vi sprang längs Skeppsbron igen säger Kent: ”Jag slår vad om att snart kommer Jonas Wängberg farande. Han gillar att spurta på slutet”. Och vem tror ni kommer farande någon minut efter Kents uttalande? Tänkte väl det!

Underbart att komma till Slussen. Löpare från 6:15-gruppen droppade in. Köpte snabbt en kall cola och kexchoklad. Fan vad gott! Riktigt skönt att ha god marginal till tåget hem till Eskilstuna igen. Cecilias ögon sken av glädje över 6:06 på 60 kilometer och folk klappade om varandra. Sedan vart det en gruppbild innan vi skildes åt.

En fantastiskt trevlig dag var till ända! Varför måste det dröja till slutet av nästa år innan det är dags igen?? En eloge till Peter Lembke för utmärkt arrangemang och high five till Ulla och Annica för otroligt god service vid depåstoppen. Och sist men inte minst ett stort tack till alla medlöpare som gjorde dagen så minnesvärd! Fast årets sista långpass blir det nog inte. Siktar nog på ett vackert långpass på Sörmlandsleden på självaste nyårsafton. Kanske får jag ihop 365 mil för 2013.

Och nu kära läsare ska jag ut på ett återhämtningspass längs OK Tors snirklande stigar innan solen går ner!

131228_a 131228_b 131228_c 131228_d 131228_e 131228_f 131228_g 131228_h 131228_i 131228_j 131228_k 131228_l
131228_m