Apr 102014
 

140410a”Jaha, ännu mer orerande om prylar och MacGyver-modifikationer. Han verkar fixa mer med prylar än springer”, kanske ni tänker. Bara lugn. Jag tror det här var de sista modifikationerna av min löparutrustning för ett tag framöver. Som en parentes kan jag nämna att den senaste North Face racevästen var en smärre besvikelse om man vill ha vätskeflaskor framtill. Innovativt med mycket fickor, men jag är allergisk mot vätskeblåsa. Så den ryggan går bort för framtiden. Jag lär hålla mig till mina två excellenta  Salomonryggor (5 L Hydro och 12 L advanced av den gamla modellen vars framfickor sväljer två 50 cl cykelflarror). Har dock var på gång i tankesmedjan för att modda 12:an till det bättre. Så i veckan fick jag två schyssta ”pockets” av märket Evoc från Addnature att sätta på axelremmarna på min Salomon 12-liters, som jag alltid använder på flerdagars och bergsultror. Och givetvis blir det den jag kommer att använda på GL3D i England om tre veckor. Imorgon bär det av på ett generalrep inför England. Tre dagars löpning på Sörmlandsledens häftigaste och absolut läckraste sträcka tillsammans med Kerstin. Från Djupvik ner till Stavsjö vandrarhem för övernattning, sedan vidare längs Bråviken och Kolmårdsskogarna via Fjällmossen till Nävekvarn för övernattning nummer två. Söndagen avslutas med fortsatt läcker stiglöpning längs Bråviken på Tunabergshalvön och sedan vidare norrut för att avsluta de drygt 14 milen i Nyköping. Perfekt tillfälle att testa vårt mandatory hill kit som krävs på GL3D.

 140410c
140410d

Passade även på att beställa två flaskhållare av märket OMM till min 20 liters Inov-8 Race Elite som jag köpt för mitt äventyr på Kungsleden senare i sommar. Och till min glädje passade mina cykelflarror dessa hållare, så slipper jag använda de lite otympligt långsmala originalflaskorna från OMM. Hållare och flaska var grymt prisvärda och beställdes från My Racekit, som har snabb leveranstid och grym service.

140410b

Vad som sedan behövs är en jäkligt duktig och kreativ skomakare. Och givetvis har jag förmånen att vara vän med en i Eskilstuna. Han har sytt och trixat med allt jag önskat gällande min löparutrusning. Han sydde förstås på flaskhållare och ”pockets” som den virtuos han är. Jag tror han tycker det är lite kul med de önskemål jag kommer med, som är allt annat än svettdoftande skor.

Ja, så kom ju klubbens läckra buffar idag! Sugen? Nä, nu är det dags att packa för morgondagen och tre dagars romantisk weekend med Kerstin på Sörmlandsleden! Ha en skön helg på er!

Feb 082014
 

140208aaMan kan ju inte springa och förlusta sig på Sörmlandsleden var eviga helg utan… nä stopp hur tänkte jag där? Spolar tillbaka. Visst kan man springa Sörmlandsleden och uppleva eufori och endorfin i en salig mix, men ibland kan längtan efter social kvantitet vara större än vackra stigar. Allra bäst blir det om man kan förena dem båda förstås! Jag kände att det var läge för att bjuda in de goa medlemmarna i Eskilstuna Trailklubb till ett långpass. Presenterade ett enkelt upplägg med några hålltider på klubbens FB-gruppsida. Tanken var att var och en kunde ansluta på några platser och sedan droppa av när de själva önskade, vilket innebar att var och en kunde haka på efter sina egna förutsättningar, vad gäller distans, tid och logistik. Kändes som ett bra koncept väl värt att fortsätta med – långpass som passar alla som har tid!

Långpasset startade på Östra torget i Torshälla klockan åtta på lördag morgon. Mmm, det har sina fördelar att springa långpass på hemmaplan. En av dem stavas sovmorgon! Förberedde det mesta på fredagkvällen och steg upp strax innan sju. Sedvanlig rutin inför långpass bestående av grötfrukost, grön rawfood-drink, bröstvårtetejpning, vaselinsmörjning, fotledstejpning, ja, sedan var det bara pussa siamesdamerna adjö och bege sig upp till Östra torget i en stilla uppjogg. Scannade av torget och såg på långt håll några suspekta typer som huserade i busskuren. Män i långa tights kan bara betyda en sak, eller? Där stod Peter Y, Patrik och Johan D och myste. Plusgrader i luften och redan ljust. Efter den självklara hälsningscermonin blev det löparorerande av rang. Strax därefter anslöt även Peter A (med fredagsintervaller i benen) och Henrik. Johan och Patrik hade sprungit från Eskilstuna till Torshälla och Henrik från Slagsta. Hardcore!

Klockan 08:02 bar det så iväg mot Nybybron och så in på grusvägen längs ån mot Ekeby våtmark. Socialt. Verbalt. Från första steget. Ljuset, plusgraderna, glatt sällskap och de sjungande talgoxarna gav upphov till vårfeelings. Halvvägs till våtmarken kom en löpare från motsatt håll. Inte förvånande var det en glad Ranald, som redan varit ute på en långsväng och som nu var på väg till OK Tors milspår för att runda av innan barnen hemmavid kallade på sin snabbfotade far. Efter lite snack skildes vi åt. Vi följde ån över Närjeholme, vidare längs Nedre hamnstigen mot Faktoriholmarna där Johan R skulle möta upp. Men vi låg tio minuter före tidsschemat så vi tog en sväng bortåt och Ekbacken vid Köttskolan till. Tillbaka till Bolinder Munktell. Ingen Johan, men däremot Mona W-A som skulle iväg och möta Peter G för ett pass. Vi kunde dock inte vänta, utan drog vidare till nästa hållplats i Stadsparken, om nu någon stod där och väntade på oss, men icke. Då var det bara att fortsätta längs ån till Vilsta och vi kom fram exakt på utsatt tid: 09:30! Där stod Marjo, Kent, Tomas och Kjell. Kul. Peter Y tackade för sig och vände hem till Torshälla igen.

Det blåste kallt. Efter en japansk fotosession med den enorma Vilstabacken i bakgrunden satte vi av mot och på Gröna milen. Spåret var dock inte så isigt som jag befarat, men lös kramsnö sög dock för en del i sällskapet, även om jag själv var nöjd med fästet i mina X-talon212. På själva gröna milen var stigen bättre och mer lättsprungen. Det rullade på fint och molnen sprack upp lite då och nu. Det värmde att se blå himmel mellan moln och träd. Kjell och Tomas tog en genväg till kaffet i Vilsta raststuga, medan några av oss sprang och pratade och sprang fel, men bara åt fel håll innan vi kom in på femman och kunde avsluta med fanan i topp. Väl tillbaka till raststugan vankades det en efterlängtad och välförtjänt fika. Inga fler hålltider att passa. Johan fick sin köttbullemacka, Henrik kaffe och choklad, Marjo sin chokladboll, ja, alla fick (betala) vad de önskade. Det blev en trevlig och välkommen break på runt 25 minuter!

Nöjda med alla behov uträttade var det så dags att fortsätta. Istället för att fortsätta längs ån och genom stan till Årby föreslog Johan att vi istället tog en lång lov via Viptorp, Hugelsta, Odlaren och Ekängen. Sträckan bjöd på för mig helt nya stigar och varierad löpning i vackra miljöer, varav några partier med riktigt fin skog och hällmark! Ja, även lite våtmarkslöpning, hopp över åar och tung åkerlöpning:-) Och där någonstans satte Johan, Kent och Marjo personliga distansrekord, med breda marginaler dessutom, så breda marginaler nu kan vara. Grymt jobbat av trion! Bortåt Ekängen och Skiftinge droppade merparten av gänget av medan jag och Henrik fortsatte sista biten till Årby. Vi sprang typ halva femman i Årby innan Henrik styrde kosan hem till Slagsta och jag själv fortsatte längs Gyllenhielmska mot Torsharg. Kände mig oförskämt pigg, men givetvis trött, men den som springer förstår vad jag menar. Så jag fattade det – i mina ögon – synnerligen kloka beslutet att runda av med den fina 7,5:an i Torshargs härliga skogar. Korpparets rop ekade i skogarna och det var knappt någon snö på stigarna i söderläge. Jag njöt i fulla drag!

I nästa stund stod jag innanför dörren med två fyrbenta damer som jamade högt och glatt (tror jag). Kollade klockan. Jaha, då vart det ett långpass som blev till ett ultrapass: 55 km på 5:54 i effektiv löptid. Snabb avsvidning, mixa ihop en energidrink, fixa en latte, mat till kissarna och sedan bara sjunka ned i ett riktigt hett skumbad. Spelade igenom dagens sociala löpäventyr bakom stängda ögonlock. Otroligt trevlig dag i underbart sällskap. Delad glädje är sannerligen dubbel glädje!

Rundar av med lite bilder från dagen och önskar er alla en fortsatt trevlig helg!

140208a 140208b 140208c 140208d 140208e 140208f 140208g 140208h 140208i140208j

Jan 162014
 

140116aBåde ja och nej, men mest ”ja”, utan att något revolutionerande eller extraordinärt har inträffat. Tiden, tillvaron och livet har bara flutit på i ett jämnt tempo, ja, om än i ett innehållsrikt och glatt tempo får jag väl lov att skriva. Kände väl att det är på sin plats med ett litet livstecken på bloggen. Snart två veckor har passerat sedan senaste inlägget och sedan dess har det bekant kommit en del snö. De fjärran tankarna om ett förestående Vasalopp har åter blivit en realitet omöjlig att blunda för. Och här sitter jag och skriver helt skidlös, men inte hopplös. Nä, vi lämnar det där med skidor och stakträning åt morgondagen. Va då struts?

Det absolut roligaste som annars hänt är givetvis att Eskilstuna Trailklubb kommit igång på allvar! Måndagen den 6 januari drog vi igång första träningspasset i Vilsta med backträning och pannlampelöpning i obanad terräng. Vi blev nio tappra som slöt upp. På onsdagsträningen i Odlaren med härligt kuperad stiglöpning och längre partier med obanat dök åtta trailsjälar upp. Likadant såg det ut denna vecka och med flera nya ansikten! Återstår att se hur många som sluter upp på morgondagens inomhusträning på Munktellarenan. Och vad gäller klubbens första trailläger i Kolmården i maj är hälften av de 14 platserna redan bokade! I skrivande stund har klubben 30 fullt betalande medlemmar och sex stödmedlemmar, vilket känns otroligt kul. Aktiviteten på ETK:s Facebook-grupp är grym och inspirerande. Vem ska bli den hundrade medlemmen i gruppen? Det här är bara början på något stort, utan att vi kommer förlora själen och den viktiga klubbkänslan!

140116b

Annars har det bjudits på väldigt mycket pannlampelöpning sista tiden, ja, till och med ett långpass på snötäckta snirkliga stigar i fantastiskt vacker vit omgivning med endast lägsta ljusstyrkan på pannlampan. Julen däremot infann sig liksom på riktigt först ett par tre veckor senare, både vad gäller snö och mjuka klappar:-) La ett antal beställningar under julveckan, men inte alls någon spontanshopping om ni nu trodde det. Nu är jag lite av en periodare när det gäller skor och har länge sneglat på Inov-8 Mudclaw 265 för just fjällöpning och med Great Lakeland 3Day i maj och så Kungsleden i augusti i åtanke. Inov-8 Trailroc 255 har annars varit mina ultratrailskor #1 hela 2013, men i vått tillstånd och slabbigt obanat underlag är de inte helt klockrena. Har hunnit springa flera pass med Mudclawen, korta som långa, på allehanda underlag och jag känner redan de engelska fjällhedarna under fötterna. Och om jag nu säger ”Nu, ja, nu har jag de skor jag behöver för alla underlag, distanser och tävlingar och behöver inga fler”, så kommer ändå ingen att tro mig. Wonder why?

När vi ändå är inne på skor kan vi väl lika gärna avhandla det där med löpryggsäckar. Jag har sålt av några och har nu bara de jag behöver. Märkligt, jag känner igen ordvalet. Men nej, jag saknar faktiskt en typ av ryggsäck och innan jag bestämde mig för att springa Kungsleden i augusti saknade jag den inte. Efter att ha kollat en del tester på nätet och engelska Trail Running lutade mycket åt Inov-8 Race Elite 20 liter. De flesta tycks använda 25 liters för flerdagars i fjällen, men jag ska springa mellan STF-stugorna och jag är för devisen: ”Skippa allt onödigt”. Problemet var dock att ryggan var utgången i Inov-8:s sortiment och fanns inte att uppringa någonstans på nätet, utom på runforest.se. Beställde ryggan den 25 december. Tiden gick utan att ryggan kom eller att jag fick leveransbesked. Mailade. Fick inget svar. Efter två veckor skickade jag ett mail. Hotade med kortreklamation och sågning på bloggen. Fick då svar om att den var utgången. Samma dag jag fick svaret låg den fortfarande på deras hemsida till försäljning. Fick ett erbjudande om en Inov-8 15 L. Eh, seriöst? Mailade att jag möjligen var intresserad av en annan ryggsäck. Hörde inte ljud från dem förrän idag, en vecka senare! Och då hade jag redan fått min ”most wanted” Inov-8 Race Elite 20 L från engelska Likeys. Till halva priset och leverans på tre dagar! Runforest finns således inte bland mina favoriter i webbläsaren. Ryggan sitter helt fantastiskt skönt, varför jag förvånat undrar varför Inov-8 valt att sluta med denna modell. Grym passform och nederdelen med midjebältet sitter högre upp jämfört med min Race Elite 8 L. Nu ska jag bara be skomakaren sy på flaskhållare i mesh på bröstremmarna.

140116c

Prylar prylar, vem har sagt att löpning inte är prylfixerat. Så är det förstås inte, utan prylfascinationen ligger ju rätt och slätt hos löparen, konsumenten. Jag lever mitt i en motsägelse. Jag källsorterar, betalar 300 i månaden till Greenpeace, handlar ekologiskt och äcklas av konsumtionssamhället. Men när det väl kommer till kritan. Behöver jag verkligen 12 par skor och fem löpryggsäckar. Seriöst, med handen på hjärtat?! Så, vad gör jag, jo jag köper tre par trailstrumpor av märket Drymax, nya armvärmare från DeFeet (tack för tipset Annelie), en survival bag (ett måste på GL3D), en läcker OMM Kamleika Race Smock II och en bok om att navigera i bergen (boken om att navigera genom livet var tillfälligt slut).

140116e
Till sist, livsnjutarbloggen har upphört. Namnet och anledningen därtill har med tiden spelat ut sin roll och denna blogg kommer fortsättningsvis (efter detta prylfixerade inlägg) enbart handla om mina löpäventyr i naturen, allt ifrån ultralångpass på diverse leder till trailtävlingar av allehanda slag. På återseende!

140116d

Nov 202013
 

Det mest strålande ljuset
131119aMåndagen den 18 november föddes Eskilstuna Trailklubb! Ja, ett frö såddes för ungefär nio månader sedan på en skimrande stig därute någonstans i Sörmlandsskogarna. Tro mig, det är faktiskt sant. Sakta men säkert har embryot tagit form samtidigt som blivande ammor och faddrar i trailskor har anslutit. Efter den sista ultraljudskontrollen hos Tobbe på Sörmlandsidrotten var det mesta förberett och klart.

Så, i måndags var det så dags för den efterlängtade nedkomsten. Första årsmötet! Fastställande av stadgar, välja styrelse, spika medlemsavgifter, sprudlande diskussioner och idéer samt en grov verksamhetsplan för det första året på stapplande ben. Vi var åtta entusiastiska trailsjälar som mötte upp i Sörmlandsidrottens fräscha konferensrum på Munktellarenan: Henrik, Tina, Per-Arne, Ranald, Johan och jag själv samt två anonyma bollplank. Vår norrländska suppleant och våra två revisorer kunde dock inte närvara på detta historiska möte. Nu väntar en del praktiska göromål för att få de sista bitarna på plats innan årsskiftet, vilket inte kommer att bli några problem med en så handlingskraftig och engagerad styrelse. Den som är intresserad av att hänga med och ha koll på vad som händer framöver är varmt välkommen att gå med i vår Facebook-grupp Eskilstuna Trail!

131119b

I ljuset av en ny pannlampa
131119cMan kan tycka att jag har pannlampor så det räcker, allt ifrån den enklaste Silva Jogger till den grymmaste Silva Sprint, som jag dock fått lånat från Silva. Jag har dock fortsatt hålla ögonen öppna efter den där pannlampan som uppfyller mina önskemål om tillfredsställande ljus, riktigt lång batteritid, lättviktare och smidigt batteripack med vanliga AAA-batterier. Få pannlampor uppfyller faktiskt nämnda kombination, tro mig.

På bergsultrorna i Tyskland och England (med potentiell risk för många timmar i mörker) hade jag med mig två pannlampor i packningen. Lamporna i sig väger inte mycket, utan det är ju batterierna och batteripacken. Om en lampa packar ihop spelar det ingen roll hur mycket batterier du släpat med dig. Jag har läst om andras misstag. De som fått bryta en efterlängtad och länge inplanerad tävling för att pannlampan packade ihop under natten. Silva Runner är grym med sina 550 lumen, men batteritiden i maxljus är skrämmande dålig och det laddningsbara batteripacket med sladden är osmidigt (om man inte har rygga). Jag har därför säkrat upp med en X-Trail som har en för mig tillräcklig ljusstyrka på 145 lumen och fyra utbytbara AA-batterier. Jag har varit nöjd med denna duo tills jag för ett tag sedan läste om Silvas nya Trail Runner II och därefter läst flera rosande recensioner. Och nu senast blev den bäst i test i magasinet Trail Running. Tja, det fanns inte så mycket mer att göra, än att slå till på en Trail Runner II.

I går kväll begav jag mig ut i de mörka skogarna kring Torsharg med en splitterny Trail Runner II på huvudet. Det blev tre kilometer på smala stigar och dryga kilometern i obanad terräng. Pannlampan satt precis lika lätt och skönt som Silva Runnern, ja, till och med bekvämare i och med den slimmade batteripacken bestående av tre små AAA-batterier! Och ingen hängande sladd! För min del är 140 lumen fullt tillräckligt särskilt som jag aldrig haft ett behov av en lång ljuskägla, utan jag vill ha riktigt bra ljus inom en 5 meters radie och hyfsat flodljus kring det. Batteritiden i maxljus räcker i hela 30 timmar i normaltemperatur. Nämnda faktorer är en oslagbar kombination för mina behov i framtiden och detta till det jämförelsevis ringa priset av 600 riksdaler. Den ultimata pannlampsutrustningen på framtida ultralopp såsom UTMB och Lavaredo är faktiskt två Trail Runner II. Det är snart jul…
131119d

Det mysigaste ljuset i Torshälla
Som löpare behöver man även ett skönt rogivande ljus i hemmet för att stabilisera endorfiner och kunna landa mjukt inombords i en efterföljande stretchritual. Jag kunde därför inte hålla mig, utan hängde upp min nya orientaliska julstjärna i arbetsrummets redan i fredags. Perfekt start på dagen med frukost i de färggranna strålarna samtidigt som jag tittar ut genom fönstret och betraktar de ståtliga ekarna som sover i mörkret.

131119e