Nov 302013
 

131130aInne på femte veckan med löp- och bloggvila, vilket inte är liktydigt med totalvila på något sätt. Nä, utan en halvering av löpmängden som resulterat i tre pass i veckan varav ett normalt långpass. Bloggen har jag nästintill lämnat åt sitt öde i den digitala sfären. Kan avslöja att det har varit riktigt sköna veckor där jag verkligen kan känna kroppens glädjefulla återhämtning. Tid för reflektioner och fokus på annat. Livet består av så mycket mer än bara löpning. Mest som en blankrad i detta inlägg, men ni förstår vad jag menar.

Det är inte utan anledning jag sett fram emot Åda Wild Boar. Ett traillopp utanför Trosa som arrangeras av Art of Running. Ett avslut på årets tävlingar och likväl ett avstamp mot en successiv ökning av löpmängden. Nå, nu är Åda Wild Boar inte tänkt som en renodlad tävling, utan snarare som ett välgörenhetslopp, utan resultatlista och utan priser till tätplaceringarna. I detta fall går alla intäkter oavkortat till CreativeChildren. Ett gott syfte med andra ord! Som sagt, jag såg fram emot dagen och en grym terrängbana. Mycket spring i benen! Förutom ett inomhuspass med intervaller för ett par veckor sedan har jag inte sprungit på max sedan Lidingöloppet. Äventyrliga ultrapass längs Sörmlandsleden i all ära, men ibland behöver jag en explosiv genomkörare och låta allt rusa till gränsen av min förmåga, för att känna att jag lever.

Den fanns ett klart pirrande i magtrakten när Andreas och Per-Arne hämtade upp mig på lördag morgon. Alla tre var vi förväntansfulla och taggade. Bilresan från Eskilstuna flöt på fint och vi var framme vid Åda Golf & Country Club efter en timma och en kvart. Blå himmel, frosttäckt landskap och en temperatur strax under nollan. Det hade redan anlänt flera entusiastiska trailsjälar och samtliga med den där speciella blicken med närvarande klarhet och glansig förväntan. Clubhuset värmde och bjöd in till ro för det som väntade. Vi anmälde oss hos Lena och fick varsitt nummer plus en schysst orienteringskarta med banan utritad. Vi slog oss ner i farligt sköna fåtöljer med varsin kaffe. Tiden flöt på i behaglig takt medan folk droppade in om vartannat. Anders, initiativtagaren, tittade förbi vårt bord och stämde av läget. Stämningen var på topp!

Klockan närmade sig 10 och Anders gick igenom bansträckningen och annat praktiskt innan det var dags för Torgny Steen från CreativeChildren att ta över podiet. Det var uppenbart att banläggaren Anders lagt ner mycken möda och omtanke för att bjuda deltagarna på alla tänkbara utmaningar och överraskningar över 10 kilometer terräng i Ådaskogarna! Efter genomgången bjöd Torgny på en synnerligen intressant och stundtals gripande föreläsning. Mycket handlade om Neuromotorisk Träning och jag kände mig som ett nyfiket barn på 50 bast där på första parkett. Att få höra om hur långsamma och ”enkla” diagonala övningar stimulerar hjärnbark och hjärnstam kan vara till ovärderlig hjälp för att skapa balans och välmående var lite av ett uppvaknande. Per-Arne och jag nickade åt varandra, vilket för den oinvigde betyder att vi har för avsikt att väva in ett par sådana övningar när vi kör löpskolning med klubben. Jag fick flashbacks till en liknande tänkvärd föreläsning för ett par år sedan på Nordea av Elin Ekblom-Bak med titeln ”Farligt att sitta still?” (En snabb sökning på Google gav en träff som visade att föreläsningen finns tillgänglig på UR Play för den som är intresserad.)
Torgny, tack för en strålande varmhjärtad föreläsning som gav en del att praktisera framöver!

Vi avslutade under Torgnys ledning med ett antal diagonala övningar, som såg så enkla ut när Torgny demonstrerade dem, men ack vad jag bedrog mig. Jag insåg snabbt att diagonala övningar var något jag skulle börja öva på! Därefter var alla rejält sugna på att få röra på benen. Känna mossa, sten, tyst stig och rötter under fotbladen. Mina ben, ja, hela min kropp längtade efter att studsa fram över hällar och blåbärsris. Det bar av ner mot starten. Bestämde mig för att skippa tights och köra trailshorts, tunn merino och vindjacka, ja, och så mina nya fartfyllda X-Talon 212:or förstås. Det var ständig rörelse för att hålla kylan borta i väntan på starten. Tror vi var ett 30-tal trailsjälar som samlats på startrakan när Anders klappade händerna och skrek ”Iväg med er!”.

Jag drog inte på i någon överdriven fart utan la mig några meter efter en äldre elegant gentleman iklädd Trosabygdens Orienteringsklubb-dress. En tjej hakade även på ett tag. Efter någon kilometer lång klättring uppför var vi en kvartett som sprang ihop. Orienterarkillen (Joakim tror jag han hette), Joakim Theorén från Gnesta, en Tomas och jag själv. Riktig härlig löpning och 212:orna greppade alla typer av underlag superbt. Drog ner i ett kärr med några millimeter is och slog upp ett sår på smalbenet (upptäckte jag senare). Härlig lång stigning första kilometerna och så ner i ett djupt sandtag. Skön utförslöpning. Vi sprang förbi första vätskekontrollen. Sedan kom vi på en riktigt fin kuperad sträcka av Sörmlandsleden längs Tullgarnsviken. Därefter blev det stigar varvat med obanad terräng samt flera blöta partier. Runt 7 kilometer kände jag mig pigg och ville höja tempot. Orienterarmannen hade dragit bra och stabilt. Jag la in en halv växel till och Gnesta-Jocke hakade på. Vi körde på i ett härligt skönt tempo och när vi kom till en sänka kom en ståtlig kronhjort farande tvärs framför oss och Joakim utbrast ”En sån speed skulle man ha!” Rätt som det var såg vi Robin stå på en sten och då visste vi att det inte var långt kvar. Bara en lång utförslöpa fram till mål. Haha, jag och Joakim sprang på och tillät oss småprata samtidigt som vi kom överens om att springa i mål samtidigt. Ja, där var målet med folk och Anders med videokamera. Joakim och jag fattade varandras händer, höjde dem och sprang i mål på 48:35. Självklart var vi både jättenöjda, även om inte placeringen räknades eller spelade roll i detta lopp. Precis så som det brukar vara för min del, då jag aldrig sprungit på placering eller tävlat mot andra, bara med andra och alltid kört mitt eget race, för att jag vill och kan. Kroppen sprudlade av förlöst energi! Det vara bara att slänga på en värmande tröja och klappa in de andra tappra sköningarna som presterat grymt bra, var och en utifrån sina egna förutsättningar!

När Per-Arne och Andreas kommit i mål efter en grym prestation bar det av ner i duschen och en efterlängtad bastu. Tanken var att Per-Arne och Andreas skulle försöka slå mig i bastu-uthållighet, men det blev snöpligt nog strömavbrott i delar av Trosa och Åda. Tur för mig ;-) Ny upplevelse att sitta i en kolsvart bastu, men alla höll sina händer på sina egna lår. Skönt eftersnack i relaxen i skenet av levande ljus killar emellan.

Avslutningsvis agerade Lena prisutdelningscermonist då Anders och Torgny fick ge sig ut i skogarna och leta reda på två bortsprungna själar. Fina priser lottades ut och både Per-Arne och Andreas vann varsitt exemplar av Torgnys bok 18 smarta hjärnrörelser : må bra och nå dina mål. Därefter bar det av hem till Eskilstuna. Vilken underbar dag med ett skönt gäng likasinnade!

Superstort tack för klockrent arrangemang, superbra markerad bana och diverse smarrigheter från kostboxen.se och ICA Trossen!

131130b 131130c 131130d 131130e 131130f 131130g 131130h 131130i
131130j
131130k

Mar 172013
 

Sitter på tåget hem från storstan och försöker sammanfatta helgens löpcoachutbildning. Inte helt lätt med tanke på all osorterad information som ännu inte fallit på plats mentalt. Och på detta söndagens praktik i form av löpning på bredden och längden, övningar, löpskolning och ett mördande maxpulstest. Vet knappt om jag är man att sammanfatta helgens utbildning just nu, men gör ett försök. Jag och löparkollegan Staffan Flodquist från Vi Springer ville uppdatera våra kunskaper och hade anmält oss till Löpcoachutbildningen steg 1 för löpargrupper som anordnas av Running Sweden och PT School.

Så det var bara att stiga upp okristligt tidigt på lördag morgon och ta 7-tåget till storstan. Hann med en välsmakande latte med extra shot på Centralen innan jag strosade iväg genom ett nyvaket Stockholm med morgonsolen i ryggen mot Döbelnsgatan och PT Schools lokaler. Väl där hade bara ett fåtal morgonpigga löparsjälar anlänt och så dagens utbildare, Pernilla Ohlsson, som skulle hålla i utbildningens teoridel för dagen. Jag var lite orolig för att sitta på ”skolbänken” från nio på morgonen till fem på eftermiddagen. Det var länge sedan och jag har ju varit på en del kurser genom åren där jag nästan somnat halvvägs in på dagen av mental monotoni beroende på utbildare/föreläsare som inte lyckas engagera och entusiasmera sina deltagare/åhörare. En utmaning som heter duga! Fler och fler deltagare droppade in i PT Schools fräscha lokaler och det blev lite trevande kontaktsökning och namn som glömdes så snart de upplösts i luften, men så brukar det ju vara. Alltid lika fascinerande. Totalt var vi över 30 personer från Sveriges alla hörn samlade och det var drags att dra igång. Pernilla satte tempot och pulsen direkt för dagen och efter en presentation av sig själv gick hon igenom aerob och anaerob träning, centrala och lokala träningskapaciteter, pulszoner och träningseffekter, träningsupplägg, konditionstester, ledarskap med praktiska övningar. Man kan säga att dagen växlade mellan medel och hög intensitet. Givetvis med återhämtningspass i form av bensträckare och lunch. Jag måste säga att jag efter dagens slut på väg hem till mamma var fullmatad med… kanske inte med massor av ny information, men framför allt hur man kan förmedla löprelaterad kunskap på ett annat sätt och det lyckades Pernilla göra på ett strålande sätt, både pedagogiskt och förståeligt. Hon lyckades med konststycket att hålla intresset uppe en hel dag och för det krävs engagemang och en glädje i att förmedla kunskap! Dessutom var hon väldigt uppdaterad på många områden, likväl neutral olika ”skolor”. Hennes positiva energi syresatte utbildningslokalen och det räckte åt alla. Dagen innehöll även många intressanta och givande samtal med andra löpare, som dessutom delgav sina erfarenheter och tips under ”lektionstid”. Jag somnade hemma hos mamsen innan klockan ens var tio. Ett gott tecken på en krävande givande dag!

Söndag morgon började med en skön promenad genom ett inte alltför kylslaget Vasastan ner till Planet Fitness i slutet av Sveavägen. Samling där klockan nio. En del hade redan droppat in och även några okända nunor (som gått teoridelen under fredagen), bland annat Peter Glas från Eskilstuna, som var kul att träffa IRL. Dagens ledare och tillika coacher från Running Sweden – Lisa, Rubin och Sirpa – dök upp och minglade runt bland deltagarna. Efter en presentation och genomgång inomhus gav vi oss iväg till Hagaparken i samlade trupp. Det hela var upplagt på sätt som löpargrupper leds. Lisa höll ett givande löpteknikpass och gruppen delades sedan i tre grupper där två deltagare i varje hade fått i uppgift att leda respektive grupp. Mina och Claude ledde vår grupp på ett förträffligt sätt med alla ingredienser kring uppjogg, huvudpasset med korta intervaller och nedjogg. Därefter tillbaka till Planet Fitness för utvärdering och feedback samt genomgång av hemuppgift och diskussion i grupp. Därefter var det lunch på stället.

Efter en välsmakande kycklingsallad med quinoa var det dags att dra på sig löpdressen igen och ut till Hagaparken igen. Verkligen skönt vårväder! Hörde årets första sånglärkor dra över mot norr medan vi sprang där i solen. Nu var det dags för Rubin att gå igenom löpskolning och han förklarade på ett pedagogiskt vis syftet med varje övning. Och vi körde igenom varje övning två gånger. Stämningen var god. Utomhuspasset avslutades sedan med ett frivilligt maxpulstest. Tre stegrande intervaller (högt komfortabelt tempo, okomfortabelt och maximalt tempo) på lång seg uppförsbacke. Låg i stort sett och toppade på 180 tills jag kom upp i en peak på 186. Jag får nog göra ett maxpulstest (eller laktattest) hos Peter Glas här i Eskilstuna framöver, även om jag aldrig mäter min puls annars. Därefter var det tillbaka till Planet Fitness för löpspecifika styrke- och stabilitetsövningar där Sirpa tydligt förklarade syftet med varje övning. Dagen avslutades sedan med utdelning av kursintyg och en gruppbild.

För att summera utbildningen tycker jag den var mycket givande och lärorik! Upplägget var mycket strukturerat, effektivt och genomtänkt liksom att mycket från teoridelen på lördagen omsattes i praktiken på söndagen. Utbildarna Pernilla, Lisa, Rubin och Sirpa var mycket professionella och grymt engagerade. Utbildningen var väl investerade pengar och kan varmt rekommenderas till den som är intresserad att komma igång att leda löpargrupper eller bara vill fräscha upp sina kunskaper.

Nä, nu har jag hunnit hem och som ni ser hann jag med att lägga in detta inlägg innan jag störtar i säng. Hoppas er helg varit lika givande och skön! Våren är på G!




Mar 112013
 

Så har vi (springer) äntligen fått upp hemsidan efter att de sista bitarna föll på plats i helgen. Skönt! Traillägret i Kolmården är nu spikat och datumet blev 13-15 september. Ingen rast och ingen ro. Dags att ge sig i kast med relaterade aktiviteter och så lite förberedelser inför helgens utbildning hos Running Sweden/PT School och däremellan öppet KM på 3000m. Ska det bli PB tro?

Titta gärna in på Vi Springer

Feb 212013
 

Efter en synnerligen trevlig och välsmakande teamlunch på Papas Tapas i Eskilstuna rann tiden formligen iväg med humöret i topp. Ett litet orosmoment har dock smugit sig på luftrören i form av en irriterande rethosta. Nå, vid tresnåret äntrade jag tåget mot storstan för att gå på en föreläsning med Jojje Borssén som anordnas av Nordeas friskvårdsförening. Mötte Tomas C utanför gallerian på Hamngatan och vi strosade runt i city innan vi begav oss till Mäster Samuelsgatan. Jenny var där och förberedde samtidigt som det droppade in Nordeaner. Det bjöds på värstingmackor och kylda drycker. Det var kul att snacka träning med folk och kul att träffa människor jag inte sett på länge.

Vid 17:30 drog Jojje igång föreläsningen och körde en introduktion om sin sju år långa väg som triatlet fram till kronan på verket: Ironman World Championship på Hawaii 2012. Jojje berättade om träningsupplägg och olika förslag på upplägg, kost, att träna skadeförebyggande, förutsättningar och om målbilder. Personligen tyckte jag ribban låg på en bra basic nivå och han la fram det mesta på ett enkelt, begripligt och inspirerande sätt med glimten i ögat. Tog med mig en del tips för min egen träning och särskilt då min simträning inför Vansbrosimmet. Tack Jojje!

Efter föreläsning fastnade jag i ett trevligt samtal med en kollega jag inte sett på ett par år. Nu var hon inne på klassikern och skulle köra sprint triathlon senare i år. Tomas stod och vankade och tyckte att vi kanske skulle dra för att ta tåget hem till Eskilstuna. Istället för det planerade 20:40-tåget hade Tomas insett att vi skulle hinna med 18:55-tåget, fast det fick jag reda på 18:48! Bah! Så det blev 5 minuters högintensiv löpning från Mäster Samuelsgatan till T-Centralen och vi hann dessutom med konststycket att köpa biljett ur automaten på perrongen i farten. Jag höll emot dörrarna tills Tomas fått sin biljett och konduktören var nära att få tokspel på oss och blåste i sin pipa som vore det VM-final i fotboll. Slutet gott allting gott, som man säger, även om jag helst inte pratar om min tilltagande hosta! Fan, jag som siktar på ett nytt storstilat PB på måndag!

Nov 142012
 

Den mörka reptvinnarmånaden bjuder på ovanligt många ljuspunkter, vilket knappast kan tillskrivas dagligt intag av Holistics kokosolja och D-vitamin (2000ie) enbart. Två dagar med inspirerande föreläsningar, långa intervaller, filande på ett par projekt, bästa löparmagasinet och två kärleksfulla katter. Vad mer kan jag begära?

Igår hade eldsjälarna på outdoor-butiken MestUte i Eskilstuna anordnat en gedigen föreläsningsafton på Munktellmuseet. Verkligen schysst atmosfär och miljö bland alla gamla vackra Bolinder Munktell traktorer. Kvällen andades uthållighet och teknik liksom. Johan Hasselmark inledde med ett mycket inspirerande föredrag om multisport och sina erfarenheter från att tävla på världselitnivå. Bra balans mellan berättande, bilder och video. Särskilt intressant att få höra hur de jobbar som lag under en sex dagar lång tävling med snitt en timma och tjugo minuters sömn per dygn och noll sömn sista dygnet! Kvällens andra föreläsare var en utsänd profet från Inov8 som predikade framfotalöpning. För egen del var det väl inga nyheter, men Henric Carlsson förklarade det hela på ett trovärdigt sätt och nådde nog fram med sitt budskap till den 70-hövdade publiken. Sist in var Rolf Reigans från Silva. En fantastisk berättare och tillika tekniknörd som kunde konsten att göra ljuset från en pannlampa begriplig, vad gäller lumens, intelligent ljus, batteritider, lux kopplat till beskrivande anekdoter. Nu vet jag verkligen allt jag behöver veta för att välja rätt pannlampa för rätt ändamål! Föreläsningarna drog över tiden, men tre timmar gick fort, särskilt som det även bjöds på delikata mackor, kaffe och trevligt mingelsnack. Väl hemma till hungriga katter låg senaste Trail Running och väntade på hallgolvet.

Idag onsdag svepte tiden på jobbet förbi likt en händelserik dag på jobbet i en snabbklippt dröm på tre minuter. Vid sexsnåret var det dags att svida om till löparkläder och cykla till inomhusträningen i Munktellarenan med Vilsta IK. Jag hade bjudit in min före detta arbetskollega Erik T. Cool kille med minimalistiska skor. 5 x 1000m stod på kvällens schema. Jag körde tre kilometers uppjogg innan folk började droppa in. Vid sjurycket var vi ett 20-tal och Kjelle förklarade kvällens aktivitet. Först två kilometers sedvanlig uppjogg. Erik och jag tog täten på första intervallen. Benen kändes riktigt fina och spänstiga efter lördagens apatiska inställning. Tre dagars löpvila hade nog gjort susen. Första på 3:37. Sedan 90 sekunders vila. Andra repetitionen gick på 3:33. På de resterande drog Erik och vi sprang på 3:36, 3:36 och den sista slutade på 3:30. Ett kanonpass helt enkelt! En kilometers nedjogg och löparsnack för resten.

Sen kväll nummer två och katterna var måttligt roade och jäkligt hungriga. Men med en fläskfilé i bakfickan blev de snabbt jublande glada för att sedan slumra in mätta och belåtna i älsklingsfåtöljen medan husse författar detta inlägg. Sov gott på er!