Maj 202012
 

Så, äntligen en varm och skön morgon! Frukost på balkongen med lördagsbilagan Evelina, som bjöd på gott och blandat om löpning. Efter lite trixande och fixande på lördag förmiddag samt överlämning av nyckel till min personlige kattvakt Per-Arne, så kunde jag till slut borda 12-tåget till storstan. Brukar få till lite olika saker och träffar när jag väl besöker storstan. På agendan denna helg stod provning av löparskor och löparryggor, konsert på Fotografiska, men framför allt såg jag fram emot att träffa min gamle vän Staffan, som jag inte träffat på dryga 15 år. Lite småpirrigt, även om vi haft mailkontakt senaste halvåret. Tåget rullade in på centralen strax efter ett och Staffan mötte upp på perrongen. Kärt återseende. Han var sig lik. Lite längre och biffigare än jag mindes honom. Eftersom vi båda är inbitna löpare blev vårt första mål Runners Store mitt emot centralen. Jag är på jakt efter lätta traildojjor, vilket är lättare sagt än gjort. Märkligt nog är det flesta trailskor rätt tunga och det är svårt att hitta modeller i viktklassen 230-250 gram. Jag har dock beställt ett par Ino8 F-Lite 230 från SM Sport Orientering, som hade ett  reducerat pris för den utgående modellen. Jag har dock varit i valet och kvalet om jag ska införskaffa ett par nya DS Trainer eller kanske Asics lätta trailsko Fuji Racer. Testade den senare på löpbandet och de satt otroligt skönt. Kraftig sula och en vikt på 245 gram. Kände genast att detta var en sko för mig, men kommer att beställa den från England. Vi hade mycket att prata om, Staffan och jag, utan att skynda på medan vi strosade vidare mot Kungsgatan. Ville kolla och pröva Salomons S-lab vätskeryggor. Vi gled in på Alewalds, men de hade inte de modellerna av Salomon, men den ytterst hjälpsamma expediten, Peter, tipsade om Salomonbutiken nere på Norrlandsgatan. Vi fastnade dock vid Alewalds trailskoavdelning och jag blev nyfiken på en hyfsat lätt (275 gram) trailsko av det för mig i sammanhanget okända märket Dynafit. Prövade skon (MS Feline Superlight) och den satt jag jäkligt tight och skönt. Nu vart jag ambivalent! Dynafit vs Fuji Racer? Eller ska jag löpa linan ut och bli fullfjädrad löparskofetischist? Tål att tänka på! Vidare till Salomonbutiken och jag fastnade för en 10 liters vätskerygga i S-lab serien, men beställer den från Salomons webbshop istället för att släpa på den runt halva stan. Därefter var det dags för en långfika på Saturnus i gassande solsken. Samtalet präglades mest av vad som hänt oss de senaste tio femton åren och inte alls så mycket nostalgi från klubblivet när vi var unga och heta. Kändes bara väldigt skönt att sitta där och prata med Staffan!

Framåt eftermiddagen vandrade vi vidare mot Vasastan och gled in på Staffans favoritbutik Taj Mahal Livs. Helt underbar butik och dofterna av alla kryddor gjorde en nästan hög. Jag hittade ren ”oparfymerad” kokosolja till kanonpris. Skulle fasen ha köpt en hel kartong. Kokosolja är tillsammans med kallpressad olivolja den absolut nyttigaste oljan. Därefter styrde vi stegen mot min favoritplats, Observatorielunden, med vidsträck utsikt över stans takåsar. Minne och tankar avlöste varandra och formades till en långsam ström av ord och med många hjärtliga skratt. Nästa etapp blev Staffans kök på Hagagatan och ett angenämnt möte med hans sympatiska och varma sambo. Eftersom jag är 3/4 vegetarian (och gäst förstås:) ville Staffan bjuda på en linsrätt (den som finns beskriven på hans blogg). Bara kryddorna och dess dofter bjöd på en resa och retade smaklökarna, som sedan blev helt tillfredställda.

Vid åttarycket tog jag för tillfället adjö av Staffan och M för att bege mig till Fotografiska och kvällens musikupplevelse. Två kanonband från USA: Cloud Nothings och Soft Moon. Det var en skön kväll och jag bestämde mig för att promenera hela vägen till Fotografiska. Stannade till vid Muggen i Götgatsbacken. Tog en stor latte och betraktade på människor som vandrade förbi. Strosade sedan vidare till Fotografiska. Har aldrig varit på en konsert där. Visste inte ens att de anordnade konserter. Lokalen var riktigt fräsch med lädersoffor utplacerade här och där, som vore de installationer. Lagom stor lokal, vilket ger en intimare känsla. Cloud Nothings var först ut. Vet inte riktigt hur jag beskriva deras musik. Som en korsning mellan Nirvana och Pixies, kanske. Mangel med vackra slingor. Deras grande finale bjöd på 15 minuters suggestiv frenesi. Det var fan i mig som ett stenhårt träningpass för vader och skalle. Efter en halvtimmas paus drog så Soft Moon igång med en mer suggestiv monotoni. Och vackert vemod. Nostalgi var bara förnamnet, då post-punk-influenser som Cure, Virgin Prunes, Joy Division och X-mal Deutchland träder fram här och där, men ändå med en helt egen stil. Övervägande instrumentalt. Riktigt jäkla bra helt enkelt! Varför inte lyssna på ett smakprov? En fullmatad dag nådde sin kulmen strax efter midnatt. Tog tricken till Staffan och efter lite nattsnack var det äntligen dags att krypa ner den bäddade soffan. Tack Staffan, för en härlig heldag, mat och gästfrihet!