Jun 292013
 

Veckan som gått sedan Zugspitz har färgats av tankar, tillbakablickar och återhämtning, ja, och så en viss välkänd tomhet förstås. Den tidiga euforin ersattes snart av ett vakuum som nu gått över i ett fridfullt lugn. Jag har summerat, analyserat och skött om kroppen på bästa tänkbara sätt. Zugspitz, var på sitt sätt min hitintills tuffaste ultra och tillika extremaste utmaning. Allt handlar dock om hur väl förberedd man är på det som väntar. Efter att ha bearbetat alla intrycken och låtit de sargade musklerna återhämtat sig kan jag bara luta mig tillbaka och njuta. Jag är supernöjd med min insats och att mitt upplägg höll hela vägen. Av totalt 573 startande på 100km-distansen kom 449 i mål, vilket säger en del om banan. Jag är med andra ord riktigt stolt över min 78:e plats och sjätteplatsen för +50. Jag hade faktiskt aldrig några djupa dippar, men insåg att jag behöver träna ännu mer uppförsbacke inför liknande bergsultror i framtiden. Utförslöpningen sitter däremot som en smäck, vilket är avgörande om man vill spara krafter och vinna en massa tid. Enda gången jag var riktigt orolig var när jag mellan 70-80 km fick krampkänningar på insida lår, trots att jag var noga med att ta en endurolyteskapsel i timman, men jag tror orsaken var en kombination av trötta muskler och för stunden monoton löpning på flacken. Så, jag slappnade av ordentligt, la in några löpskolningsvarianter och körde ”silly walks” i uppförsbackarna. Därefter hade jag inga fler krampkänningar.

Veckans första återhämningspass på sex kilometer i onsdags gav klara besked på att kroppen och låren var långt ifrån återställda. På torsdagen blev det skonsam våtdräktssimning i Mälaren och igår kväll sprang jag 12 km på den vackra grusvägen längs Eskilstunaån till Ekeby våtmark. Svalt, skönt och stilla. Skrattmåsarnas ungar i våtmarken var nästan flygga och de är vid denna tid fantastiskt vackra. Jag provade att köra snabb utförslöpning från kvarnberget och sista kilometern progressivt i 4:30/45-fart. Kändes att återhämtningen gått förvånansvärt snabbt, men jag väljer att skynda långsamt med lågintensiv löpning framöver. Känslan av välbefinnande växer sig starkare. Jag kan höja blicken och se fram emot de stundande utmaningarna: Vansbrosimmet nästa söndag och Swissalpine K78 den 27/7.

Från Zugspitz fick jag även med mig 3 poäng till UTMB och tar jag mig i mål på Swiss (2 poäng) har jag de nödvändiga 7 poängen för en anmälan till UTMB i december, men sedan får lottningen i januari 2014 avgöra om det blir en plats på startlinjen. Den dagen, den glädjen (eller sorgen). Just nu ser jag mest fram emot morgondagens pass på Sörmlandsleden med vännen Erik J. En fin och varierad sträcka mellan Hälleforsnäs och Flen på 25 kilometer. Livet fortsätter!

Nov 162012
 

Efter förra årets ultraintervaller sa jag till mina vänner: ”Kul att ha gjort, men aldrig mer!” Och när en löpare använder ordet ”kul”, kan man aldrig vara helt säker på vad som egentligen menas. Lika lite som när de säger ”aldrig mer”, som egentligen betyder ”får jag bara slicka såren några veckor så planerar vi för en repris”. Motsägelsefulla är de, men springa kan de!

För den som inte har en aning om vad Ultraintervaller innebär, så kan jag berätta att det är jogg.se som anordnar detta spektakel för sjunde gången sedan premiären den 13 november 2010. Det handlar enkelt sett att springa en mil per varje tre-timmars-intervall under 24 timmar, således 8x10km. Starttid för varje intervall är från 10 minuter innan till 10 minuter efter angivet klockslag. Deltagandet sker varsomhelst i Sverige eller utomlands och det enda som krävs är tillgång till en uppkopplad dataenhet för att registrera/ladda upp data. Rätt enkelt, eller hur? Utöver själva löpningen, så att säga. Här hittar du mer info och resultaten som uppdateras hela tiden».

Tack och lov är minnet kort. Jag minns helt enkelt inte hur jobbigt det var, förrän jag läste dagboken min från den 12 november förra året, då jag sprang alla åtta intervaller. Summerade det då som: ”Svinjobbigt mentalt. Absolut mer en mental utmaning än fysisk. Och ett ypperligt tillfälle att prova vad man ska äta, för kolhydrater måste bara in. Tror detta var bra för eventuella långa ultror i framtiden.”

Egentligen hade jag Göteborg inplanerat denna helg, men det blev uppskjutet. Så vad gör jag? Jo, ställer in pannlampan på mental träning och dukar upp bordet med diverse läckerheter. Vädergudarna är på gott humör och låter meddela att det blir växlande molnighet, 7-8 grader och svaga sydvindar under lördagen. Nu blir det till att sova ett par tre timmar.

Jag kommer att uppdatera detta inlägg fortlöpande efter varje intervall under hela lördagen. Vid midnatt smäller det! Lycka till alla UI-lunatics!

Intervall #1 (kl. 23:53) – 47:41 – lätt molntäcke, 7 grader och knappt någon vind
Första intervallen avklarad. Körde en kilometer lugn uppjogg innan starten. Flöt på bra och tempot kändes jämnt och fint. Träffade på ett gäng överförfriskade Torshällabor vid Julinbron som började heja på glatt. Annars var det bara en räv som stod och stirrade på mig innan den vek av mot Ekbackens naturreservat. Superskönt löpväder. Nästa intervall blir det korta tights, långärmat och reflexväst. Nu ett hett bad, sedan ostkaka och ryggläge.

Intervall #2 (kl. 02:59) – 46:17 – lätt molntäcke, 8 grader och svag sydvind
Inför andra intervallen blev det korta tights, långärmad merino och reflexvästen på. Varierade sträckan och sprang längs Eskilstunaån ända till Ekeby våtmark och vände sedan hem samma väg och hade då medvind. Perfekt klädsel för temperaturen. Tog även mina trotjänare DS Trainer på denna vända. Ben, fötter och skalle är med på noterna. Omladdningarna fungerar fint. Nu väntar stretch, hett bad och ryggläge.

Intervall #3 (kl. 06:00) – 46:26 – lätt molntäcke, 6 grader och svag sydvind
Ingen större skillnad mot föregående intervall. Körde knälånga tights och som vanligt en kilometers lugn uppjogg med lite koordination längs ån, innan klockan sätts på och tempot höjs. Tempot strax under 4:40 känns bekvämt och jag hittar flytet rätt bra. Tvättstugan öppen. Hängt in svettiga kläder i torkskåpet. Ostkaka, äggmacka, maxim recovery och julmust slank ner utan problem. Stretch, hett bad och ryggläge är rutin efter varje intervall så det nämner jag hädanefter inte mer.

Intervall #4 (kl. 09:02) – 45:56 – sol, närmast klarblå himmel, 6 grader och svag sydvind
Första intervallen i dagsljus och vilken morgon! Förra året var min fjärde intervall den jobbigaste. Idag var den den lättaste hitintills, trots småtrötta ben. Tror solen och det sköna höstvädret gjorde sitt liksom att jag faktiskt fick 40 minuters någorlunda sömn innan passet. Vid Ekeby våtmark det hyfsat med fågel såsom storskrakar, sothöns, knipor, knölsvanar och en handfull hägrar. Dags för första stadiga matmålet bestående av Gnocchi de Patate med olivolja.

Intervall #5 (kl. 12:01) – 45:47 – mulet, 6 grader och svag sydvind
Inte mycket att tillägga förutom att solen försvann och denna intervall blev min snabbaste hitintills. Jag är väldigt nöjd över att hittat ett tempo som verkar fungera rakt igenom, nå, tre 10km-pass återstår. Varierade rundan, som faktiskt blev lite kuperad, men fin sträcka och skönt underlag. Nä, åter till omladdningsrutinen.

Intervall #6 (kl. 15:02) – 45:57 – mulet, 6 grader och måttlig sydvind
Kroppen är svår att kicka igång nu. Tack och lov för kilometern med uppjogg. Behövs verkligen. Innan passet fick jag reda på att grannen ska inflyttningsfest. Suck. Jag behöver sömn, men i jämförelse med ultraintervaller känns just inflyttningsfester som trivialiteter i tillvaron. Varför bry sig. Bara i med öronpropparna som vanligt. Två intervaller kvar. Sjuan först och sedan är det förhoppningsvis bara att dansa igenom åtta, om än på stela ben.

Intervall #7 (kl. 18:01) – 47:00 – mulet, 5 grader och måttlig sydvind
Fy fasen vad skönt näst sista intervallen avklarad. Faktiskt riktigt skönt att köra mörkerlöpning igen. Bara gå in i bubblan, stänga av tankarna och följa ljuset framför fötterna. Förvånansvärt bra flyt på tempot. Jag har helt enkelt hittat det perfekta tempot för dagen. Snart är det över. Ultraintervaller liknar inget annat!

Intervall #8 (kl. 21:02) – 46:21 – mulet, 4 grader och måttlig sydvind
Yes! Yes! Yes! Så var den åttonde och sista intervallen avklarad. Fy satan vad skönt att det är över. Totaltid blev 6:11:25 och en 5:e plats. En jäkla häftig prövning, men jag är supernöjd över de väldigt jämna (och snabba) tiderna för alla intervaller. Snabbheten och uthålligheten finns där, men jag har under dygnet varit väldigt disciplinerad vad gäller energiintag, vätska, heta bad, självmassage och vila. Precis som efter förra årets UI känner jag ”Nä, det här har jag ingen som helst längtan efter att göra om!” Men men, det har vi ju hört förut. Nä, nu blir det en latte och en fransk kladdkaka från Amarant. Sedan ska jag sova som en gris, en lycklig och trött gris. Grannarna gör tack och lov inte mycket väsen av sig. Dömde dem väl för hårt;-)

Klubbkompisen Rikhard (Hänninen) gjorde UI-debut och sprang in på en 10:e plats. Grymt bra sprunget!

Hur såg energiintaget ut under dygnet som gick?
Dagen innan hade jag semester och åt som vanligt, men rörde mig mindre. Utifrån min ålder, vikt och längd gör jag av med runt 1500 kcal, men ligger nog runt 2000 en normalaktiv dag. Hela lördagen bestod således av löpning och vila. Under varje intervall (vikt, tid och intensitet) förbrukade jag runt 650 kcal, vilket gör totalt 5200 kcal. Så i runda slängar förbrukade jag runt 6500 kcal totalt under dygnet. Utöver befintlig depå i kroppen måste ungefär lika mycket in för att jag skulle hålla hela vägen på det inslagna tempot.

Jag hade planerat och laddat upp med energi inför lördagen hela veckan. Jag har aldrig några problem med magen, men man vet aldrig. Det fick bli ”mat” som är lättsmält, varierad och lättupptagen. Hela lördagen skrev jag upp allt jag åt (och allt gick inte åt;). Idag, dagen efter, har jag sammanställt har-ätit-listan och dess kalorimängd, vilken slutade på 5935 kcal och ligger alltså nära den mängd jag förbrukade. Jag fick heller aldrig någon som helst energi-dipp. Det gäller dock att vara disciplinerad för man har egentligen ingen matlust och det är lätt hänt att fokusera på fel saker i fel ordning när man kommer innanför dörren. Jag hade följande rutin: av med de svettiga kläderna, på med fleece-morgonrock, äta, ladda upp data, stretcha, hett bad och själv massage sedan ryggläge tills det var dags att gå upp och svida om tills nästa pass.

By the way, grannarna skötte sig exemplariskt och jag sov som en gris till strax efter tolv på söndagen. Vilket frukostbord det blev med ”resterna” från gårdagen. Nu blir det inga fler tävlingar förrän till våren bara lågintensiva utomhuspass och ett högintensivt med Vilsta IK på onsdagarnas inomhusträning. Sååå skönt! :-)