Apr 182016
 

Omslag_framEfter fyra års stiglöpning på Sörmlandsleden, ett 40-tal stories om löpäventyren på leden och ett halvår med skrivande och start av eget bokförlag landade i fredags slutligen en pall med den rykande heta boken Springa Sörmlandsleden! Äntligen, får jag lov att säga, då det känns som en evighetslång väntan sedan jag skickade den tryckfärdiga filen till tryckeriet i Riga i början av mars. Bara väntan och en nervös förhoppning om att tryckeriet skulle leverera på utsatt datum. Mycket har planerats utifrån leveransdatumet den 15 april. Lättnaden var obeskrivlig när pallen landade på uppfarten, öppnandet av första kartongen med böcker som doftade som bara nytryckta böcker kan dofta och en snabb genombläddring för att konstatera att trycket var grymt bra och allt enligt tryckoriginalet. Wow! Nu är det bara att hoppas att boken blir väl mottagen!

Utskick av de drygt 200 förhandsbeställda böckerna har börjat liksom utskick av friex och recensionsex samt böcker till återförsäljare. Först ut bland friluftsbutikerna i Stockholm som kan erbjuda boken i butik är Orienteringspecialisten på Kungsholmen. De bokhandlare som önskar ta hem boken kommer att göra det annars finns boken att köpa från Adlibris och Bokus från och med imorgon (19 april) eller direkt från förlagets webbshop.

I och med boken har den gamla hemsidan där jag listade alla mina löpäventyr på Sörmlandsleden gått i graven och förts över till den nya Springa Sörmlandsleden, där alla löpäventyr som genererat en story med foton finns sorterade efter bokens distanskapitel, för att göra det hela enklare. Den nya hemsidan kommer att komplettera boken med bland annat uppdateringar och rättelser. Den som är intresserad hittar även ett smakprov ur boken på hemsidan.

Ja, gott folk, det var nog allt jag hade att berätta för tillfället. Och för guds skull, glöm inte bort att det är Sörmlandsledens dag på söndag den 24 april med aktiviteter på flera platser längs leden. Jag kommer att finnas på plats i Vilsta (Eskilstuna) med representanter från Föreningen Sörmlandsleden och Eskilstuna trailklubb klockan 10-13. Det kommer att erbjudas både löpturer och vandringsturer på den fina och kuperade rundslingan av Sörmlandsleden genom Vilsta naturreservat. Väl mött!

startsida

Sep 212013
 

130921aIgår fick jag för första gången vakna upp av mig själv och uppleva mina numera lediga fredagar. Vakna upp, dra sig med sömniga katter i vetskapen om ett för dagen blankt kalenderblad. Känns som ett luxiöst privilegium. Haha, tro inte att jag såsade omkring i mystofflor och nätundertröja hela dagen. Det blev en del mailande, läsande och skrivande på boken. Jag kommer nog hitta en slags rutin för mina tredagarshelger vad det lider.

Å andra sidan blev till att ställa klockan inför lördag morgon. Eskilstuna trailgerilla hade bjudit in orienteringsveteranen Tomas Carlsson för en introduktion i navigering och kartläsning. Steg upp till en kylig och klarblå himmel. Lagade i ordning en grötfrukost på dinkelflingor från Saltå kvarn. Hann med en stor latte medan jag skördade lite chili. På sju somrar har jag aldrig fått så mycket chili, vilket säger en del om sommaren som gått. Svidade om och packade ihop ryggan och cyklade iväg mot Vilsta.

Var framme vid raststugan strax innan nio. Först på plats. Satte mig på en bänk i solen och lutade mig bakåt. Några långa värmande minuter förflöt innan jag hörde Tomas röst och strax därefter kom Per-Arne flåsande på sin racer. Anki hade feber och låg kvar hemma i sängen. Några fler gerillas var inte att vänta. Vi köpte oss ett varsitt naturpass, det vill säga två kartor över Vilstaskogens naturreservat, varav en A3-karta i skala 1:10.000 med 50 kontroller utmarkerade. Klockrent uttänkt av klubben Eskilstuna Orienteringslöpare! Vi satte oss i solen och Tomas hade en halvtimmas introduktion. Spännande. Solen värmde och skratten fick en särskild klang i den friska morgonluften.

Vi begav oss sedan iväg, men löpning stod inte på schemat. Vi gick och stannade till titt som tätt medan Tomas förklarade kartan och bad oss – pedagogiskt korrekt – berätta hur vi tänkt angripa första kontrollen. Första kontrollen var rätt enkel, nästan för enkel då vi såg förbi den i vår iver. Andra kontrollen bjöd på svårigheter, dels vägen dit och sedan att vi trodde vi var rätt på plats, men där fanns ingen kontroll att finna. Per-Arne och jag lufsade omkring som två närsynta grävlingar på två ben fullt övertygade om att det orangevita bytet fanns uppspikat på ett träd där i cirkeln. Tomas fick oss att tänka om – och ta oss ut – utanför cirkeln, för att hitta en plats där vi helt säkert visste vart vi var och därifrån göra en förnyad attack mot kontroll två. Den snabba omdirigeringen gav snabbt resultat! Från de fina hällmarkerna och klippskrevorna bar det utför mot Skjulstaån och kontroll tre, som var busenkel, beroende på att det fanns så många utmärkande naturtyper. Häftig kontrast från den läckra tallskogen på hällmarksplatån ned till hassellundarna och de flerhundraåriga ekarna nere vid ån.! Ahh, sedan bar det av mot raststugan för en välförtjänt fika i solen. Vi mös och talade om sådant som bara män kan; katter, chili, fika och löpning;-) En råfokuserad Rikhard H sprang förbi som värsta Timothy Olson på sitt långpass. Vi tog farväl av Tomas och sedan cyklade Per-Arne och jag vidare tills vi skiljdes åt vid ÖB.

Väl hemma blev det ett hett bad. Skördade sedan resten av all chili. Tre olika sorter för höstens och vinterns vegetariska grytor. Böjd och stel i ryggen av allt skördande var det på sin plats med en stor latte tillbakalutad i rottingstolen med den fantastiskt fascinerande boken Mountain Men – Tall Tales and High Adventure. Ja, det är mycket med berg, fjäll och navigering i min lilla värld just nu. Visst, ett naturligt steg i riktning mot de framtida projekt som väntar. Nä, jag ska inte sadla om till bergsklättrare, men jag behöver bättra på kunskapen när det gäller vandring och löpning i berg och fjällvidder. Ibland undrar jag stilla ”Varför?”, när jag lika gärna kunde ligga och gotta mig bekymmerslöst och njuta av det lilla, som en katt…

130921b
130921c130921d 130921e 130921f 130921g
130921h

Maj 282013
 

Mmm… softar i solen på balkongen. Ledig i dagarna fem! Tog en omväg förbi Team Sportia på hemvägen och inhandlade en ultralätt handduk inför mitt tvådagars löpäventyr på Sörmlandsleden genom Kolmården. Väl hemkommen låg två vadderade brev och väntade på hallgolvet. Det ena innehöll väl tajmat Fizz (slut sedan förra äventyret på Sörmlandsleden) från Sebban på Runnersgear. Det andra innehöll boken Scottish Trail Running, som i sin tur innehöll 70 läckra stigar samt en mängd hänförande färgfotografier på sagolika vidder. Visst får man drömma! Visst får man längta! Idag, imorgon, men det dröjer nog till nästa år innan dessa drömmar infrias. Så mycket att uppleva här och nu. Och Kolmårdens mörka skogar väntar på att få bjuda på det bästa i form av tysta stigar och ruvande hemligheter. Återkommer med en berättelse om jag inte blir förförd och rånad på mina skor av ett skogsrå. Den som lever får se.

Okt 092012
 

Jag må ha avvecklat min maniska samlarvurm för skivor och fågelarter, men originalutgåvor av vissa författare har fortfarande en attraktionsförmåga som stundtals är svår att bemästra. Med löparskor är det inte riktigt likadant. Inte ännu. Trots en skohylla i flera våningar med bara löparpjuck, så har har jag bara ett par tre riktiga favoriter. De håller inte för evigt, till skillnad från vissa litterära verk, som är mer eller mindre tidlösa för mig. Doris Lessings Katter är en sådan bok. Jag har redan den svenska originalutgåvan från 1968 och nyutgåvan från 2006, men igår hittade jag en halvsvår utgåva från 1988 som är illustrerad av Laris Strunke för 30 spänn. Känslan var nästan densamma som att hitta ett par löparskor som sitter som en dröm på foten, vilket händer alltför sällan.

Det är med glädje jag återigen läser Doris Lessings underbara och osentimentala bok om katter, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Det är också med vemod som jag blir påmind om min ögonsten Darios bortgång för ett år sedan. I minnet blir jag sentimental och tårögd. Å andra sidan är det en rätt skön distraktion i och med minskad träningsdos inför  SUM på lördag. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska sikta på sub4:15 eller bara springa helt kravlöst med goa vänner. Dagsformen får avgöra. Jag vet inte heller vilka skor som får äran på lördag, men jag vet att strax ska jag gå och lägga mig med katterna och läsa boken om…