Apr 232013
 

Det drar ihop sig för årets premiär på Sörmlandsleden. På lördag är det dags att uppleva några nya etapper på den vackra leden. Det blir sträckan mellan Huddinge och Södertälje (Syd) via Lida på lite mer än 50 kilometer. Nu väntar ett halvår med löpäventyr på Sörmlandsleden och det är dags att se över alla ultrapassprylar och energiskafferiet inför säsongen.

Under ett par år har jag nu experimenterat med energi- och vätskeintag på lång- och ultrapassen samt försöka förstå vad kroppen behöver beroende på distans, tempo, väder, temperatur och typ av terräng. Detta samtidigt som kroppen tränats att anpassa sig för allt längre distanser. På långpass upp till 30 km behöver jag längre ingen extra energi. Bara vätska. Kroppen är sannerligen en fantastisk mekanism. På ultralångpassen (upp till 60 km) har jag numera alltid någon av västskeryggorna med vattenblåsa, två 33:0r med Hammer Perpetuem (lattesmak), en 33:a med Hammer Fizz, en banan, 2-3 kompakta Flapjacks och 3-4 Nötcréme. Thats it. De två senare är riktigt schyssta energibomber som min kropp står sig riktigt bra på. I jämförelse med flera kända märken av energy bars innehåller både Flapjack och Nötecréme mer kcal och fett per 100g och dessutom till en betydligt billigare penning. Flapjack/Nötcréme per 100g: kcal 450/600g, kolhydrater 50-55/51g och fett 26/41g, pris 12kr/2.50. Flapjacksen är dessutom perfekt portionerade i just 100g.

Så gissa om jag blev glad igår när jag efter backpasspremiären stannade till vid Konsum i Torshälla för att handla mjölk och fick se en helt nypåfylld Flapjackhylla. Nästan så att det gick i löparbrallorna. Två helt nya smaker utöver pekannöt och choklad: pistagenöt och bär! Får se hur länge lagret räcker när jag nu briserat nyheten till mina löpande Flapjackmissbrukarkollegor. Jag har i alla fall bunkrat för maj månads ultralångpass på Sörmlandsleden!

Feb 012013
 

Det finns två ingredienser förknippade med långpass som jag inte kan vara utan, utöver två småflarror med Hammers Perpeteum respektive Fizz Endurolytes, och det är energi i form av Flapjack och Kokosvatten. En eller två Flapjacks får alltid följa med på långpassen. De består av havre, vegetabiliskt fett, sirap, rårörsocker och sojamjöl. En kompakt skapelse på 100 gram i två varianter: pecannöt eller med chokladtopping. En svårslagen energikälla med sina 455 kcal för 12 spänn. Väl hemma efter ett långpass sveper jag så en kall Paulúns Kokosvatten naturell. Inte världens godaste drink, men med en naturlig boost av elektrolyter, kolhydrater och salter. Dessvärre är det inte lätt att få tag i kokosvatten i Eskilstuna, så tidigare har jag beställt Vita Coco från Bodystore, men sedan två månader tillbaka har mitt lilla Konsum i Torshälla Paulúns kokosvatten i sortimentet! Ja, och så Flapjacks förstås. Numera vallfärdar löparkompisar till Torshälla för att köpa Flapjacks. Tyvärr har den chokladtoppade varianten varit slut i några veckor och min vän Per-Arne har varit på personalen som en igel och vi kom att prata om det på dagens intervallpass på Munktell samtidigt som jag zippade på min sista flaska med kokosvatten.

Sällan jag blir exalterad av att handla i en matbutik. Jag bara gör det. Idag blev jag dock smått salig. Slank in på Konsum på vägen hem och vad skådar mitt tredje löparöga. Två kartonger med choklad-Flapjacks och ett nylevererat flak med kokosvatten i kyldisken! Är det fredag så är det. Imorgon väntar ett långpass längs Gyllenhielmska leden! Skön helg på er!

Jan 172013
 

…och ut med det gamla kan låta som om jag vaknat upp ur koma 17 dagar in på det nya året. Nä, och inte heller handlar det om att det var en vecka sedan jag skrev här senast. Även om jag unnade mig frivillig och välförtjänt löpvila den gångna helgen, efter en vecka med långt långpass och två högintensiva pass, handlar det inte om en ny fräsch start på veckan. Gårdagens djupmassage av mina ben hos Wei gjorde susen och det blev ett snövackert kvällspass längs Eskilstunaån.

Så, vad nytt som får mig att välkomna det nya? Blev inspirerad av Rich Roll där han i sin bok Finding Ultra förmedlar en massa matnyttiga PowerPlant-tips och hur han tillreder olika – för kroppen lätt upptagna – energidrinkar med sin Vitamix blender. Kollade upp Vitamix för ett par veckor sedan, men nästan 6000 spänn för en blender är lite väl magstark, även om man säkert kan mixa ner ett vedträ till något drickbart. Snokade runt på nätet och i ett test om 10 olika blenders blev Braun MX2050 klar segrare. Beställde en från NetOnNet för det betydligt humanare priset 649 spänn. Idag anlände så min nye och blivande trotjänare i köket samtidigt som jag tog farväl av en annan. Min Krups espressomaskin, en osviklig vän och aromhöjare sedan tio år, drog sin sista suck i höstas. Jag fällde några tårar och sorgearbetet kan väl sägas ha pågått fram till nu. Allt har sin tid och eftersom jag dragit ner på lattarna och inte ens dricker kaffe på jobbet längre kändes det naturligt att fröken Braun flyttade in och  Maestro Krups lades till sin sista vila i grovsoprummet. Kanske inte det värdigaste avslutet, men väl det miljömässigt bästa.

Ja, kära vänner, nu har jag invigt blendern! Följande ingredienser åkte ner i den massiva glaskannan: Färsk spenat, färsk broccoli, fryst grönkål, avocado, grön parika, färska dadlar, spirulina, chia, pumpakärnor, solrosfrön, kokosmjölk och kokosvatten. Det blev en riktig energibomb och välsmakande dessutom! En perfekt boost inför morgondagens intervall-träningen på Munktell. Blendern har kommit för att stanna!


Jan 082013
 

Igår läste jag ut Rich Roll’s självbiografiska bok Finding Ultra. Jag skulle kunna gödsla med superlativ, men det är inte min grej, så jag väljer orden Fängslande, Ärlig och Inspirerande. Dessutom är boken välskriven med smarta passager och härligt flyt i språket. Glädjen genomsyrar boken, utan att ge avkall på det inledande allvaret. Anslaget är direkt och man kastas som läsare in i handlingen natten till Rich 40-årsdag. På vägen upp i trapporna till sovrummet blir han tvungen att stanna på åttonde trappsteget och hämta andan, av andfåddhet. Åtta trappsteg! Och den smygande insikten ges orden Man, is this what I’ve become?

Sedan rullas historian upp om ett annorlunda levnadsöde, nä, kanske inte mycket mer annorlunda än någon annans, men definitivt med mera extrema ytterligheter. Utanförskap redan i unga år och i tonåren fann han simningen som ventil och samhörighet med likasinnade. Hans morfar hade varit simmare på elitnivå och var förstås en idol att leva upp till. Rich blir antagen till anrika Harvard, men nobbar och väljer istället Stanford beroende på dess suveräna meriter som universitetet med stort U för simmare. Allt går bra tills alkoholen gör sitt intåg på arenan. Jag ska nu inte avslöja historian om hur saker och ting utvecklar sig, men fram till sina 30 har Rich alkoholberoende gått utanför hans kontroll och konsekvenserna blir allt allvarligare, ja, katastrofala. Mönstret är så typiskt och jag förstår helt och hållet vad Rich skriver om eftersom jag själv är nykter alkoholist sedan flera år, men det är annan historia som tål att berättas en annan gång.

Från 32 års ålder blir han kvitt beroendet, träffar sin blivande fru och livnär sig som advokat i underhållningsbranchen. Men ett inaktivt liv fyllt med junkfood och stress leder så till övervikt och senare till insikten, där på åttonde trappsteget upp till sovrummet natten till dagen han fyller 40. Sedan följer Rich helt osannolika resa till att bli vegan och ultratriatlet med EPIC5 som grande finale. Från hans andra uppvaknande finns hela tiden kosten närvarande och det är något som jag – en 5-dagarsvegetarian (av veckans sju dagar) och nyfiken på naturens vegetabiliska skafferi – uppskattar. Boken avslutas med ett mycket intressant kapitel om PlantPower lifestyle. Med andra ord en guldgruva för den som är intresserad. Nu ska jag köpa mig en blender!

Jag kan varmt rekommendera boken, inte minst för sitt underhållningsvärde. Den finns än så länge bara på engelska och kommer på pocket senare i vår. Om jag har någon kritik att rikta mot innehållet? Först och främst har jag svårt för raden Rejecting middle age. Lite typiskt amerikanskt. Varför inte Embracing middle age? Sedan är det här med kost ett ofta känsligt ämne och sedan är källorna få, särskilt som Rich då och då åberopar ny forskning. Visst finns det gott om referenser i slutet av boken liksom många länktips. Men som alltid plockar jag det som känns vettigt och jag är inte rädd för att testa mig fram. Hoppas jag inte avslöjat alltför mycket nu?!

Tack för lånet Rikhard!

Dec 132012
 

Skatteåterbäringen förra veckan resulterade i lite nätshopping och idag anlände en del spännande saker som gav en tillfredsställande känsla av välbehag. Som en förlängning på Spirulina-drinkarna kändes det naturligt med ytterligare ett steg i den gröna riktningen i form av pulveriserat korngräs från Nya Zealand. Tjackade i veckan en E-kolv för 30 spänn för att göra intaget av den gröna vätskan mer spännande (= ett försök att glömma att Spirulinan smakar gammalt akvarievatten;-) Ja, och sedan låg Marcus Nilssons bok Löpträning mitt i livet och väntade på hallgolvet. Ser med spänning fram emot att få läsa den när jag är färdig med den läsvärda trailboken. Och mellan paketöppningarna var jag tvungen att steka fläskfilé för att stilla det snacksaliga födelsedagsbarnet Toschie. Och hennes bäste vän Gloria, förstås.  Som bara satt där på bordet och hejade på stekarn. Fem år fyller Toschie idag. Hipp hipp hurra!

DHL levererade idag ett paket som jag trodde skulle innehålla mina hett efterlängtade DS Trainer 18 från Wiggle, men jag vart inte ledsen när det istället visade sig vara min Salomonrygga Skin Pro 10+3. Jag har länge velat mellan den och Salomons Advanced Skin S-Lab 12 innan jag slutgiltigt slog till. Skin Pro ryggan kändes skönare på min rygg, men det är nog en högst marginell känsla. Så, nu får min modifierade Salomon Revo som varit med på många ultralångpass agera transportlöparrygga. Längtar efter att få premiärspringa ryggan på lördagens långpass tillsammans med Västerås Löparklubb, som tar tåget till Eskilstuna och springer tillbaka till Västerås. En så kallad Train & Run.

Annars rullar det på med träningen med tre pass i veckan. Cyklingen till och från jobbet (16 km/dag) på feta dubbade MTB-däck i snön är jäkligt krävande jämfört med smala racerdäck, som var fallet fram till snön kom. Nå, det passar fint då jag medvetet dragit ner på veckomängden fram till januari. Imorgon blir det dock högintensiv inomhusträning på Munktellarenan med jobbarkompisar. Ha en skön helg därute!

Dec 042012
 

Jag är knappast ett fanatiskt hälsofreak, men jag håller mig till schyssta råvaror med halva veckan vegetariskt och tre dagar med kött och/eller fisk. Stående är färsk spenat, ingefärsavkok med chiafrön som måltidsdricka och kokosolja. Tillskott i tablett- eller pulverform har aldrig varit min grej, förutom regelbundet intag av magnesium och så självklart D-vitamin under vinterhalvåret. Tanken var väl inte att här och nu orera om mina matvanor, men faktum är att löpningen gjort mig mer medveten om vad jag äter nuförtiden. Inget dietflum, utan bara en väl balanserad kost som gör kroppen gott. Inte märkvärdigare än så.

Hursomhelst, så besökte jag i helgen en mängd bloggar och däribland Fredrik Ölmqvists blogg Running Trails och fastnade för hans inlägg Top 10 superfoods for runners. Blev lite nyfiken på Spirulina, ett samlingsnamn för två arter av cyanobakterier med formen av spiraler, men kallas för alger eftersom de är vattenlevande organismer kapabla till fotosyntes. Till min glädje såg jag att Fredrik förmedlade en rabattkod hos Superfruitstore där jag normalt brukar handla Chiafrön. Rabattkoden berättigar till 20% fram till 21 December. Tyvärr var chian slut men jag beställde en påse Spirulina, en burk kallpressad ekologisk kokosolja och en påse gojibär. Beställde varorna i söndags och fick dem idag.

Så, nu har jag meckat ihop en – garanterat paraplyfri – grönblå Spirulinadrink och svept den som en annan Dr Jekyll Mr Hyde. Hade förstås varit coolare med ett provrör än ett gammalt dricksglas från SJ. Pupillerna ser normalstora ut, blicken närvarande, taktfasta hjärtslag och inga håriga vårtor i ansiktet…  än så länge. Kanske att det spritter lite i benen. Ja, 3000m på Munktellarenan med Vilsta imorgon kväll. Ett glas Spriulina imorgon bitti och jag kanske sätter nytt PB imorgon. Den som lever får se.

Nov 142012
 

Den mörka reptvinnarmånaden bjuder på ovanligt många ljuspunkter, vilket knappast kan tillskrivas dagligt intag av Holistics kokosolja och D-vitamin (2000ie) enbart. Två dagar med inspirerande föreläsningar, långa intervaller, filande på ett par projekt, bästa löparmagasinet och två kärleksfulla katter. Vad mer kan jag begära?

Igår hade eldsjälarna på outdoor-butiken MestUte i Eskilstuna anordnat en gedigen föreläsningsafton på Munktellmuseet. Verkligen schysst atmosfär och miljö bland alla gamla vackra Bolinder Munktell traktorer. Kvällen andades uthållighet och teknik liksom. Johan Hasselmark inledde med ett mycket inspirerande föredrag om multisport och sina erfarenheter från att tävla på världselitnivå. Bra balans mellan berättande, bilder och video. Särskilt intressant att få höra hur de jobbar som lag under en sex dagar lång tävling med snitt en timma och tjugo minuters sömn per dygn och noll sömn sista dygnet! Kvällens andra föreläsare var en utsänd profet från Inov8 som predikade framfotalöpning. För egen del var det väl inga nyheter, men Henric Carlsson förklarade det hela på ett trovärdigt sätt och nådde nog fram med sitt budskap till den 70-hövdade publiken. Sist in var Rolf Reigans från Silva. En fantastisk berättare och tillika tekniknörd som kunde konsten att göra ljuset från en pannlampa begriplig, vad gäller lumens, intelligent ljus, batteritider, lux kopplat till beskrivande anekdoter. Nu vet jag verkligen allt jag behöver veta för att välja rätt pannlampa för rätt ändamål! Föreläsningarna drog över tiden, men tre timmar gick fort, särskilt som det även bjöds på delikata mackor, kaffe och trevligt mingelsnack. Väl hemma till hungriga katter låg senaste Trail Running och väntade på hallgolvet.

Idag onsdag svepte tiden på jobbet förbi likt en händelserik dag på jobbet i en snabbklippt dröm på tre minuter. Vid sexsnåret var det dags att svida om till löparkläder och cykla till inomhusträningen i Munktellarenan med Vilsta IK. Jag hade bjudit in min före detta arbetskollega Erik T. Cool kille med minimalistiska skor. 5 x 1000m stod på kvällens schema. Jag körde tre kilometers uppjogg innan folk började droppa in. Vid sjurycket var vi ett 20-tal och Kjelle förklarade kvällens aktivitet. Först två kilometers sedvanlig uppjogg. Erik och jag tog täten på första intervallen. Benen kändes riktigt fina och spänstiga efter lördagens apatiska inställning. Tre dagars löpvila hade nog gjort susen. Första på 3:37. Sedan 90 sekunders vila. Andra repetitionen gick på 3:33. På de resterande drog Erik och vi sprang på 3:36, 3:36 och den sista slutade på 3:30. Ett kanonpass helt enkelt! En kilometers nedjogg och löparsnack för resten.

Sen kväll nummer två och katterna var måttligt roade och jäkligt hungriga. Men med en fläskfilé i bakfickan blev de snabbt jublande glada för att sedan slumra in mätta och belåtna i älsklingsfåtöljen medan husse författar detta inlägg. Sov gott på er!