Jan 242017
 

170121aAlltsedan helgen i början av december 2016 då jag hårdtestade en del ny utrustning – se inlägg – inför de stundande löpäventyren detta år har jag längtat efter att återigen få sticka iväg och tälta i skön tyst natur. Av olika anledningar har det inte fungerat förrän den gångna helgen. Kerstin hade tänkt springa kring Marvikarna och ville ta en sväng upp till Falk- och Klövberget vid Mellanmarviken för att sedan fortsätta upp till sin syster i Stockholm. Jag själv tröttnar aldrig på stigarna och naturen kring Marvikarna och Åkers kronopark så jag beslöt att göra henne sällskap. Jag funderade på om jag skulle göra det till en tvådagars, tälta och testa utrustning. Stämde av med min vän Tomas om han kunde vara kattvakt och det gick bra. Längtade som ett lyckligt barn efter helgen!

Av den nya utrustningen var det egentligen bara den nya ryggsäcken (OMM Classic 25L) som jag behövde testa på nytt med full packning. Och med full packning avses den utrustning och vikt jag brukar ha för ett löpäventyr på 5-10 dagar i exempelvis fjällen. Min gamla trotjänare Inov-8 Race elite på 25L kan jag packa med förbundna ögon och samtliga mina löpryggor av märket Inov-8 har ju öppningen vertikalt över hela utsidan av ryggen, vilket jag anser är så mycket smidigare än en toppmatad rygga. Men min trotjänare tillverkas inte längre och ersättarna lockar inte alls, så det fick helt enkelt bli klassikern från OMM. När jag i början av december förra året sprang två dagar på Tunaberghalvön söder om Nyköping satt ryggan inte helt tillfredsställande och en bidragande orsak till att den satt oskönt och nötte på min utbuktande ryggrad berodde förmodligen till stor del på hur jag packat ryggan och det styva ryggstycket, som orsakades av det tunna ¾ liggunderlag som följer med ryggsäcken och skjuts ner i ett fack närmast ryggen. Så, helgens äventyr bjöd alltså på ett ypperligt tillfälle att pröva ryggan utan liggunderlaget i ryggfacket (nästan 200g bort bara där) och testa att packa annorlunda. Tältet Tarptent Notch är (ihoppackat) i stort sett lika långt som ryggsäcken och därmed perfekt att ha närmast ryggen och låta det forma sig efter ryggraden, maten/energin på båda sidorna om tältet närmast ryggen och sedan hitta en balans för resten. Ryggan vägde in på 8 kg, som vikten brukar landa på för ett äventyr med mat och energi för fem dagars löpning. Som sagt, jag längtade efter att ge mig ut på stigarna i Kerstins sällskap, njuta och en önskan om att ryggan skulle sitta tillfredsställande på denna tur.

Kerstin hämtade upp mig åtta i lördags morse och vi valde att ställa bilen vid Ådals kvarn för att slippa den trista transportlöpningen av etapp 15:1 från Läggesta station på tre kilometer. Därifrån tog vi vår favoritgenväg genom den vackra skogen från Kristiansborg till den smala landtungan mellan Visnaren och Nedre Marviken och därifrån Ulvaspåret vidare mot Åkers styckebruk för att komma på anslutningsleden 17:1. Vid de stora gamla ekarna mötte vi två glada vandrare och en fin väluppfostrad hund. Det visade sig vara en viss Yeska Karlsson och hennes vän Helena. Yeska vann ju en av de tre böckerna Springa Sörmlandsleden i våras. Vi stannade till och pratade. Trevligt!

170121b 170121c

Kerstin och jag fortsatte genom Åkers kronopark och den vackra naturen längs anslutningsleden 17:1. Vädret och temperaturen var ljuvlig och ryggsäcken satt förvånansvärt bra på ryggen. Och som vanligt vänjer man sig snabbt vid vikten. Molnen lättade alltmer och när vi passerade Skottvång hittade solens strålar fram och blå himmel avslöjade luckorna i molnen. Vi vek av från etapp 15:2 och tog den lokala stigen mot Krampan men vek sedan av på en annan stig som ledde direkt till Falk- och Klövberget intill Mellanmarviken. Vi hade tänkt besöka det spektakulära isfallet från Klövbergets topp ned Marvikens is och som upplevs bäst utifrån själva sjön, men vi hade inga isdubbar med oss. Dumt att riskera något även om isen sannolikt var tjock. Det blev istället härlig klättring uppför Falkberget och väl uppe på toppen badade vi och klipporna i solsken. Vi tog en välförtjänt fika medan vi njöt av utsikten och den värmande solen. Glada i själen fortsatte vi sedan i stiglös terräng norrut över Klövberget tills vi slutligen drog neråt Marviken och kom på Sörmlandsleden igen.

170121d 170121e 170121f 170121g 170121h 170121i 170121j 170121k

Min plan hade varit att slå läger bortåt Bredsjön eller Abborrmossen och fortsätta till Malmköping på söndagen. Men när vi nådde skärmskydden vid norra Mellanmarviken och jag såg att det fanns ved där beslöt jag mig för att stanna däröver natten och lämna morgondagen öppen. Jag tog farväl av Kerstin som fortsatte på leden till bilen vid Ådals kvarn. Själv slog jag upp tältet några hundra meter norr om skärmskydden vid stranden intill Fräkenviken och dess små öar. Tog sedan en lätt joggtur till kallkällan på andra sidan vattnet. Kände mig riktigt upprymd då ryggan suttit superskönt de 32 kilometerna på teknisk stig liksom genom stiglös terräng. Dessutom aningen skönare än min trotjänare Inov-8! Bådar väldigt gott för de kommande äventyren.

170121l 170121m

Gjorde upp eld, fikade och mös. En flock med 14 korpar passerade över skärmskydden och pratade med sin härliga repertoar av de typiska vårlätena. I skymningen kom tre killar och hund och tog det andra skärmskyddet i besittning. Jag fixade middag och njöt av tillvaron. Strax efter sju vandrade jag bort till tältet och gjorde mig i ordning för en mysig natt i en gosig dunsäck. Stjärnklart betydde kall natt. Drog på mig sköna ullstrumpor och min vildmarkspyjamas, tunt merinounderställ och merinobuffen över ögon och näsa. Somnade någon gång vid nio och vaknade bara vid ett par tre tillfällen, varav en av gångerna innebar pisspaus i en för ändamålet medhavd softflaska på 50 cl.

Vaknade slutligen vid fem halvsex på morgonen och gissa om jag blev lycklig av att överraskande nog få höra en sparvuggla som satt och visslade dovt en bit bort. Jag och lyssnade på den i säkert tio minuter innan den slutade. Jag började så smått ordna med frukost, kaffe och min egengjorda specialgröt. Skogen började sakta vakna till liv. Mesar, kungsfåglar och korsnäbbar hördes. Till slut var det dags för det oundvikliga, det ofrånkomliga traumatiska steget ut ur den gosiga varma sovsäcken och kränga på skorna som frusit under nattens minusgrader. Snabb ihoppackning av alla prylar innan man blir för kall. Det var vackert frostigt ute och snart nog var jag på stigen. Jag hade fått ett meddelande från det goa herrskapet på Lilla Vasskärr att jag var välkommen på en fika. Jag bestämde nig för att skippa Malmköping och istället springa på stigarna kring Marvikarna. Hälsade givetvis på hos Per-Inge och Eddy på Lilla Vasskärr där det bjöd kaffe och en sagolikt god räksmörgås, men det är deras värme, öppenhjärtade gästfrihet, nyfikenhet och naturintresse som gör en så glad inombords, alltid!

170121n 170121o
170121p170121q170121r170121sJag fortsatte sedan till Läggesta och hann precis med 13:30-tåget till Eskilstuna, men jag fick slita sista milen för att hinna. Inte första gången, men jag har aldrig ännu missat något tåg, även om det varit på håret några gånger. Tur var väl det för fiket var stängt denna söndag.

En underbar helg på alla sätt och vis och utrustningen som uppfyllde alla mina förväntningar med råge. Nu är det bara köra på med styrketräning och backpass vid sidan om de många små äventyren på Sörmlandsleden inför årets första stora äventyr i Lake District i juni. Tror ni jag längtar, eller?

170121t

Jan 072017
 

170107aAlltsedan toppturerna till Áhkká och Sarektjåkkås nordtopp samt några andra passager i högalpin miljö i somras har jag inför löpäventyren detta år funderat på någon variant av enklare stegjärn, men som ska vara lätta och enkla att använda. Att klättra uppåt med trailskor som är aggressivt mönstrade med gummidobb fungerar överlag fint, men det är nedstigningen från en topptur som kan vara besvärlig och lurig då det är svårt att bedöma lutning, fäste och pröva steget (som är lätt uppför). Men det läskiga är nog ändå att tvära eller gå på skrå över branta, hala och  hårt packade snöfält. Tappar man fästet och sätter sig på arslet glider man snabbt iväg neråt och även om du har stavar är det mycket svårt att hinna smacka ner en spets om farten är för hög, vilken den blir väldigt snabbt. Dessa snöfält slutar ofta i ett gytter av stenskravel och blocksten. Man behöver inte ha särskilt livlig fantasi för att förstå hur illa det verkligen kan gå. Så, ett par minimalistiska stegjärn med rejäla och spetsiga tänder i metall vore inte dumt. En billig livförsäkring så att säga. Eftersom jag rätt ofta halkar in på amerikanska äventyrares bloggar inom bergsultra, scrambling och ultralight backpacking behövde jag aldrig leta efter det jag behövde. De flesta bergslöpare, klättrare och hikers på andra sidan havet använde sig av en enkel smidig modell av det amerikanska märket Kahtoola. Fördelen med modellen Kahtoola Microspikes är att de är konstruerade för att passa både på trailskor och kängor och dessutom superenkla att sätta på skorna. Jag har UK 7,5 på mina Inov-8-modeller och då är det storlek small på dessa microspikes som gäller, vilka väger 312g och har 12 tänder per fot. Dock var det svårt att hitta återförsäljare i Europa som hade dessa i lager men till slut hittade jag två i England, Tamarack Outdoor och Castleberg Outdoor. Betällde ett par från Tamarack. Men som ni alla vet har det inte varit mycket till snö eller ens packad snö i Mälardalsregionen för att kunna testa dessa microspikes. Men som gammal sjöfågelsträckskådare och ultralöpare är jag begåvad med ett tålmodigt tålamod.

Igår, på trettondagsafton, avnjöt jag härlig snöpulslöpning med lite inslag av scrambling kring Marvikarna. Vackert men jäkligt kallt med 24 knastrande minus på morgonen men som gav med sig framåt lunch då tempen låg på godkända minus tio. Långhelg. Dags att sätta igång med dedikerad backträning inför sommarens äventyr i Lake District, Mont Blanc och svenska fjällen. Ja, och nu är ju snön här och därmed läge att testa mina microspikes. Vaknade i morse och funderade på om jag skulle dra till Hammarbybacken i Stockholm istället för Vilstabacken, men lutningen är i stort densamma dem emellan medan skillnaden ligger i fallhöjden. Äh, det fick bli Vilstabacken. Väl där blev jag otroligt glad då det i den brantaste delen intill snökanonerna hade bildats en puckelpist med härligt branta häng. Det blev en timmes skön backträning och grymt testning av Kahtoola microspikes. De satt som gjutna på mina Inov-8 Mudclaw 365, oavsett jag nötte på uppåt, sprang utför, körde i sidled eller på skrå. De bjöd på grymt grepp även om det kommit några centimeter nysnö ovanpå den packade snön under natten. I de brantaste partierna fick jag köra ”bredsida” med ena eller båda fötterna. Inte en enda vurpa och efter ett par varv var det bara att slappna av och förlita sig på att tänderna av metall gjorde sitt jobb. De satt verkligen på plats på skon! De funkade även att springa med på de snötäckta motionsspåren. Det kommer kännas skönt att ha dessa i packningen när det vankas toppturer i de svenska fjällen till sommaren. Den som är nyfiken hittar här en liten kort demofilm på hur lätt det är att använda dessa microspikes.

170107b 170107c 170107d 170107e

Dec 132016
 

161211aSå, då har jag testat ny utrustning som kompletterar den jag redan använder för mina löpäventyr. Visst kan det vara kul att pröva ny utrustning men det var flera år sedan jag slutade med att köpa prylar jag inte behöver eller bara prova i tron om att de kanske är bättre än de produkter jag redan har. Men visst behöver jag ibland komplettera min utrustning, inte minst med tanke på att det alltmer har kommit att handla om äventyrslöpning för min del och försvinnande lite om tävlingar av olika slag. Allt har sin tid och det är uteslutande löpäventyr över flera dagar i bergen som lockar förföriskt och det finns en diagnos: chronic mountain addiction syndrome. Enda lindringen är att springa i bergen. Nå, för att klara av dessa utmanande äventyr njuter jag av de fantastiska stigarna på Sörmlandsleden. Långa heldagspass är mina nyckelpass och Sörmlandsleden är den perfekta arenan för att prova utrustning och kunna justera och modifiera den efter mina behov. Det är helt enkelt en del av förberedelsen inför stundande äventyr. Sedan är det tyvärr så att utrustningen slits med tiden och att favoriter utgått i producentens sortiment, varför jag får börja om för att hitta något likvärdigt, vilket ibland är besvärligt. Men även här är ett vältränat tålamod användbart.

Första helgen i december blev vädermässigt en perfekt helg för att springa i dagarna två på Sörmlandsleden och för att testa ny löprygga, tresäsongsovsäck och tält. Slutat köpa prylar? Nå, min trotjänare till löprygga för längre självförsörjande äventyr, Inov-8 Race Elite 25 liter, börjar sjunga på sista versen och tillverkas sorgligt nog inte längre. Med åren har jag lärt mig att packa ryggan till fulländning och jag älskar den vertikala öppningen över ryggsäcken (jfr toppmatade ryggsäckar) . Jag vill spara på den för mer specifika löpäventyr där jag kan använda mig av min lättare sommarutrustning. Jag har kikat runt efter en ersättare och det föll till slut på OMM Classic 25 liter, vilken många av mina vänner använder. En väl beprövad rygga som är utvecklad just för bergslöpning (Original Mountain Marathon). Vidare har min tvåsäsongsovsäck i dun från Sea to Summit fungerat otroligt bra på mina äventyr i de engelska bergen och svenska fjällkedjan, men när det krupit ner till nollan har det varit på gränsen. När jag så ”snubblade” över Sea to Summits Spark 3 till kraftigt reducerat pris var det bara att slå till.

Beträffande tält så känner väl de flesta till mitt äventyr i Sarek den gångna sommaren. Ett äventyr som kunde ha slutat illa på grund av ett allvarligt konstruktionsfel i det annars helt förträffliga ultralätta tältet Vaude Lizard GUL 1 p. Jag var verkligen supernöjd med det tältet tills det visade sig att fem dagars slitage räckte för att den bärande tältstolpen skulle gå igenom tältduken. Tack och lov hände det inte när jag låg i tältet 19 timmar på kallfjället med kulingvindar, hagel och regn. Den som är intresserad hittar storyn om tältet här. Det tält (Terra Nova Laser Photon 1) som låg som god tvåa på min lista i våras hittade jag – liksom tresäsongsäcken – under hösten till nedsatt pris (30%) och slog förstås till. Fram till den dagen har jag hunnit testa Hilleberg Enan och Nordisk Telemark 1 samt Terra Novas Laser Competition långt tidigare. Men allt sedan jag var och hälsade på Alexander ”Tailwind” Malmström i Nyköping då han även demonstrerade ett av sina tält av märket Tarptent har det tältet funnits i mitt bakhuvud, särskilt som jag inte var helt nöjd med Laser Photon tältet när det kommer till tänkta äventyr i potentiellt tuffare förhållanden i exempelvis den svenska fjällkedjan. Jag testade tältet ifråga under en tredagars havskajakpaddlingstur i höstas och första natten var lkum och det bildades ingen kondens alls. Andra natten föll temperaturen markant, ingen vind, luftgenomströmningen var lika med noll och det bildades grym kondens. Tro inte att man slipper kondens bara för att man har ett dubbelvävstält! Det är många faktorer som spelar in, yttre förhållanden liksom tältets konstruktion. Det viktigaste botmedlet mot kondens är god ventilation! Det sista du vill ha om du ska vara ute 5-10 dagar är fuktig utrustning och vänta en timma eller två för att tältet (förhoppningsvis) ska torka ur i vind eller sol. Ju mer jag tänkte på tältet (Tarptent Notch) som är tillverkat av det lilla amerikanska familjeföretaget Tarptent med grundaren och tillika ingenjören Henry Shires  i spetsen (se läsvärd artikel) blev jag alltmer övertygad om att detta sannolikt var tältet som kunde möta mina behov för längre äventyr i fjällen. Alexander är veterligen den enda återförsäljaren (www.bushcraftstore.se) av Tarptents tält i Norden (och troligen i hela Europa) så jag kollade med honom om jag kunde låna hans eget Tarptent Notch för att testa det under vinterförhållanden, vilket tacknämligt gick bra.

Så, lördagen den 3 december satte jag mig på bussen till Nyköping som tyvärr skulle vara framme först vid 10-snåret. Det skulle bli tight med tiden att komma fram vid dagsmålet Viggudden nere vid Bråviken innan mörkrets inbrott. Det fick bli den östra – och smått tråkiga – sträckningen av Sörmlandsleden (etapp 44-42 till Koppartorp). Färre stopp men utan stress. Ryggsäcken vägde in på 6,9 kg och jag ville verkligen testa ryggan i den utgångsvikt på 7-8 kg jag brukar ha inklusive mat för fem heldagar + lite nödproviant. Jag ska inte orda något om själva dagsetappen på fyra mil mer än att den är rätt tråkig fram till etapp 42, därefter blir det fin trixig stig genom vacker kuperad terräng och särskilt sträckan efter Koppartorp är väldigt naturskön. Jag fick ta några genvägar mot slutet och jag kom fram till Viggudden vid tresnåret och solen hade precis gått ner. Stilla och klart och det blev snabbt kyligare. La av mig ryggan i det fina skärmskyddet. Snabbt ombyte till torrt, tända en brasa i eldstaden och därefter sätta upp tältet.

Tarptent Notch
Det var bara att hitta en fin plats mellan skärmskyddet och klipporna intill havet. Rullade snabbt ut tältet, en tältpinne vardera vid fot- och huvudände och fälla ut de insydda kolfiberstavarna som bildade de triangulära kortändarna därefter i med första staven genom ”taknockens” ventilationshål och spänna linan med den tredje tältpinnen och så samma procedur på andra sidan tältet. Fyra tältpinnar! Justerade upp tältet med stavarna på 115 centimeters höjd och fäste tältgolvet i stavhandtagen med avsedd kardborrelösning och spände sedan linorna. Det var första gången jag slog upp detta tält och det tog max fem minuter, otroligt enkelt och smidigt. Tältet är förberett med spännlinefästen på vardera ”taknock” (se snöbilderna nedan) men jag hade inte några extra linor  med mig och det behövdes inte en lugn och stilla kväll och natt som denna. Blåste upp liggunderlaget och så in med sovsäcken på det. Luxiöst (ovant och fantastiskt skönt) med ett så rymligt tält, att bara kunna sitta med rak rygg och byta om till nattdressen kändes smått extravagant, med plats för kläder i huvudändan samt vid dörröppningarna. Två ingångar med väl tilltagen absider kändes också lyxigt, mat och kök på ena sidan och packning och skor på andra. Tro mig, jag var bra sugen på att krypa ner och bara mysa mig till sömns, men det var tyvärr alldeles för tidigt, fast kolsvart ute. Vacker stjärnklar himmel, någon minusgrad och svagt vågskvalp mot klipporna. Förflyttade mig till skärmskyddet och den härligt sprakande elden. Grillade fyra kabanosser som förrätt innan det blev viltgryta av mitt favorit matmärke Tre’ n Eat till huvudrätt. Funderade över livet och kom snart in i ett skönt kontemplativt flow, bara vara, utan så mycket tankar överhuvudtaget. Tiden förflöt. utan en tanke på tid.

161211b

Vid halvåtta var det i alla fall sängdags. Så härligt att få krypa ner i en puffig mysig dunsovsäck. Bara hålla tummarna för att jag inte skulle vakna under natten skakande av köld. Somnade någon gång innan nio med buffen neddragen över ögon och näsa. Det var kallt om nosen så den alltid lika multifunktionella buffen åkte på. Sov gott hela natten förutom två piss-sejourer. Det är åldern. Dunsäcken från Sea to Summit var härligt varm hela natten och jag hade inte bråttom att stiga upp på morgonen. Inte den minsta antydan till kondens trots kyla och vindlöst, men så är ju ventilationen outstanding. Avnjöt soluppgången med öppen absider. Gick snabbt att rulla upp både innertältsduken liksom yttertältet och fästa dem med de fastsydda resår- och kardborr-remmarna. Värmde gasolbehållaren i sovsäcken och sedan var det bara att fixa grötfrukost och kaffe i matlagningsabsidern. Det var en fantastiskt härlig morgon, om än kylslagen. Där och då var jag smått euforisk och visste direkt att detta tält verkligen var det tält jag så länge letat efter. Platonisk kärlek, eller vad? Det självklara valet för äventyr i fjällen där stavar är obligatorisk del i utrustningen. Smart konstruerat och genomtänkt tält. Det enkla är det svåra! Skulle det blåsa samt regna eller snöa sidledes är det bara att sänka stavarnas längd till 105 cm så att yttertältets nederkant når ett par centimeter ovanför marken (se snöbilder nedan). Man kan verkligen maximera ventilationen på flera sätt via öppningar i fot- och huvudänden, nederkanten på yttertältets öppningar går att låsa samtidigt som du justerar öppningen med dragkedjan, ventilationsöppningarna i vardera ”taknock” är alltid öppna.

161211c 161211d 161211e 161211f 161211g 161211h 161211i 161211j 161211k

Det enda initiala mecket är att sömmarna behöver tätas med silicon typ seamseal och då passar man på att även lägga ett gäng strängar på tältgolvet (vilket är fallet med många tält) så att inte liggunderlaget glider omkring, vilket kan vara enerverande vid minsta lutning.

Lite fakta i korthet: Tältet finns i två modeller där innertältet skiljer sig åt; den ena med väggar och tak i mesh/myggnät och den andra med sidoväggar i vindtät duk halvvägs upp. Väger 800g (mesh-modellen) + Black Diamond tredelade och justerbara kolfiberstavar 355g. Material; silnylon (30D siliconized ripstop nylons). Tältet räknas som 4-säsongstält och har bland annat använts av klättrare på Everest. Att fixa själv: täta sömmarna och fixa spännlinor (till ”taknockarna”) och två extra tältpinnar. Du kan även välja att bara använda yttertältet eller enbart innertältet. Reflekterande linor.

Båda modellerna säljs i Sverige av Alexander via hans www.bushcraftstore.se där du hittar fler bilder och videos på Notch.

Terra Nova Laser Photon 1p
Här följer några bilder på mitt nya Terra Nova tält som jag kommer att använda för rena sommaräventyr och löpäventyr i England när jag använder min Inov-8-rygga på 25 liter.

Lite fakta i korthet: 810g inklusive åtta rejälare tältpinnar (potatisstickorna till tältpinnar som kommer med tältet skulle jag aldrig våga använda i bergen eller i öppen terräng). Nyhet för 2016 års modell är ventilationsfönster i fot- och huvudände (både på ytter- och innertältet) samt rejälare golv. Detta tält är i jämförelse pillrigare att slå upp och spänna bra och det som tar tid är mittstången och kolfiberstolparna i fot- och huvudänden som man verkligen får ta i ordentligt för att få på plats, vilket är ett minus när ett tält ska slås upp snabbt under riktigt kassa förhållanden.

161211l 161211m 161211n 161211o 161211p

Sovsäcken
Jag har som sagt använt Sea to Summit Spark 2 under ett par år och varit riktigt nöjd med den men när temperaturen kryper ner mot nollan är det på gränsen varför jag kände att det var dags att skaffa en varmare lättviktssäck i dun. Jag hade tur i början av hösten och hittade en Sea to Summit Spark 3 till kraftigt reducerat pris. Den ska enligt specifikationen fungera bra en bit under nollan, men detta med vad för temperaturer en säck klarar är svårt, utan är bara ett riktmärke och sedan är det bara testa (innan man ger sig ut på äventyr i vildmark och obygd) då detta med temperatur även år en individuell faktor. Man kan tycka att det inte skiljer så väldigt mycket i vikt mellan de två dunsäckarna, 485g respektive 690g, men allt handlar inte bara om vikt utan lika mycket om packvolym. Jag kommer aldrig kunna använda Spark 3:an i min Inov-8-rygga på 25 liter medan den funkar perfekt att packa i min nya OMM Classic på 25 liter. Även mina två liggunderlag från Sea to Summit skiljer sig i vikt men framförallt i packvolym, Ultralight Regular (380g) och Ultralight Insulated Regular (460g) skiljer sig åt i storlek som synes på bilden. På äventyren där det finns en osäkerhetsfaktor vad gäller temperatur och snabba växlingar som till exempel i svenska fjällen kommer jag alltid att välja liggunderlaget med isolering, då jag vet hur kallt det andra faktiskt kan bli om marken är kall, bland annat beroende på markinversion.

161211r

OMM Classic 25 liter
Ryggsäcken ifråga väger relativt sett lite mer än min Inov-8-rygga på 25 liter och sina 430g. Som standard väger OMM-ryggan strax under 700g men med mina modifikationer med kompressionssnören och flaskhållare framtill på vardera axelrem uppgår vikten till 740g. Nu är det så att ryggan är utvecklad av engelska fellrunners för flerdagars löpäventyr i bergen och den har en rad finesser, bland annat ett liggunderlag som viks ihop och skjuts ner i ett fack intill ryggen. Tar man bort detta kommer man ner till en vikt på 550g. När jag testade ryggan för första gången på fyramilsturen mellan Nyköping och Viggudden satt ryggan superskönt, trots sju kilos packning, men det enda som inte var helt OK var just det relativt stumma ryggstycket, vilket med tiden var obekvämt då jag har en rygg med några utåtbuktande kotor. Inov-8-ryggan har jag lärt mig att packa efter min rygg och jag kommer att göra detsamma med OMM-ryggan och skippa liggunderlaget helt. Kommer fortsätta att testpacka och springa flerdagars med ryggan under vintern. Hursomhelst är den fantastiskt prisvärd! Gav 640 spänn för rygganpå Wiggle. Köper nog en till för att ha i reserv i framtiden. Så många fack och fickor och Tarptent-tältet passade perfekt i ytterfacket utanpå ryggan, vilket är grymt fördelaktigt i ruggigt väder: Tältet kan slås upp utan att man behöver öppna ryggan och rota runt bland utrustningen!

161211q

Nåväl, prylar är bara prylar, och någon prylfantast kommer jag aldrig bli men hållbar och mångfunktionell utrustning är något jag gillar och med hjälp av en skomakare kan man komma långt med sin utrustning!

På återseende /Niklas

Aug 302016
 

160830aWith the Vaude Lizard GUL 1P I was convinced that I had found the perfect ultralight tent for my running adventures in the wilderness and mountains of Sweden, Norway and UK but it turned out to be a big disappointment.

Finding an ultralight 3-season tent that fulfils my requirements isn’t easy and I have hastened slowly.  In my search I’ve tried tents from the brands Luxe Outdoor, Terra Nova and Nordisk, all with a weight of around a kilo or less. Last summer when I ran Padjelantaleden I used the Terra Nova Laser Competition 1 flysheet with an ultralight footprint from Terra Nova (no inner tent). Happy hour for the mosquitoes that easily got in but I had brought mosquito repellent so it was no problem really. Condensation was a bigger problem as the model doesn’t have any specific ventilation. In the nice weather I had throughout my stay in the mountains it was ok but I’ve tried the same combination in bad weather in Wales, although we were two in the tent at the time, and the condensation was horrible. A spacious one-man tents of 930g certainly, but somewhat tedious to pitch and I’ve never been really happy with the Terra Nova Laser Competition.

Since last summer I have been searching for a better tent and even glanced at tarptents too, but for adventures in the mountains I want to have a secure 3-season tent. A single-skin tarp doesn’t feel completely reliable in really crappy weather with strong winds, but I could be wrong. Finally, it was between three ultralight solo 3-season tents:

*Weighted by me with two extra pegs. Strange, but tents always seem to weigh more than stated in the specifications.

My choice was Vaude Lizard GUL and I ordered it at a good price (£ 355) from Amazon.co.uk. My friend Bernt Hedlund also ordered one but with a too short main/center pole. He had to send it back and get it replaced. Before my adventure in the real wilderness I pitched the tent a few times to check that everything was as it should and I slept in it a rainy night. It was water proof but there was a bit of condensation despite ventilation holes at the top and each end. I was thrilled with the comfort, the space in the inner tent and the space between the inner tent and flysheet at the entrance. Enough space for my needs. And the tent was very fast and easy to set up!

160830b

In August I went to the very north of Sweden for a 10 day adventure in the mountains of Sarek, Stora Sjöfallet and Padjelanta (see story here). Already the first and second night brought rain and some hail. The tent was up to the test and without any problems. I soon got the hang of how my routines and clothes changes worked in the tent that you can barely sit upright in. The tent floor turned out to be absolutely fantastic, no reason to acquire an additional footprint. No other lightweight tent I looked at come close to the 10,000 water column! The third night was an ordeal with snow and hard wind for 20 hours. It was no problem to use my Primus stove inside the tent though and I could cook myself tasteful meals while the snow fell outside. Because the snow was wet I had to hit the canvas in order to remove the snow that lay on and pressed down the screen from time to time. Apart from a little condensation the tent kept me dry and nor was there any problem to merge it wet and pitch it again three hours later. Impressive how fast the tent dried. The biggest test was one day later when I had to pitch the tent in an exposed spot high up on a mountain side in very strong winds with rain and hail. When it finally stopped raining 12 hours later the wind increased and I had to stay in the tent for a total of 19 hours! As the wind snatched and tore the tent I never got any sleep that night and I couldn’t cook either. I worried about the durability of the tent. Would it keep water proof? Would the main pole hold? Thankfully I had put a large stone on each of the eight pegs which kept the tent in place and it didn’t break. At five o’clock in the morning, I decided to wrap up in the cold harsh wind and go to a mountain cabin 15 kilometers away. I spent the next night there in the cabin, phew!

160830c

The next evening when I was pitching the tent the main pole suddenly went right through the fabric of the tent! I was first completely taken aback, then incredibly angry, and scared. What if this had happened in the middle of the night on the mountain in the fierce cold wind? This is an expensive 3-season tent and the fundamental main pole goes through the fabric after a total of seven nights, scandal! There fabric is enhanced where the poles of the head and foot end are but for the main pole there is no enhancement at all. Fortunately I managed to prop the tent with a walking pole for the rest of the journey since the weather turned nicer and the winds eased out.

160830d 160830e160830f

When I got home I contacted amazon.co.uk and told them what had happened and my disappointment. I made clear that I didn’t blame Amazon, or their dealer, as this simply is a serious construction error from Vaude! Amazon answered in two hours and offered me to return the tent with a full refund if Vaude didn’t leave a satisfying response. Amazons swift and positive replay was a great relief! I wrote an explicit e-mail with three photographs to Vaude, through their complaint form, and got an automatically generated response in both German and English language with a case number. Five days later I still haven’t heard anything more from Vaude and I added a disapproval message on their Facebook page. Today, six days later, I got an e-mail from Vaude. It’s amazing it toke them six days to produce the message as follows:

Dear Mr. Holmström,

thank youfor your Email.
Please contact your distributor in your country.
Have a look here: http://www.vaude.com/de-DE/Unternehmen/B2B/Internationale-Vertriebspartner/

Mit freundlichen Grüßen
Katrin Amaral

I then contacted Bios AB, which the Swedish agent for Vaude, and within half an hour I received an e-mail from Gabriel at Bios and soon after he even called me! That’s great service, but he told me that they usually just help Swedish retailers and items bought from them. However, he was indeed service minded and told me that he will contact Vaude in Germany and try to find a solution, but he couldn’t promise anything. I will give it one day more and see what they offer. If they would offer to pay the expenses of repair and reinforcement of the top of the tent I would be more than happy to keep this otherwise excellent tent, but Vaude’s nonchalance and total lack of customer satisfaction means that I don’t want to promote their brand nor keep the tent. I will probably buy a Nordisk Telemark ULW 1P for my future adventures.

Not surprisingly, the exact same thing (the main pole breaking through the fabric) happened to Daniel Roxvret during his epic Gröna-bandet-adventure a few weeks ago! And Bernt Hedlund (who had to have the main pole replaced) has only used the tent a few times and the fabric on top is already worn and it’s just a matter of time before the pole break through . Is it a design flaw or is it not? Anyone else experienced the same problem?

I do not recommend anyone to buy this tent, never ever!

/Niklas

Maj 172015
 

150516aJag vill redan här och nu varna känsliga personer. Detta inlägg kommer – som ni säkert redan listat ut med ledning av rubriken – handla om prylar. Ni som inte är behagade av detta konsumtionsinriktade och smått nördiga ämne kan sluta läsa här, men å andra sidan, om ni är intresserade av utrustning för flerdagars löpäventyr i naturen hittar ni förhoppningsvis något av intresse.

Eftersom det bär av till bergen i Wales igen om en 1 ½ vecka var det läge för test av campingutrustning. Då det blev en sista-minuten-bokning till Wales var det förstås fullbokat på samtliga YHA-vandrarhem i bergen. Så, vi bestämde oss för att köra den friare hardcorevarianten med lätt löprygga innehållande hela övernattningskittet liksom allt annat nödvändigt för fyra nätter bland bergen i Wales. Nu har vi dock inte hunnit pröva vår nya utrustning eller packvolym i våra löpryggor då tanken var att det skulle dröja till mitten av augusti, då vi ska springa Padjelantaleden samt Kungsleden mellan Kvikkjokk och Saltoluokta i dagarna fem. Vi har under vintern och våren kompletterat befintlig utrustning med än lättare och mindre – packvolymmässigt – utrustning med anledning av detta – och framtida – löpäventyr över flera dagar. Det mesta hade vi sedan tidigare i och med våra tidigare äventyr i England och mitt eget löpäventyr på Kungsleden förra året. Tre saker är kritiska när man vill hålla nere vikt och volym och det är tält, sovsäck och liggunderlag. Och det innebär ofrånkomligt en högre inköpskostnad med sjunkande vikt och volym. Tilläggas kan väl att även köket kan vara utrymmeskrävande. Får se om vi tar 0,6L-kärlet istället för literkärlet. Och oavsett lättviktsprylar kommer en löprygga packad för 4-5 heldagar väga en del.

Vi har länge funderat på lättviktstältet Laser Competition 1 från Terra Nova. Tältet är i särklass engelsmännens favorit när det kommer till flerdagars mountain marathons. Visst, tältet är ett enmanstält men man kan sova två om man gillar närhet och kan släppa på integritetsspärren. Tältet väger 970 gram och med minimal packvolym. Plockar man bort innertältet och köper till ett footprint (ett löst vattentätt golv) designat för modellen ifråga får man ledigt plats två personer med packning i tältet och en vikt på strax under 500 gram. Så, vi slog till och köpte ett Laser Competition 1 i vintras. När det kommer till footprints avvaktade vi dock då Terra Nova har ett på 294g för runt 700 kr och ett ultralätt på 95g för 2300 kr. Det senare kändes lockande men inte riktigt försvarbart. Vi var även inne på Terra Novas ultralätta och vattentäta sovsäcksöverdrag Moonlite på 210g, som man ju även kan använda om man sover under tarp eller skrämskydd. Och så var det det här med stigar. En del stigar springer man på medan andra handlar om möten och sammanträffanden. Herrens vägar äro… ja, ni vet. I bästa Paul Auster anda träffade Kerstin och jag Svante Holm hemma hos Agnete och Edward Dannenholm i början av den gångna veckan. Ett nytt avsnitt av podden Löparsnack skulle spelas in och ämnet var flerdagarsäventyr. Under middagen innan kom vi in på tält och eftersom Svante är butikschef på Addnature på Söder meddelade han snabbt att han hade ett footprint för just Laser 1:an liggandes. Och till reapris dessutom. Slumpen? Vi beställde förstås tältgolvet! Totalvikten på tältet skulle därmed landa på 750 gram!

På liggunderlagsfronten har både Kerstin och jag ett varsitt Thermarest Neoair Xlite på 120 cm längd, surfingbrädorna som vi kallar dem. Perfekta för löpäventyr med sina 200g och minimala paclvolym.

När det gäller sovsäck har jag kollat in flera ultralätta säckar i antingen dun eller primaloft från exempelvis PHD, Yeti, Sea to Summit och Mountain Hardwear. För att göra en kort historia lång föll jag (efter rekommendation från Jan-Erik Ramström) för Sea to Summit Spark II, en tvåsäsongers dunsäck på 464 gram. Problemet var att regular-modellen var slut överallt, men Hasse på MestUte i Eskilstuna slog en signal till generalagenten i Sverige, som trollade fram en på studs! Ytterligare en levererades till Kerstin. Nu var sovsäcksproblemet löst, men för det senaste flerdagarsäventyret i engelska Lake District valde vi ändå att ta våra Haglöfs Hypna-säckar, då vikt och volym inte var avgörande för tävlingens genomförande. Bekvämlighet går före när det ges utrymme för det!

Som ni förstår skulle det vara utmärkt att hinna testa utrustningen innan det var dags för Wales. Inte så mycket ledig tid att spela på. Det visade sig att min mamma skulle till sin kusin i Surahammar och tänkte hälsa på oss innan. Hon skulle sedan bli hämtad på torsdag eftermiddag. Perfekt tyckte jag, då jag kunde hänga med till Surahammar och springa de fantastiska etapperna på Bruksleden utanför Sura och övernatta vid Rövallsmossen och sedan fortsätta Bruksleden hem till Västerås på fredag morgon. Vi hade Kerstins barn och Kerstin själv hade fortfarande halsont, så det fick bli ett soloäventyr. Dubbel glädje är delad glädje, men ibland är enskildheten välkommen den också.

150516b

På onsdag kväll var det bara att börja packa allt det som skulle med på turen till Wales respektive Padjelanta. Man har ju fått lite rutin på detta. Eftersom Kerstin inte skulle följa med på Bruksleden fick jag alltså packa allt det nödvändiga i min rygga. När det sedan blir dags för båda fördelar vi givetvis upp tält, kök och mat mellan oss. Vad beträffar ryggsäck för flerdagars är vi båda helt inne på Inov-8:s Race Elite ryggor. Kerstin har en 15 liters som hängt med i många år och fick nyligen tag på den helt suveräna 20 litersmodellen, som ju är utgången sedan ett par år. 20 litersmodellen är min absoluta favorit, men för Kungsleden behövde jag mer utrymme och jag införskaffade då 24-litersmodellen. Båda är självklart moddade med flaskhållare på axelremmarna framtill samt bröstfickor till båda, designade av Inov-8 respektive Haglöfs. Den absoluta fördelen med Inov-8:s race eilte ryggor – förutom att de sitter grymt bra – är den hellånga packöppningen på ryggen. På Kungsleden packade jag ryggan på exakt samma sätt varje morgon och allt i ryggan var lätt åtkomligt utan av behöva riva ut och rota i säcken som normalt är fallet med en toppmatad rygga. Inte kul med en toppmatad rygga när det regnar och man behöver något snabbt!

150516f 150516zzz

Packandet på onsdagkvällen gick bra även om jag fick göra avkall på dunjackan. Slutvikten landade på 6,4 kg med mat och energi för ett dygn + vatten 2×0,4 dl = 7,2 kg totalt, vilket är i stort sett samma vikt som jag sprang med på Kungsleden. På Kungsleden var dock fördelningen en annan: 4 kg utrustning och 2,8 kg mat/energi + vatten (som dock fanns i överflöd i bäckarna). Det gick denna gång inte att få ner en enda pryl till i ryggan, men lite avlastning blir det när Kerstin är med.

Fick skjuts till golfklubben i Surahammar på torsdag eftermiddag och sprang etapp 8 norrut mot Ramnäs och sedan söderut på etapp 7. Kom till Rövallskojan efter sju sköna kilometer och slog läger en bit in i skogen. Underbar och stilla kväll. Slog upp tältet och bäddade i ordning med liggunderlag inuti sovsäcksöverdraget med vattentät botten och så in med sovsäcken. Förvånansvärt gott om utrymme i tältet utan innertält! Tog sedan en promenad längs Rövallsmossen bortåt Lisselmossen. Tillbaka i lägret gjorde jag upp eld och lagade till en torskgryta som rundades av med kaffe och ballerinakakor. Kröp ned i säcken strax innan tio och ställde klockan på 03:30. Behövde komma iväg hyfsat tidigt då jag hade en tid inbokad hos veterinären för ena katten.

150516g 150516h 150516i 150516j 150516k 150516l

Jag sov så gott som man nu kan göra på en halvlång uppblåsbar surfingbräda (som dock höll sig på plats i sovsäcksöverdraget!). Vaknade till ett par gånger under natten, men annars sov jag fint i ett tunt merinounderställ tills klockan ringde halvfyra på morgonen. Vilket ljuvligt uppvaknande! Orrarna spelade för fullt på de närliggande mossarna, morkullan passerade över tältet, trumpetande tranor och sångsvanar hördes till och från, göken gol och tjäderklockans (rödhaken) sång porlade kristallklart genom trädkronorna. Steg upp först efter en kvart och tog matprylarna bort till kojan och lagade till gröt. Termometern på kojan visade 4 plusgrader. Sovsäcken får därmed väl godkänt!

150516m

Jag tog det lugnt. Njöt av min gröt. Lagade i ordning en kopp kaffe och gick ner till Rövallsmossen för att lyssna på de spelande orrarna. En fin och oväntad bonus blev även flera spelande ljungpipare och en storspov! Kom iväg strax efter fem på morgonen medan solens strålar silade genom skogen. Den fantastiska stigen söderöver kantades med konstant fågelsång och två härliga möten med bäver. Löpningen med strax under 7 kg på ryggen flöt på bra. Kroppen vänjer sig snabbt och jag kände mig stark. Jag ska bara modifiera midjebältet innan Wales. Och ja, 42 kilometer senare var jag hemma vid huset i Västerås och en sms-avisering hade kommit om att ett paket från Addnature fanns att hämta på ICA. Aha, det beställda tältgolvet! Grymt! Perfekt att testa när tältet ändå skulle torkas på tomten!

Ja, det blev ett riktigt härligt pryltest på Bruksleden och hela 71 fågelarter noterades. Väldigt nöjd med sovsäck och tält samt att allt fick plats i ryggan! Så, nu tror jag faktiskt att jag har alla prylar jag behöver! Vad, har ni hört det förut? Nedan följer förstås lite bilder från stigarna på Bruksleden.

150516n 150516o 150516p 150516q 150516r 150516t 150516u 150516v 150516w 150516x 150516y 150516z 150516zz

Apr 102014
 

140410a”Jaha, ännu mer orerande om prylar och MacGyver-modifikationer. Han verkar fixa mer med prylar än springer”, kanske ni tänker. Bara lugn. Jag tror det här var de sista modifikationerna av min löparutrustning för ett tag framöver. Som en parentes kan jag nämna att den senaste North Face racevästen var en smärre besvikelse om man vill ha vätskeflaskor framtill. Innovativt med mycket fickor, men jag är allergisk mot vätskeblåsa. Så den ryggan går bort för framtiden. Jag lär hålla mig till mina två excellenta  Salomonryggor (5 L Hydro och 12 L advanced av den gamla modellen vars framfickor sväljer två 50 cl cykelflarror). Har dock var på gång i tankesmedjan för att modda 12:an till det bättre. Så i veckan fick jag två schyssta ”pockets” av märket Evoc från Addnature att sätta på axelremmarna på min Salomon 12-liters, som jag alltid använder på flerdagars och bergsultror. Och givetvis blir det den jag kommer att använda på GL3D i England om tre veckor. Imorgon bär det av på ett generalrep inför England. Tre dagars löpning på Sörmlandsledens häftigaste och absolut läckraste sträcka tillsammans med Kerstin. Från Djupvik ner till Stavsjö vandrarhem för övernattning, sedan vidare längs Bråviken och Kolmårdsskogarna via Fjällmossen till Nävekvarn för övernattning nummer två. Söndagen avslutas med fortsatt läcker stiglöpning längs Bråviken på Tunabergshalvön och sedan vidare norrut för att avsluta de drygt 14 milen i Nyköping. Perfekt tillfälle att testa vårt mandatory hill kit som krävs på GL3D.

 140410c
140410d

Passade även på att beställa två flaskhållare av märket OMM till min 20 liters Inov-8 Race Elite som jag köpt för mitt äventyr på Kungsleden senare i sommar. Och till min glädje passade mina cykelflarror dessa hållare, så slipper jag använda de lite otympligt långsmala originalflaskorna från OMM. Hållare och flaska var grymt prisvärda och beställdes från My Racekit, som har snabb leveranstid och grym service.

140410b

Vad som sedan behövs är en jäkligt duktig och kreativ skomakare. Och givetvis har jag förmånen att vara vän med en i Eskilstuna. Han har sytt och trixat med allt jag önskat gällande min löparutrusning. Han sydde förstås på flaskhållare och ”pockets” som den virtuos han är. Jag tror han tycker det är lite kul med de önskemål jag kommer med, som är allt annat än svettdoftande skor.

Ja, så kom ju klubbens läckra buffar idag! Sugen? Nä, nu är det dags att packa för morgondagen och tre dagars romantisk weekend med Kerstin på Sörmlandsleden! Ha en skön helg på er!

Apr 042014
 

Det börjar onekligen dra ihop sig till en av årets absoluta höjdpunkter på löparfronten:  Great Lakeland 3Day – en bergsultra över tre dagar i fantastiska Lake District 3-5 maj! Tävlingsäventyret är rätt hardcore då det handlar om navigering till kontroller som ska checkas av med SI-kort. Kartan med kontrollerna utmarkerade får man först på morgonen för respektive tävlingsdag. Tävlingen bjuder på två övernattningar någonstans i Lake District och arrangören kör dit ens prylar som måste rymmas i en 59 liters vattentät Ortlieb-säck och allt får väga max 13 kilo. Efter tävlingen kommer dessutom Kerstin och jag att stanna kvar ytterligare fem dagar och vandra sträckan för Bob Graham Round för ett eventuellt framtida försök.

Så under vintern har jag inhandlat basprylar som både väger lite och tar lite plats. Och igår kom så det sista men nog så viktiga delen i basutrustningen – tältet. Jag har letat tält i några månader nu som skulle uppfylla en kombination av följande: 1) max 1,4 kg 2) plats för 2 personer 3) 3-säsongers tält 4) stor absider 5) löst innertält (för att bara kunna använda yttertält vid framtida löpäventyr) och 6) prisvärt. Inte en helt lätt kombination såvida man inte tycker det är kul att hosta upp 5-6000 spänn för ett tält. Tålamod är en utmärkande egenskap hos mig och till slut hade jag tre tält kvar på min lista: Terra Nova Competition Laser, Vaude Hogan Ultralight Argon och så Luxe Lightwave. Det senare tältet infriade alla mina önskemål och är mycket prisvärt, men det visade sig att modellen av någon anledning var utgången. Men med tålamod så ler vanligen ödet och visar vägen. I mitt fall halkade jag in på den svenska sajten Packa Lätt och det visade sig att Jacob hade ett sista exemplar av Luxe Lightwave på lagerhyllan! Basutrustningen är således komplett, väger totalt 3,2 kg och ser ut på följande sätt:

Luxe Lightwave (3 säsongers tält): 1400 gram
Haglöfs Hypna 2S (2 säsongers): 1050 gram
Therm-a-Rest NeoAir Xlite Small (liggunderlag): 230 gram
Primus ETA Express (+ 100g gasolbrännare): 450 gram

Så, denna soliga och sköna fredag tog jag tillfället i akt och provade allt. Nå, i alla fall att slå upp tältet och koka upp vatten för en kopp nespresso med kanelbulla i solen. Sovsäcken och liggunderlaget kommer att testas i skarpt läge på Bruksleden helgen innan England. Tältet gick relativt snabbt att sätta ihop, men tältpinnarna var i vekaste laget (se bild), varför jag kommer att använda de kraftigare men lätta från mitt normala kupoltält. I övrigt infriade tältet vad jag hoppats på, såsom rymlig sovyta för två personer och en absider som lätt sväljer packning för två personer. Längtar redan efter att få sova i det! När tältet väl var uppslaget och när jag ”testlegat” sovsäcken och liggunderlaget var det dags att testa Primusköket. Hittade en smidig uppfinning på nätet för att hålla en liten 100grams-behållare stadig på backen, med ett skosnöre och två tältpinnar spänner man fast behållaren i backen! Sedan var det bara att tända och på med kastrullen och en liter vatten. Vattnet kokade upp på smått otroliga 1 minut och 35 sekunder! Avnjöt en ful-espresso och en kanelbulle i solen och drömde mig iväg till de engelska bergen! Fast redan nästa helg väntar ett storslaget äventyr längs Sörmlandsleden på drygt 14 mil fördelat på 2 1/2 dag med två övernattningar. Det handlar om den absolut vackraste sträckan från Djupvik (etapp 30) till Stavsjö (övernattning), vidare längs Bråviken och uppåt via Fjällmossen och ner till Nävekvarn (övernattning) och därefter längs Bråviken för att sedan vika av mot slutmålet Nyköping. Då ska hela Mandatory-Hill-Kitet inför GL3D testas!

Nå, nu är det fredag och jag önskar er alla en skön helg med löpning och äventyr bland rabatter och sommarstugor!

140404a 140404b 140404c 140404d 140404e

Mar 162014
 

140316aDet blir inte alltid som man tänkt, utan ibland blir det bara bättre. Kerstin avslutade sin tillfälliga arbetsvecka på Mälarsjukhuset med jour hela fredagkvällen och natten till lördag. Ibland är det tydligen lugnt ibland inte. Det blev att åka fram och tillbaka ett par gånger mitt i natten, varav gång nummer två resulterade i två minuter i sängen innan det var dags att hoppa upp igen och åka in till sjukhuset för en akut röntgen. Vädret för lördagen såg nu heller inte helt ultimat ut, medan prognosen för söndagen avbildades med en stor fet och glad sol. Vi beslöt oss för att ta sovmorgon på lördagen och ta långpasset på söndagen. Abstinensen gjorde sitt och vi drog till Vilsta på lördag eftermiddag för en skön repa på gröna milen, vilken vi rundade av med en go fika på Raststugan. Resten av lördagen förflöt i matlagningens och amors tecken.

Söndag morgon. Klarblå himmel och en stigande sol som färgade husen röda. Frost på marken. En lång frukost med tillhörande latte. På med löparstassen och så iväg i bilen till stationen. Vi hade bestämt oss för att springa Sörmlandsleden mellan Hälleforsnäs och Vilsta (Eskilstuna) som mäter 50 km. Ett ultrapass i bästa tänkbara väder, som omväxling till alla våra pass i grått, disigt eller regnigt Englandsväder (några snöpulsturer undantagna). Vi tog 08:09-tåget mot Katrineholm och 20 minuter senare klev vi av på den ödsliga perrongen i Hälleforsnäs. Jag har räknat ut att det var elfte gången jag steg av på denna gudsförgätna perrong för att springa på Sörmlandsleden. Faktum är att den första sträckan jag överhuvudtaget sprang på leden, var just etapperna 23, 24:3, 24:2 och 24:1 från Hälleforsnäs till Vilsta, den 21/4 2012. Sedan dröjde det ända till den 21/12 2013 innan det var dags för en repris, då tillsammans med Kerstin och Patrik L.

Sträckan fram till Bälgviken (32 km) är väldigt varierad både vad gäller stigar och naturtyper, särskilt det senare. En rätt tuff sträcka med övervägande tekniska stigar med mycket rötter, sten och ljung men likväl mycket härlig löpning på hällmarker och gamla barriga skogsvägar. Tekniska stigar må vara jobbiga, men är även oerhört roliga att springa på, särskilt som stigarna kantas av gamla vackra skogar. Sista milen innan man kommer in i hjärtat av Vilstaskogarna är dock måttligt rolig med mycket rötter, sanka och geggiga stigar samt intetsägande natur med sly och tuvmarker. Nå, man kan se det som en mental träning och någon slags terapeutisk återblick genom att klafsa fram i leran. Hursomhelst fick vi en oväntad rast och vila då vi råkade på min arbetskollega Sofie Ö som var ute med sin hund Molly och mamma Inger. De tipsade oss dessutom om att ett tranpar stod i Granstumossen en bit bort och var synliga från stigen. Och visst fick vi skåda de ståtliga fåglarna! I övrigt förgyllde årets första sjungande dubbeltrastar och ett vackert stjärtmespar. Av mina optimistiskt utlovade tjädrar syntes intet. Annars var det kungsfåglar, tofsmesar, korpar och den alltid lika trogna stenknäcken som utgjorde basen på fågelfronten. Ja, och vi blomskådade dessutom och såg blåsippor och tussilago lite varstans. Mest udda var helt klart några plantor med vackert blommande Tibast mitt ute i ödemarken intill Näshultasjön!

Till sist rullade vi utför mot Skjulstastugan och de brusande forsarna. Vi valde att fortsätta på grusstigen längs ån genom det gamla kolonistugeområdet och vidare till stationen där bilen stod parkerad. På grusstigen mötte vi en hurtig Kjell L. De sista kilometerna på asfaltsplatten ökade vi tempot och låg och malde i 4:30-fart. Progressivt ultrapass ;-) Passet slutade på 53 km och avnjöts i något högre tempo än vanligt; 5 timmar och 18 minuter effektiv löptid. Självklart gjorde vi stopp här och där i soldränkta gläntor och ljuva hällmarksöppningar för att inta energi. Ja, vi var så vågade att vi även slog oss ner i solen i lä av en dunge med enbuskar vid Näshultasjön och bara njöt av blåsippor och Flapjacks.

Som sig bör avslutas denna story med bilder av Kerstin och mig från dagens löpäventyr i härligt vårväder. På återseende!

140316b 140316c 140316d 140316e 140316f 140316g 140316h 140316i 140316j 140316k 140316l 140316m 140316n 140316nn 140316o 140316p 140316q 140316r140316s

Ja, just det… jag glömde visst att nämna lite prylar som testades. Jag äger inte så många kulörta löpkläder, men en svavelgul, prasselfri och ultralätt vindjacka av märket Arc’Teryx från Hasse på MestUte kunde jag inte tacka nej till. Hade bara en långärmad merino under och jackan höll tätt mot blåsten längs Näshultasjön samtidigt som den andades fint. Grymt skön och tar hoppackad ingen plats alls! Sedan var det ju det här med racevästar. Jag är otroligt nöjd med de två jag slutligen valt att ha för mina olika behov, det vill säga Salomons Hydro 5L och den förra Advanced-modellen på 12L. Jag var dock nyfiken på NorthFace senaste på 8L. Jag gillar dock inte vätskeblåsor, utan vill ha flaskor framtill, så att jag har koll på hur mycket jag har och att de är lättpåfyllda. NF-västen är dock gjord för att man ska ha vätskeblåsa i första hand, vilket kan vara anledningen till säckens uppbyggnad och rymlighet. Det blev en del modifikationer på västen för att hålla softflaskorna på 0,5L på plats i sidofickorna. De egentliga flaskhållarna högre upp går fasen inte att använda som flaskhållare, om man vill ha mer än 2dl. Och de sitter dessutom illa placerade för detta ändamål, så jag sydde fast inåt bröstet. Efter dagens tur med västen kan jag bara konstatera att den sitter riktigt skönt och jag gillar verkligen det stora antalet fickor och själva ryggsäcken har flera fickor både inuti och utanpå. Jag ska modifiera ryggan ytterligare innan jag kommer med en utförligare recension och vad jag modifierat på västen för att den ska passa mina behov.

Till sist kan jag nämna min nya kamera som hängt med på de tre senaste långpassen. Lumixen har varit kanonbra men den fixar uppenbarligen inte fukt eller kyla, så den började svikta. Min extremlilla Kodak håller ställningarna men bjuder inte på någon bildkvalitet i den högre skolan. Hittade så den större Olympus Tough, som är vattentät ned till fem meter, stöttålig och tål temperatur ner till -10 och är dessutom otroligt snabb. Den fick dessutom lätt plats i ena ”flaskhållaren” på NorthFace-ryggan. Snabbt tillgänglig. Jag är grymt nöjd med kameran, men jag måste bara gå igenom alla inställningar, så att den gör som jag vill.

Over and out på prylfronten.

140316t
140316u

Jan 162014
 

140116aBåde ja och nej, men mest ”ja”, utan att något revolutionerande eller extraordinärt har inträffat. Tiden, tillvaron och livet har bara flutit på i ett jämnt tempo, ja, om än i ett innehållsrikt och glatt tempo får jag väl lov att skriva. Kände väl att det är på sin plats med ett litet livstecken på bloggen. Snart två veckor har passerat sedan senaste inlägget och sedan dess har det bekant kommit en del snö. De fjärran tankarna om ett förestående Vasalopp har åter blivit en realitet omöjlig att blunda för. Och här sitter jag och skriver helt skidlös, men inte hopplös. Nä, vi lämnar det där med skidor och stakträning åt morgondagen. Va då struts?

Det absolut roligaste som annars hänt är givetvis att Eskilstuna Trailklubb kommit igång på allvar! Måndagen den 6 januari drog vi igång första träningspasset i Vilsta med backträning och pannlampelöpning i obanad terräng. Vi blev nio tappra som slöt upp. På onsdagsträningen i Odlaren med härligt kuperad stiglöpning och längre partier med obanat dök åtta trailsjälar upp. Likadant såg det ut denna vecka och med flera nya ansikten! Återstår att se hur många som sluter upp på morgondagens inomhusträning på Munktellarenan. Och vad gäller klubbens första trailläger i Kolmården i maj är hälften av de 14 platserna redan bokade! I skrivande stund har klubben 30 fullt betalande medlemmar och sex stödmedlemmar, vilket känns otroligt kul. Aktiviteten på ETK:s Facebook-grupp är grym och inspirerande. Vem ska bli den hundrade medlemmen i gruppen? Det här är bara början på något stort, utan att vi kommer förlora själen och den viktiga klubbkänslan!

140116b

Annars har det bjudits på väldigt mycket pannlampelöpning sista tiden, ja, till och med ett långpass på snötäckta snirkliga stigar i fantastiskt vacker vit omgivning med endast lägsta ljusstyrkan på pannlampan. Julen däremot infann sig liksom på riktigt först ett par tre veckor senare, både vad gäller snö och mjuka klappar:-) La ett antal beställningar under julveckan, men inte alls någon spontanshopping om ni nu trodde det. Nu är jag lite av en periodare när det gäller skor och har länge sneglat på Inov-8 Mudclaw 265 för just fjällöpning och med Great Lakeland 3Day i maj och så Kungsleden i augusti i åtanke. Inov-8 Trailroc 255 har annars varit mina ultratrailskor #1 hela 2013, men i vått tillstånd och slabbigt obanat underlag är de inte helt klockrena. Har hunnit springa flera pass med Mudclawen, korta som långa, på allehanda underlag och jag känner redan de engelska fjällhedarna under fötterna. Och om jag nu säger ”Nu, ja, nu har jag de skor jag behöver för alla underlag, distanser och tävlingar och behöver inga fler”, så kommer ändå ingen att tro mig. Wonder why?

När vi ändå är inne på skor kan vi väl lika gärna avhandla det där med löpryggsäckar. Jag har sålt av några och har nu bara de jag behöver. Märkligt, jag känner igen ordvalet. Men nej, jag saknar faktiskt en typ av ryggsäck och innan jag bestämde mig för att springa Kungsleden i augusti saknade jag den inte. Efter att ha kollat en del tester på nätet och engelska Trail Running lutade mycket åt Inov-8 Race Elite 20 liter. De flesta tycks använda 25 liters för flerdagars i fjällen, men jag ska springa mellan STF-stugorna och jag är för devisen: ”Skippa allt onödigt”. Problemet var dock att ryggan var utgången i Inov-8:s sortiment och fanns inte att uppringa någonstans på nätet, utom på runforest.se. Beställde ryggan den 25 december. Tiden gick utan att ryggan kom eller att jag fick leveransbesked. Mailade. Fick inget svar. Efter två veckor skickade jag ett mail. Hotade med kortreklamation och sågning på bloggen. Fick då svar om att den var utgången. Samma dag jag fick svaret låg den fortfarande på deras hemsida till försäljning. Fick ett erbjudande om en Inov-8 15 L. Eh, seriöst? Mailade att jag möjligen var intresserad av en annan ryggsäck. Hörde inte ljud från dem förrän idag, en vecka senare! Och då hade jag redan fått min ”most wanted” Inov-8 Race Elite 20 L från engelska Likeys. Till halva priset och leverans på tre dagar! Runforest finns således inte bland mina favoriter i webbläsaren. Ryggan sitter helt fantastiskt skönt, varför jag förvånat undrar varför Inov-8 valt att sluta med denna modell. Grym passform och nederdelen med midjebältet sitter högre upp jämfört med min Race Elite 8 L. Nu ska jag bara be skomakaren sy på flaskhållare i mesh på bröstremmarna.

140116c

Prylar prylar, vem har sagt att löpning inte är prylfixerat. Så är det förstås inte, utan prylfascinationen ligger ju rätt och slätt hos löparen, konsumenten. Jag lever mitt i en motsägelse. Jag källsorterar, betalar 300 i månaden till Greenpeace, handlar ekologiskt och äcklas av konsumtionssamhället. Men när det väl kommer till kritan. Behöver jag verkligen 12 par skor och fem löpryggsäckar. Seriöst, med handen på hjärtat?! Så, vad gör jag, jo jag köper tre par trailstrumpor av märket Drymax, nya armvärmare från DeFeet (tack för tipset Annelie), en survival bag (ett måste på GL3D), en läcker OMM Kamleika Race Smock II och en bok om att navigera i bergen (boken om att navigera genom livet var tillfälligt slut).

140116e
Till sist, livsnjutarbloggen har upphört. Namnet och anledningen därtill har med tiden spelat ut sin roll och denna blogg kommer fortsättningsvis (efter detta prylfixerade inlägg) enbart handla om mina löpäventyr i naturen, allt ifrån ultralångpass på diverse leder till trailtävlingar av allehanda slag. På återseende!

140116d

Nov 202013
 

Det mest strålande ljuset
131119aMåndagen den 18 november föddes Eskilstuna Trailklubb! Ja, ett frö såddes för ungefär nio månader sedan på en skimrande stig därute någonstans i Sörmlandsskogarna. Tro mig, det är faktiskt sant. Sakta men säkert har embryot tagit form samtidigt som blivande ammor och faddrar i trailskor har anslutit. Efter den sista ultraljudskontrollen hos Tobbe på Sörmlandsidrotten var det mesta förberett och klart.

Så, i måndags var det så dags för den efterlängtade nedkomsten. Första årsmötet! Fastställande av stadgar, välja styrelse, spika medlemsavgifter, sprudlande diskussioner och idéer samt en grov verksamhetsplan för det första året på stapplande ben. Vi var åtta entusiastiska trailsjälar som mötte upp i Sörmlandsidrottens fräscha konferensrum på Munktellarenan: Henrik, Tina, Per-Arne, Ranald, Johan och jag själv samt två anonyma bollplank. Vår norrländska suppleant och våra två revisorer kunde dock inte närvara på detta historiska möte. Nu väntar en del praktiska göromål för att få de sista bitarna på plats innan årsskiftet, vilket inte kommer att bli några problem med en så handlingskraftig och engagerad styrelse. Den som är intresserad av att hänga med och ha koll på vad som händer framöver är varmt välkommen att gå med i vår Facebook-grupp Eskilstuna Trail!

131119b

I ljuset av en ny pannlampa
131119cMan kan tycka att jag har pannlampor så det räcker, allt ifrån den enklaste Silva Jogger till den grymmaste Silva Sprint, som jag dock fått lånat från Silva. Jag har dock fortsatt hålla ögonen öppna efter den där pannlampan som uppfyller mina önskemål om tillfredsställande ljus, riktigt lång batteritid, lättviktare och smidigt batteripack med vanliga AAA-batterier. Få pannlampor uppfyller faktiskt nämnda kombination, tro mig.

På bergsultrorna i Tyskland och England (med potentiell risk för många timmar i mörker) hade jag med mig två pannlampor i packningen. Lamporna i sig väger inte mycket, utan det är ju batterierna och batteripacken. Om en lampa packar ihop spelar det ingen roll hur mycket batterier du släpat med dig. Jag har läst om andras misstag. De som fått bryta en efterlängtad och länge inplanerad tävling för att pannlampan packade ihop under natten. Silva Runner är grym med sina 550 lumen, men batteritiden i maxljus är skrämmande dålig och det laddningsbara batteripacket med sladden är osmidigt (om man inte har rygga). Jag har därför säkrat upp med en X-Trail som har en för mig tillräcklig ljusstyrka på 145 lumen och fyra utbytbara AA-batterier. Jag har varit nöjd med denna duo tills jag för ett tag sedan läste om Silvas nya Trail Runner II och därefter läst flera rosande recensioner. Och nu senast blev den bäst i test i magasinet Trail Running. Tja, det fanns inte så mycket mer att göra, än att slå till på en Trail Runner II.

I går kväll begav jag mig ut i de mörka skogarna kring Torsharg med en splitterny Trail Runner II på huvudet. Det blev tre kilometer på smala stigar och dryga kilometern i obanad terräng. Pannlampan satt precis lika lätt och skönt som Silva Runnern, ja, till och med bekvämare i och med den slimmade batteripacken bestående av tre små AAA-batterier! Och ingen hängande sladd! För min del är 140 lumen fullt tillräckligt särskilt som jag aldrig haft ett behov av en lång ljuskägla, utan jag vill ha riktigt bra ljus inom en 5 meters radie och hyfsat flodljus kring det. Batteritiden i maxljus räcker i hela 30 timmar i normaltemperatur. Nämnda faktorer är en oslagbar kombination för mina behov i framtiden och detta till det jämförelsevis ringa priset av 600 riksdaler. Den ultimata pannlampsutrustningen på framtida ultralopp såsom UTMB och Lavaredo är faktiskt två Trail Runner II. Det är snart jul…
131119d

Det mysigaste ljuset i Torshälla
Som löpare behöver man även ett skönt rogivande ljus i hemmet för att stabilisera endorfiner och kunna landa mjukt inombords i en efterföljande stretchritual. Jag kunde därför inte hålla mig, utan hängde upp min nya orientaliska julstjärna i arbetsrummets redan i fredags. Perfekt start på dagen med frukost i de färggranna strålarna samtidigt som jag tittar ut genom fönstret och betraktar de ståtliga ekarna som sover i mörkret.

131119e