Maj 082013
 

Så var det då dags för Vilsta IK:s traditionella KM på Vilstas duktigt kuperade Gröna mil, som alltid ligger på onsdagen direkt efter VIK-loppet. Bland klubbens mästerskap tycker jag personligen denna tävling och KM på 3000m är de absolut roligaste. Eller hur man nu ska uttrycka det, för inte fan springer man omkring och skrattar hejdlöst i sub4-fart. Det handlar väl kanske mer om en vacker masochistisk känsla att pressa sig till randen av sin förmåga och samtidigt få ett slags formbesked. Ett (fåfängt) besked på ens vitala ungdomlighet och spänst. Ålderns visdom besitter jag ju redan.

Med handen på hjärtat ska erkännas att jag laddat för detta KM. Lätt löpning i måndags och därefter löpvila. I förmiddags lät jag även Wei ge mina ben en stundtals smärtsam djupmassage, vilket benmusklerna faktiskt behöver med jämna mellanrum. Laddade med radhusbiff och pasta samt en rawfooddrink till lunch. Nu fanns inga omskrivningar och ursäkter för att göra en pissig insats, eller? Siktet var inställt på att slå förra årets PB på 41:20. Inte sub40, men väl sub41.

Strax innan sex stängde jag ner datorn på jobbet. Bytte om och grenslade MTB:n mot Vilsta. Himlen var täckt av lätta grå moln och temperaturen var ljum och behaglig. Perfekta förutsättningar för löpning. Väl i Vilsta var eldsjälarna Börje, Hilding, Bosse och Monika där och hade förberett start- och målgång. Makarna Fundberg var också på plats. Drog av mig överdragskläderna och värmde upp med Björn. Körde lite löpskolning och snackade med tillströmmande Vilstaiter. Rikhard och Sofie gled in och det blev Lidingö Ultrasnack då Rikhard sprungit bra och slutade på 37:e plats med tiden 4:23. Snabba Daniel, Perra och Ken droppade även in. Min taktik var att ta rygg på Daniel första kilometerna för att sedan se hur det hela artade sig.

De drog ihop sig till start. Skaran på 20 löpare radade upp sig. Bosse räknade ner och 18:30 prick gick starten. Hade Daniel, Celine och Perra framför mig. Efter 200m la jag mig bakom Daniel sedan började den långa och tuffa stigning på runt 1,5 km. Fick lite mjölksyrakänning, men den försvann uppe på ”platån” och de kommande utförslöporna. Tappade kontakt med Daniel strax efter 3 km. Jag körde på i mitt eget tempo och det var en fröjd att få svänga in på själva gröna milens härliga skogsstig. Det flöt på bra och 20:29 vid 5 km kändes betryggande. Nu låg bara den evighetslånga Skjulstabacken framför en. Väl där drog jag ner på steglängden, stängde av hjärnan och tuggade på i samma takt. Sedan kom lite besvärande hinder i form av tre vindfallna träd över stigen. Tappade fart. Och någonstans vid 8 km inträffade det som jag inte trodde var möjligt. Såg plötsligt inga gröna markeringar. Shit! Helvete, hade jag missat att ta av någonstans? Det var bara att blixtsnabbt vända samtidigt som jag mentalt bävade för att bli upphunnen av Perra, Björn eller Ken. Efter typ 200m hittade jag så de gröna markeringarna. Fan, jag var ju på rätt stig! Det mentala fick sig en rejäl törn. Onödig dramatik! Nu var det bara att jobba på, utan att förta sig helt. Springa stabilt och satsa allt på den avslutande kilometern utför! I en krök stod Sofie och hejade medan Rikhard var beredd med kameran längre ned i backen. Så jäkla skönt att få bränna på utför och känna känslan av lössläppt energi och snabbhet! Kollade klockan. Nä, det skulle inte bli ett nytt PB, men väl i mål på 41:57 som tvåa efter segraren Daniel (39:24) insåg jag att det ändå var ett slags PB, då jag sprungit 10,31 km. Tappade en minut på ”felspringningen” eller mental kortslutning om ni så önskar! Men vad vore en tävling utan dramatik? Som kärlek utan kyssar! Ken dundrade in på 43:01, Perra på 43:10 och Björn 43:49. Erik J fixade sub50 för första gången på 10 år! En härlig kväll i gott sällskap! Fotografierna är tagna av Vilstas hovfotograf Rikhard Hänninen. Trevlig Kristi flygare på er alla!


Maj 052013
 

Ja, så har det 28:e VIK-loppet gått av stapeln. När jag tackade ”ja” till att ta över tävlingsledarskapet för ett par månader sedan hade jag – tack och lov – ingen aning om vad jag sa ”ja” till. Hade ingen aning om hur mycket bakomliggande fix och pyssel det är att anordna en tävling. Jag är oerhört lättad över att VIK-loppet inte längre går i stadsmiljö. Att få ihop frivilliga funktionärer/banvakter är långt ifrån lätt. Smolket i bägaren var att vi på grund av snö- och isläget i Vilstas terrängspår blev tvungna att flytta fram tävlingen och för att vara helt säkra valde vi lördagen 4 maj som nytt datum. Tyvärr krockade flytten med Lidingö Ultra, Kungsholmen Runt och Björnlunken, varför runt 20 föranmälda löpare föll bort. VIK-loppet har av tradition alltid legat i april, då det förvisso är mer tunnsått med löptävlingar men å andra sidan lite riskabelt vad gäller framkomligheten i terrängspåren. Nå, över vädret kan ingen råda och de löpare som kom skulle minsann få bästa möjliga service!

Per-Arne med målvagnen i släp hämtade upp mig utanför klubblokalen på lördag morgon samtidigt som jag fått telefonsamtal från Eskilstuna discgolf att även de skulle ha tävling i Vilsta. Så det blev en del att reda ut vid framkomsten och givetvis hittade vi en bra lösning för en dags samexistens. Det hela flöt på hur bra som helst. Vilstaveteranerna Börje (grundaren till VIK) och Hilding var redan på plats och var i full färd att plocka fram allt ur boden. P-A och gubbarna ordnade med målområdet medan jag fixade med kanslidelen och discgolfsekretariet. Alla funktionärer började droppa in och de inledde med en fika. Bosse och jag tog skyltar och snitslar och gick hela ”gula femman” för att märka upp tveksamma passager, även om vi hade bankvakter för de mest kritiska stigdelningarna/-korsningarna. Det blev en riktig skön tur i skogen. Solen lös och det var riktigt varmt. Kul att få en lång och trevlig pratstund med Bosse.

När vi kom tillbaka var all funktionärer på plats och antalet löpare var uppe i rekordlåga 16 stycken. Inga i ungdomsklasserna, utan dam och herr i tävlings-(9,2 km) och motionsklassen (4,6 km). Det gick således nästan en funktionär per löpare. Snacka service! Kjell var speaker och skötte det galant och informerade hela Vilsta om dagens förhandsfavoriter och att vi hade internationell medverkan i form av Isabelle Horn från Tyskland som under sin Sverigevistelse tränat med Ärla IF. Jag stämde av allt var sin ordning. Strax innan 13 radade den tappra och glada skaran upp sig vid startlinjen. Ingen trängsel här inte. Jag drog fram pistolen: ”På edra platser     färdiga     PANG!”

Gula femman är en rätt tuff bana och att köra den två varv är ingen lek. För att citera tvåan i tävlingsklassen, Henrik Eketjäll: ”Jättenöjd med tiden också. Höjdskillnaden på banan är 55m och detta ska bestigas två gånger eftersom det var 2 varv. Totalt antal stig-meter 137m.” Runt 2,5 km fick vi rapport om att Ole Kling var i klar ledning. Han var anmäld i motionsklassen och vid målgång uppstod diskussion om han skulle fortsätta ett varv till. Efter en halvminuts(!) orerande med Kjell fortsatte så Ole ett varv till! Strax efter 20 minuter kom fler löpare in för varvning medan Leif Denander sprang in som segrare i herrarnas motionsklass på 20:45 och i damernas flög Isabelle Horn in på 22 blankt. Sedan var det ytterligare väntan på löparna som var ute på sitt andra varv. Ole Kling kom inte oväntat ”rinnande” ner för backen mot målgång och fick sluttiden 39:23! Riktigt fin tid, med tanke på att han hade klarat 38-någonting om han kört på efter första varvet. Bland damerna sprang Mona Wolfram Almén säkert och stabilt hem segern och tog dessutom hem hederspriset (tre segrar krävs) på tiden 42:37. Flera av de övriga gjorde mycket fina tider och satte nya PB:n. Vid två-tiden var det prisutdelning vid raststugan och därefter gavs lite tid för en del snack innan det var dags att packa ihop allt. Köra målvagnen till IP Skogen och sedan till klubblokalen för att fixa det sista. Väl hemma gav jag mig ut på en meditativ kvällsrunda i terrängen. Somnade utmattad med leende vid halvnio på lördagkväll.

Vaknade utsövd 11 timmar senare och vis av gårdagen började ofrivilliga planer om nästa års VIK-lopp smidas. Till sist vill jag bara tacka alla goda funktionärer för gårdagens helhjärtade insats: Jack, Börje, Hilding, Per-Arne, Kjell, Gun, Olle, Bosse, Monika A, Monika L, Bengt-Åke, Lars och Stefan! Vi ses på nästa års VIK-lopp!




Apr 172013
 

Lördagen den 4 maj går det 28:e VIK-loppet av stapeln. Arrangör är såklart Vilsta IK – den färgglada klubben. Tävlingen går i Vilstas duktigt kuperade terrängspår ”gula femman” fördelat på sju klasser och två distanser. Beroende på vårens sena intåg ligger isen och snön fortfarande i stora delar av spåret varför vi flyttat fram datumet för tävlingen från 20 april till 4 maj. Vi hoppas att denna ändring inte innebär några problem för majoriteten föranmälda (som fått info i separat mail), utan att framflytten istället kommer att erbjuda ett torrt lättsprunget spår i bästa tänkbara majväder! Har du inte bokat in dig på Kungsholmen runt eller Lidingö Ultra tycker jag du ska ta dig en titt på VIK-loppets inbjudan. Anmälan senaste den 29 april, men efteranmälan kan göras på plats. Varmt välkommen!

Mar 282013
 

Igår avslutas Vilsta IK:s inomhusträning av tradition med KM på den skaderiskfyllda distansen 200 meter och utlovad fika, som dock aldrig blir av då fiket alltid är stängt på onsdagkvällarna. Nå, det tar vi igen på första utomhusträning i Vilsta raststuga nästa vecka:) Distansen lockade 19 Vilstaiter, vilket var 15 ifrån den fina uppslutningen på KM 3000m den 13 mars. Innan det var dags att avverka ett snabbt varv på Munktellarenan var det uppjogg och löpskolning som gällde i 10-15 minuter. Detta KM är mer av en lustfylld karaktär där tonvikten ligger på det sociala planet, men visst finns det de som vill persa, fast de inte talar om det högt. Nä, titta inte på mig!

Heat 1 bestod av kvällens fem damer: Saga, Celine, Annelie, Mona och Sara. Bosse agerade starter med militärisk noggrannhet beträffande fötters placering. Pang iväg och det gick snabbt minsann. Celine rår inte riktigt på Mona, ännu. Mona tog hem segern på 32,6 sekunder följd av Celine på 35,6. Heat 2 (M60/65) bestod av Vilsta grymmaste åldermän Anders, Lennart och KG. Starten var jämn och Lennart hängde på Anders riktigt bra, men Anders tog hem heatet på tiden 35,8. Heat 3 (M50) är en jäkla tuff grupp med den till synes oslagbare Christian. Jag tog ytterbanan, vilket kanske var orutinerat, då det är mentalt ”lättare” att springa ikapp än hålla undan, om ni förstår vad jag menar. Som alltid tog Christian hem segern. Denna gång på tiden 28,5 och själv sprang jag in på 29,3, vilket var pers med fem tiondelar! Och så länge jag håller mig under 30 sekunder känner jag mig ung och grym. Heat 4 (M40/45) imponerade med Branting på topp med 28,4, Ken på 29,7 och Erik på 30 blankt. Sedan var det dags för toppheatet med Daniel (M35), Jocke (M30), Niklas M och Niklas Å födda 92 respektive 93. Grymt var ordet och Niklas Å sprang hem segern på 25,6 följt av Jocke på 27 blankt! Nog med siffror och sekunder nu.

Kvällen avslutas med KM i Planka på Kjells inbjudan. Jäklarns vad spännande. Folk dunsade i mattan som ryggradslösa hösäckar. Efter sju minuter var det bara tre kvar och när Mona föll ihop var det bara åldermännen Anders och Kjell kvar på mattan. Anders säckade strax innan nio minuter och Kjell den bålstarke galningen höll plankläget i hela 10 minuter och det var kollektiv nedräkning från 9:40! Videodokumentation kommer senare i helgen. Är det något som Vilsta IK är känt för så är det just den goda sköna stämningen:)



Solnedgångslöpning på skärtorsdagen

Transportlöpte hem från Vilstas KM och det blev drygt 10 km. På skärtorsdagsmorgonen var det återigen transportlöpning, till jobbet under en klarblå himmel på grusvägen längs med Eskilstunaån till Ekeby våtmark. Hörde flera sjungande koltrastar och i våtmarken fick jag syn på en vacker sångsvan i närmaste dammen. Ljuvlig start på dagen. 16:00 prick släckte jag ner datorn på jobbet och tog långhelg. Cyklade hem på MTB:n i lugnt tempo och njöt av vårvädret. Väl hemma kunde jag bara inte hålla mig även om jag planerat in löpvila till långpasset på lördag. Vad fasen, vem vet om jag vaknar imorgon? Gäller att njuta medan tid är. Gav katterna mat och svidade om. Tog den härliga grusvägen till Ekeby våtmark eftersom kvällssolen ligger på så fint. Njöt av varje steg. Hörde sjungande koltrastar med jämna mellanrum. Spanade efter bäver vid bäverhyddan i höjd med Ekbacken. En sångsvan låg i den spegelblanka ån. Knipor och storskrakar spelade i det vackra släpljuset. Våtmarken bjöd på revirhävdande knölsvanar. När jag vände hemåt började solen sakta sjunka ner i skogsridån i väst. Underbart kvällspass helt enkelt!


Mar 232013
 

Hade siktat in mig på att få till ett längre långpass denna helg med tanke på att TEC bara är tre veckor bort. Visste inte heller hur benen skulle kännas efter fredagens intervallpass. Nå, det är bara förbereda sig på bästa sätt sedan är det bara att lyssna av kroppen efter första fem kilometerna.

Sagt och gjort. Steg upp vid åttasnåret. Strålande väder utanför! Körde en 60 cl boostdrink bestående av avocado, grönkål, spenat, rödbeta, morot, spirulina, chiafrön och en näve mixade nötter som kördes i blendern. Satt sedan och jobbade med tävlingsinbjudan till VIK-loppet lördagen den 20 april. Två timmar senare var det så dags för en stadig grötfrukost. Bröt av arbetet vid datorn med att plantera fyra sorters chilifrön. Efter någon timma var det dags för en stor latte och slutförandet av inbjudan. Hela förmiddagens upplägg var faktiskt noga kalkylerat vad gäller energiintag och jag ville ge mig ut först när solen stod som högst. Så, strax efter lunch var det dags att svida om till löpdressen. Klarblå himmel, inte mycket till vind och 1 plusgrad!

Mina sköna Asics Fuji Racer fick äran att följa med ut idag. Måste hitta en ny skön mängdsko. DS Trainer 18 bjuder inte alls på samma komfort och löpkänsla som föregångarna. Tog vägen längs Torshällaån och begav mig sedan ut mot Mälaren. Tog den fina fuktiga grusvägen som glittrade i solen mot Ängsholmen. Grönfinkar, steglitsor, nötväckor, blåmesar och talgoxar sjöng för fullt. Glad i hjärtat betade jag av alla små grusvägar och dokumenterade de – för en fågelskådare – härliga vägnamnen. Kollade om Tomas och Ulrika var på plats i sin idylliska stuga, men icke. Tog en sväng till sjöscouternas stuga ytterst på Ängsholmen. En ringduva hoade sitt karaktäristiska ”men gå då, ändå”.

Kroppen och benen gillade läget. Om jag där och då svängt av för en aurafotografering hade det sannolikt resulterat i ett färgsprakande foto. Kände att det var optimalt att springa hem en maradistans idag. Jag for vidare till Mälarbaden och alla de vackra husen. Stannade till vid Solvik. Njöt av den värmande solen medan jag drog i mig en nötcreme och en flarra Fizz. Sedan vidare mot Nyby och grusrakan längs ån till Ekeby våtmark. Hade ett skönt flyt i tempo. Med barmarken kommer farten;)

Stannade till en minut i fågeltornet i Ekeby våtmark. Tre sångsvanar låg i en av dammarna och lät höra sin vemodigt klangfulla sång. Annars inga nyanlända våtmarksfåglar. Drog vidare. Innan Fröslunda stannade en bil lite mystiskt längre fram. Kom närmare och ut ur bilen hejade en glad Maria E! Fem minuter senare tutade en suv och någon fluffig tjej som vinkade innefrån bilen. Efter 28 kilometer är man rätt trög i pallet, men polletten trillade ner: Soffan! Malde på längs ån och över Skjulsta vidare till Vilsta och så vidare längs med ån in till stan igen.

Benen var villiga och kroppen njöt av ansträngningen. Låg på en fart mellan 4:40-5:00 och det kändes komfortabelt. Från E-tuna blev det cykelvägen hem till Torshälla med en sväng via Årby för att slippa trafikbruset.

Väl hemma. Stoppade klockan: 43,02 kilometer på 3:32:36 (4:57 i snitt). Schysst tid för att vara ett träningspass, särskilt som jag höjde tempot efter 20 kilometer (GPS-rutt för den som är intresserad). Skönt träningspass som flöt på fint i jämnt tempo hela vägen. Inga dippar alls. Bådar gott inför TEC. På fågelfronten noterade jag flera sjungande koltrastar och tre hoande ringduvor, totalt 36 fågelarter. Stjärtmes var roligast. Rundar som vanligt av med ett gäng bilder från dagens endorfinpass. Ha en fortsatt skön helg med vårlig löpning!









Mar 142013
 

Så var det dags för traditionsenligt KM på 3000m med Vilsta IK på Munktellarenan! Efter att ha genomlidit influensan för ett par veckor sedan beslöt jag mig då för att skippa KM:et. Ett förhastat beslut visade det sig. Efter att återhämtat mig med succesiv upptrappning av löpningen var jag rejält sugen på en urladdning och en gnagande önskan att försöka slå mitt PB på 10:42 från KM:et för ett år sedan. Förutom intervallträning de senaste månaderna har jag inte kört på max sedan 5000m den 9/1, då jag var i högform och persade på 18:23.

Drog från jobbet till Munktellarenan strax efter sex på kvällen. Väl på Munktell var Erik J redan där. Blev lite formsnack och träningstugg inför Swissalpine. Allard-klanen var givetvis redan på plats. Sedan droppade det in löpare i stadig takt. Rikhard gled in och vi körde lite uppjogg tillsammans så han fick summera löpningen från Skövde 6-timmars där han fick ihop snygga 65km! Eftersom det var ett öppet KM dök även Roger C och Tommy W från Västerås Löparklubb upp. Snacka engagemang att dra från Västerås till Eskilstuna för springa 3000m! Några unga lovande gaseller från Ärla IF var anmälda, annars var det Vilstaiter i majoritet. Totalt 30 löpare!

Folk värmde upp lite här och där, i små grupper eller på egen hand, för att stanna till och mingla lite och snacka löpning och annat. Rätt kul att se så många introverta löpare socialisera glatt till höger och vänster. Snart började det dock märkas att en viss otålighet kom smygande. Kunde vi köra igång eller? Första lite långsammare heatet gjorde sig redo för start klockan 19:20. Off they go! Det var bara heja och peppa. Celine (12 år) gick ut tuffast av alla i heatet medan andra säkrade och ytterligare några bara njöt och sprang och pratade. Linda (Always want runnerlegs) hade inte riktigt koll på varven men drog på de sista och vann heatet på 12:04 och Celine landade på 12:30.

Dags för heat två och en skock hetlevrade unga gaseller och antiloper modell äldre stod och frustade vid startlinjen. Åldermännen Anders, Perra och jag själv hade fått dispens och startade i denna grupp. Trion från Ärla IF skulle vi nog bara få en kort skymt av innan de försvann i första kurvan. Klara färdiga gå! La mig i rygg på Perra som hade Daniel, Tommy och Roger framför sig. Bakom mig hade jag en flåsande Robban. Ben och kropp svarade hyfsat bra, men jag kände att jag inte hade det där lilla extra. Drog om Perra, men in på sista kilometern hade jag inte ork att öka, utan tappade snarare fart. Perra drog om och på sista varvet drog även Robban om mig. När jag insåg att det var sista varvet fick jag ändå till en spurt de sista hundra! Smack in på mållinjen och klockan stannade på 10:48. Sju (långa) sekunder från nytt PB. Nä, inget som grämer mig. Härligast var ändå att få maxa och känna att hela kroppen samspelade. Ett bra formbesked på fysiken och pannbenet. Nu ligger fokus helt på lågintensiv uthållighetsträning inför TEC den 13/4.

Hur det gick för de andra i heat 2? Ali var outstanding på 9:04 (och han hade egen skön hejarklack:), Roger C persade med 10:13, Daniel landade på 10:17, sedan Tommy W på 10:32 och Perra nitade mig med fina 10:40. Summa sumarum så var det en härlig kväll på Munktell med skön stämning. Här följer så lite bilder från kvällen. Rikhard lånade min kamera och drog av fotona från heat två.





Feb 092013
 

Det blidde aldrig någon summering av mitt löparår här på bloggen. Bästa möjliga summering av 2012 mottog jag istället på Vilsta IK:s årsmöte idag i form av tulpaner och utmärkelsen ”Årets VIK-are 2012″ med medlemmarnas motivering För att alltid vara på topp. Tack! Snacka att det värmde i hjärtat, även om jag är väl medveten om att man inte alltid kan vara på topp! Som nyinvald styrelseledamot får jag även hjälpa till att hålla bästa klubben på topp:) Tror det kan bli ett spännande år för klubben då idéer och önskemål om utökade aktiviteter framkom på mötet.

En sorgsen påminnelse blev utdelningen av klubbmästardiplomen för 2012. Som ultraräv kändes det märkligt att bli klubbmästare på 3000m (10:42), 5000m (18:39) och 10 km terräng (41:20) för M 45. Kul med bredd som man brukar säga. Det vemodiga är att det var sista året som M 45. Å andra låter det mycket häftigare med M 50. Den 13 mars är det dags för KM 3000m och då får vi se om jag kan putsa mitt PB. Och som grädde på moset efter en dag med goa VIK:are kom jag hem med en snygg VIK-overall. Satt som skräddarsydd.

Efter tre dagars löpvila blir det långpass imorgon tillsammans med Erik T och Rikhard. Ha en fortsatt skön helg i vinterskruden!

Jan 102013
 

Bli snabbare med åldern! Bli som ett årgångsvin på två ben, bättre och bättre! Spring som en gasell, tills du dör! Nä, det är inga slogans för något mindre seriöst löparkursföretag, utan bara jag själv som försöker hitta en fyndig rubrik på min egen utveckling. Jag kan inte annat än fascineras av den mänskliga kroppen och dess ofta obegripliga potential, inte minst min egen kropp. Hur kan jag springa ultralångt i timmar och samtidigt springa snabbt på kortare distanser? Tillhör jag de som har begåvats med en salig blandning muskelfibrer av typerna I, IIA och IIX? Röda och vita muskelfibrer om vartannat? Jag har inte drabbats av hybris, men kan likväl inte låta bli att förundras över min kropps fysiska möjligheter och progressiva utveckling. Många faktorer spelar in och några exakta svar på frågorna lär jag aldrig finna. Det gör mig inget då min kropp gör mig lycklig och jag belönar den bara med det bästa!

I lördags körde jag ett långpass på 38 kilometer i rätt tekniskt krävande terräng, vilket kändes i låren de efterföljande dagarna. Det blev 12 kilometer återhämtning i måndags och i går var det dags för inomhusträning på Munktellarenan med Vilsta IK. På schemat stod 5000m. Jag kan fasen inte springa och hålla koll på antalet varv. Särskilt inte 25 varv. Jag tog med mig ett litet manuellt räkneverk (som jag normalt använder för fågelskådning) för att knäppa in varje varv med tummen och bara springa. Slippa räkna, slippa tänka. Det var god uppslutning med runt 25 goa Vilstaiter. Jag körde 2x2km uppjogg och hann snacka med de flesta i gänget. Erik T den snabbe valde att stå över dagens huvudattraktion på 200-metersbanan. Nå, jag hade tänk mig ett pass strax under 4-fart. Samling vid startlinjen. Haha, ingen vill stå främst! Kjelle räknade ner och Daniel fick äran att ta kommandot. Det rullade på i högt men acceptabelt tempo och jag la mig efter ett tag i rygg på Daniel, som efter 1500m steg åt sidan, då spåren av förkylningen tydligen satt kvar i kroppen. Ja, då var det bara fortsätta köra och eftersom jag aldrig tittar mig om visste jag inte om Rikhard, Perra eller Magnus hängde med. Benen kändes pigga och redo för en match. Jag höll ett tempo (utan att i springande stund veta vad det var) som jag gissade skulle hålla hela vägen. Varvräknare i handen var klockren! Inne på varv 25 kunde jag till och med tillåta benen spurta de sista 100 meterna. Sluttid 18:23 (3:41 i snitt). Slog mitt PB från utomhus-KM i höstas på 18:40. Ja, så gick det med svamlet om sub4-tempo. Det blir vad det blir när benen får bestämma ;-)

När jag väl kom hem efter en skön nedjogg-cykeltur så låg där ett brev från Eskilstuna-Kuriren bland annan post. Jag prenumererar inte på tidningen, så vad kunde de vilja mig? Öppnade brevet och kunde inte låta bli att småle. 45 minuter tidigare hade jag sprungit 5 kilometer på 18:23 och nu ville stadens tidning påminna mig om att jag var mer än halvvägs till graven. Var brevbäraren möjligen dyslektiker eller tagit fel på dörr?

Nä, det där med åldern stör mig inte. Vadå, snart 50 bast är väl ingenting. Då har ni inte träffat min klubbkompis (tillika förebild) Anders Hansson. Vi körde vintermaran på Djurgården i november tillsammans och Anders sprang då in på 3:21 samtidigt som det var hans 73:e marathon! Och igår sprang han 5000m på 19:44. Saken är bara den att Anders är 68 bast! Jag önskar inte vinna tävlingar eller bli snabbast i stan förutom en förhoppning om att kunna springa även när jag når Anders ålder. Tills den dagen fortsätter jag att springa, för att jag kan, vill och älskar det!

Dec 242012
 

Tur att detta är en löparblogg med likasinnade och förstående läsare, annars skulle jag nog bli klassad som abnormal då jag frivilligt väljer att kliva upp klockan fem på julaftons morgon för att springa en mil. Nä, vanliga döda skulle nog inte förstå att jag inte ville missa den 39:e upplagan av juljoggen i Eskilstuna. Så, det var bara upp och hoppa (läs kravla) när mobilens harpmusik spelades upp vid fem. Inget äventyrligt snoozande. En stilla grötfrukost med efterföljande latte. Ett tight schema väntade. Drog på löpardressen och kängorna. Icebugsen och ombyte i ryggan. Julmat i ena handen och julklappar i den andra. Tog bussen in till E-tuna 06:20. Väl där en rask promenad till löparvännerna Rikhard och Sofie. Snabbt på med Icebugsen och sedan gemensam löptur ned till Fristadstorget där drygt 40 taggade och förvånansvärt pigga löpare var samlade. Hann hälsa snabbt på några polare innan klockan slog 7 och det bar iväg igenom den öde staden. Jag gjorde sällskap med Andreas som nyss hämtat sig från en förkylning. Erik T och Rikhard låg framför och chattade. Bak i ledet hördes till och från glada skratt. Kändes lite surrealistiskt på något sätt. Ett lätt pudersnötäcke låg på marken, vindstilla och bara ett par minusgrader.

Efter en fem kilometer nådde vi Vilsta friluftsområde och vätskestationen där det bjöds på glögg och pepparkakor. Go stämning, då alla stannade där för en 10 minuter och minglade. En del Swissalpine-snack då vi var tre som anmält oss till K78 under söndagen. Sedan var det utlottning av två priser, vilka gick till Sofie och Erik J. Därefter bar av det igen längs ån in mot Eskilstuna. Det började ljusna så smått och högljudda snattrande peppningar kom som på beställning från gräsänderna i ån.

Vid åtta var vi åter på Fristadstorget och efter lite minglade avsked var det dags för uppbrott. En liten löptur hem till Rikhard och Sofie. Dusch. Ombyte. Fika med värdparet och hembakta lussebullar. Tog farväl och vandrade ner till stationen och äntrade Stockholmståget med en latte i handen. Vilken start på julafton, som sedan förflutit med god mat och många skratt. Äntligen hemma i lugnet. Hinner med att säga God Jul till er alla!


Dec 192012
 

Idag var det dags att besöka Wei och låta överkroppen få en omgång av hans magiska nypor. Och när jag skriver magiska, så menar jag det. Nästan lite läskigt hur snabbt han hittar stela muskelfästen liksom pyttesmå knutor. Nu är jag rätt förskonad från spända muskler och knutor, men idag hittade han en i muskelfästet på sidan av nacken. Allmänt stela skulderblad, särskilt högersidan, resulterade i koppning. Tre på vardera sida. Syftet med koppning är främst att öka blodcirkulation och transportera bort slaggprodukter i bindväven. ”Sugmärken” av den här kalibern utvecklas efter några dagar till blåmärken och sitter kvar i minst 1 ½ vecka. Inte så att jag gärna går och glassar på simhallen närmaste veckan, med sex falukorvsskivor på ryggen.

Onsdag innebär inomhusträning på Munktellarenan med löparpolarna i Vilsta IK. Skippade förra onsdagens pass med 10x400m. Körde intervallstege med jobbarpolarna på fredagen istället. Idag stod 3x2000m på schemat och långa intervaller är mer min melodi! Ska jag springa korta intervaller så gör jag det allra helst i backe för att få ut maximalt. Uppslutningen var god med ett 20-tal Vilsta-löpare i blandade åldrar, tjejer och killar och alla med sina förutsättningar. Kanonkul. Jag var där tidigt och körde 2 km lätt jogg. Klockan sju var det dags för alla samlade att köra 2 km uppjogg. Innan första 2000m var det dividerande om tider och vem som skulle dra. Ingen ville gå ut för hårt. Nå, Daniel A tog täten och drog hela vägen. Jag och Erik T låg strax efter. Pust, den första gick på 6:58 (3:29-tempo) för egen del. Kanske lite för hårt. Tre minuters vila. Den andra drog jag täten i 9 1/2 varv innan Daniel och George (som är tillbaka efter en lång rehab-tid för hälsporre) drog om på upploppet. Tid: 7:13. Tre minuters vila. På tredje och sista drog Erik första kilometern och sedan drog jag den andra och vi spurtade i ”mål” samtidigt på 7:16. Personligen tycker jag 2000m är grymt svårt att disponera bra, kanske för att jag sällan springer sträckan, men är kanonnöjd med dagens pass och extra roligt att det var härlig blandning på löpare denna kväll. Sedan var det dags för 2 km nedjogg med tillhörande eftersnack och slutligen var det dags att grensla MTB:en hemåt.

Efter en vecka på villovägar låg så en avi på hallgolvet att ett paket från Wiggle fanns att hämta på Konsum. Kunde inte bärga mig. Gav katterna mat och tog sedan en promenad till Konsum för att hämta mina hett efterlängtade DS Trainer 18. Grymt snygga och sköna. Längtar efter att få inviga dem på Munktellarenan på fredag! Återkommer med en recension.

I skrivande stund är det 40 timmar kvar till vintersolståndet, sedan, gott folk, går vi mot ljusare tider! Må väl därute.