Dec 312020
 

01aI början av december 2019 påbörjade jag min bana som dedikerad utesovare och en kort resumé kan var på sin plats men den intresserade hittar förstås det mesta av grundorsaken i månadsrapporten för januari. Att sova ute är inte ett val jag ångrar, inte för att jag hade så mycket till val, jo, jag hade två val: hitta ett nytt boende eller ge det hela en tålmodig chans men med en äventyrlig inramning. Orsak: Flyttade till en ny lägenhet i slutet av november 2019 och det visade sig att ett – för mig högst obehagligt – lågfrekvent ljud pulserade till och från i fastigheten. Inte konstant men tillräckligt ofta för att jag inte skulle få sammanhängande sömn. Nu handlade det inte om ett vibrerande kylskåp eller så utan om vågor av dova svängningar som tränger igenom väggar, skallben, hörselproppar och hörlurar. Dessa vibrationer fortplantade sig även ut på balkongen, om jag gjorde desperata försök att sova där. Under dagtid är det så mycket andra ljud som stör ut denna typ av ljud men som blir påtagligt när allt annat tystnar framåt kvällen. Det otäcka med lågfrekventa ljud är att det lika mycket, eller kanske allra mest, handlar om vibrationer och svängningar som tränger in i ens huvud. En googling på ämnet ger två entydiga svar: mycket ohälsosamt för den som drabbas samt att källan till lågfrekventa ljud ofta är svårlokaliserad. Källan kan vara grannens akvariepump, ett fläktsystem eller ett vindkraftverk. Sedan är påverkansgraden individuell. Hade jag blivit ljudöverkänslig? Ja, det kan man bli av många orsaker, såsom stress, borelia eller frekvent användande av hörselskydd, för att nämna några. Bokade tid hos vårdcentralen för boreliaprov. Läkaren där var helt fantastisk och han bjöd på ett exklusivt paket av allehanda tester. Någon slags deluxevariant. Det var ju faktiskt dagarna innan jul 2019. EKG-svaren kom omgående och läkaren var lyriskt över mitt hjärta. Atlethjärta som han sa. Övriga prov kom en vecka senare. Alla värden var normala, bara aningen över gränsvärdet på sköldkörtelns hormonproduktion som läkaren menade kunde vara en tillfällighet och det bokades tid för ett nytt sköldkörtelprov några månader senare (som då låg inom gränsvärdena). Nåväl, jag tog upp yinyogan igen och började sova ute. Beslutade mig för att göra det hela till ett spännande äventyr och föra dagbok, nattbok kanske är mer korrekt, för hela 2020. Jag har har ju all tänkbar utrustning för ett utesovarliv året runt. Förändring under tvång. Radikala förändringar i ens liv växer sällan fram som en kul grej över frukostkaffet. Bara att skapa nya rutiner och omfamna det nya livet. Så skriver jag, ett år senare.

01b

Som en parentes kan nämnas att jag hade tänkt lägga ner denna blogg redan vid årsskiftet 2019/2020 men i och med projekten att sova ute på obestämd framtid och besöka Tivedens nationalpark minst en gång varje månad under hela 2020 beslöt jag mig för att fortsätta skriva för bloggen året ut. Ett år som nu är till ända. Detta inlägg är således det sista jag skriver här. Aningen vemodigt men mest skönt. Bloggen får ligga kvar på obestämd tid. Några år kanske, som en digital kvarleva, historiska rester från en tid som var, inte som tar slut, bara fortsätter…

Anmälde hursomhelst ljudet till fastighetsvärden och fastighetsskötaren Jörgen kopplades in. Skulle de ta det på allvar? Jörgen berättade att de haft problem med lågfrekvent ljud i en annan del av huset några år tillbaka. Några fläktlager. Jag noterade av en tillfällighet att det lågfrekventa ljudet i fastigheten var som kraftigast i styrka nere i cykelkällaren. Jag bor högst upp på våning tre. Det ska erkännas att mina förhoppningar om att problemet skulle prioriteras eller att källan till ljudet ens skulle lokaliseras var låga. La ingen energi på spekulationer eller förhoppningar. Jag njöt av nätterna i mina väl valda gläntor i Torshargskogen 20 minuter hemifrån och under långhelger med äventyr. Såg min lägenhet mest som ett basläger och gör väl så än idag. Nåväl, efter en hektisk och sorgfylld höst 2019 med emotionellt stresspåslag, flytt, renovering av lägenhet och lågfrekvent ljud som torterade mig om nätterna gav mig nätterna ute i naturen snabbt nya krafter. Bara någon vecka in på 2020 var skillnaden i mående så otroligt påtaglig. Från trött dränerad zombie till att känna mig fylld av energi med skärpa och styrka. Jag behövde inga provsvar. God sammanhängande sömn ute i naturen är bästa medicinen.

01c 01d

Hemkommen från mitt sex dagar långa äventyr på Bohusleden i slutet av maj noterade jag en tyst lägenhet. Höll andan och lyssnade. Kunde det vara sant? Fick ett sms från fastighetsskötaren Jörgen som meddelade att de hittat källan till ljudet. Två pumpar som pumpade in fjärrvärme i grannfastigheten. Två pumpar var overkill så de stängde av en pump och sänkte hastigheten på den återstående. Voilá, ljudet var borta, nja, inte helt men så mycket svagare att det inte stör. Men att återgå till permanent sängsovande inomhus var otänkbart. Jag har sedan början på året passerat en gräns och att sova ute, framför allt detta att få somna och vakna upp i naturen, bjuder på så många ljuva fördelar. Att bara ligga och titta upp mot en svindlande vacker stjärnhimmel omgiven av stolta vajande tallar är hänförelse av bäst sort. Att sova i en säng inomhus en natt eller två fungerar men sedan måste jag bara sova utomhus. Ljuvt och svalt. Som natt och dag, som man brukar säga. Vågar fan inte tänka på den dagen jag hamnar på något gruppboende eller liknande, nä, då är det läge att ta färjan över floden Styx för en etta med jordvärme.

01g2002d01f

Lite statistik på 366 nätter 2020
Totalt har jag sovit 286 nätter utomhus (78,36%) och av dessa sov jag hela 72 nätter under bar himmel, vilket i runda tal gör 2 1/2 månad eller 20% av årets alla nätter. Resterande 214 utenätter fördelar sig enligt följande i fallande skala: tält (99), balkong (82), nättält (14), tarp/poncho (9), vindskydd (6) och under Takstenen (2) i Tivedens nationalpark. När det gäller nätterna på balkongen avnjöts de med täcke och madrass under sommaren, i tält under hösten och sedan i sovsäck när tältet blåste sönder den 17 november. Skönt att ha balkongen som alternativ sena kvällar hemma.

Första kvartalet var härligt hardcore med hela 82 nätter utomhus av 91 möjliga. Under mars månad sov jag inte en natt inomhus. April månad är i topp vad gäller flest nätter under bar himmel, hela 23 nätter vilket säger en del om vädret i april, tätt följt av mars med 15 nätter under bar himmel.

Totalt sov jag 112 nätter i min kära skog i Torsharg, majoriteten av dessa under första halvåret.

Av de 80 nätterna som tillbringades inomhus under året utgör en klar majoritet av sömn i säng, främst i min egen, men även hos mamma, Lilla Vasskärr B&B, hotell och B&B, kolar- och torvkojor, fjällstugor och någon tågkupé genom Sverige.

25

Ingen natt är den andra lik
Jag vågar påstå att dina nätter i ditt, kanske ert, sovrum är rätt förutsägbara och likartade. Natt efter natt. Kolla igenom sociala medier eller senaste nyheterna på mobilen det sista du gör. Det kan ju hänt något. I sällsynta fall kanske du läser eller avlyssnar en bok. En godnattpuss till din käresta. Kanske lite älskog, om inte tröttheten övervann lusten. God natt. Mörkt. Stillastående luft. Väggar, tak och golv. Drömmar. Vakna till klockan. Redan? Kollar mobilen det första du gör, kan ju (sällan) ha hänt något under natten. De vanliga morgonbestyren. Det enda som skiljer dessa dina nätter åt på ett mer radikalt vis är väl drömmarna. Förutsatt att du minns dem. Lägger vikt vid dem, uppskattar dem. Hur länge har det sett ut så? Och hur länge ska det se ut så? Vill du uppleva något annat? Och må bättre. Börja sova ute! Gör det inte till något extremt. Börja med en till två nätter i månaden, på balkongen, på altanen eller i trädgården. Bjud med din partner och framför allt barnen, katten och hunden. Låt dig förundras över stjärnhimlen, känn den svala luften mot ansiktet, andas in syrerik och kvalsterfri luft och framför allt: upplev sömnen när den är som skönast!

5aDD_hammock

Jag själv har passerat någon slags gräns eller kanske snarare funnit en slags balans som fungerar för mig när det kommer till välgörande sömn. Bättre återhämtning för kropp och själ än sömn existerar knappast, eller? Jag är tacksam för att jag tvingades till att börja sova ute för lite mer än år sedan. Så otroligt många minnesvärda ögonblick, kväll som morgon, som jag undanhållits om jag sovit i min säng merparten av årets nätter. Jag kommer inte att kunna gå tillbaka till att permanent sova i säng inomhus. Under den gångna julen sov jag tre nätter i rad i säng. Fick abstinens! Efter en natt på balkongen packade jag ihop sovprylarna i ryggan och promenerade till min ljuva under-bar-himmel-glänta i Torshargskogen. Sval luft. Måne och underbar stjärnhimmel. Tystnaden och de högresta tallarna, ingen av dem den andra lik. Jämngamla vänner. Fyra dagar social tillvaro till ända. Pust. Bara jag, stjärnorna, några avlägsna stjärnhopar och månen. Öppen planlösning. Så mycket förundran.

03n
03t

Utesovarrutin
Det gick väldigt snabbt att skapa en rutin, en utesovarrutin, till vardags. Rekade ett par fina platser i Torshargskogen 20 minuter hemifrån. Långhelgerna spenderade jag för det mesta med lätt löprygga och övernattningskit på fina stigar genom läcker natur i Mellansverige. Semestern var mer äventyrlig och långväga inom Sveriges gränser. Pandemi. Vardagsrutinen var väldigt enkel. Förberedde morgonens frukost redan kvällen innan; min specialgröt i blöt och espressobryggaren laddad. Kolla vädret och väderappen, för att avgöra om det blev tält eller natt under bar himmel och eventuellt val av sovsäck beroende på temperatur. När jag legat i tält har jag alltid med mig en bok och under vintern 2019/2020 gick jag ofta ut relativt tidigt på kvällen för att få ett par timmars läsning i tältet ibland ackompanjerad av vindens sus i trädkronorna, regnets sövande dripp mot tältduken, någon hoande kattuggla, grymtande vildsvin, skällande räv eller skönsjungande koltrast framåt vårkanten. En termos med kryddigt hett te. Som sagt, ingen kväll är den andra lik.

2002e
03v

Under bar himmel
Att sova ute i tält är ljuvligt. Likaså under en tarp. Vindskydd fungerar men hör inte alls till min favorit. Men det särklass ultimata och mest fantastiska är att sova under bar himmel. Utan konkurrens. Jag minns så väl de första stjärnklara nätterna under bar himmel för snart ett år sedan. Pirrigt givetvis. Utsatt och naket, en känsla som man snabbt bemästrar efter några nätter. Ett perfekt tillfälle att pröva gränserna för ens fantasi. Den fantasilösa är snabbt i hamn medan den med imaginär talang får passa sig. Låt inte fantasin skena. Låt ögonen vila på himlavalvet. Lyssna inte efter ljud som inte finns. Lyss till vindens sus i trädkronorna. De första stjärnklara nätterna förde mig utan omvägar tillbaka till mina unga år i fältbiologerna då vi många gånger sov under bar himmel i skogarna på Järvafältet eller uppåt Roslagskusten. Minnen från mörka vinternätter med sagolik stjärnhimmel hos mormor i Moskosel. Lite Stargate över det hela. Minnen som suger tag i en. När minnena så skingras och man återvänder till här och nu, glädjeruset som övergår i en svindlande känsla när hela ens synfält fylls av en väldig stjärnhimlen. Vidden av dess rymd som är omöjlig att ta in. Och vetskapen om att jag ser tillbaka i tiden. Miljarder av år tillbaka i tiden. Där ligger jag i en glänta i Torshargskogen och blickar upp mot himlen. Eller vad då, det kan ju lika gärna vara så att jag blickar ner. Vad händer om Jordens gravitationskraft plötsligt upphör? En liten glänta på en liten planet i periferin av en ofantlig galax vid namn Vintergatan som mäter 100.000 ljusår tvärsöver och innehåller sisådär 400 miljarder stjärnor. Och det mest avlägsna man kan se med blotta ögat om hösten, om man vet var man ska leta, är en suddig fläck vid namn Andromeda. Tänk då att det finns ytterligare 100 miljarder galaxer i universum. Visst kittlar det på ett nästan obehagligt vis? Och varje människa bär lite stjärnstoff inom sig, som all materia. Ödmjuk förundran över det ofattbara.

03s
2002r
03c
03k
03f

Det finns en anledning till att jag kommit att älska att sova ute under vinterhalvåret. Luften, temperaturen, stjärnhimlen, månljuset och frånvaro av flygfän. En del kanske räknar får när de ska sova. Jag räknar satelliter och stjärnfall. Minns kvällen på Klövberget vid Marvikarna i mitten av oktober. Stjärnklart. Inte en satellit men otroligt mycket stjärnfall. Som jag önskade. Meteorregnet Orioniderna. Detta medan månen höjde sig gyllengul i nordost och kattugglorna som tonsatte dramat med sina spöklika klävitt längs branterna. Ja, sånt man missar i ett tält för att inte säga i en säng med fyra väggar, tak och golv.

Så numera håller jag koll på vilka meteorsvärmar som passerar genom himlavalvet under vinterhalvåret via stjärnfallskalendern. Månen och planeterna håller jag också koll på. Med det ena kommer det andra, så nu ligger jag och läser om universum, kvasarer, kvarkar, svarta hål, strängteori, mörk energi, fotoner, kvantmekanik och supersymmetri. Och vem beskriver allt detta på ett ypperligt pedagogiskt vis om inte Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik. Kan varmt rekommendera hans böcker men också hans befriande ”vinterprat” om stjärnskådning, squaredans och universums mening i P1 lördagen den 26 december 2020.

22

Årets växlingar
Årets växlingar, ja, årstidsväxlingar, blir väldigt påtagliga om man vistas i naturen regelbundet och till detta kan även adderas skiftande väderlek. Under 2020 var det minimalt med snö. Knapp någon snö att tala om, åtminstone inte på mina breddgrader i Mälardalen. Januari till och med april var dock en helt fantastisk tid att sova ute. Minimalt med nederbörd. Det allt ljusare dygnet. Vårfåglarnas ankomst. Först trastarna och rödhaken som fyller skogen med sina toner, starar och sånglärkor som flyger över, sedan bofinkar och sädesärlor, morkullan som drar och i maj kommer så tropikflyttarna. Det som gör mig så glad när jag nu skriver dessa ord är att jag återigen har dessa fantastiska månader framför mig. Som jag ska njuta.

03m
Tiveden5
05k

Sommaren är väl fin på sitt vis men som utesovare är sommaren inget exceptionellt, tvärtom. Mygg, knott och andra kryp. Ofta varmt och klibbigt. Under de varma perioderna den gångna sommaren sov jag faktiskt bättre i min svalare lägenhet. Det var därför skönt att få dra upp till fjällen tre veckor i augusti. Mygg och knott inledningsvis men senare i Sarek bara skön sensommarhöst. Ljuvligt att i september återigen börja sova under bar himmel. Även om jag skaffat ett par nättält för sommarbruk är det ändå inte samma sak, men ändå bättre än tält. Kan njuta av himlen och träden som sträcker sig upp mot det ouppnåeliga i ett nättält. Ingen risk för kondens.

06bb 21
06k

När det kommer till äventyren under långhelgerna på vinterhalvåret blir det onekligen mycket sömn. Härligt att sitta vid en eld i mörkret och filosofera eller bara kontemplativt sugas in i eldens fladdrande lågor. Hypnotiskt. Men mycket sömn blir det och det är så fantastiskt skönt. Rekordet 2020 är nog 14 timmar sömn i Tivedens nationalpark i slutet av november. Detta efter en hektisk tid på jobbet och arrangemanget av Marviksdrömmen. Välförtjänt och välbehövligt.

01d
01l1Tiveden6

Ulvar, ugglor och andra möten
Tänk så mycket jag varit med om under året, som färgats av en pandemi, till och från någon av mina sovplatser i Torshargskogen. Längs med färden genom den svenska fjällvärlden. På Kindlas höjder eller längs Bråvikens kuperade höjder. För att inte tala om utforskandet av Tivedens nationalpark och nätterna där. Visst, många storslagna och minnesvärda upplevelser, men som jag brukar säga; det är de små till synes obetydliga ögonblicken som betyder något. Har man förmågan att uppskatta dessa små ögonblick är man sannerligen omgiven av rikedom. Ett lingonplattfly som trotsar minusgraderna. Tre skogsmöss samlade kring en liten hög havregryn i absiden medan jag äter frukost. En tallbärfis som klättrar på termosen i februarikylan. Alla dessa små spindlar av olika arter som kommer fram i mörkret. Så mycket att förundras över, i det lilla.

202001zzz

Sedan är det förstås de där ögonblicken som för lång tid är alldeles klara och som med lätthet låter sig spelas upp på ens inre filmduk. Som den där stilla, kalla stjärnklara kvällen med starkt månljus i Putbergen. Jag hade brett ut liggunderlag och sovsäck på en fin plats omgiven av väldigt gamla tallar. Satt och sippade på en kopp te i månljuset när plötsligt en varg med basstämma började yla alldeles nära. Strax anslöt ytterligare ett par vargar med sina gällare stämmor. Det hela varade i drygt en minut. Den minuten är utan tvekan den längsta i mitt liv. Och den mest fantastiska. Det tog sin tid innan jag lyckades somna. Eller den gången på ett berg vid Bråviken då jag vaknade på Valborgsmässonatten av att en berguv satt 100 meter ifrån mig och ropade. Ackompanjerad av en tutande rördrom i bakgrunden. Mäktigt. Spelade in den med mobilen och berguven fick vara med i Naturmorgon några dagar senare. Minnet av de ihärdigt ropande pärlugglorna i östra delen av Tivedens nationalpark gör en glad. Eller den varma junikvällen uppe på Simonberget när en nattskärra satt i tallen intill och surrade på sitt karaktäristiska vis. Getamjölkaren. Att få vakna till en kall gryning i en gosigt varm sovsäck till en ljudmatta av bubblande orrar, eller framåt våren storlommens ödsliga rop eller trädlärkans vemodigt joddlande melodi minner om en samhörighet, en tillhörighet, jag lätt glömmer bort. Att vara i nuet.

Putbergen1 Putbergen3

Visst händer det märkliga saker när man sover ute i naturen, kanske oftast när jag sovit nära bebyggelse. Blev stoppad av polisen en kväll när jag var på väg till min glänta i Torshargskogen. ”Och vart ska du då?” Jag sa inte hela sanningen: ”Ska testa lite ny campingutrustning i skogen”. Vi pratade om lite ditt och datt när den ena polisen frågade ”Är du inte rädd?” Jag har fått den frågan så många gånger att svaret kom per automatik: ”Rädd? Nä, den enda gång jag kan vara rädd är när jag går över Fristadstorget en fredag eller lördag kväll. I skogen? Aldrig”. Även poliser är människor.

På väg till och från Torshargskogen passerar jag en vändplan vid Torsharg varifrån motionsspåren utgår liksom småstigar och i påskas stod plötsligt en vit skåpbil parkerad där, lite undanskymd bakom djungeln av slånbär. Dag efter dag. Lite halvskumt. En morgon hörde jag en hund inifrån skåpbilen. Kanske någon som har en av de stora segelbåtarna i kanalen, tänkte jag. Så en morgon på väg hem mötte jag en snubbe med en pigg liten hund på stigen. Vi började prata. Och fortsatte att prata. Det visade sig att vi hade en hel del gemensamt att tala om. Johan som han heter och så den sköna och kaxiga blandrasdonnan Tess från Spanien. Johan har de senaste åren arbetat i Spanien under vinterhalvåret och i Sverige under sommarhalvåret. Han och Tess bor i skåpbilen. Vi hade som sagt en del gemensamt. Avskalade intressen och spartanskt boende. Det blev många samtal och några ute-grillar-middagar i Torsharg innan de båda drog vidare till Ånge i maj. Nåväl, en solig morgon när jag sov under bar himmel vaknade jag av att något nosade mig i ansiktet. En sann adrenalinkickad pulshöjare innan jag vaknade till liv och fattade att det var Tess. Ja, det visade sig dessutom att Johan bott i den lägenhet jag nu bor i och på den tiden bodde jag i porten bredvid. Undrar vad Paul Auster, sammanträffandets mästare, skulle säga? Ska hälsa på dem i Ånge till våren.

Johan_Tess

Sent ska jag glömma den ljumma sommarkvällen i Torshargskogen den 18 juli när jag låg i mitt nättält och läste Erling Kagges Philosophy for Polar explorers. Provade en ny närmast magisk glänta i Torshargskogen. Några dagar tidigare hade vi i Torshälla runners passerat platsen och Ranald hade visat oss ett grävlinggryt i sluttningen intill. När jag så låg där på kvällen några dagar senare och läste hörde jag något komma tassande bakom stenbumlingarna intill (bilden nedan). La mig på magen, vågade knappt andas av spänning och väntade mig en grävling närsomhelst, i ögonhöjd, men nä, plötsligt kommer en räv struttande och i samma stund som den rundade stenen en meter från mig möttes våra blickar för en millisekund, den tog ett luftsprång och vände på något sätt i luften och försvann som en oljad rödorange blixt bort från mig. Stackarn. Jaha, där låg en skäggig snubbe och skrämde slag på skogens invånare. Jag kan fortfarande se bilden inom mig, den intet ont anande räven som rundade stenen, ute på en skön skogspromenad i jakten på något ätbart eller så var den redan mätt. Om rävar kunnat vissla så hade denna individ definitivt kommit traskande visslande på någon glad sommarmelodi. Ett möte på några sekunder som för evigt är arkiverat i minnesbanken. Med glädje!

18a

Jag skulle kunna skriva en hel bok om alla möten, stora som små, med filosofiska utläggningar om vari det stora ligger. Egentligen ligger inte det storslagna inbäddat i de små ögonblicken utan det är ju var och ens upplevelse av själva händelsen. Olika för var och en. Jag går inte omkring med en måttband och mäter omkrets och massa på ögonblick, men jag vet att många små ögonblick som utgör potentiella upplevelser går oss förbi för att vi i tanken är någon annanstans. Det underbaraste med att vara ute i naturen för mig är känslan av här och nu, relationen med naturen och kanske någon form av en nära bortglömd del av vad vi kallar samklang. Flykt säger en del, i så fall en flykt in i mig själv.

end

Vildmarkspoesi
Hämtat från mitt inlägg i FB-gruppen Minst en utenatt i månaden den 22 april:
Axlade löpryggan vid arbetsdagens slut igår. Tåg till Läggesta och buss till Åkers styckebruk, där jag satte av på Sörmlandsleden i shorts och kortärmad. Den fina anslutningen till Harsjöhult via Gallsjömossen och sedan vidare västerut. Fin orörd skog, skogsmyrar, skvattramängar, spegelblanka skogssjöar, fågelsång som fyllde denna katedral utan väggar och tak. Lummrar som kantar stigen. Valde att slå läger vid Finnsjön, inte så långt från Putbergen, där jag hörde ylande vargar för några veckor sedan. Vilken kväll vid Finnsjön. Ödsligt spelande storlom, morkulla och enkelbeckasin. Pratsamma korpar och trumpetande tranor. Sprakande eld. Tekopp efter tekopp. Väl i sovsäcken lät jag mig hänföras av stjärnhimlen. Inga flygplan. Tyst. Tre satelliter och två stjärnfall. Sömn. Drömmar. Vaknar halvfem i stilla gryning denna onsdag av trumpetande tranor och sorlet av kuttrande orrar. Och till min stora glädje två spelande sparvugglor, som duellerar. Rödhakar och taltrastar som välkomnar gryningen. Bofinkar som ansluter. Kan inte somna om. Vill inte.

Finnsjon3
Finnsjon2

Något om sovutrustningen
När det kommer till mina sovsystem kan man dela in dem i två kategorier, ett system för vardagsbruk hemmavid och ett system lättare till vikt för äventyr på några dagar upp till veckor. När det kommer till tält har mitt Tarptent Notch varit min trotjänare i snart fyra år. Under 2020 använde jag det under vinterhalvåret, i fjällen och senhösten. I mindre omfattning har jag använt tarp/ponchon Gatewood Cape (Six Moon Designs), vilken jag föredrar framför en tarp. Ponchon har fått följa med på många turer som backup, är vädret OK sover jag under bar himmel. Införskaffade ett nättält från DD Hammock men det var lite väl stort för en person och ingång framtill. Inhandlade istället ett betydligt smidigare och lättare nättält från Six Moon Designs (Serenity Net) som dessutom är kompatibelt med ponchon. Båda dessa håller både knott och mygg borta. Näten från Sea to Summit håller inte knotten utanför.

9a
01p

Under den kallare perioden vinter och vår använder jag sovsäcksöverdrag när jag är ute på flerdagarsäventyr då jag uteslutande använder dunsäcken Spark III från Sea to Summit. På denna typ av äventyr har jag alltid två ultralätta jackor med mig, en i dun och en i syntet. Jag föredrar funktionell lagerprincip, både vad gäller kläder och sovsystem. På natten stoppar jag in fotändan av sovsäcken i dunjackan medan jag placerar syntetjackan över överdelen av kroppen. Sovsäcksöverdraget håller sedan jackorna på plats. Denna kombination har jag använt ner till –10 grader (med underställ). Sover jag under bar himmel skyddar överdraget även sovsäcken. Överdraget har vattenavvisande nylonbotten och flera gånger har jag varit med om att det börjat duggregna (fanns inte med på väderprognosen) på natten och då har jag helt sonika vridit överdraget så att den vattentäta delen skyddar sovsäcken. Jag har även en bred och lätt syntetsäck (Starlight från Mountain Equipment) för att ha utanpå Spark III:an när det är kallare än –10 på mina flerdagarsäventyr. På sommaren använder jag enbart syntetsäcken eller sommarsäcken Spark II om nätterna är kyligare. När det gäller sovsäcksvalet hemmavid till vardags använder jag min 30 år gamla Caravan Arctic i dun under vintern med ett tillskuret ”täcke” i microfleece eftersom säcken är så bred (och jag är så smal) att det bildas kalluftfickor, men microfleecen avhjälper detta effektivt. Jag har även en lättare och smidigare Haglöfs Hypna 2 som jag kunnat använda hela hösten ända fram till nu. Även i den använder jag ett ”täcke” av microfleece, ljuvligt skönt och varmt. Du behöver inte köpa en dyr liner i fleece utan beställ microfleece på metervara och klipp till själv, betydligt bättre och lättare då du inte behöver fleece på liggytan. Har även en tillklippt fleecedel för sovsäckshuvan som jag har ansiktet mot, skönt och sedan skyddar jag säcken från fett, svett och dregel.

01k
01k

När det gäller liggunderlag använder jag uppblåsbara lättviktare från Sea to Summit varav ett är isolerat för vinterbruk och fjällen. På vintern kompletterar jag även med ett halvt underlag i cellplast under det uppblåsbara och överkropp. På vissa platser kan markkylan vara grym, särskilt när jag väljer lite utsatta platser på berg och så för att betrakta himlavalvet.

Ja, detta är väl min sovutrustning i grova drag. Testade hammock på balkongen men eftersom jag ligger på sidan och vänder mig säkert 10-tal gånger per natt gav jag upp, men använder den när jag på sommaren ligger och läser. Så underbart rogivande. Önskar jag var ryggsovare. Köpte även ett billigt kupoltält på ÖB som jag monterade på balkongen, men det blåste tyvärr sönder i november. Jag har köpt silnylon och ska inom kort få till en snillrik konstruktion på balkongen, som jag kan dra ihop för att snabbt dra över mitt sovsystem om det börjar regna in.

27

Tips till blivande utesovare
Jag vill rekommendera inslaget om att sova ute mitt i vintern med Markus Torgeby i P1:s Naturmorgon från 8 februari. Jag gillar verkligen Markus och Frida Torgebys bok Sova ute på flera plan men jag tycker att Markus verkligen lyckas förmedla detta med att sova ute ypperligt i Naturmorgon. De flesta känner förmodligen till att han till och från bodde i en kåta under drygt fyra år i Jämtland för snart 20 år sedan, vilket han berättar om i sin bok Löparens hjärta från 2015. Även om han har familj och hus i Undersåker har han aldrig släppt detta med att sova ute, även med familjen sin. Jag förstår varför. Han inspirerar andra att våga ta steget samtidigt som han avdramatiserar hela grejen och ger en del enkla tips utan att krångla till det. Att bygga en relation med naturen. Livet i kåtan blev längre än han tänkt och jag återger Markus ord i inslaget: ”Sen att det blev fyra år var ju för att det var så himla härligt! Det var ju helt grymt. Tänk att vakna utvilad varje dag, bara känna sig skitstark och aldrig vara sjuk. Aldrig vara trött. Det var ju helt episkt.” Lyssna själva på inslaget. Unna dig 12 inspirerande och glädjefulla minuter via SR Play (69 minuter in i podversion) eller via webben (78 minuter in i programmet).

Jag har en enda förhoppning med detta mitt inlägg och det är att du som läsare någon gång den närmaste tiden provar att sova ute under bar himmel en stjärnklar natt. Åtminstone en gång. Reka en lämplig plats på förhand. Helst en tyst och öppen plats med fri sikt upp. Det kommer att kittla, men tänk, när upplevde du något kittlande senast? Minns du ens hur det känns när det pirrar i hela kroppen och någon slags barnslig förtjusning infinner sig. Vad är en natt eller två? Lura med dig en vän eller partner.

Månadsrapporterna 2020
JanuariFebruariMarsAprilMaj-JuniJuli-SeptemberOktoberNovember

Sista inlägget, inte sista äventyret
Jaha, då har vi kommit till det oundvikliga slutet på detta inlägg som också blir mitt sista för denna blogg. Strax över 350 inlägg på nästan nio år. Jag har sedan ett par år tillbaka känt att jag bara skriver olika versioner av samma sak. Sedan är det så att jag vill ägna min tid åt att skriva om andra saker, nya utmaningar, nya ämnen och perspektiv. Sant är också att jag vill fokusera helt på två böcker jag velat skriva under lång tid. Det finns inte tid för allt och allt har sin tid. Jag tänker inte författa någon sentimental minneskavalkad över de nio år som bloggen funnits och alla äventyr som har upplevts och beskrivits. Detta inlägg blir ett värdigt avslut. Det är som det är, no big deal.

Det var allt för mig och vem vet, kanske vi ses på en stig någonstans. Den som lever får se.

Niklas

06e

Dec 062020
 

01aMärklig känsla. Nedräkning för detta dagboksprojekt. Vi är inne i december och november är historia. Och det var vid den här tiden förra året som mitt liv som dedikerad utesovare tog sin början även om själva dagboksprojektet startade den 1 januari 2020. Det är nedräkning på fler delar i mitt liv, korta som långa projekt. Tivedsprojektet är snart över i och med kommande helgs besök i Tivedens nationalpark, mitt tolfte och årets sista. Cirkeln är sluten. Den här bloggen kommer stillsamt somna in men leva vidare i en slags konserverad form på en hylla i cybervärldens Riksmuseum någon gång i januari 2021. Detta efter 360 inlägg och nio år, ja, lika länge som jag gick i grundskola. Allt har sin tid men vi är ännu inte framme vid den slutgiltiga injektion, eh, jag menar inlägget.

Summerar novembers utesovarliv med 12 nätter inomhus och 18 utomhus. Nätterna utomhus fördelar sig på: balkongen (8), under bar himmel (4), tält (3), partytält (2) och poncho (1). Totalt sett har det detta år blivit 262 nätter utomhus varav hela 62 sköna nätter under bar himmel (siktar på att få till 12 nätter under bar himmel i december så kan året summeras med 20% eller 2 1/2 månad under bar himmel). Den 19 november blåste tältet på balkongen sönder och jag sover nu utan skydd när jag väljer balkongen, spände dock fast ett paraply hörom kvällen/natten då regnet kom österifrån. Tre av nätterna inomhus sov jag hos vännerna på Lilla Vasskärr vid Skottvång, resterande i min säng hemma (hälften beroende på att jag inte orkade demontera det havererade tältet).

Det har blivit många övernattningar kring Marvikarna i och med uppmärkning av Marviksdrömmen. Reflexer, snitslar, flaggor, repuppsättningar och pilar samt några omdragningar. Och sedan nedtagning av desamma efter själva eventet som gick av stapeln den 21-22 november. Fantastiska dagar före och efter den brutala lördagen 21 november som bjöd de 42 deltagarna på en prövning värd namnet. Kvällen under bar himmel på Falkberget den 6/7 november högt ovan Mellan-Marviken var helt fantastisk. Kvällen var ljum och stilla. Himmelsk stjärnhimmel. Räknade till fem stjärnskott men noterade inte en enda satellit. Ett par kattugglor som drog runt längs stupen och ”klävittade” skräckfilmsaktigt. Och så en gyllengul stor närmast full måne som steg sakta i nordost. En kväll att minnas. Hur många sådana kvällar upplever man hemma i sin säng?

01b 01c 01d 01e 01f 01g 01h 01i 01j

Avslutade november månad i ett ljuvligt stilla och fridfullt Tiveden. Till skillnad från tidigare besök i nationalparken var det få besökare, vilket främst får tillskrivas kylan som gjorde intåg och kanske att folk valde 1:a advent i hemmets vrå. Det blev ett besök som gick i sömnens och njutningens kontemplativa tecken. Den 1:a advent vaknade jag upp till ett fint vitpudrat landskap och novembers sista natt tillbringade jag vid sjön Undens strand.

01l 01m

En ny liten pryl tillkom i min utrustning nämligen en nätt och lätt taklampa att ha i mitt tält, trevligt med tanke på de långa mörka nätterna under vintern.

01k

Njut av december, snart vänder det, mot ljusare tider…

Niklas

Nov 012020
 

01aSå var det den 1:a november och oktober är historia. Förhoppningsvis har de sista älgflugorna för i år stilla somnat in men jag är inte den som tar ut segern i förskott. Inte ens getingarna har gett upp. Mössen, däremot, de sover inte. Inte om natten i alla fall. Kan bli dyrt att lämna mat i ryggan om natten. Nåväl, mitt utesovarliv fortsätter som vanligt även om oktober månad har varit annorlunda ifråga om val av plats. Skäms över att det inte blivit en enda natt under bar himmel, trots några fina nätter. Men att lita på SMHI eller YR, nä, det gör jag inte. Hade hoppats på oktobers sista natt med fullmåne men trots lovande prognos blev det ett fuktigt dis hängande över Marvikarna, så det blev under tarpen. Ljuvligt på sitt sätt.

Man får väl tveklöst säga att månadens nattsömn med tillhörande drömmar till största del har samlats in i tältet på balkongen. Totalt har det blivit 20 nätter i tältet på balkongen. Jag är glad att jag installerade tältet i september då det varit ett rätt regnigt och ostadigt oktober. Resterande 11 nätter fördelar sig på tält (3), tarp (2), vindskydd (2) och slutligen fyra nätter i min säng. I tältet på balkongen har jag under hela oktober sovit i min Haglöfs Hypna 2 och på en tjock luftmadrass och ett liggunderlag i cellplast. Sover otroligt skönt och det är framför allt den svala luften som är så skön och luften som som strömmar genom tältet, har alltid halva ingången öppen. Och myggnätsfönster i taket. Mysfaktorn är stor då jag installerat ett litet nattduksbord, så det brukar bli en timmas läsning i pannlampans sken och förstås med en kopp kryddigt te. Läste nyligen ut Anders Brodins bok Smartast bland mesar, en bok om vår kära lilla smarta talgoxe. Men allt är inte vackert och ljuvt i tältet. Natten den 22 oktober stoppade jag i sömnen handen bakom kudden på något sätt och det stack till som fan själv. Vaknade på nolltid. Och någonstans om än omtöcknad tänkte jag: Geting! Fick fatt på pannlampan och mycket riktigt, där vinglade en geting fram på tältgolvet. Hade inget val än att agera kvalfull dödshjälp. Kunde trots allt somna om men sticket kliade duktigt i en hel vecka. Utöver den incidenten har jag dock sovit som en gammal prins.

01b

I vindskydd på Omberg
Besökte pärlan Omberg den 8-10 oktober. Fantastiska stigar och lika fantastiska och dramatiska utsiktsplatser med vyer ut över Vättern liksom österut över Tåkern och östgötaslätten. Hade med mig tarpponchon men de fina vindskydden lockade med ved och fina vyer. Jag är normalt inte särskilt förtjust i vindskydd då jag sällan sover gott på det hårda men framför allt plana underlaget. Dessa platser har även förmåga att dra till sig möss. Vindskyddet på Älvarums udde huserade mycket riktigt ett helt gäng adhd-möss. Hade dock hängt upp ryggan med all mat på en spik. Men de levde rövare ändå. I vindskyddet vid Makersbergen, som ligger lite avsides från leden, var det inga möss alls. Å andra sidan hade jag pyspunka på liggunderlaget. Fick rulla av och blåsa upp det varannan timma typ. Ja, utesovarlivet är inte alltid en dans på rosor men dessa små irritationsmoment är att betrakta som rena ilandsproblem.

01c 01d 01e 01f

Det månatliga besöket i Tivedens nationalpark
Hade bestämt att oktoberbesöket (23-26/10) skulle gå i vandringens tecken, ingen löpning, bara vandring, mycket sömn och långa sovmornar. Anledningen till detta beslut var att jag skulle testa en ny rygga (Gossamer G4-20) för längre äventyr med lätt packning då min tidigare rygga (Osprey Talon 44 L) inte höll måttet, höftbältet satt inte bra och tryckte på någon nerv. Det var fantastiskt skönt att bara ta det soft. Testa några nya stigar, inte många kvar, och njuta på några fina sovplatser. Första natten på Mellannäsudden lyckades några skogsmöss gnaga hål på en meshficka där det låg en snickers. Ingen katastrof då jag ändå ska låta sy över meshfikan med en riktig dragkedjeförsedd ficka, men jag tog in ryggan i innertältet. Ville inte riskera att de små gynnarna skulle gnaga hål på själva säcken. Andra natten, vid vackra Blanksjön, hängde jag upp ryggan i en tall alldeles intill tältet. Sov som en prins. Sista dagen var varm och stilla. En månad tidigare var det rätt mycket älgflugor under mitt besök i nationalparken. Jag var klart förvånad att det även i slutet av oktober var gott om denna lilla lus trots flera kalla nätter med frost i oktober. Under alla år har jag aldrig blivit biten av älgflugor men nu blev jag biten ett 10-tal gånger. De måste ha varit desperata. Men fan vad betten kliar, i flera dagar dessutom. Sista natten vid Unden hade jag på morgonen sällskap av skogsmöss inne i ena absiden. Det var ju morgon och medan jag lagade frukost i ena absiden hällde jag upp lite av min grötmix i den andra absiden, som mest tre skogsmöss som satt där och mumsade i pannlampans sken medan jag jag avnjöt kaffe och gröt. Trevlig underhållning på morgonkvisten att se dessa pepparkornsögda minikängurus studsa fram och tillbaka.

01k 01l 01m 01n

Krampan x 2
I och med guidning av Marviksdrömmen den 17 och 31 oktober drog jag till de ljuvliga stigarna kring Marvikarna dagen innan respektive dag med övernattning i Krampan. Fredagen den 16/10 var den långsträckta sprickdalen vari Marvikarna ligger insvept i ett tunt fint dis, inte läge att ligga under bar himmel så tarpen åkte upp. Dagen efter lättade diset och det blev en himmelskt vacker höstdag. Som sedan avrundades med gofika och kolbullar som tillagades av Calle och istället för bacon/fläsk hade han aspspånsrökt tofu som tärnats. Grymt gott!

01g 01h 01i 01j

Fredagen den 30 oktober drog jag och vännen Gustav Henriksson till Marvikarna, dels för att jag skulle reflexmarkera en ny sträckning av Marviksdrömmen samtidigt som Gustav ville testa sin nya utrustning (tält, sovsäck och lite annat). En perfekt kombo. Blev en skön och fantastiskt vacker vandringstur på 16 km då hela Marviksområdet var insvept i ett stilla kompakt dis. Vi hade en trevlig kväll vid Krampan. Gustav vaknade vid midnatt av två ylande vargar (sannolikt från Mölnbo- eller Ärlareviret), jag själv sov som en stock med hörselproppar. Hade verkligen hoppats på att få sova under bar himmel sista natten i oktober och med fullmåne. Tyvärr satte diset stopp för det och för att undvika en sur våt sovsäck blev det till att sova under tarp. Lördagens löpäventyr på Marviksdrömmen med 11 likasinnade och springerspanieln Vanja blev magisk i det trolska diset. Inga älgflugor! Utesovarlivet fortsätter, det nya normala, som man brukar säga.

01o 01p 01q

Okt 042020
 

01_ingressDetta inlägg är nog mest en minnesanteckning. En sammanfattning av tre månaders utesovarliv. Den ursprungliga intentionen var att skriva ihop en månadsrapport men med tiden har detta med att sova ute blivit alltmer rutin, som vilken rutin som helst. Inte något extraordinärt eller exceptionellt. Att jag sover ljuvligt gott utomhus och vaknar härligt utsövd behöver jag inte påminna mig själv om genom att skriva ett inlägg varje månad. Att sova ute i naturen innebär också en hel del oväntade överraskningar, sådana du aldrig kommer att uppleva i säng inomhus. Som sagt, minnesanteckningar och statistik för en framtida sammanfattning om året som dedikerad utesovare.

Man anpassar sig snabbt till förändringar, särskilt till de som sker av tvång. Ingenting är beständigt och för evigt. Om det sedan öppnas dörrar i form av förändring av den ursprungliga förändringen är man sällan sen att pröva den, särskilt om det handlar om förändring till det bättre. Märk väl att ”att till det bättre” och bekvämlighet inte alltid behöver vara synonymt. Men människan har en synnerligen väl utvecklad förmåga att falla för bekvämlighetens irrbloss. Det är inget fel i att göra det, men det svåra handlar istället om att ta sig ur bekvämlighetens trygga sköna famn. Eller så hittar man en slags mellanväg, ja, så som jag gjort. När fastighetsskötaren Jörgen i slutet av maj hittade – och åtgärdade –orsaken till det olidliga lågfrekventa ljudet som kom och gick i fastigheten föll jag snabbt för bekvämlighetens frestelse. Vilket visar sig i antalet nätter i sängen hemma under juni månad: 16 nätter! Jag skäms! Detta kan jämföras med totalt 21 1/2 nätter inomhus från 1 januari till 31 maj. Ja, ni förstår själva hur lätt och snabbt man återgår till bekväma rutiner. Lathet skulle några kalla det. Tack och lov fann jag en ypperlig mellanväg när det kommer till god sömn.

Balkonghäng
Jag vill inte tvinga mig till saker om jag inte nödvändigtvis är tvungen till. Även om min Torshargrygga alltid står i standby-läge tar det ändå 30-40 minuter från det att jag klär på mig, lämnar mitt basläger (det så kallade hemmet) tills jag krypit ner i sovsäcken i någon av mina gläntor i Torshargskogen. Ibland, rätt ofta, sitter jag och skriver eller kreerar/modifierar något och då är det skönt att kunna välja en sovplats med senare läggtid. Köpte därför en ”tjock” uppblåsbar madrass på Jysk och bäddade i ordning den på balkongen i juni. Hann bli några juninätter i den värsta värmen men det fläktade skönt där jag låg på balkongen. I juli blev det hela 18 nätter på balkongen medan det i augusti bara blev sex balkongnätter men jag var knappt hemma utan var iväg på äventyr i fjällen. Eftersom min balkong ligger högst upp (med tak) och i söderläge blev det snart uppenbart att jag inför hösten och vintern måste skaffa något slags skydd på balkongen. Lågtrycken kommer till 90% från sydväst och det regnar således in på min balkong, om än bara delvis. Efter en hel del funderande på olika lösningar blev det till slut ett enkelt och billigt kupoltält från ÖB den 15 september. Skruvade fast två fästpunkter i trätrallen, sömtätade med silikon och gjorde några enkla modifieringar. Riktigt cosy. I september sov jag hela 22 nätter på balkongen och 12 av dem i mitt balkongtält. Och från den 21 september packade jag ihop sommartäcket och började använda en skön rymlig sovsäck (Haglöfs Hypna 2) och liksom tidigare en ”bäddmadrass” bestående av liggunderlag och några fleecefiltar på den uppblåsbara madrassen. Jag kan på detta sätt fortsätta sova gott och njuta av den svala fläktande luften. Den bästa möjliga medelvägen i mitt utesovarliv.

5a27

Exotiska tältplatser i fjällen
Under perioden 10-29 augusti vistades jag i fjällen och det bjöds på många tältplatser i fantastisk och inte sällan dramatisk natur med sagolika kvällar och mornar. Tältplatserna i Sarek slår det mesta. Bjuder här på en trippel, två från Sarek och en från Ammarnäs (nederst). Mitt Tarptent Notch levererade trygghet, som alltid de senaste fyra åren.

25

Under-bar-himmel-säsongen inledd
Smygstartade faktiskt med en natt under bar himmel redan den sista juli i Tivedens nationalpark. Sedan dröjde det till september med tre spridda fina nätter med stjärnklar himmel (Kindla, Torsharg och Laxå). Så läckert, så svindlande vackert. Mygg och knottsäsongen är över och det är med stor längtan jag nu går in i en ny säsong av sova-under-bar-himmel så fort väder och tillfälle tillåter.

22

Lite om ny utrustningen
Mitt sovsystem för balkongen behöver knappast upprepas ännu en gång men det har tillkommit lite ny sovutrustning i form av ett nytt nättält som jag kan använda som det är under sommarhalvåret när mygg och knott invaderar naturen samt ett tidigare inköpt tarp. Det tidigare nättältet jag har från DD Hammock var onödigt stort (snarare för två personer än en) och med öppning framtill. Jag värdesätter multifunktionell utrustning så i slutet av juni inhandlade ett nytt smidigt nättält (Serenity Net på 314 g) från Six Moon Designs som kan användas fristående eller ihop med mitt Cape Gatewood (310 g), också från SMD. Till dessa använder jag en tredelad kolfiberstolpe på 114 cm/50g och sex titaniumpinnar (60g).

Sent ska jag glömma den ljumma sommarkvällen i Torshargskogen den 18 juli (bilder nedan) där jag låg i mitt nättält. Provade en ny närmast magisk glänta i Torshargskogen. Några dagar tidigare hade vi i Torshälla runners passerat platsen och Ranald hade visat oss ett grävlinggryt i sluttningen intill. När jag så låg där på kvällen några dagar senare och läste hörde jag något komma tassande bakom stenbumlingarna (bilden nedan). La mig på magen, vågade knappt andas av spänning och väntade mig en grävling närsomhelst i ögonhöjd, men nä, plötsligt kommer en räv struttande och i samma stund som den rundade stenen en meter från mig möttes våra blickar för en millisekund, den tog ett luftsprång och vände på något sätt i luften och försvann som en oljad rödorange blixt bort från mig. Stackarn. Där låg en skäggig snubbe i skogen och skrämde slag på skogens invånare. Jag kan fortfarande se bilden inom mig, den intet ont anande räven som rundade stenen, ute på en skogspromenad i jakten på något ätbart eller så var den redan mätt. Om rävar kunnat vissla så hade denna individ definitivt kommit traskande visslande på någon glad sommarmelodi. Ett möte på några sekunder som för evigt är arkiverat i minnesbanken.

18a
18b21
9a

Under mitt septemberbesök i Tivedens nationalpark invigde jag mitt tarp Solo Element från Rab som med adderade linor och linsträckare från alla sex fästpunkter nu väger in på 240 gram. Mitt absolut lättaste och pack-volym-minimala sovskydd. Använder samma tredelade kolfiberstolpe och pinnar som för ovannämnda SMD-skydd, dock med en 42 cm lång glasfiberstolpe i fotändan. Blev ett riktigt bra test med regn en hel natt och duggdis en kväll/natt. Beroende på hur vinden ligger och sveper en regnig natt så drar det ofrånkomligen in regn i en tarp, varför jag kommer att modifiera denna tarp med ett flexibelt regnskydd i silnylon både i fotände och front. Annars supernöjd med detta minimalistiska skydd för skogsäventyr utanför flygfäsäsongen.

23

Lite statistik för Q3
Juli
Inomhus: 6
Balkong: 18
Tält: 4
Nättält: 3

Augusti
Inomhus: 8 (toppstuga, sovkupé tåg, fjällstuga etc)
Balkong: 6
Tält: 16
Under bar himmel: 1

September
Inomhus: 3 (torvkoja, timmerstuga etc))
Balkong: 22
Tarp: 2
Under bar himmel: 3

Totalt i år har det blivit 217 nätter utomhus varav 58 nätter under bar himmel.

3a 3c 11a 11b 18d
22624

Inlägg från en utesovares dagbok 2020:
Januari >>
Februari >>
Mars >>
April >>
Maj/juni >>

Jul 152020
 

01_ingressbildSommar och inte riktigt läge att sitta vid laptopen och skriva. Inte nödvändigtvis fylla den ljusa tiden med göranden, snarare en blandning av njutfulla göranden och att bara vara. Fem veckors semester i fjällen hägrar i augusti och september, bara ett par matpaket som ska skickas upp. Det månatliga besöket i Tivedens nationalpark genomfört i juli och nästa kommer att avnjutas den 1-2 augusti med 14 likasinnade. Nåväl, detta inlägg blir mest en note-to-myself för att summera mitt utesovarliv i maj och juni som även inkluderar halvtidssummering. Så gott folk, jag håller mig kort.

Det lågfrekventa ljudet lokaliserat och åtgärdat
I slutet av maj hörde fastighetsskötaren Jörgen av sig och med exalterad röst berättade han – efter ett halvårs detektivarbete – att han lokaliserat källan till det lågfrekventa ljudet i fastigheten. Det handlade om två pumpar i vår fastighet som pumpade in fjärrvärme in i grannhuset. Driftpersonal tillkallades och de stängde en av pumparna och drog ner hastigheten på den andra. Lyssnar jag väldigt väldigt nog kan jag höra ljudet svagt men det är ljusår ifrån hur det varit med det ytterst obehagliga lågfrekventa ljudet som mer handlar om svängningar som tränger in i huvudet, oavsett man har hörselproppar och hörselkåpor. Fantastiskt skönt att själv kunna välja när jag vill sova ute eller inne. Jag sover så väldigt mycket skönare utomhus och kommer att fortsätta att göra det, men i vilket utsträckning återstår att se. I juni ordnade jag även med en sovplats på balkongen när det var som varmast. Det var oskönt varmt i lägenheten och tillika i Torshargskogen, men på balkongen fläktade det skönt. Otroligt skönt att ha så många sköna sovplatser att välja på, vardag som äventyr.

Maj månad
Maj blev en märklig månad sett till väder och temperatur. Är jag ute på äventyr är jag förstås glad att slippa värme, utan det får gärna hålla sig runt 14-16 grader. Men som alltid, det blir vad det blir och man rättar sig därefter. Det blev hursomhelst två äventyr: Tivedens nationalpark och så hela Bohusleden på sex dagar. I mitten av maj valde även Johan och Tess, som tillfälligt bott i en ombyggd pickup vid Torsharg, att dra vidare till Åre där Johan ordnat med jobb. Blev en avskedsmiddag i Torsharg.

Att sova under bar himmel är bara så ljuvligt och jag visste att jag inte skulle kunna fortsätta med det när väl mygg och knott kom igång. Köpte därför ett nättält (DD Hammock Path finder) för fortsatt under-bar-himmel-känsla. Dock onödigt stort och brett för en person. Nättältet är dock en form av skydd och nätter i nättält räknar jag inte in bland summa nätter under bar himmel. Summerar maj med 10 nätter inomhus och 21 nätter utomhus (tält, nättält och vindskydd), varav fyra nätter under bar himmel. Maj månad avrundades med två rådjurskid med mamma rådjur intill stigen på min väg till sovplatsen i Torshargskogen.

05a 05b 05c 05cc 05d 05e 05f 05g 05h 05i 05j 05k 05l

Juni månad
Juni bjöd på två turer ner till Tunaberghalvön och Bråviken för njutfulla äventyr och rekning (förfining) av Tunabergsrundan, Tivedens nationalpark och så ett härligt men varmt äventyr på Bergslags-, Malingsbo-, Kloten- och Bruksleden. Har använt Sea to Summits ultralätta (80g) myggnät ihop med skyddet SMD Gatewood Cape och fristående, men det visade sig värdelöst som skydd mot knott. För stormaskigt. Införskaffade därefter det ultimata mygg- och knottältet SMD Serenity som även är kompatibelt med Gatewood Cape, bara som en parentes. Äventyren i juni var helt sagolika, särskilt turerna till Tunaberg och Malingsbo-Kloten.

Summerar juni med (jag skäms) 18 nätter inomhus och 12 nätter utomhus, varav sex nätter i nättält samt två under bar himmel.

Halvårsrapport 2020
Till och med 30 juni har det blivit 142 nätter utomhus varav 54 under bar himmel och totalt 40 nätter inomhus.

06a 06b 06bb 06c 06d 06e 06f 06g 06h 06i 06j 06k 06l

Inlägg från en utesovares dagbok 2020:
Januari >>
Februari >>
Mars >>
April >>

Maj 022020
 

001Så har ännu en månad passerat. En på många sätt omtumlande månad med tanke på det som sker i och med Corona. Jag är glad att jag har mina äventyr som ju grundar sig i min kärlek till naturen. Rogivande för kropp och själ. Så fort jag kommer ut i naturen kopplar jag bort vardagen och tankar om det ena och andra. Här och nu tar vid. Det handlar inte om någon flykt, kanske en själslig tillflyktsort. En slags resort bortom distraherande nyhetsflöden och informationsbrus. Det är så det är. Bara att acceptera. Över detta råder ingen och att oroa sig i onödan leder ingenstans. Jag är dessutom övertygad om att något positivt kommer ur detta, sett i stort, när det kommer till miljö och kollektiv insikt. Den som lever får se.

Sett ur ett utesovarperspektiv har april månad varit helt fantastisk på många sätt. Det har blivit hela 23 nätter under bar himmel, två nätter i tält, 4 1/2 natt i min säng och 1/2 natt i hängmatta på balkongen. Kändes rentav konstigt att krypa in i tältet härom natten. Så många nätter under bar himmel säger något om vädret i april, inte mycket till nederbörd. Fascinerande att se tillbaka och se hur jag successivt alltmer gått över till att sova under bar himmel. Värmen som kom i mitten av april väckte både mygg och fästingar. Det blev djungeloljepremiär den 21 april. Under månadens andra hälft hittade jag en del fästingar på sovsäck och liggunderlag, men tack och lov ingen på mig. Insåg att jag måste hitta en lösning inför sommarhalvåret då jag vill fortsätta att sova under bar himmel när vädret tillåter. Har hittat ett smidigt myggnätstält så att jag kan fortsätta att betrakta stjärnhimlen. Kommer att använda tältet från och med maj månad.

För övrigt har april bjudit på många fina upplevelser. Rena naturupplevelser, stjärnhimmel, månsken, tystnad, fågelmöten, fyrbenta och tvåbenta möten. Att betrakta stjärnhimlen är kontemplativt medan en lägereld bjuder på värme och hypnotisk kraft. Och kläder som doftar rök. Här nedan följer några utvalda upplevelser

Ylande vargar
Är det inte märkligt, detta med tid? Att beskriva en minut i ens liv borde inte vara svårt. Hur många minuter eller sekunder kan det rimligen ta att berätta om en enda minut? Det jag nu ska berätta går egentligen inte att återberätta. Ibland tvivlar jag på att det jag upplevt ens har hänt. Nåväl, sedan jag för åtta år sedan för första gången avnjöt Putbergen, det lilla men sagolika naturreservatet med sin gamla skog en bit norr om Ånhammar på etapp 18 av Sörmlandsleden, har jag drömt om att någon gång övernatta där och bara lyssna till vad de gamla har att berätta. Hur många gånger har jag inte sedan dess färdats genom Putbergen? Alltid med samma förundran.

Så, fredagen den 3 april fick jag ett spontant infall. Springa till Putbergen, övernatta där under bar himmel och sedan tillbaka på lördagen, hälsa på vännerna på Lilla Vasskärr och avnjuta Marvikarna. Väderprognosen såg bra ut men med en kall natt i beredskap. Tåg och buss efter jobbet och så den fina anslutningsleden från Åker styckebruk. Tassade på och njöt fullt ut av den fina orörda naturen längs Sörmlandsleden. Korpar hördes liksom en del småspelande orrar. Bockade av tre arter lummer och etapp 18 får väl ses som ledens absoluta lummeretapp med sina fyra arter. Solen började sakta sänka sig. Jag har alltid älskat att springa och vandra om kvällen. Det är då jag kommer in i ett flow av välbefinnande. Det slår aldrig fel, särskilt en vacker aprilkväll som denna med sjungande rödhakar och taltrastars klara pratsång. Flöt fram längs spegelblanka Finnsjön. Solen sjönk ned bakom en taggig horisontlinje. En spelande morkulla flög över. Rundade Axsjön till ljudet av spelande paddor och nådde strax efter åtta Putbergen. Andakt. Gjorde en snabb rekning och hittade en fin plats. Tände gasköket och satte på en kastrull vatten. Bredde ut markskyddet, liggunderlag och sovsäck. Helt stilla. Stjärnklart. Starkt månsken. Kyligt. Gjorde i ordning en termos med te och fixade till en enkel middag med mos och tonfisk. Jag är romantiskt lagd och kände mig som en alv eller åtminstone som en hänförd stiglöpare i alvlik miljö där månskenet lös upp skogen med sitt silvriga sken.

Finnsjon1 Putbergen1

Satt på en liten upphöjning i riset och sippade på en kopp te när plötsligt ett djupt och långdraget ylande fyllde varenda vrå av skogen. Wow! Varg! Höll på att tappa tekoppen. Och strax anslöt ytterligare en till två vargar med något gällare stämma uppblandat med gnäll och gläfsande. Vargstämmor. Så nära. Bedömde att de bara kunde vara en 500-800 meter bort. Så mäktigt! De fortsatte att yla i en minut sedan var det över. Knäpptyst. Inte ett ljud därefter. Satt där och fattade knappt vad jag varit med om. Så oväntat. Så häftigt. Aldrig att jag kommer glömma den inledande djupa mäktiga stämman. Får fortfarande gåshud när jag rekapitulerar upplevelsen. Det rörde sig om vargarna ur det så kallade Ärla-reviret. Jag ska erkänna att det var smått pirrigt att försöka sova efter den magiska upplevelsen. De var ju så nära. Adrenalin och endorfiner. En minut. En minut värd att dö för. Vaknade tack och lov dagen efter, till ljudet av spelande orrar och fåglars sång. Låg i sovsäcken och bara njöt i drygt två timmar.

Putbergen2 Putbergen3

Dagen efter hittade jag färsk vargspillning på ett par platser vid Axsjön och det visade sig att ett par andra utesovare hört vargarna i området de senaste veckorna.

Vildmarkspoesi
Hämtat från mitt inlägg i FB-gruppen Minst en utenatt i månaden den 22 april:
Axlade löpryggan vid arbetsdagens slut igår. Tåg till Läggesta och buss till Åkers styckebruk, där jag satte av på Sörmlandsleden i shorts och kortärmad. Den fina anslutningen till Harsjöhult via Gallsjömossen och sedan vidare västerut. Fin orörd skog, skogsmyrar, skvattramängar, spegelblanka skogssjöar, fågelsång som fyllde denna katedral utan väggar och tak. Lummrar som kantar stigen. Valde att slå läger vid Finnsjön, inte så långt från Putbergen, där jag hörde ylande vargar för några veckor sedan. Vilken kväll vid Finnsjön. Ödsligt spelande storlom, morkulla och enkelbeckasin. Pratsamma korpar och trumpetande tranor. Sprakande eld. Tekopp efter tekopp. Väl i sovsäcken lät jag mig hänföras av stjärnhimlen. Inga flygplan. Tyst. Tre satelliter och två stjärnskott. Sömn. Drömmar. Vaknar halvfem i stilla gryning denna onsdag av trumpetande tranor och sorlet av kuttrande orrar. Och till min stora glädje två spelande sparvugglor, som duellerar. Rödhakar och taltrastar som välkomnar gryningen. Bofinkar som ansluter. Kan inte somna om. Vill inte.

Finnsjon2 Finnsjon3 Finnsjon4

Tivedsnätter
Aprilbesöket i Tivedens nationalpark över påsken bjöd på flera fina nätter under bar himmel. Från min absoluta favoritplats i den orörda östra delen kunde jag på långfredagskvällen avnjuta två spelande pärlugglor. Stjärnklart och stilla. Utforskade den östra delen i och utanför nationalparken. Hittade några fina övernattningsplatser vid Blanksjön strax öster om nationalparken samt vid Väster- och Öster-Ämten. Som bekant får man varken elda eller tälta i nationalparken frånsett de anvisade platserna, så det är trevligt att ha flera fina alternativ strax utanför nationalparken. Sista natten innan hemfärd bjöd på kylslagen nordan med hagel och regn, så då åkte ponchon upp. Lätt, smidigt och bra skydd.

Tiveden2 Tiveden3 Tiveden4 Tiveden5 Tiveden6 Tiveden7

Oväntade möten och uven på berget
I den annars helt folktomma östra delen av Tivedens nationalpark träffade jag vid två tillfällen den trevliga vandraren Diana. Egentligen två osannolika möten med henne för vad är sannolikheten när man rör sig i stiglös sprickdalsterräng, en gång, ja, men två? Sammanträffandens mästare Paul Auster gjorde sig genast påmind. Möten som gör en glad. Jag med min eld och lägerplats på norra sidan av Blanksjön, Diana med sin eld och lägerplats på andra sidan sjön. Två vandringsglada själar vid samma sjö en stjärnklar och stilla kväll och natt med pärlugglan ödsligt ropande.

Flest nätter har jag i vanlig ordning sovit i Torshargskogen, tjugo minuter hemifrån. 17 nätter i april. Hittat en fin liten glänta där jag numera sover under bar himmel. På väg till och från Torshargskogen passerar jag en vändplan vid Torsharg varifrån motionsspåren utgår liksom småstigar och sedan påsk har en vit skåpbil stått parkerad där, lite undanskymd bakom djungeln av slånbär. Lite halvskumt. En morgon hörde jag en hund inifrån skåpbilen. Kanske någon som har en av de stora segelbåtarna i kanalen. Så en morgon på väg hem mötte jag en snubbe med en pigg liten hund på stigen. Vi började prata. Och fortsatte att prata. Visade sig att vi hade en hel del gemensamt att tala om. Johan som han heter och den sköna och kaxiga blandrasdonnan Tess från Spanien. Johan arbetar i Spanien under vinterhalvåret och i Sverige under sommarhalvåret. Han och Tess bor i skåpbilen. Vi har som sagt en del gemensamt. Avskalade intressen och spartanskt boende. Samtalen har blivit många sedan morgonen vi träffades och vi har haft ute-grillar-middag i Torsharg, ja, vad sägs om slånbärsgrillad halloumi? En morgon blev jag dessutom väckt av Tess, en sann pulshöjare innan jag fattade jag fattade vad det var som nosade runt vid kudden. Ja, det visade sig dessutom att Johan bott i den lägenhet jag nu bor i och på den tiden bodde jag i porten bredvid. Undrar vad Paul Auster skulle säga?

Torsharg
Johan_TessUtemiddag

Om april inleddes med ylande vargar så avslutades månadens sista natt under bar himmel på ett vackert berg nere vid Bråviken. Vaknade strax innan tre på morgonen den 30 april av att en berguv satt typ 100 meter ifrån där jag låg och hoade med sin djupa stämma. Kan nämna att berguvens hoande hörs på 4-5 kilometers radie stilla nätter. Låg och lyssnade på uven tills gryningen var i antågande då den flyttade på sig och till slut tystnade. Spelade in den med mobilen och gjorde en egenproducerad Naturmorgon och skickade till vänner, bland annat vännen Mats Ottosson på riktiga Naturmorgon och delade i gruppen Minst en utenatt i månaden. (Edit: Inspelningen av berguven fick vara med i nattsändningen av Naturmorgon den 3 maj).

Försök med hängmatta
I april införskaffade jag en dubbelbottnad hängmatta (DD Camping Hammock) för att enbart användas på balkongen, som alternativ till nätterna i Torshargskogen. Monterade upp krokar i balkongtaksbalkarna för att enkelt kunna sätta upp respektive tar ner hängmattan. Superskön när jag fått in snitsen att ligga på diagonalen. Lyckades somna och sova i tre timmar typ. Problemet är att jag främst ligger på sidan och byter sida minst 5-6 gånger per natt, så hängmatta kommer tyvärr inte fungera för mig. Jag kommer dock att använda den i sommar, ta en tupplur eller bara ligga och läsa i den. Ljuvligt att bara skjuta ifrån, stänga ögon och låta den gunga.

DD_hammock

Livet rullar på och vi får se vad maj månad bjuder på.

Ta hand om er!

Niklas

Inlägg från en utesovares dagbok 2020:
Januari >>
Februari >>
Mars >>
April >>

En utesovares dagbok – mars

 Sova ute 2020  Kommentering avstängd
Apr 012020
 

03aSå har ytterligare en månad passerat i mitt liv som dedikerad utesovare. Jag klagar inte på min situation som startade under tvång. Det är historia. Blickar framåt. Våren. Ljuset. Fågelsång. Mitt sovrum är gränslöst, mobilt och obundet. Ingen kväll eller morgon är densamma. Om natten sover jag, precis som du. Om natten drömmer jag, precis som du. Apropå drömmar hade jag en rätt otäck dröm där jag sov i min fina glänta på höjden i Torshargskogen. Vaknade i drömmen på samma plats där jag sover. Tre vildsvin intill mig, en av dem en stor sugga. Frän kvalmig lukt. En av dem nafsade på min ena fot medan den gigantiska suggan såg ut att välta över på sidan, över mig. Vaknade. En våg av lättnad sköljde genom mig. En annan dröm, om en grävling, som kom på besök, smått aggressiv. Jag klättrade upp halvvägs i ett träd. Grävlingen tittade på mig, försvann ner i en håla intill trädet jag klamrade mig fast i, hasade mig sakta ner och kikade in i hålan och tre söta grävlingungar tittade ut och mamman tittade lugnt på mig. Vaknade med ett leende.

Att sova ute har för mig blivit rutin. Inget extraordinärt. En del av de dagliga rutinerna. Inget jag intalar mig, utan ser verkligen fram emot att axla ryggan när klockan tickar mot läggdags. I mars blev det inte en enda natt inomhus. Antalet nätter ute i naturen fördelar sig på 16 i tält och 15 under bar himmel. Totalt 23 nätter i min glänta i Torshargskogen och resterande längs Bråviken, Tivedens nationalpark och Marvikarna. Underbart med så många nätter där vädret tillåtit sömn under bar himmel. Detta avspeglar sig direkt i en enda läst bok som kvällslektyr. Vem behöver en bok när man kan ligga och betrakta himlen, träden som antingen svajar eller bara tycks sova i tyst givakt, räkna satelliter eller glädjas av ett sekundsnabbt stjärnfall, ja, vem, ja, vem önskar fly undan ordlös förundran?

Blev uppmanad av min mobil att uppdatera en app, klickade upp appstore och genast kom ett appförslag upp, mitt mentala anti-övervakningssystem slog på direkt: ”Hur fan vet Apple att jag sover ute?” Jag vet inte hur många sekunder det tog innan jag insåg att det INTE stod ”Sov ute varje natt”. Fascinerande vad man kan tolka in i ordbilder. Nå, den som vill pröva på att sova ute och utmana sig själv, sin partner och barn behöver ingen app utan kan istället gå med i FB-gruppen Minst en utenatt i månaden för en portion inspiration.

03v

Fåglarna och det återkommande ljuset
På det stora hela har mars månad varit en nederbördsfri månad i Mälardalen och i stort sett alla min nätter under bar himmel inföll under andra halvan. Så härligt att gradvis få uppleva det återkommande ljuset och än så länge handlar det om den allt tidigare gryningen. Fortfarande mörkt när jag går till min glänta i Torshargskogen på kvällen. Ljuset och vårfåglarnas ankomst blir så påtaglig när man vistas ute i naturen varje dag och inte minst när man får uppleva gryningen på i stort sett en och samma plats. Att vakna i mörker med aningens gryningsljus i början av mars för att någon vecka senare betrakta turkosblå himmel med fullmånen hängande i väster för att i slutet av månaden uppleva tallkronorna ovanför mig sakta färgas av den uppstigande solen. Ljuvligt. Sedan blev det liksom att börja om från början i och med omställningen till sommartid, detta fanstyg. Men det innebär att jag snart får njuta av skymningen i min glänta tjugo minuters promenad hemifrån.

03c03m03n

Å andra sidan, när jag är ute på äventyr, löpäventyr som vandring med lätt packning, bjuds det ibland på kvällar med en skymning som skulle få varje alv att plocka fram lutan och sjunga en hymn till aftonstjärnans ära. Att få uppleva solnedgången från en höjdrygg med ålderstigna tallar i den orörda östra delen av Tivedens nationalpark eller bara absorbera det obeskrivliga skymningsljuset mellan Bråvikens mörka vatten och himlens dova blå och där emellan en bred rand av brand med ejdrars skockande och duvlika hoanden som fond är sällsam lycka.

03s
03k
03d

Att få vakna till fågelsång är ett privilegium och då menar jag att vakna omgiven av fåglars lockläten och sång. Det startade stillsamt i början av mars med morgonpigga och härdiga arter som koltrast och gärdsmyg. En vecka senare hade de fått sällskap av ljudhärmande taltrast och dubbeltrastens vemod, trumpetande tranor, de pratsamma korparna som häckar en bit bort, kacklande grågäss och överflygande sångsvanar i plog. Kattugglan som hoar till och från både morgon och kväll. Två nattsträckande sothönor noterades. Ytterligare några dagar senare anlände min favorit rödhaken, tjäderklockan även kallad, med sin ljuvligt porlande och jollrande sång. Överflygande sånglärkor, korsnäbbar och stenknäckar. Under andra halvan av mars anlände så bofinkarna, järnsparven, stararna och rödvingetrasten. En del arter hade kommit för att stanna medan andra bara mellanlandande på sin färd norröver. De fåglar jag hör sjunga och som hör hemma i min glänta i Torshargskogen så här långt är bofink, rödhake, järnsparv, gärdsmyg, grönsiska, blåmes, rödhake, nötväcka, kungsfågel, kol-, tal- och dubbeltrast. Totalt har jag noterat 69 fågelarter från mina sovplatser och längs promenaden mellan min lägenhet och sovplatsen i Torshargskogen under mars månad. En forsärla vis slussportarna blev en fin bonus på månadens sista morgon.

03r 03w

På vägen hem på morgonkvisten passerar jag en del fält och får en vacker promenad längs östra kanalen av Torshällaån och sedan över bron via slussportarna. Faktum är att jag faktiskt bor på en ö och namnet Torshälla kommer från Tors harg, vilket kan översättas till Tors offerplats. Jag sover med andra ord i skogar med anknytning till asagudarna, både i Torsharg och i Tiveden, gudarnas skog. På morgonen den 12 mars på väg hem upptäckte jag (via ett genomträngande läte) två färgsprakande juveler i form av kungsfiskare på bryggstolparna nedanför norra slussporten! Några timmar senare var jag på väg till Tivedens nationalpark, där snön vräkte ner. Tiveden bjöd på uppvaknanden till spelande morkulla och kuttrande ljudmatta av spelande orrar, spillkråkor, korpar, nötråkor, nötskrika och tofsmes. Mars rundades av med en fantastisk och stilla kväll under bar himmel i sörmländsk skärgård och en ihärdigt ropande berguv. Så mäktigt. Att få somna till berguvens rop är väl så nära himmelriket man komma.

03g

Så, gott folk, jag tror det får räcka så. En kort rapport. Bjuder avslutningsvis på lite bilder från mitt utesovarliv under mars månad. Ta hand om er i dessa omvälvande tider. Varför inte unna dig en natt eller två i naturen med sval och ren luft. Betrakta stjärnhimlen och låta dig sövas av vindens viskande sus. Unna dig ett skogsbad deluxe nu när självkarantän och hemmajobbande är vardag.

Må väl /Niklas

Inlägg från en utesovares dagbok 2020:
Januari >>
Februari >>
Mars >>
April >>

03e03f
03u03l
03t03b

Mar 052020
 

2002aSå har februari passerat och ytterligare 27 nätter i det fria kan adderas till de 26 i januari. Inget revolutionerande under himlen mer än att koltrastens sång nu ger ton åt gryningen. Februari blev vädermässigt som januari, milt och snöfritt, trodde jag in i det sista men tidigt på morgonen den 27:e vaknade jag av att små flingor kittlade i ansiktet. De avslutande dagarna i februari bjöd således på ett vackert vitt täcke och var också de kallaste på hela månaden. Inga osköna vindskydd i februari men desto fler nätter under bar himmel. En del experimenterande med olika sovsäckskombinationer. Läst några nya böcker och en avhandling ackompanjerad av vindens sus. Egentligen skiljer sig mitt liv inte så mycket från ditt, sett i stort, mer än att jag har lite längre till min säng än du, 1700 meter närmare bestämt. Men vilket sovrum har inte jag? Vindens sus, stjärnhimmel och långa höga tallar som sträcker sig mot himlen, vajande och viskande i vinden. Eller sövande regn mot tältduken. Kattugglan som hoar en bit bort och räven som skäller. Det ljuvliga med att ta sovmorgon och vakna upp till ljuden i gryende skog. Korparnas rop som ekar, gärdsmygens höga exalterade sång, någon överflygande gulsparv, en smackande ekorre i en övrigt naturlig tystnad. Tänk så enkelt, att med så enkla medel kunna sova otroligt gott och känna mig stark och utsövd när jag vaknar. Glädje och sinnesro.

Summerar månaden med en natt inomhus hos vännerna på Krampan gård och en hemma hos mamma på min födelsedag. Resterande 27 nätter utomhus fördelar sig på 17 i tält och 10 under bar himmel. Fastighetsskötaren och jag har väl mer eller mindre konstaterat att det är husets ventilationssystem som skapar det lågfrekventa ljudet men var i systemet ljudet uppstår är fortfarande oklart. Det har faktiskt blivit aningen bättre efter diverse justeringar. Det är tack och lov inte konstant. Jag låter tiden utvisa vad som sker men att bara vänta, nä, det gör jag inte. Jag har slängt ut en del krokar om att hyra ett litet hus i närheten av Eskilstuna eller Torshälla. Jag har ingen brådska och jag känner bara att detta med att sova ute blir alltmer en naturlig del i mitt liv. Inget exceptionellt. Och jag slås av insikten i denna min numera dagliga rutin: ”Vad ska jag skriva om de resterande tio månaderna? Jag sover ju mest av allt.” Mina dagboksnoteringar blir alltmer sparsmakade eller snarare, jag noterar enbart det som avviker eller känns nämnvärt.

2002b

En sak är dock uppenbar: Det bär mig emot att sova hemma i min säng. Åkte på en mindre förkylning helgen 15/16 februari och stannade hemma från jobbet måndag och tisdag. Var allmänt ämlig och frussen på måndag kväll. Kröp ner i sängen och läste. Släckte lampan vid tiosnåret. Trots öppen balkongdörr kändes luften liksom stillastående. Fyra väggar och tak av betong. Längtade efter vindens sus och den fläktande svala luften mot ansikten. En halvtimma senare var jag på väg till min glänta i Torshargskogen. Är nog på väg mot ett liv som kronisk utesovare. Ja, varför inte? Drömmarna är desamma. Men varje kväll och natt ute är inte den andra lik. Hur ser väderprognosen ut? Tält eller sovsäck under bar himmel? Enkel- eller dubbelsäck? Jag får en en skön promenad både kväll och morgon. Jag behöver inte ens stiga upp och gå toaletten för den obligatoriska nattpissen, nä, i tältet ställer jag mig bara på knä, kavlar ner sovsäcken och plockar fram min pissflaska. Jag har till och med skrivit ”KISS”, stort och svart, på flaskan eftersom jag har flera flaskor av samma modell. En bra pissflaska från OMM.

2002h

Inte för att jag bryr mig, men det är ändå lite intressant att höra vänners och arbetskollegors reaktioner när de spontant undrar om jag fått ordning på ljudet i baslägret, förlåt, lägenheten. Berättar hellre om stjärnhimmel och något möte med räv men blir avbruten ”Men Niklas, du kan ju inte ha det så här!” Kan jag inte? Varför inte då? Medan å andra sidan vandrande vänner spontant utbrister ”Fasen vad härligt Niklas!” Är jag olycklig? Nä, tvärtom, känner jag mig på något sätt lyckligt lottad. Jag har mitt basläger med stor balkong i söderläge, ingen granne ovanpå, billig hyra och sjuttonhundra meter till mitt sovrum med svajande pelare av tall och oändligt himlavalv. Fråga de i Idlib, flyktingarna i al-Hol eller de i Moria på Lesvos eller våra bostadslösa uteliggare om det är synd om mig. För min del, det kommer att lösa sig och faktum är att jag är tacksam över ljudet i fastigheten, som bjöd på en oväntad förändring. Som att hitta tillbaka till en länge bortglömd stig jag vandrat som ung. Att glädjas och förundras av det enkla i vardagen, om natten.

2002k 2002rr

Under bar underbar himmel
Att sova utomhus, i naturen i tält eller under ett tarp, är ljuvligt, ja, underbart, men att sova under bar himmel är något alldeles särskilt. Avskalat och primitivt. Jag får nog summera 4-5 år innan jag kommer upp i samma antal nätter utomhus som de tre senaste månaderna och antalet nätter under bar himmel de senaste åren kan räknas på en hand. Tält med sitt skydd, ytter- och innertält, tak, väggar och golv utgör självklart en trygghet om än i sin tunnaste minimalistiska form. Men att sova under bar himmel i en sovsäck på liggunderlag är en skönt pirrig upplevelse av potentiell utsatthet. Som att sova i överslafen i en våningssäng, men utan skyddsräcken. Men hur ofta händer det att du ens ramlar ur din normalhöga säng? Allt sitter i huvudet. De sabeltandade tigrarnas era är förbi och vildsvinen i trakten har ännu inte utvecklat en smak för kortisolmarinerat människokött.

2002d2002e

Att som nu i februari ligga i sovsäcken i Torsharg, Marvikarna eller Tivedens nationalpark och följa de långsmala tallarnas stammar upp mot himlen är rogivande. Kanske svajar de en aning i vinden. Kanske försvinner tallkronorna mot en djupsvart himmel med gnistrande stjärnor. Eller så avtecknar de sig mot en vagt ljus molnig himmel, som luddiga tusch-bollar på kinesiskt rispapper. Jag tänker i bilder och i natten, särskilt med lite månljus, ser de långa smala tallarna i min glänta i Torshargskogen ut som jättelika penslar som skjutit upp ur jorden. Och där nere på marken, i en liten skog, strax utanför Torshälla, nära Mälaren, i Sörmland i landet Sverige, som tillhör Europa på en rund planet som kallas Jorden ligger jag, en av 7,7 miljarder människor. Blickar upp mot stjärnhimlen och förstår någonstans i hjärnan att jorden sannolikt bara är som ett plankton i världshaven. Vidunderligt och svindlande. Det går inte att formulera. Jag är och samtidigt inte. En blinkning. Ett andetag.

2002j

Torgeby i Naturmorgon
Kan rekommendera inslaget om att sova ute mitt i vintern med Markus Torgeby i P1:s Naturmorgon från 8 februari. Jag gillar verkligen Markus och Frida Torgebys bok Sova ute på flera plan men jag tycker att Markus verkligen lyckas förmedla detta med att sova ute ypperligt i Naturmorgon. De flesta känner förmodligen till att han till och från bodde i en kåta under drygt fyra år i Jämtland för snart 20 år sedan, vilket han berättar om i sin bok Löparens hjärta från 2015. Även om han har familj och hus i Undersåker har han aldrig släppt detta med att sova ute, även med familjen sin. Jag förstår varför. Han inspirerar andra att våga ta steget samtidigt som han avdramatiserar hela grejen och ger en del enkla tips utan att krångla till det. Att bygga en relation med naturen. Livet i kåtan blev längre än han tänkt och jag återger Markus ord i inslaget: ”Sen att det blev fyra år var ju för att det var så himla härligt! Det var ju helt grymt. Tänk att vakna utvilad varje dag, bara känna sig skitstark och aldrig vara sjuk. Aldrig vara trött. Det var ju helt episkt.” Lyssna själva på inslaget. Unna dig 12 inspirerande och glädjefulla minuter via SR Play (69 minuter in i podversion) eller via webben (78 minuter in i programmet).

2002r

Hört och sett
Jag har lagt märke till att träden kring gläntan på höjden i Torshargskogen gnisslar, knarrar och knirrar mer i viss vindriktning och förstås beroende på vindstyrka. Det har blåst mycket i februari. Hade hoppats på att få höra ugglor, kanske lodjur eller varg under min helg i Tivedens nationalpark men den förhoppningen blåste åt fanders. Bättre lycka nästa nång. Annars är det vanligen kattuggla jag hör om kvällarna och ibland någon räv. Morgonen den 27:e hade en räv lämnat sina avtryck i snön någon meter från tältet. Annars är det februari månads sista morgon jag minns klarast med genuin glädje. Solens gryningsljus, turkosblå himmel, minusgrader, snö och vintrig älvdans och det visuella tonsattes av årets första dubbeltrast och dess vemodiga toner, sjungande fåglar såsom koltrast, gulsparv, nötväcka, grönsiska, blåmes och talgoxe, årets första hoande ringduva och det glada nästan hånfulla ropet från en avlägsen gröngöling, ja, allt detta under min promenad från nattlägret i Torshargskogen hem till baslägret.

2002v2002o

Men allt är ju inte frid och fröjd med romantiskt gnistrande filter i en utesovares liv. Kvällen den 14:e var stjärnklar och ljuvligt stilla i Torshargskogen men vid tio på kvällen kom ett sportflygplan och körde någon slags loop över Solvik-Torshälla-Sundbyholm. I två timmar! Hade jag haft tillgång till en målsökande robot hade jag sannolikt avfyrat den, men lyckligtvis, för piloten, hade jag inte tillgång till en sådan.

2002q

Läst i tältet
Månadens mest läsvärda är utan tvekan Bin och människor av Lotte Möller. Jag är normalt allergisk mot författare som gödslar sina verk med citat. Men det inledande citatet av Thoreau i Bin och människor är bara så fantastiskt vackert: ”Att sköta bin är som att styra solstrålar”. Sug på den. En bok jag varmt rekommenderar för att låta sig förundras. Och då kommer vi osökt in på boken Shinrin yoku av japanen Yoshifumi Miyazaki. Enligt forskare vid University of California i USA, släpper vi tankarna på våra personliga problem när vi upplever förundran. Förundran gör också att vi samarbetar bättre och knyter an till andra. Shinrin yoku betyder skogsbad och boken är ett rogivande verk med inbjudande stillsamma fotografier och har likheter med Torgebys Sova ute. Min stora behållning av boken Frisk utan flum är det evidensbaserade innehållet som presenteras pedagogiskt och framför allt i tryckt form förstå hur otroligt fantastisk vår kropp (och själ) är, så otroligt extremt komplex att inte ens vetenskapen vet hur allting hänger ihop och fungerar i vår boning, som kallas kropp. Författarna Maria Ahlsén och Jessica Norrbom lyckas göra vetenskap läsvärd och inspirerande.

bocker

Något om utrustningen
Min gamla Cravan Arctic är mig kär. Den har en särskild doft som väcker minnen från forna äventyr. En doft jag inte vill tvätta bort. Enda nackdelen är att den är lite för rymlig för min smala kropp, vilket gör att det ibland bildas kalla luftfickor men de nätter prognosen pekar mot fyra fem minus och neråt har jag kört med min snäva Spark 2:a (Sea to Summit) inuti Caravanen. Ljuvligt. Kungligt. Under mitt besök i Tivedens nationalpark använde jag min Spark 3:a och eftersom jag testade en ny ryggsäck på 44 liter stoppade jag ner diverse utrustning som utfyllnad, bland annat min nyinköpta tunna syntetsäck för korta sommaräventyr, som i Tiveden fick fungera som extra täcke. Annars är det de vanliga liggunderlagen och TarpTent-tältet och har använt ett Terra Nova footprint när jag sovit under bar himmel. Slutligen köpte jag en fantastiskt skön Wellpur-kudde för mina nätter i Torshargskogen. Tänk så mycket en liten skön kudde kan göra för sömnen. Kungen av Torsharg.

2002t

Vad ser jag fram emot i mars?
Fler nätter under bar himmel, när vädret tillåter. Fågelsång i gryningen. Längtar efter tjäderklockan, min rödbröstade älskling med sin ljuvligt porlande sång. Lyssna efter lodjur och ugglor i Tiveden den 13-15 mars.

Ha en skön marsvår på er!

Niklas

Inlägg från en utesovares dagbok 2020:
Januari >>
Februari >>
Mars >>
April >>

2002w

En utesovares dagbok – januari

 Sova ute 2020  Kommentering avstängd
Jan 312020
 

202001aVad krävs för att åstadkomma en förändring? Man kan givetvis inspireras och motiveras att göra mindre förändringar i tillvaron. Kan gälla justeringar i kost och träningsupplägg, en TV-fri kväll i veckan för att verkligen umgås med sin partner eller ens barn, läsk- och sockerfri månad, inte ta med sig mobilen när man går och lägger sig eller att stå på ett ben och göra tåhävningar medan man borstar tänderna. En del förändringar av ens vardagsrutiner kan sannolikt genomföras utan allt för mycket uppoffring, särskilt om man upplever positiva effekter. Sedan har vi det där med förändringar på ens arbetsplats. Säg någon som inte varit med om det? Och får höra klichéartade uttalanden som att vissa är förändringsbenägna, andra inte. Ständiga förändringar på en arbetsplats innebär för de flesta oro och förvirring: ”Suck, inte nu igen!” Detta medan andra förändringar i ens liv, genomgripande med ovisst utfall, ofta uppstår genom tvång. Att tvingas till en förändring är initialt sällan en angenäm upplevelse. Ordet tvång associeras knappast till något positivt, även om det ibland är nödvändigt för ens överlevnad. Min bror fick för sex år sedan beskedet diabetes typ 2. Han fick medicin och hälsoråd gällande kosthållning och fysisk aktivitet samt rådet att minska på tobak och alkohol. Han ville tyvärr inte lyssna på det örat. Alldeles för mycket att förändra, utan professionell hjälp. Tre år senare var njurar, lever och andra organ nere för räkning. Kroppen hans gav upp nyss 52 år fyllda. Själv fick jag hjälp för 11 år sedan. Och tog emot den, men min lillebror var jag tyvärr oförmögen att hjälpa. Nå, upprinnelsen till det som kräver någon form av förändring kan handla om alltifrån små oskyldiga spännande dagliga rutiner till livsavgörande besked och beslut, till synes utan valmöjligheter. Lever man tillräckligt länge lär man få uppleva hela paketet. En del har oturen att tvingas uppleva motgångar-i-livet-extra-allt under en relativt kort levnadstid. Otur? Ibland, eller till och med rätt ofta, leder förhoppningsvis förändringar till något positivt i slutändan, även påtvingade förändringar. Ni undrar säkert, med all rätt, vad har allt detta med att sova ute att göra?

202001zz

Från utmattad zombie till lycklig utesovare
Den gångna hösten var allt annat än glädjerik. Även om jag inte upplevde mig som stressad kom mindre roliga saker och orosmoment närmast på löpande band. Efter den glädjande urladdningen att arrangera den uppskattade Marviksdrömmen den 5 oktober var den nedåtgående spiralen ett faktum, problemet är bara att man inte inser det själv. Två kära vänner lämnade jordelivet med två månaders mellanrum. Jag fick tillgång till min efterlängtade lägenhet direkt efter den totala urladdningen på Kullamannen. Skicket på lägenheten var en besvikelse. Bet ihop. Slipade och målade om, la nytt golv i vardagsrummet och trätrall på balkongen. På en vecka. När jag flyttat in var jag helt sopslut. Utöver orkeslöshet, nedstämdhet hade jag hjärtklappning titt som tätt och blev märkbart känslig för ljud. Misstänkte borrelia eller möjligen en tendens till utmattning. Beställde tid hos vårdcentralen. I lägenheten stördes min sömn av ett lågfrekvent ljud som kom och gick. Ja, ni kan säkert gissa hur en redan utmattad kropp påverkas av enbart två tre timmars osammanhängande sömn, särskilt som jag normalt behöver åtta timmars sömn per natt. Fastighetsvärden tog glädjande nog problemet på allvar och förklarade att det är ett detektivarbete att hitta källan till just lågfrekventa ljud. Jag uppbådade krafter och kontaktade några andra hyresvärdar och blev förvånande snabbt erbjuden en lägenhet i Eskilstuna och en annan i Hälleforsnäs, nära mina favoritskogar och läckra stigar. Satte mig på min favoritstubbe i vardagsrummet och tänkte igenom hela situation: ”Niklas, gör nu inget impulsivt och ogenomtänkt”. Alltsomoftast handlar mycket om inställning. Jag hade valet att antingen deppa ihop, bli arg, uppgiven och frustrerad, tacka ”ja” till någon av de andra lägenheterna eller ”men vad fan, jag har ju all utrustning för övernattning utomhus året runt och jag sover ju dessutom så otroligt skönt i det fria”. De som läst mitt inlägg från 2 januari vet att jag valde det senare alternativet och i början av december rekade jag den närliggande Torshargskogen och hittade en ljuvlig tältplats på en höjdrygg omgiven av höga granar och tallar. Den 10 december påbörjade jag så min resa som dedikerad utesovare. Införskaffade en almanacka för 2020 med en sida per datum för dagliga noteringar.

202001zzzzz202001c

Så mycket bättre…
Hur har det hela förlöpt? Jag hade först tänkt skriva ihop en slags kvartalsrapport, men insåg snart att växlingar, ögonblickshändelser och sådant som hör varje månad till skulle flyta ihop till något plottrigt hopkok. Aktualiteten skulle gå förlorad. Beslöt istället att skriva en sammanfattning för varje månad. Så gott folk, summerar januari månad med 26 nätter utomhus och fem nätter inomhus. En natt inomhus på sköna Lilla Vasskär i Åkers bergslag och fyra nätter ”hemma” i min säng. Två av nätterna hemma var dock påtvingade då fastighetsskötaren ville testa att stänga av ventilationssystemen och vi upptäckte då att det är det ena äldre systemet som skapar det lågfrekventa ljudet. Nu ska de bara lokalisera själva källan till ljudet. Det är förstås bra om de får ordning på det eftersom jag märker att ljudet (som kommer och går) påverkar mig när jag är hemma en hel dag. Men sova, ja, det kommer jag fortsätta att göra utomhus, åtminstone året ut.

202001l

De 26 nätterna utomhus fördelar sig på tält (21), skärmskydd (2), under bar himmel (2) och kolarkoja (1), den senare är väl gränsfall. I och med att jag inte längre har några katter kör jag utelivet all in. Måttlighet har aldrig varit min grej. Så nu sticker jag iväg på äventyr med lätt springvänlig packning varje helg. Det har blivit Tunaberghalvön två gånger, Marvikarna, Hälleforsnäs-Kvarntorp och så Tivedens nationalpark i och med mitt årsprojekt att besöka nationalparken minst en gång i månaden året ut. Men jag har ju ett jobb att sköta och då tältar jag i närliggande Torshargskogen och i januari har det blivit 17 nätter där. Det tar mig 35 lugna minuter från det att jag går ut genom dörren tills jag krupit ner i sovsäcken och omvänt lika många minuter att slå ihop tält och packa ihop och promenera hem. Gröten är förberedd på spisen liksom espressobryggaren. Bara slå på spisen, hänga upp sovsäcken på tork och ibland ett blött tält, svida om till jobbdressen, äta frukost med P1 i lurarna.

202001d202001f 202001q 202001x

Bästa medicinen
Jag sover så oerhört gott utomhus. Vindens sus i trädkronorna och den svala sköna luften som silkeslent smeker ansiktet är både välgörande och beroendeframkallande. Rutinen att packa, fylla termosen med te, kanske lite mörk choklad till bokläsningen, pannlampa med laddade batterier, ja, allt detta sker numera per automatik. Som ett självspelande piano. De senaste två nätterna hemma i sängen kändes onaturligt på något märkligt vis. Detta medan kvällar och nätter ute i naturen är så skönt avskalade men väcker ändå tankar. Ingen distraktion. Jag har fått ett annat perspektiv på vad egentligen ett boende betyder för mig och än mer än tidigare ifrågasätta det materiella i mitt liv. Vad behöver jag och vad behöver jag inte, för att känna mig glad. Jag tänker egentligen inte så mycket, bara är. Min lägenhet känns alltmer som ett slags basläger där jag packar om, tvättar, lagar mat, tar ett varmt bad, skriver, betalar räkningar, trimmar skägget, redovisar moms, läser feta fackböcker jag inte ids släpa med mig till Torshargskogen. Ja, vem vet vart denna väg bär.

202001e

Sömnen jag får i tält eller under bar himmel är oslagbar. Bästa medicinen! Och apropå medicin fick jag häromveckan provsvaren och alla värden var utmärkta, utom att jag låg en punkt över det normala på hormonproduktion i sköldkörteln. Ska ta ett kompletterande prov i mars. Men om jag frågar kroppen idag: ”Hur mår jag?” Svarar jag: ”Idag mår jag så som jag är van att må: lugn och  full av (livs)glädje i kroppen, energi och kreativa tankar, social och utåtriktad”. Med dagligt yinyogapass sedan i december, inga måsten eller göra-allt-på-en-gångmentalitet, utomhusnätter med god sömn, avskalat uteliv på stigarna och så det återvändande ljuset är det knappast förvånande att min kropp och själ fått det bästa tänkbara och mår därefter. Lite måttlighet skadar inte.

202001zzzzzz

Att ligga i en varm sovsäck och betrakta stjärnhimlen, förundras och låta tankarna vandra och snudda vid det ofattbart ofantliga ger både gåshud och svindel. Nu senast vid Bruksdammen utanför Hälleforsnäs i Sörmland. Orion, Karlavagnen, Polstjärnan, Cassiopeja och stjärnhopen Plejaderna. De första stjärnbilderna jag lärde mig som barn. Minnen kommer när vi bilade till och från mormor i Moskosel (utanför Arvidsjaur) kring jul genom snötäckt landskap. Stjärnhimlen däruppe i norr om vintern var så överväldigande. Obeskrivlig. Ansiktet mot en kall bilruta. Kontemplativt.

Bruksdammen 24/1: Noterade fem satelliter och två stjärnfall. Vad jag önskade mig förblir min hemlighet.

202001i

Och sedan alla möten med skogens invånare. Hoande kattugglor, bland annat två tre hoande vid Nävsjön en kväll, skällande rävar och två som jag mött på morgonen på väg hem till baslägret, bäver en kväll i kanalen på väg till Torsharg, rådjur lite då och då. Vaknade en natt av något utanför tältet, när jag rörde mig väste det till och försvann ljudlöst, antingen katt eller grävling (som kan väsa men oftast grymtar högt). Vid Nävsjömossen vaknade jag till några spelande orrar. Övade sig säkert inför vårens stora spelning. Inte att förglömma är alla små insekter som besökt mig i tältet. En spindel (bild) lyckades hänga med hem trots att jag flyttade ut den till mossan. Den bor nu bland mina växter i baslägrets vardagsrum. En långsamt vandrande tallbärfis. Skogsmusen som rotade runt i ryggan eller den i kolarkojan vid Nävsjön som rände runt på andra britsen i jakt på något ätbart. Gav den en bit Twix sedan höll den tyst (såg en bild framför mig där den låg i sitt torra bo ihopkrupen med de nätta framtassarna på magen, ett leende och slutna ögon). Så många små ögonblicksmöten. De som berikar livet.

202001m202001j202001zzz

Bortsett från några timmars snöfall i Tiveden och regn de sista dagarna i januari har det varit ovanligt milt och nederbördsfritt. Det har blåst en del under månaden och jag älskar suset i trädkronorna. Och i min glänta i Torsharg har flera träd knarrat, knirrat och gnisslat i alla möjliga tonarter varför jag döpte min tältplats till ”De sjungande trädens glänta” (en titel som hämtad ur ”Tre deckare löser…”). Detta tills jag kvällen den 17 januari inspekterade träden kring gläntan och upptäckte att Storgnisslaren, en hög långsmal tall, som älskvärt lutade sig mot en granfru men den dag granens grenar ger vika kommer tallen utan tvekan falla rakt över platsen där jag slår upp mitt tält. Hittade snabbt en ny fin glänta 5-6 meter längre bort, omgiven av flera ståtliga tallar. Kan fortsätta njuta av trädens sång och vindens sus i trädkronorna.

202001s

Som varmast har det varit 10 plusgrader den 15:e och som kallast fem sex minus natten den 5:e i Tivedens nationalpark och åtta minus fullmånenatten vid Marvikarna den 10:e

202001k

Läst i tältet
202001t
Böcker upplöser varandet och läsning kan jag inte vara utan även om så rogivande att bara ligga och lyssna på naturens ljud i mörkret. Hade totalt missat paret Torgebys vackra bok Sova ute. Tack för tipset Naturmorgon P1. En rofylld bok med Markus kloka enkla ord och Fridas fotografier som lockar och bjuder in. En dedikerad Liv och lust som jag fick av författaren Mats (och Åsa Ottosson) en gång för typ 15 år sedan och som jag upptäckte på nytt i och med flytten. Läsglädje och förkovran på hög nivå och för alla åldrar. Visste du att en silverfisk kan bli flera år, om du låter bli att trampa på den. Gunnar Wettergrens Träd — en vandring i den svenska skogen handlar tyvärr mer om träden som resurs ur ett historiskt kulturperspektiv än om skog och biologisk mångfald. Intressant läsning men inget för en trädkramande romantiker som sätter värde på annat än virke. Underfundiga Hundmanuskripten av Jon Fosse borde alla (som inte har en hund) läsa. Tre berättelser som berör och balanserar på ovisshetens rand. Kattmanuskriptenmitt liv som underdåning uppassare kanske blir min uppgift att skriva. Birgitta Crafoords bok Alkoholist med rätt att leva är en ärlig käftsmäll. Bara synd att den är stört omöjlig att få tag på. Går dock att låna på bibliotek. Tack och lov för våra bibliotek! Lånade nyligen Lars Monsens Stora vildmarksboken.

202001zzzz

Utrustning
När jag tältar i Torshargskogen använder jag mitt enmanstält Tarptent Notch och sover då med öppen absid. Jag kommer inom kort skippa tältet och spänna upp en enkel tunn pressening som tak på lämplig plats i Torshargskogen. Som sovsäck har jag min gamla hederliga Caravan Arctic som hängt med i över 30 år! Kanske i rymligaste laget, då den är lite som sovsäckarnas 105-säng men skulle det smälla till och bli 20 minus får jag lätt plats med någon av mina andra säckar i caravanen. Har lagt ett lager granris på backen och har sedan i tältet ett cellplastunderlag och på det ett uppblåsbart isolerat Sea to Summit UL. En termos med te är en självklarhet liksom pannlampa.

202001o
202001u

När jag sticker iväg på mina helgäventyr har jag samma tält och uppblåsbara liggunderlag men har som sovsäck min betydligt lättare Sea to Summit Spark 3 samt ett Fjällmarks sovsäcksöverdrag med vattentät underdel i nylon och luftig ovandel. Under de två kallaste nätterna drog jag min dunsmock över fotändan på sovsäcken och Haglöfsjackan mellan sovsäck och sovsäcksöverdraget på överkroppen. Har inte frusit en endaste natt och så otroligt skönt med alla sovmornar i en varm och gosig sovsäck! Vill man gå upp tror ni?

202001v

Vad tar jag med mig in i februari?
Jag kommer göra mitt yttersta för att undvika skärmskydd och träbritsar i kolarkojor och liknande. Jag sover inte bra på hårt och helt plant underlag, trots uppblåsbart liggunderlag. Tält, presenning eller under bar himmel är det som gäller framledes. Ja, och så konststycket att försöka skriva betydligt kortare månadsrapporter framöver.

På återseende

Niklas

(Den 3 februari fick jag ett mail från min gamla fågelskådarvän Bertil Johansson som berättade: ”Fjärilen på bilden är ett lingonplattfly, Conistra vaccinii, en av få som kan ses på vingarna i januari.” Tack Bertil!)

Inlägg från en utesovares dagbok 2020:
Januari >>
Februari >>
Mars >>
April >>

202001z